Banta IKEA-besöken

I mitt gamla liv gödde jag IKEA-maskineriet med i snitt en tusing i månaden. Jag köpte dels förbrukningsvaror av typen ljus och servetter, men också "bra-att-ha-saker", du vet den där typen av saker du inte vet om att du behöver förrän du kommer till IKEA. Det är som om ett magiskt väsen tar över ens kropp på det där stället och gör det omöjligt att konsumera två- eller tresiffrigt. En gång minns jag tydligt - jag skulle ha en visp. Och kom ut 19 kronor fattigare med en visp. Det var så anmärkningsvärt att jag verkligen lade det på minnet. Se nedan hur den amerikanska ekonomiprofessorn Ph D Muffinshead illustrerat korrelationen antal IKEA-besök och spend:


Fig. 1: Correlation number of visits and money spent.


Sen jag blev ett spargeni har jag kraftigt beskurit mina IKEA-besök. Dels har jag inget stort hus att fylla med "smarta lösningar", dels vill jag som ett led i min minimalism inte få in några nya prylar och dels vill jag undvika att sätta sprätt på stålars som kan bygga framtida frihet. Och jag kan leva utan IKEA. Med två undantag:


- Värmeljusen
- De vita servetterna


Det handlar inte primärt om priset här, även om det naturligtvis spelar in. IKEAs värmeljus, även om de inte är äkta stearin och säkert miljövidriga (jag avstår från att googla inför det här inlägget) är i mitt tycke bättre. De är vitare, de brinner längre, de får aldrig sådär futtig låga som sen drunknar i stearinet som andra märken får utan de kör järnet in i väggen.


Servetterna - till skillnad från "premiumprodukter" av typen DUNI, är tjockare, lyxigare och slätare. Mitt liv kräver inte mycket, men det kräver värmeljus och servetter från IKEA. Detta, tillsammans med ett par andra IKEA-cravings* gjorde att jag gick och gruvade mig för att bli av med bilen. Även om man kan ta gratisbuss eller till och med åka kommunalt till IKEA, blir det mer eller mindre en endagsutflykt för en innerstadsböna som jag, en endagsutflykt med en del bärande. En dag man kan ägna åt att läsa Guy de Maupassant och dricka röda vinslattar, utan att bära tunga kassar. Så veckan innan bilen lämnades tillbaka åkte jag till Kungens Kurva och lassade bilen full med ljus, servetter, ett par teflonpannor och vassa knivar. Och en toaborste. Och lite glödlampor. Jaja, du vet hur det blir på IKEA...




Poängen är att jag nu i min källare har mitt egna lilla handlager IKEA. Jag behöver inte imperativt ta lift med en kompis som ska ut eftersom jag "ändå behöver ljus". Mina estimat gör gällande att jag inte behöver ta mig dit på två år. Och då är min plan att replikera ovan stash - ljus, servetter, teflonpannor, knivar, toaborste, ett par glödlampor. Mitt besök ovan gick på dryga tusingen. Säg att jag göra detta besök vartannat år - det blir IKEA för 500kr per år. Att jämföra med mina 12 000 kronor per år förr om åren. Jag har alltså skurit ner IKEA-spendingen till 4% av den initiala, utan att för den delen gå miste om det göttaste.


Mvh/
FruEfficientBadass

* Teflonpannor till min mans pannkakor och knivar jag biennal-förnyar för att behålla skärpan.



Ett debilt inlägg

Ciao loser, idag har du chansen att känna dig riktigt smart för det här är ett debilt inlägg. Jag skaffade ju ett par trådlösa lurar för ett tag sen och de behöver laddas någon gång då och då. Detta är ett lyxproblem då lurarna i sig bidrar till en så kraftigt förhöjd livskvalitet att jag gladeligen meckar med detta. I samband med laddningarna erfor jag emellertid nedan bagatellartade problem:
 
  • Jag hittar inte sladden direkt
  • Jag har svårt att passa in sladden åt rätt håll i USB-uttaget i datorn, får hålla på och trixa en 3-5 sekunder
  • Jag har svårt att passa in sladden åt rätt håll i luren, får hålla på att trixa en 3-5 sekunder
 
Jämfört med krig, svält och naturkatastrof är ju ovan "problem" ett hån, men vaffan, jag lever ju här och nu och måste förhålla mig till mina issues.
 
 
 
Detta gjorde jag:
  • Jag satte en orange nagellacksprick på den delen av laddarsladden som ska peka uppåt.
  • Jag satte en orange nagellacksprick på lur respektive sladd för omedelbar matchning. Jag behöver inte ens ta fram monokeln och kisa mig fram till vilken lursida som har ett hål för laddning.
  • Jag satte en klisterlapp på sladden märkt mitt namn + LURAR.
Tralala så gjorde jag. Tycka orange nagellack på lur fult? Bli ett EfficientBadass du också, då slutar du bry sig. Idag bereder mig lurladdningen minimalt med huvudbry och jox, jag bara tjoff, tjoff så är det klart. Plus att jag minimerar risken för att jag har sönder grejerna, du vet när du testat köra in laddaren åt ett håll, det känns fel, du vänder och kör med kraft och emfas in åt andra hållet och upptäcker att även det är fel. Det känns inte bra, inte bra alls.
 
Mvh/
FruEfficientBadass

Att kunna skära fort

Den största risken med att vara en consumer sucka är ju att något dåligt händer som gör att man inte kan betala sina fancy pancy levnadsomkostnader. Exempel på dåligt är sjukdom, separation eller arbetslöshet. Det är ju ofta då folk hamnar i prekära ekonomiska situationer med Lyxfällandeltagande som följd (eller kanske snarare Lendo-fällan). Därför är det av vikt att man, varandes consumer sucka, snabbt kan skära i sina omkostnader när skiten slår i fläkten. Jag upplever att många anser att de kan det. "Det är ju bara att sluta resa och shoppa." Utan att vara i detalj insatt, skulle jag vilja ställa mig skeptiskt till det påståendet. Jag skulle tro - utan att ha det svart på vitt - att gemene man har lite annat fluff för sig än att resa och shoppa.




