tisdag 14 november 2017

Face your fears - bli rik & lycklig

Människan är ett djur högst uppe i näringskedjan (än så länge). Vi har kommit hit på grund av evolutionära habrovinker som bland annat gått ut på att göra oss uppmärksamma på fara (prassel i busken - aj aj). Därför är rädsla inget att skämmas för, det är ett av våra starkaste kort, vid sidan av förmågan att nyttja verktyg och föra intellektuella resonemang. Jag bör inte gå runt och vara rädd eftersom jag...
- ...inte behöver bry mig om risken för mig eller mina familjemedlemmar att bli attackerade av rovdjur (annat än undantagsvis).
- ...troligtvis kommer att ha mat för dagen för resten av mitt liv (såvida inte Russel hade rätt om induktionsproblemet - varför du bör vara lite prepper, se tidigare inlägg på temat)
- ...förhoppningsvis inte behöver dö av en simpel infektion e d. som var vanligt "på förr i tiden" som mina barn brukar säga.


Inte ett vanligt problem idag


Ändå ägnar jag en del tid åt att vara rädd. Dels har jag de uppenbara rädslorna för terror, brand och att barnen ska dö på olika sätt. Men under det lagret ligger ytterligare ett rädslo-skikt som jag först de senare åren (i samband med att jag trappat ner på konsumtion och bling) lyckats identifiera. Maslow lägger behovet "samhörighet" som nummer tre i sin behovstrappa, efter fysiologiska behov och trygghetsbehov. Baksidan av samhörighet är rädslan för att inte höra till. För även om vi fordom var rädda för att bli uppätna av rovdjur, var en minst lika stark rädsla att bli utesluten ur gruppen och lämnad själv på savannen eftersom vi då låg risigt till vis-à-vis rovdjuren. Och jag har varit (och är fortfarande om än inte i samma utsträckning) rädd att inte höra till.

Exempel från mitt liv: För ett antal år sedan hade jag bokstavligt talat hellre dött än tagit med lunch till jobbet. Jag hävdade för mig själv och andra att det berodde på att "lunchen är min enda fria tid på dagen, då vill jag bort från kontoret" och att "utelunch är en utmärkt arena för nätverkande". Men vad det egentligen handlade om var rädsla att framstå som en loser. Cheferna gick ut på lunch, administratörerna (företrädesvis kvinnor) stannade kvar vid mikron. Detta skulle jag ju aldrig någonsin ha erkänt för någon, eftersom det både är osmickrande för mitt ego och politiskt fet-inkorrekt. Vilket i sig skulle kunnat riskera att utesluta mig ur gruppen. Samma sak med resor. Jag intalade mig att våra utlandsresor handlade om att "komma iväg som familj och få lite familjebonding" (precis som att man inte kan göra det hemma?). Det var visserligen trevligt att komma iväg, jag påstår inget annat, men om jag verkligen gick till botten med det hela handlade det i stor utsträckning om att jag tyckte det kändes fattigt och pinsamt att inte resa utomlands årligen (för att sedan kunna prata om det i fikarummet). När jag slutade konsumera exempelvis säsongsnya kläder, årliga utlandsresor och uteluncher fick jag en handfull insikter:

1/ Jag blev inte utesluten ur flocken. Tvärt om, jag har den bästa flocken ever. Inspirerande, intelligenta och kärleksfulla personer formligen trillar in i mitt liv från höger och vänster, som en sorts "Flock 1:2". Detta är ingenting jag aktivt gått in för, det har bara blivit så. Det kanske är en naturlig konsekvens av att jag helt kapat samtalsämnet konsumtion vilket resulterat i en annan slags samtal. Eller så utstrålar jag orädsla (heter det så?) vilket attraherar alfaexemplar. 
2/ Jag förmår sortera viktigt från oviktigt i mitt liv. På samma sätt som en rejäl garderobsrensning kan blottlägga dina key items och således bidra till minskad tid att kuska runt i butiker i jakt på key items, vet jag nu precis vad som har betydelse. Ett konkret exempel: Om jag förr hade velat återse en gammal kär kollega hade jag troligtvis föreslagit en dyr krog (gärna nyöppnad och trendig för att visa vilken cool person jag är). Idag - jag bjuder hem hen till familjen på fredagsmiddag med lite vin och prat eftersom det är relationen jag vill åt, inte en show-off på ett trendigt ställe.
3/ Jag sparar SHITLOADS OF MONEY. Ber om ursäkt för versalerna, men jag måste verkligen betona denna aspekt av att skaka av sig sin sociala ängslighet. Du spar så mycket pengar baby så det är inte klokt.


