lördag 10 februari 2018

På tal om lök...


Jag kommer på mig själv med att allt oftare fundera på arbetslivets bisarrerier. Kanske för att jag nu tröskat på i snart 18 år och därtill satt ett slutdatum. Detta i kombination gör att jag ser allehanda möten, seminarier, konferenser, workshops etc i ett annat ljus. Ingenting är längre på allvar utan ett spel för gallerierna och jag börjar undra om jag kanske inte är ensam om att löka. Hur seriösa är folk egentligen? Jag själv var jätteseriös de första fem-tio åren av mitt yrkesliv. Det är först de senaste åren jag ballat ur. Och jag skönjer ett mönster:
  • Ju längre du jobbat, ju mer lökar du. Myglar, slappar, fuskar, låtsas, spelar.

  • Ju högre upp i hierarkierna, ju större sannolikhet att du ägnar dig åt punkt 1.

Jag talar här om en relativ sannolikhet. Självklart finns det seniora individer och högt uppsatta chefer som kör järnet. Utgår jag från mina egna observationer i de branscher jag jobbat finns det emellertid en tendens att man gör ett antal hundår med regelbunden och minutiös utvärdering, men därefter väntar molnfri höjd där din output är betydligt luddigare och svårare för någon att betygsätta. Alternativt att du har en specialistroll där ingen riktigt kan avgöra vad du gör (grattis i så fall). Inte bara är lökpotentialen större, du sitter också ekonomiskt bättre till då det blir dyrt att bli av med dig. Om jag fått hundra lakan varje gång jag bevittnat hur en hög chef fått gå mot 1-3 årslöner och fina vitsord som en del av paketet, hade jag varit ekonomiskt oberoende för flera år sedan.  Jag vänder mig i detta inlägg till dig med en arbetsmoral över genomsnittet och uppmuntrar dig härmed att tagga ner. Jag menar inte att du ska missköta ditt jobb – men minns att man kan leverera utan att ta allt på ett så blodigt allvar. Bättre för stressnivåerna också vilket i förlängningen kanske till och med sparar ett par spänn åt din kära arbetsgivare, då utbrändhet och psykosocial ohälsa i snitt minskar produktionen med 38% (källa: Arbetsmiljöverket – jag halvsov mig genom en workshop på temat för någon vecka sedan). Nedan lite inspiration från mitt liv:
En vanlig dag på jobbet: Åtminstone en privat morot per halvdag. D.v.s. om jag plöjer igenom den här surdegen får jag surfa bloggar fram till lunch. Efter månadsrapporten får jag fila på min privata Excelsnurra en halvtimme (yes, nerd).
På tjänsteresa: Jag försöker i möjligaste mån undvika att jobba bort kvällen på hotellrummet för att istället ta del av ortens utbud av sevärdheter, promenadstråk, bio eller hotellspa.
På generisk föreläsning med låg relevans för min leverans sätter jag mig längst ut på kanten så att jag kan smuggla in en hörlur (välj en färg som smälter in i din hårfärg) i det öra som vetter ut mot gången. Därefter podcastfest.
När jag för några veckor sedan skrev detta inlägg satt jag i en livsdränerande workshop i Finland. Men eftersom jag placerat mig längst ner i lokalen bredvid en garanterat ej svensktalande kollega i kombination med att jag lärt mig skriva tyst samtidigt som att jag kan titta på talaren, gör att jag kan ägna tid åt att blogga (jag skriver i word och kilpper in ikväll under ”egen-tiden”).
Ibland måste jag sitta i möten utan att skriva varesig på datorn eller i block. Då zoomar jag ut lik förbannat. Som Tim Robbins i Nyckeln till frihet, som under en månad i isoleringscell lyssnade på Mozartoperor i sitt huvud. ”They can control my body but not my soul”.
Kort sagt – hitta dina luftfickor och njut av dem!
Mvh/
FruEficientBadass

11 kommentarer:

  1. Gillar verkligen din blogg!

    Känner igen mig i alla delar av skala löken förutom snusen. Känner också igen mig i din beskrivning av arbetslivet. På mitt nuvarande jobb glider de flesta in vid 7:45. De börjar dagen med lite skvaller och en kaffe. Sedan jobbar de på i maklig takt till kl 9. Morgonfikat ska vara 30 min, jag har registrerat att många sitter längre än så. Sedan jobbar man på till kl 11. Lunchar gör man så kort som möjligt för den tiden ska dras av arbetstiden, minst 30 min. Sedan börjar man arbetet igen med en kopp kaffe och lite skvaller. Några av mina kollegor får nog lite gjort mellan 11:30 till 14. Om inte annat så sitter de i icke-produktiva möten. Kl 14 är det återigen dags för 30 minuter betald fikarast, som ofta pågår ännu längre. Senast kl 15:30 smiter de hem. Dessutom går de hem kl 14 på fredag eftersom de säger att de jobbat in tid tidigare i veckan. Summan blir att de har möjlighet att jobb 6 h och 15 min på en arbetsdag (5h och 15 min på fredagar) om de verkligen jobbade den tiden, men det är ju ingen som gör för hälften av den tiden går åt till skvaller och kaffedrickande. Jag har försökt att lyfta att vi istället skulle kunna gå hem tidigare och skippa de långa kafferasterna, men det är ingen intressera av för då finns det inte så mycket tid att sitta och gnälla över de låga lönerna och det stressiga arbetet!

    Har nu lyckats förhandla till mig att få jobba hemifrån tre dagar i veckan. En stor fördel att slippa kollegornas gnäll, men det har också gett mig så många andra fördelar. När de andra fikar så åker jag till affären och handlar, städar, kollar på den berömda excelfilen m.m. Dessutom får jag betydligt mer gjort än mina kollegor då jag inte skvallrar bort dagarna.

    Det ska bli så skönt att slippa arbetslivet om några år!

    Antar att du och Snålcoachen båda bor i Stockholm annars hade det varit kul att ses! Jag bor i Göteborgstrakten. Många gemensamma intressen. Hade gärna velat ha en lokal, gärna kvinnlig, Mr Money Mustach-grupp. Har sett att det finns Mr Money Mustachgrupper lite här och var i världen.

    Förresten, efter ”skala-löken-resan” så har i alla fall jag kommit in på en ny resa där det är fokus på att ta hand om sig själv. Dels för att kunna njuta bättre av det arbetsfria livet långt upp i åldern men också för att undvika framtida kostnader. Jag försöker att inte äta mer än jag behöver (har dock alltid varit slank), börjat använda tandtråd dagligen (en gång i veckan tidigare), börjat träna regelbundet (istället för sporadiskt), försöka sova bättre, se till att träffa mina nära och kära, men inte lika mycket tid med dem som man egentligen inte bryr sig så mycket om. Har det varit liknande för dig?


    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är inte KLOKT vad folk ägnar regelbunden arbetstid åt att klaga på hur mkt de har att göra. Jag blir så provocerad. Som du säger - får msn jobba geografiskt friare löser dig livspusslet bra, men kontorsnormen är fortfarande stark.

      Håller med om övrigt ovan också dvs att MMM-resan spiller över på så mycket i livet. Jag slarvade mkt mer förut - med tid, pengar, relationer, hälsa, nätvaro. Det är som om allt faller på plats med MMM och det är därför han är Frälsaren. Svensk MMM-grupp låter underbart! Men den måste vara unisex annsrs kommer Newman bli galen, han älskar MMM. Låt oss fundera - ska kolla upp de som finns (är det FB är jag emellertid rökt användet intd sociala medier)

      Radera
  2. Mycket klokt! Efter +3 år sjukskriven för utmattningssyndrom har jag lärt mig den hårda vägen att det är så man bör göra. Eller rättare sagt borde ha gjort. Jag tog jag för Kung och fosterland i alldeles för många (20) år.

    SvaraRadera
  3. Utbränt har det varit här med. Duktiga flickor är väl ett känt fenomen. Jag har några kvinnliga bekanta som gärna berättar om hur duktiga de är och hur mycket de har att göra. Jag blir lika beklämd varje gång eftersom det verkar vara det som är det korrekta för alla att tycka. Alla ska vara superwomen. När kvinnor för 100 år sedan ville rösta, jobba och ärva var det inte bara män som tyckte det var förryckt. Vissa kvinnor tyckte också det var bra som det var. Att vi kvinnor inte kan stötta varandra mer och prata utan att vara så j-ä PK är ju helt sjukt.