Ovan är min graf över utgiftsbantning åren 2011-2017. Det tog mig sju år att minska mina löpande månadskostnader från 19 000 till 11 000. I detta ligger räkningar, transport och mat, inte shopping eller resor. Jag har vänner som plockar ut runt 40 papp var i månaden. Jag skulle tro att dessa har ungefär samma löpande kostnader som jag hade 2011, om inte mer. Men säg samma för sakens skull. Pengarna ska förutom bostadskostnader täcka mat, räkningar, bilar, båt och eller sommarhuskostnader, barns aktiviteter, abonnemang och prenumerationer etc. Det vill säga saker du inte bara kan tacka nej till utan som normalt har en månatlig faktura.


Så ja, de 21 000 utöver som i goda dagar kan användas till shopping, resor och restaurangbesök kan naturligtvis med fördel jackas ner dag 1 i den nya situationen, även om du lär behöva åtminstone några tusen av dessa till fickpengar. Och förhoppningsvis har man inkomstförsäkring så att man får ut mer än 14 500 kr i månaden* för då blir det 4 500 back varje månad (uppåt tio tusen back om du behöver fickpengar att köpa medicin, nödvändiga kläder, frisör etc). Det är nämligen inte gjort i en handvändning att tratta ner de där löpande kostnaderna. Som du ser ovan tog det mig två år innan grafen ens börjar röra sig nedåt. Det berodde på flera faktorer - jag hade löpande abonnemang med bindningstid, jag var tvungen att hitta nya mer kostnadseffektiva lösningar vilket krävde investeringar i tid och energi, en bil behövde säljas, jag hade separationsångest (DN satt exempelvis väldigt långt inne) och annat som fördröjde det hela. Det var m a o inte gjort i ett yxhugg utan var en seg och långdragen process. Jag kan ju bara tänka mig om man har ett dyrt lantställe eller en båt och blir akut sjukskriven för utbrändhet och knappt orkar ta sig ur sängen - ska man då fara iväg och homestyla sin gård i Dalarna eller bottenlacka sin båt inför försäljning (heter det så, bottenlacka)? Tror inte det va, då ligger du nog rätt stadigt förankrad hemma. Men räkningarna fortsätter att trilla in och nu är leverantörerna inte lika kärvänliga som när du skaffade det där banklånet eller började prenumerera på det där kanalpaketet. Nu är det lite mer...italian mode.




Vad vill jag ha sagt? Jo, är du höginkomsttagare men lever i tron att du omedelbart kan vända på en femöring den dagen villkoren förändras - tänk om. En livssituation förändras sällan till det sämre långsamt och med framförhållning. Ekonomisk down-sizing däremot, är en rejält långsam process som kräver såväl framförhållning som fokus från räkningsmottagaren. Befinner du dig i en livskris är det troligtvis inte att se över abonnemangen som står högst upp på to do-listan. Om du i dagsläget har en snittlön på säg 22 000 kr netto i månaden är du troligtvis mer vaccinerad mot ekonomiskt totalhaveri eftersom din fallhöjd inte blir lika stor, särskilt inte om du har tecknat inkomst- eller sjukförsäkring. Men om du trillar från 40 netto till SGI eller oförsäkrad A-kassa kan du nog hålla dig för skratt både en och två gånger.


Överskatta inte din flexibla förmåga - du är ju trots allt bara människa och det tar i regel 200 000 år för oss att evolutionsanpassa oss till exempelvis ett par grader kyligare klimat. Yxa ner skiten redan idag så att du slipper fundera på hur du ska agera i en nödsituation. Om du redan i god tid innan en privatekonomisk katastrof tagit ekonomisk höjd för den, har du dels ett rejält stash på banken vilket gör att du under överskådlig tid inte behöver oroa dig  över hur din katastrofsituation utvecklar sig - du har så att du kan betala dina slimmade räkningar i flera år framöver. Dessutom täcker SGI eller A-kassa hela eller större delen av dina slimmade löpande kostnader så att du kanske inte ens behöver ta av ditt stash innan situationen löst sig. En win-win! "Jamen man kan ju inte leva livet som att det kommer en olycka bakom hörnet - vad är det för ett liv - man måste ju njuta och ha det härligt, YOLO, pengarna kan man inte ta med sig i graaaa...." (visslande ljud från när jag puttar ner hen för Lyxfällanstupet där hen hör hemma).


Hade jag fått ut 40 000 kr i månaden vet jag i alla fall vad jag hade gjort - jag hade köpt aktier för 24 000 kr och gått på bio var tredje dag. Så kom inte här och säg att jag inte kan lyxa till det.


Mvh/
FruEfficientBadass


*Om du blir arbetslös och är med i en svensk a-kassa kan du få arbetslöshets­ersättning, men aldrig mer än 80 % av ersättningstaket på 25 025 kr/mån. Det blir ungefär 14 500 kronor efter skatt. Källa: Unionen. Mitt tillägg: Langa in en 50-100 spänn extra per månad för tilläggsförsäkringen. Jag ser det som min antirynkkräm, jag får min skönhetssömn. 

Life Hack - Att borra i kakel

Som ni minns från ett tidigare inlägg var jag vaktmästare i mitt tidigare liv. Och idag ska ni lära er borra i kakel om ni inte redan kan det. För att varje människa med självaktning bör undvika att ha förvaring på sugkoppar i badrum och kök. 


Multidetektor 199kr på Jula
Ska man vara riktigt by the book ska man dra en rörledningsdetektor över kaklet för att säkerställa att det är grönt att borra. Jag är lite småskeptisk till de däringa, tycker den ger utslag även när det inte finns något bakom. Men okej, om du tycker det verkar grönt så börjar du försiktigt borra i kaklet med din skruvdragare/borr. OBS! Aldrig slagborr i kakel. Och inte vanlig borrspets, du behöver en kakelborr, åtminstone för den första delen av borrningen när du går genom själva kaklet. Därefter kan du byta till en vanlig borr för att komma igenom trä eller vad som nu finns bakom.
Kakelborr 24:90 på Jula (orkade inte byta sajt, finns såklart på Bauhaus, Clas Ohlson osv också...)