En mycket ungefärlig överslagsräkning från mitt liv:



Många ser sparande som försakelse. Jag förstår detta, jag har själv varit där för 6-7 år sedan (eller 4 om jag ska vara ärlig). Men nu, detoxad från konsumtion som livsstil, förstår jag att det finns positiva aspekter med att leva ett liv utan samhörighetsknarkande. De sparade pengarna är en positiv bieffekt av detta, och de använder jag till att bygga en frihetsbank. Men lyssna noga nu för jag säger detta bara en gång:




Jag hade gjort dessa förändringar även om det inte givit några sparade slantar.


Detta då jag erfar att mitt liv blivit mer avslappnat och lustfyllt. Mina relationer är av högre kvalitet, jag känner oftare pirr i magen över livets små krumsprång och jag skrattar oftare. Forskning visar också att människor som desperat söker sig till samhörighet paradoxalt nog ofta slutar med det motsatta det vill säga mindre samhörighet ("People with a strong motivation to belong are less satisfied with their relationships and tend to be relatively lonely". Roy Baumeister, socialpsykolog). Så - kasta rädslan överbord, bli rik & lycklig (och smal och brun och smart...).



Mvh/
FruEfficientBadass

7 kommentarer:

  1. Alltså, Gud ske pris och halleluhja för att jag fått ynnesten att ha råkat på dig! Du berikar.
    Älskar HUR du skriver och VAD du skriver om för det drar igång blåsljuset i mitt huvud och jag bara typ "Djizus" hela tiden.
    LOVAR att svara mer seriöst nästa gång ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, vem vill ha seriösa svar när man får Djizus!?

      Radera
    2. Att vara ett social lejon (plus stjärntecknet i mitt fall) tar energi. Tänk scenariot: jag kommer in i ett rum och ingen noterar: jag backar ur igen och gör omstart ety jag vill synas och märkas. Tack och lov avtar det där med åren.
      Jag får ibland frågan vad jag gör med alla pengar som blir över då jag ju inget köper. Ack jodå: vi köper rockkonserter, besök på ett SVINdyrt Liseberg, resor, upplevelser etc. Några hundra tusingar finns inte i ladorna s a s. TACKSAM är jag över min gedigna sparsamhet för den är till lycka för alla i familjen, även mina vuxna barn.
      Livet blir som du så målande beskriver enkelt och ännu mer NJUTBART. Trivs man inte i sitt egna sällskap blir det också dyrare: mer fika och hitta på att göra-saker.
      Nu ska jag ta en formidabel promenad på 6 km atter o fram bibblan här i byn. Tre reservationer plingade just till i mobilen. Återigen tack för att du skriver så hjärtlig och underhållande om för mig ap-viktiga saker.

      Radera
    3. Ja det där att trivas i sitt eget sällskap...jag blir nästan full i skratt och nu har man dessutom druckit tisdagsvinet så: Ibland när jag är ute på mina promenader (som jag gärna tar själv), går jag och pratar för mig själv, diskuterar och dividierar och har väldigt trevig, då blir jag väldigt störd om någon kommer. I bilen kommer man ju undan med det, eftersom folk antar att man sitter och pratar i handsfree. Och Liseberg - ripoff institution. Drivs av Göteborgs stad? För att täcka alla stadens omkostnader då?

      Radera
  2. Jag har precis hittat till din blogg och jag tror att jag funnit en uniqlo syrra! :D :D Älskar deras plagg, de är så sköna. Längtar tills de öppnar butik här i Sthlm. Läst igenom nästan alla dina inägg och älskar hur du skriver, satt och garvade högt åt några inlägg. Hög igenkänningsfaktor (speciellt Chanel/nagellacksinlägget, favoritfärgen just nu är från Mavala, 396 Velvet gammalrosa färg som sitter snyggt på naglarna) trots att jag är yngre och har inga barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å man tackar. Och Uniqlo, don't ge me started. Jag älskar deras samarbete med Inès de la Fressange, se ex. denna klassiska sak https://www.uniqlo.com/us/en/women-idlf-wool-blend-jacket-401527.html?dwvar_401527_color=COL69&cgid=women-ines-de-la-fressange#start=10&cgid=women-ines-de-la-fressange.

      Har du hört att de ska öppna i Sthlm eller vad?

      Radera
    2. Omg upptäckte precis att de säljer kläder i kashmir. Alltså hur lyxigt är inte det? :D Läste på Di om något sånt länkar https://www.di.se/nyheter/japansk-hm-konkurrent-oppnar-i-stockholm/

      Radera

Avkastning vs. miljö

Ja herreminje. Det var i sanning bättre förr. När vi inte producerade en massa prylar som förstörde vår jord, när vi inte strävade efter evi...