    SvaraRadera
  4. Det där med låtsas och spelar känner jag igen. Har nu jobbat i 11 år och känner mig ofta trött på allt corporate bullshit. Du har mål men det finns ingen verklig lust att förändra verksamheten för att nå dessa. Sedan har du alla dessa planeringsdagar som ska hanteras med mer bs. Vi ha en nyanställd från universitetet och jämfört med henne känner jag mig som en gammal cynisk tant. Så ibland spelar jag med och ibland säger jag vad jag tycker. Jag är tillräckligt svår att ersätta för att kunna göra detta och skulle väl inte bli alltför ledsen över att bli uppsagd. Har kontroll över ekonomin.

    På en tidigare arbetsplats såg jag många som gick i väggen och det fick mig att inse att ingen tackar dig för det. Taggade ner i vissa delar och vänder inte mig ut och in för att fixa allt.

    Ska vara ledig 9-10 månader från och med hösten och har nu ännu svårare med bs. Vi ska ha planeringsdag nästa vecka och avdelningsmöte nästa månad, vilket kommer att kännas som evighetslånga dagar där man ska låtsas vara entusiastisk över det senaste påhittet. Problemet är att dessa finns på alla arbetsplatser i något format och har man jobbat tillräckligt länge så kommer samma saker upp om och om igen.

    SvaraRadera
  5. Tragiskt att läsa hur ni har det på era arbetsplatser. jag tillhör dem som börja jobba direkt efter skolan, som sextonåring stod man vid stämpelklockan,trälade på dag ut och dag in. Att gå på högskola fanns inte i sinnevärlden, otänkbart. Sen kom högskolereformen och välutbildade spottades ut i detta land, vilken chans för dem att kunna få ett bra liv tänkte jag som har harvat på med allt möjlligt genom åren varvat med studier men har aldrig varit speciellt målinriktad. Många av er som har nått "drömmen" verkar ju inte speciellt glada utan går i väggen i parti och minut. Lån, renoveringar och skitdrömmar verkar ta dö på folk. Karriär och pengar, pengar, pengar, det verkar ju inte vara så kul, för då hade inte så många mått dåligt vad det verkar.
    Ju mer kariärr och höga positioner, desto svårare att ta sig ur skiten om man så skulle vilja. Finns ingen annan väg att gå än den in i väggen/ Elsa

    SvaraRadera
  6. Hej alla kloka ovan! Tror jag svarade på alla inlägg minus det översta igår, men sen kom en spamräd och när jag skulle ta bort de inläggen försvann mina kommentarer. Vill bara tacka för er fina och intressanta feedback igen ifall ni midsadr att jag lädt och kommenteray. Återkommer ang Familjeekonomens kommentar när jag sitterbättre till. Just nu i skoteroverall vid Torne älv :)

    SvaraRadera
  7. Mitt i prick; "generisk föreläsning med låg relevans för min leverans". Jag skrattar så tårarna rinner när jag läser detta. Din blogg är rolig och uppfriskande, jag är så glad att jag hittade hit. /Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack G! Ja och då har jag ännu inte berört den värsta tortyren, Workshops. Då kan man inte zooma ut utan måste vara Delaktig.

      Radera
  8. Det är en hemsk arbetsmarknad ni beskriver. Ni måste ha hamnat på fel plats?
    Vore ni på rätt plats skulle ni vara så intresserade av arbetet att rasterna endast bleve nödvändiga avkopplande vilopauser. Möten och föreläsningar skall vara intressanta tillfällen att träffa kollegor och lära sig något nytt.
    Fundera på vad ni verkligen vill göra och byt sedan arbete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har helt rätt Eilert - jag är på fel plats. Jag borde stampa runt på min hälsingegård och mata höns med skulor. Dit ska jag, var så säker, och bloggen är min ventil där jag pyser ut allt mitt kontorsförakt i väntan på att så ska ske. Och eftersom du är en konjunktiv-gentleman kan jag avslöja att jag inom kort kommer att säga upp mig och förhoppningsvis jobba med något som är lite mindre artvidrigt i väntan på hönsen. Tjing!

      Radera

Life hack - Häftstifttricket

Jag älskar Internet. När jag nu står i begrepp att skriva ett inlägg om hur man organiserar lakansbyten i en familj om fem, behöver jag bara...