Ta det lugnt när du borrar, låg hastighet på borren och var beredd på att borren sjunker in snabbt i väggen när du kommer igenom kaklet vilket kan lämna fula märken om du hänger på med hela din kroppstyngd. Om du vill göra det enkelt för dig kan du välja att sätta hålet i fogen istället för i mitten av kakelplattan, då glider inte borren lika lätt. Du kan också sätta ett stycke maskeringstejp med ett kryss på där du vill borra, för att minska oönskade glidningar. När du borrat hålet dammsuger du in i hålet direkt med dammsugarslangen (för att få bort småpartiklar som gör att silikonet inte får fäste lika bra) och smetar sen in våtrumssilikon. .


Våtrumssilikon - 49:90 på Clas Ohlson
Sen hamrar du försiktigt i plugg. Jag brukar nu peta i ytterligare en klutt silikon i själva pluggen. Sen skruvar jag upp det jag nu ville skruva upp.


Sweet indeed


Mvh/
FruEfficientBadass

Saker jag inte fattar Del 4 - Amerikaner och religion

För nytillkomna läsare är detta en serie där FruEfficientBadass profiterar på det faktum att hon fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker hon, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom hen är anonym ids hon inte ens skämmas över frågornas art och natur.


En sak jag inte förrän nyligen fattat är i vilken stor utsträckning den genomsnittlige amerikanen är religiös. Jag menar, det känns ju som att vi skandinaver är rätt lika amerikanarna i mycket vad gäller värderingar, tycke och smak. Om inte annat gillar vi amerikanska grejer, det motsatta låter jag vara osagt då man ibland får intrycket av att merparten av amerikanarna knappt vet att Sverige existerar. FYI har jag varit i USA i sammanlagt tre dagar så jag är ingen amerikaexpert. Men detta har jag googlat:



Det är ju rätt anmärkningsvärt - vi speglar varandra exakt, fast tvärt om. I en av källorna till ovan grafer - Tidningen Dagen - sägs:

"Religion är viktigast för människor i fattiga länder, visar Gallupundersökningen från 143 länder. I topp på listan återfinns Egypten, där 100 procent av de tillfrågade anser att religion är en viktig del av deras vardag. Därefter följer fattiga länder i Asien och Afrika söder om Sahara. När du har ryggen mot väggen behöver du något resolut. Det är därför religionen växer så mycket i exempelvis Afrika söder om Sahara, där det inte finns någon välfärd, där ekonomin är en katastrof och politiken är korrumperad, förklarar Grace Davie."


Så varför är så många av amerikanarna religiösa? Har vi någon av läsarna som bott i USA eller tillbringat mycket tid där som kan förklara? En tysk kollega som varit utbytesstudent var där ett år men fattade inte hon heller. Och hon är född katolik och tyckte ändå att det var lite "over the top" där med "God bless America" varje dag i skolan. Hon nämnde att de ungdomar som lite till äventyrs laborerade med ateism och höll munnen stängd vid detta moment ansågs vara kufar man bäst höll sig borta ifrån. Den agentur som fixade hennes utlandsår gav också utbytesstudenterna tipset att undvika tala religion med amerikanerna. Vaffö vaffö?

Mvh/
FruEfficientBadass

Bye bye baby

För fyra år sedan rätt exakt hämtade jag ut den här sköna bönan på Bilia Nacka - en V70, svart som ebenholts och beige som lädret på Chanels ballerina flats.





Jag har nu kört den här bilen typ 12 000 mil, land och rike runt, lassat barn i den, handlat mat i den, cruisat rattfull i den (skojar...lugna dig), kört mängder med landet-skit till tippen med den...och nu skiljs våra vägar åt. Jag byter jobb och som en del av dealen finns ingen tjänstebil (eller någonting som börjar med "tjänst" som titeln "tjänsteman" eller "tjänstepension" heller för den delen). Lika glad för det är jag eftersom:


a Jag slipper betala parkering, en besparing på runt 1 200kr/månad
b Jag slipper känna mig jagad av napoletanska maffian parkeringsvakterna såväl vardag som helg
c Jag avlastar innerstaden från en störande, feldimensionerad bil
d Jag bidrar till en bättre innerstadsmiljö & minskat buller
e Hela familjen kommer att få mer motion. Jag & min man kommer att promenera till jobbet, barnen kommer att promenera till skolan, till scouter, till kompisar etc.


Men mest av allt, och nu kan jag låta pretentiös vilket är korrekt -  jag gläds åt att vara en förebild. För reaktionen på vårt beslut att inte skaffa ny bil när tjänstebilen ryker, var oväntat unison: "Men..hur ska ni...:
---> Handla mat? (I närmaste butik eller på nätet)
---> Komma till jobbet? (Gå, cykla eller åka kollektivt)
---> Åka till landet med massa packning? (Sunfleet, hyrbil)
---> Åka till IKEA? (Ja alltså ytterligare en fördel - det blir svårt att ta sig till IKEA. Om vi absolut måste ha något från just IKEA brukar det gå att köpa på nätet. Funkar inte det får jag väl lifta med en vän nästa gång hen åker dit alt. ta gratisbussen)
---> Skjutsa barn till scoutläger? (De åker buss)
---> Hälsa på vänner utanför stan?" (Åka kollektivt dit och taxi hem - AH! Fördel som precis slog mig - båda får dricka VIN hurra hurra!)

Vi har ännu inte klurat ut allt i detalj men nu var det ett par veckor sedan bilen rök och vi lever än. Nu är vi ju inte de enda barnfamiljer som lever utan bil inne i stan så det är inte Raoul Wallenberg-nivå på vår civila aktion. Men ändock är vi en dussinfamilj som tar avsteg från normen, vilket kanske får i alla fall någon att tänka efter en gång extra inför bilförnyelsen.* För två saker är tydliga:

1/ Urbaniseringen kommer inte att avta den närmaste tiden
2/ Trafikpolitiken i storstadsregionerna kommer inte att underlätta för bilismen (med rätta - städerna är inte dimensionerade för att alla ska ha SUV)
3/ Antalet aktörer inom poolbil/fleetföretagen ökar vilket ytterligare minskar beroendet av privat bil.

Det var visst tre saker, men sen kom jag på även en fjärde sak nämligen att jag på sistone börjat fundera en del på det här med olyckor. Tänk så hemskt att bli orsak till en annan människas död eller invalidisering? Ännu värre - att bli orsak till en söt liten hundvalps död eller invalidisering? Jag tillhör inte de där 74% som tror sig köra bättre än snittet. Jag tillhör de där 26% som vet att jag kör betydligt sämre än snittet. Jag sitter ihopkrupen med minimalt avstånd mellan säte och pedaler, med näsan fram i rutan som en närsynt mullvad, kör alltid 10-40% långsammare än stipulerad hastighet och har dessutom ett dåligt trafikhumör, så jag gör den svenska vägarna en stor tjänst genom att avyttra bilfan. Nej förlåt Volvo, jag ska inte kalla dig bilfan, du har ställt upp fint för mig trots att jag kört på fel växel och konsekvent vägrat att ge dig extra avfettning i biltvätten. Tack för den här tiden baby, nu går vi vidare åt varsitt håll.

Badass
Mvh/
FruEfficientBadass


* Vill till att vi inte kryper till korset om ett par månader och skaffar en privat bil...

Apropå kastruller

Jag återanknyter till inlägget om köksattiraljer efter ett faktiskt besök hos Myrorna i helgen. När det gäller köksprylars funktion är det alltid bra att ha med sig en morsa, de verkar ha haft Kastrull & Gryt-kunskap på schemat på 60-talet. Nere i köksavdelningen på mitt lokala Myrorna hittade vi två praktexemplar. Den ena kastrullen med en guldfärgad botten. Trodde jag i alla fall, men fick veta att en kopparbotten är bra för då bränner sakerna inte fast. Det här exemplaret kostade 60 kronor. När jag gick hem och googlade såg jag att dessa går för runt 500kr. På hemsidan för den vänstra kastrullen framgår även att "kopparbotten bidrar till en jämn värmefördelning över hela ytan". Well nice.


Ovan t v: 566,25kr   Ovan t h: 60kr


Vi hittade också en nätt liten gjutjärnsgryta för 200kr. Att jämföra med den jag hittade på nätet nedan:


Ovan t v: 599kr Ovan t h: 200kr
Jag är inte kungen på procent, men är jag rätt ute om jag säger att du får kopparbottensgrytan till 90% rabatt och gjutjärnsgrytan till 65% rabatt cirka? Och då har jag storsint räknat på en budgetvariant av gjutjärnsgryta. Som du vet verkar dessa grytor ha blivit den nya kniven i symbolvärde för köksnördar, så jämför du med nedan gryta får du Myrornas-grytan till 92% rabatt.*




Gjutjärn blir tydligen bara bättre och bättre med tiden, men man ska inte använda diskmedel till att rengöra utan varmt vatten, därefter smörja med fett igen. Jag orkade inte göra en Rika Tillsammans-tabell på prisdiffen, men 92% rabatt ink. miljöspar låter väl rätt ok?


Mvh/
FruEfficientBadass


* Ja jag vet, den är sjukt snygg den röda...att skaffa en Creuset är lite som att gifta sig - til death do you part.





Spara ihop 53 000 med en plastlåda

Hi losa! Idag ska vi tala om hur du under tio år kan spara ihop 53 000 med hjälp av en sådan här liten plastlåda, även kallad "matlåda" samt en tom Ramlösaflaska.




Jag har tidigare beskrivit hur du med hjälp av lite list kan skaffa fram iskallt vatten hela dagen så jag tänker inte tråka ut dig med det knepet igen. Däremot har jag inte talat om att ha ett litet ambulerande förråd med tilltugg i syfte att stävja sparvidriga beteenden av typen handla av Reitan Servicehandel.


Jag har tre barn varav vissa i åldrar då de fortfarande kan bli panikhungriga (och törstiga) i tid och otid. Etter värre - jag blir själv panikhungrig (och törstig) i tid och otid och lyckas aldrig förutsäga när. Jag tror att jag har någon form av parasit som gör att jag vissa dagar måste sätta i mig dubbelt så mycket mat som dagen innan. Troligtvis ser den ut något så här:
Any How, att köpa en chokladcroissant på 7Eleven två dagar i veckan samt därtill en Ramlösa kostar i runda slängar 60 spänn. Ponera att barnen behöver en varsin banan på väg till badhuset på helgen och man är uppe i närmare 90. Men för övningens skull säger vi att jag, i det fall jag inte rustat mig med eget tilltugg, behövt lägga ut cirka 80 kronor i veckan på dessa brandsläckningar. Vik hädan tabell!


Tabell från https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/


Vän av ordning invänder då att "det är ju inte gratis det du lägger i lådan din pajas" varpå jag svarar "nej förvisso inte men nästintill". Jag beräknar att jag i min låda klämmer in ett paket Eldorado Digestive samt 1/3 påse Eldorado cashew per månad. Equals: 23kr. Kranvattnet till min Ramlösaflaska är emellertid fetgratis. Så om jag drar av denna Cost of Goods Sold i kalkylen sparar jag "bara" drygt 53 000kr på tio år.






Fast därtill får du lägga en uppstartskostnad på drygt 30 riksdaler för slimmad matlåda och Ramlösaflaska, glömde det. Ett tips är att köpa vatten på Max (eller är det Burger King jag minns aldrig), de har såna pyttesmå gulliga Lokaflaskor som tar ännu mindre plats en en gängse liten PET.


Att ha med sig eget nödlager är inte bara en fråga om att spara kronor och ören vad mig anbelangar, även om det ursprungligen var sparsamheten som lockade in mig på detta spår. Det finns flera sekundäreffekter med att likt Skalman bära med sig nödproviant:
  • Du blir freakin OSÅRBAR exempelvis vid en oväntad trafikolycka (de brukar vara det) med efterföljande timslånga köer, långt borta från såväl 7Eleven som Dunkin Donuts. Medan resten av förarna i kön sitter och gnager sina knogar av hunger kan du i lugn och ro knapra på dina kex och se ond ut.
  • Du har med dig kallt vatten timme för timme, att jämföra med Reitans vatten som ljummar till sig redan efter en kvart.
  • Om du har barn vet du att det inte alltid finns erforderlig ledtid att införskaffa mat när krisen slår till. Ditt barn förväntar sig att du ska kunna möta dess behov i omedelbar anslutning till att behov uppstår.
  • Ibland blir man bara sådär lite sugen, men man vill inte lämna en härlig aktivitet (sitt lata tillhåll) för att dra på sig tre lager ytterkläder för att gå ut och hitta en kiosk för att köpa något gott. Då har du ditt stash och du kommer att glädjas åt din smarthet och badassity varje gång. "A gift that keeps on giving" eller något ditåt.


Mvh/
FruEfficientBadass

Köksminimalism

Få saker får mig så stressad som att laga mat i någon annans kök. I know, stresströskel låg, exempelvis blir jag stressad av att behöva ladda ner nya parkeringsappar i mobilen. Att jag blir stressad i andras kök har bara delvis att göra med att man inte hittar - det handlar allt som oftast om att det finns så många prylar. Vi har fyra bunkar/stora skålar. Två i plast för tillagning och två i keramik för servering. De har varsin hyllplats och man behöver inte stapla dem i varandra vilket gör att de är enkla att ta ut och ställa tillbaka. Hemma hos min mamma en ej namngiven släkting häromsistens slutade jag räkna bunkar/skålar vid 23. Vem behöver 23 bunkar? Jag läste nyligen en intressant artikel av matskribenten Mark Bittman (NY Times) om detta. Låt mig börja med ett utdrag:


Like cookbooks, kitchen equipment is a talisman; people believe that buying the right kind will make them good cooks. Yet some of the best cooks I’ve known worked with a battered batterie de cuisine: dented pots and pans scarred beyond recognition, an old steak knife turned into an all-purpose tool, a pot lid held just so to strain pasta when the colander was missing, a food processor with a busted switch. They didn’t complain and they didn’t apologize; they just cooked.

Artikelförfattaren menar att vi ofta blir lurade av TV-kockarnas extravaganta utrustning och att vi felaktigt drar slutsatsen att man behöver denna utrustning för att bli lika bra. Bittman menar att du inte behöver mer än ett par tusen kronor för att skaffa all nödvändig köksutrsutning och för att bevisa sin tes köpte han in sina essentiella verktyg hos en restauranggrossist i NY (bild nedan från butiken så fattar du stilen, inte fancy pancy utan mer bulk och praktikalitet):


Bowery Restaurant Supply NY


Detta är vad han köpte och ungefär vad det kostade (jag räknar att dollarn står i 10 eftersom jag inte orkar med komplicerad huvudräkning):


1/ En medelstor kockkniv i rostfritt stål med plasthandtag (100kr). Liknande finns på IKEA för 99kr och de är mycket bra, min anmärkning. Jag får stöd av artikelförfattaren: People not only obsess about knives (and write entire articles about them), but you can easily spend over $100 on just one. Yet go into any restaurant kitchen and you will see most of the cooks using this same plastic-handle Dexter-Russell tool. FruEB har ingen aning om vad en Dexter-Russel-kniv är för något, men antar att det är något basic.
2/ Termometer - 50kr.
3/ Tre rostfria skålar - 50kr.
4/ En ordentlig tång med bra grepp - 35kr.
5/ Långpanna, gärna i rostfritt stål- 60kr, bra för ex. ugnsbakad potatis, grönsaker men även som uppläggningsfat. En bulkvara i restaurangkök.
6/ En skärbräda i plast - 60kr. Han föredrar trä av estetiska skäl (jag med!) men den här kan maskindiskas.
7/ En "paring knife" som jag fattar är en sorts mindre kniv, ex. för frukt - 30kr.
8/ En "japanese mandoline" för 250 spänn, jag var tvungen att bild-googla och hittade då nedan, så någon form av skärverktyg för att få till tunna fina skivor av ex. morot:


Japanese mandoline


9/ Durkslag 70kr.
10/ Burköppnare 40kr.
11/ Potatisskalare 30kr.
12/ Tre rostfria kastruller i olika storlekar 300kr.
13/ En medelstor stekpanna i non-stick aliminium 130kr.
14/ En järnstekpanna modell större 250kr. Dock inte gjutjärn eftersom han tycker att de ofta drar iväg oförtjänt mycket i pris och är otympliga.
15/ Ett lock 50kr - att använda vid behov för samtliga eftersom man sällan använder alla på en gång och det kan vara svårt att hitta rätt lock så varför inte nöja sig med ett stort för allt? (mind blowing!)


Vidare rekommenderar han en stor visp och lite andra saker, du får läsa artikeln för alla detaljer. Personligen klarar jag mig inte utan ett antal slevar, stora skedar, gafflar och stekspadar i plast och/eller trä och skulle hellre bli av med ett finger än att avstå min slow cooker. Men ovan är vad Bittman menar är det absolut nödvändigaste och jag får väl hålla med honom i stort. Jag gillar framför allt slutklämmen:


The point is not so much that you can equip a real kitchen without much money, but that the fear of buying the wrong kind of equipment is unfounded. It needs only to be functional, not prestigious, lavish or expensive.


Roasted, alla pretentiösa köksbutiksbesökare som köper knivar för 1000 kronor styck. Själv har jag handlat en del köksprylar på Myrorna och andra loppisar. Om du är förtjust i tanken på gjutjärn brukar det finnas ett överflöd av dessa på ovan köpställen, både grytor och stekpannor. Gjutjärn blir ju dessutom bara bättre med åren, jämfört med teflon och non-stick-material. Jag försöker också rycka träslevar/gafflar så fort jag ser dem, de är överlägsna plastvarianterna i styrka och estetik. Rivjärn, durkslag etc. brukar finnas att fynda i härlig 60-talskvalitet, men dessvärre har jag ju en av varje nu så där får jag inte köpa fler. Men som ge-bort-present till någon som precis flyttat hemifrån istället för att köpa motsvarande för det tiodubbla på Cervera? Dessutom mer personligt och bättre för miljön. En snygg inslagning på det, accompagnerat av en flaska vin, kan det bli mer kärlek i en present? Och jag måste bara göra ett collage av estetiken i Bittmans råd, det är så proffs-snyggt, jag önskar nästan att jag fick börja om från scratch:






Mvh/
FruEfficientBadass


P.s. Han rekommenderar också att man skaffar en knivvässare (heter det så?). Jag har aldrig lyckats med det där riktigt utan jag förnyar mitt bestånd på två IKEA-knivar en gång vartannat år. Kan tyckas slösaktigt, men det är en lyx jag hänger mig åt givet att jag har ett så slimmat och genom tiden konsekvent köksbestånd i övrigt. Minus de två stekpannorna, de förnyar jag också en gång vartannat år, eller när teflonet börjar lossna. D.s.


Välkommen på lönecava!

Kära bloggläsare. Jag inbjuder dig härmed till att utföra lönecavadansen med mig imorgon. Prick klockan 17:00 sätter jag mig vid datorn och betalar mina räkningar. Efter åratal av downsizing av räkningsstocken går det rätt snabbt - sällan mer än 20 minuter och i detta ligger min nördiga Excelexercis där jag skapar grafer och annat grafiskt. Rutinen avslutas med en fet insättning på sparkontot varefter jag omedelbart rör mig in i köket och cavan* som stått på kylning tillsammans med glasen. Det ska imma, hör ni det, IMMA.




Länk till FruEB Lönecava:
https://open.spotify.com/user/fqacjso5xonj9ctp1ku458v2g/playlist/6cZJFbM83eB1DWj3E0EGrM?si=nTD6JiijQXmqhOeG8I8rFA


Jag vill inte påstå att listan är något jag skulle stå för i dagsljus, men det är en lista som gör sitt jobb - jag kan inte vara still. Hade jag suttit i en fullsmockad fine dining-restaurang med stiffa affärskontakter hade jag vid Wannabe likt en dåre armbågat mig fram till första bästa öppna yta (dansgolv eller ej) och studsat runt och mimat "I tell you what I want what I really really want" tills någon hade fått bära ut mig. Vad tror du, får jag se lite lönecavadans imöra? Jag har lämnat listan öppen så det är bara att lägga till så att jag får dansa loss till er skit.


Mvh/
FruEfficientBadass

*  Art nr 7904. Det är ett namn som för tankarna till påldansklubbar, men låt er inte avskräckas, den är, till skillnad från bubblet på påldansklubbar, mycket prisvärd. Vill du ta kliva upp ett snäpp rekommenderar jag Juvé y Camps som är en budget-Dompa utan dess like. Det blir dock till nästa lön då det är beställningsvara, art nr 776 00 (159kr).





FruEB hjärta Per

MI30 fick träffa Per H Börjesson förra veckan och jag är grön av avund. Jag är  mycket förtjust i Per. Inte bara för hans prydliga look, hans nästan Buffertskt lågmälda framtoning i media utan också för hans (upplever i alla fall jag det som) äkta altruism genom hans böcker (han verkar på riktigt vilja oss väl, åtminstone så länge vi köper billiga fonder, exempelvis Spiltan). Dagens inlägg är kort, jag hänvisar bara till en länk där Per talar börsens upp och ner (från Veckans Affärer i maj 2017 så den är inte direkt från pressarna, vilket inte har någon betydelse då det är tidlösa sanningar han levererar). Om du har länkskräck, låt mig presentera slutklämmen:

Oroa dig inte för framtiden för den är alltid osäker. Aktiemarknaden går på kort sikt upp, ned eller är lika men på lång sikt är du en vinnare om du är exponerad mot aktier. Försök inte spekulera genom att gå ur och in i marknaden och drabbas inte av panik när marknaden rasar för den kommer alltid tillbaka. Månadsspara varje månad och rebalansera din totala portfölj om du vill sova bättre om natten.




Mvh/
FruEfficientBadass

Vintage outfit

Jag nämnde ju att jag och 10-åringen var i Uppsala före jul och vi passade då på att kombinera lite umgänge med shopping och välgörenhet på "Uppsala stadsmission - från Uppsalabo till Uppsalabo" vilket kändes vågat eftersom vi är Stöckhölmare. Vi hade väldigt kul därinne i alla fall, och notan gick loss på halsbrytande 420 kronor, men då fick vi en hel del grejer varav jag tänkte redogöra för några idag:


Blus Cubus: Tunn naturvit med stenar/pärlor på krage och manchetter. 40kr.
Hemstickad tröja i naturvit med lite glans: 60kr.
Svarta stretchjeans Pieces: 40kr.
Armband med beige pärlor: 10kr.


150kr för en hel outfit som inte tär på miljön samt där pengarna går till bra saker. Ikväll ska jag på lokal - då kombinerar jag ovan med ett par svarta pumps och en clutch. Naturligtvis kombinerar jag med mitt finska nagellacksköp. Men jag kan också tänka mig att ha på mig det hela till kontoret tillsammans med mina bruna stövlar och min bruna tote. Min historik med begagnat är inte bra. Det blir oftast inte använt i den utsträckning jag hade hoppats. Under vinterhalvåret har jag emellertid flitigt använt framför allt byxorna och blusen (tröjan - inte alls faktiskt...). Blusen är bra på det sättet att den glammar upp mina basic cashemere-tröjor jag lever i så här års - manchetter och krage är översållad med bling. Jag skulle tro att nypriset på ovan ligger på runt fyra-fem gånger det jag gav. Det jag gillar med vintage är att man vet vad man får - kläderna är redan tvättkrymta och har antagit den färg och form de troligtvis kommer att ha för resten av dess levnadstid. Vilket är ditt bästa begagnatfynd och finns det något du absolut inte kan tänka dig att köpa begagnat?


Mvh/
FruEfficientBadass

När husse fick nya tofflor

Idag får ni en solskenshistoria om en man, låt oss kalla honom, min man, som på ett oförklarligt sätt tappade bort sina tofflor. Det var inte första gången saker försvann för denna man. Exempelvis hände det så gott som dagligen att han förlorade sin plånbok (handfatet), sina nycklar (köksbordet) och sitt passerkort till jobbet (på en krok i hallen). Men den här gången verkade faktiskt tofflorna ha försvunnit på riktigt eftersom husets Designated Searcher For All Things (FruEfficientBadass) gjorde husrannsakan utan resultat. Eftersom mannen var lat och därtill ointresserad av shopping, blev det aldrig några nya tofflor. Veckorna kom och gick, hösten kom och med den kylan. Vintern kom och året övergick i ett nytt. Mannens klagan växte sig större och mer intensiv för var vecka, hans fru ignorerade så gott hon kunde. Och så plötsligt en dag hände det...

...han bad mig att köpa nya tofflor. Och jag gjorde det, eftersom jag är en lydig fru*. Jag köpte inte vilka skittofflor som helst utan ett par riktiga kvalitetstofflor som lovar "Warm when it's cold. Cold when it's warm", precis den typ av värmefunktion jag är så förtjust i.Vart vill jag komma med det här? Jo, att det:
1/ Fanns en stoisk effekt (för mannen) att vänta ett bra tag på att få sina tofflor. Månader av kalla fötter på kalla golv gjorde att de nya tofflorna kändes som den ultimata lyxen, jämfört med om de införskaffats direkt.
2/ Trots den initiala investeringskostnaden kommer tofflorna nog att betala igen sig i antal år av användning plus att vi inte behöver skruva på riktigt lika mycket värme.



Plus att jag fick en anledning att posta den här bilden på vår lånehund.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Vän av ordning undrar kanske varför hen inte gick och köpte sina tofflor själv. Det är svårt att förklara...låt oss säga som så att min man är svårt drabbad av shoppingaversion vilket gagnar vår plan mot FI så jag klagar inte. Han värsta mardröm är att av misstag köpa damkläder när han ska köpa nytt. Det gör att han inte är tränad att röra sig i butiksmiljöer, går vilse, mår dåligt etc. Det är helt enkelt lättare att jag sköter det.

Stilikon Mars- Eartha Kitt

Jag har rätt nyligen hittat Eartha Kitt på Spotify. Hon gjorde mig brydd - i vissa låtar en solklar amerikansk brytning. I andra flytande franska. Vem var hon? Men innan vi börjar gå ner på detaljer, låt oss enas om att hon var enastående jävla snygg:



Det som är anmärkningsvärt med henne är att hon höll stilen hela livet. Nedan t v Eartha 80 år, året innan hon dog 2007, nedan t h - hennes mest publika roll som Cat Woman i Batmanserien från 60-talet.


Född under mindre roliga omständigheter i amerikanska södern fick hon under hela uppväxten turnera runt bland olika släktingar och bekanta. Lyckligtvis bodde aktuell släkting i NY när Eartha skulle börja gymnasiet och hon fick möjlighet att gå på High Scool of Performing Arts. Med Santa Baby 1953 blev hon rik & berömd som sångerska men hon var också rätt stor som skådis. Hon spelade bland annat i Orson Welles Dr Faust. Hennes karriär fick sig emellertid en törn efter att hon under en bjudning i Vita Huset svarat Lyndon B Johnsons fru, på frågan vad hon tyckte om Vietmankriget: "You send the best of this country off to be shot and maimed. No wonder the kids rebel and take pot."  Efter detta blev hon svartlistad i USA och fick turnera i Europa och Asien under ett antal år (det var då hon lärde sig franska). För mig sammanfattar detta konceptet Kitt. Ett maskrosbarn som trots tufft liv inte viker sig utan säger vad hon tycker. Därtill är hennes stil dekadent sportig vilket är en smått osannolik prestation.


Det är som att man stoppat Audrey Hepburn, Serena Williams och en raskatt i en mixer och byggt upp en helt ny sorts människa. Några stilmarkörer:
  • Kort, enkel frisyr.
  • Ofta sportig stil med shorts. På en bild bär hon shorts till polotröja!?!
  • Glammig, men på ett casual sätt: "Jag bara råkade ha ett perfekt sittande fodral på mig när jag sträckte ut mig här på bordet och btw hämta en drink till mig darling if you please."
  • Sparsamt med accessoarer.
  • Snygga pumps i, antar jag, enkla basfärger (hittar bara svartvita bilder)
Det finns ett klipp där hon svarar på frågan "Hur kompromissvillig är du i en relation." Klippet bevisar att du varken behöver posh uppväxt eller mycket pengar för att besitta klass. Du kan till och med vara osminkad och ändå ha överlägsen stil. Så cool, så rolig, så knäpp*.


Hon var nog rätt medveten om det själv också, och sammanfattar sin syn på skönhet enligt nedan:




Mvh/
FruEfficientBadass


* Hon döpte sin dotter till Kitt. Kitt Kitt. Roligt, knäppt eller både och? Förresten Newman, har du hört den här: Vad händer om Glenn Close och Glenn Hysén gifter sig?

Båda kommer heta Glenn Hysén.

Glenn Hysén?

Din ekonomi är inte bättre än ditt stash

När jag för snart sju år sedan trillade över Tobias Schildfats bok "Vägen till din första miljon" levde vi från lön till lön. Det lilla vi lyckades spara brändes imperativt på menlösa charterresor. När jag, nyfrälst av Tobias budskap i boken, berättade om mina halsbrytande planer för min man "Jag tänker spara ihop till en miljon så att vi får gratis charter varje år tjoho?!?" minns jag att han sa: "Men, vi har ju redan så bra ekonomi?" För honom var det faktum att vi drog in okej löner samt betalade våra räkningar i tid detsamma som godkänt betyg. Men det stämmer ju inte. Din ekonomi är ju aldrig starkare än ditt sparade kapital. Det finns ett antal medborgare som tjänar anmärkningsvärt bra men som trots detta lyckas bränna allt löpande (minus någon pliktskyldig månadsavsättning i fonder motsvarande jordnöt av nettolönen). Som någon sa i ett kommentatorsfält nyligen: "Det hjälper inte att du häller på mer vatten i badkaret om du glömt sätta i proppen". Den dagen skiten slår i fläkten är det dessutom den med de höga omkostnaderna som faller från högst höjd vilket gör ont när man landar. För att landa mjukt behöver du ett stash men statistiken menar att det bara är en fjärdedel som har mer än ett års nettolön på banken (SBAB 2017):



Inte heller verkar folk i gemen oroa sig särskilt mycket i frågan. Jag hittade exempelvis nedan på "Byggahus.se":




Jag vet inte vad jag ska hugga mest på i ovan - att "Patriq83" som rimligtivs tjänar 50 papp brutto i månaden (och hans partner likaså) inte har mer än 120tkr i buffert, eller att "nino" tror att han ska få ut sitt eget estimat på sin "jänkebil"*.



Anyheuw, folk har ingen buffert och när kranen stängs är vi alla lika fattiga eftersom en stängd kran är en stängd kran. Undantaget om du är en snålfan som byggt upp en ordentlig buffert du kan använda till att:
a) Ligga lågt ett tag tills krisen lagt sig (i det fall du är utbränd, annat sjuk, mitt i skilsmässa, kicken)
b) Ha som komplement i det fall du behöver ta ett lågavlönat jobb eller plugga under en tid
c) I bästa fall -  om du redan nått FI - bara chilla chilla och ägna dig åt det ljuva livet.

Lönen kommer lönen går, endast ditt sparkapital består (och nej, jag räknar inte jänkarbilar som sparkapital och ja, jag är medveten om att börsplaceringar åtminstone kortsiktigt kan minska i värde**). Men du har inte per definition bra ekonomi för att du tjänar multum.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Är inte det en sån där klassisk Lyxfällan-scen för övrigt: "Allri att jag säljer för de priset - jag vart ju över te Atlanta för å hämta han".
* *Men likväl är det historiskt den bästa sparformen, bitcoin inkluderat

FruEBs Classical Cleaning på Spotify

Hello Fellow Humans. För ett tag sedan skrev jag om hörlurar och fick många bra tips. Jag följde Minimalistspararens exempel genom att köpa bluetooth-lurar med löstagbar sladd och noise reduction. Som en ny dimension av tillvaron. Inte bara kan jag gå runt med dem i hemmet utan att höra barnens kiv annat än som avlägsna skall, jag kan också röra mig fritt med mina städ- och rensprojekt utan att behöva stoppa iPhonen i BH:n. Ni som läst mitt inlägg om att vårfixa sovrummet vet att jag brukar städa till klassiskt, och då gärna klassiskt med mycket vibrationsskapande klanger från klaviatur och slagverk för att få fart på energierna i hemmet*. 

Jag la in de här bilderna för att undvika att tabellen nedan blev inläggets thumbnail. Hör till låt 9.


Efter det inlägget bad min vän K mig om lite klassiska städlåtstips. Nyförälskad som jag är i mina lurar skred jag genast till verket och nedan ser du resultatet - en lista som hjälper dig att strukturera din tid så att städningen tar max 1 timme och 15 minuter, ink paus. Detta funkar för mig på 92 kvadrat, så bor du större tar det givetvis längre tid vice versa. Klicka på länken eller var en tönt:




Några kommentarer:

  1. Ett klassisk Mozartstycke under vilket du röjer - plockeliplock, ställ upp stolarna på borden, skaka pläd osv. Ingen superstress, du har 11 minuter och 38 sekunder på dig.
  2. Bachs Brandenburgkonsert Nr 6 är en energihöjare som hjälper dig genom det livsdränerande momentet dammtorkning och spegelputs. När jag hör det här stycket tänker jag alltid på en scen i arkiv X där en desillusionerad gammal FBI-chef sitter nere i sitt källarkontor, lyssnar på Brandeburgkonserterna och gnäller inför Mulder något i stil med: "Om utomjordingarna skulle komma till planeten jorden och höra det här skulle de /felaktigt/ få uppfattningen om att jorden är det bästa stället i hela universum". Jag håller med, det är liksom, universal-vackert.
  3. Beethovens pianokonsert nr 5 i D-dur - 9 minuter kontemplativt kök. Torka av arbetsbänkar, spis, kyl/frys mm. Stycket  är flitigt använt i film, bland annat i Döda poeters sällskap och The King's Speech. Om du tycker dig höra ett mummel i bakgrunden är det Glenn Gould som hummar - han vande sig aldrig vid de sofistikerade digitala inspelningsutrustningarna. Gould var perfektionist och en av Steve Jobs förebilder. Man kan ju då tycka att han inte skulle humma på inspelningarna, men vad vet jag och nu är han död så jag kan inte fråga.
  4. När du lämnar köket för dammsugning blir det lite upptempo och ryskt 1900-tal. Jag är alltid arg och irriterad när jag dammsuger och ryssarna hjälper mig på traven. Ryska tonsättare är för övrigt bra på skandal. När Prokofiev uruppförde sin andra pianokonsert 1913 lämnade publiken lokalen i affekt ("The cats on the roof make better music"). Samma år hade Stravinskys Våroffer premiär i Paris och då blev folk så upprörda att det blev upplopp. Vi får väl se, om du blir arg på mig efter dammsugarpasset. Jag tänker att du kanske inte hör så mycket, du dammsuger ju.
  5. Som balsam för själen blir därefter trion "Soave sia il vento/May the wind blow gently" ur Mozarts Così van tutte i samband med att du tar en välförtjänt vätskepaus. Det passar bra, för stycket handlar om vatten. Eller rättare sagt - om hur två kvinnor vinkar adjö åt sina boyfriends när de tar av i krig i en båt över havet**. 
  6. Därefter blir det meditativ städning i badrummet till Vaughan Williams som var en brittisk kompositör som bland annat skrev för Drottning Elisabeths kröningsceremoni. "The Lark Ascending" baseras på en dikt av George Meredith.***Har du tid att läsa dikten i anslutning till musiken någon gång lovar jag en multi-sensorisk upplevelse.
  7. Våttorka golven till Chopin är fantastiskt. Betänk vilket raggargeni han var - exempelvis snärjde han den franska författarinnan George Sand med orden: "What an unattractive person la Sand is. Is she really a woman?"****
  8. Dmitri Shostakovich var en riktig vän av ordning och reda. Han ägnade bland annat mycket tid och energi åt att synka klockorna i sin lägenhet samt att skicka vykort till sig själv för att kontrollera hur väl posten funkade. Tänk på det när du nu går runt i ditt hem och ställer allt i ordning - fluff på kudden, fram med rena handdukar, synka klockorna.
  9. Det sista finliret i form av att vattna blommorna, i den mån du har några, gör du med fördel till denna högstämda marsch av Lully, ett stycke som förekommit i ett antal filmer, exempelvis All världens morgnar och en av mina favoritkomedier Miffo.
  10. Ett Te Deum är en kyrklig lovsång, använd exempelvis vid påvekröningar, vid kanonisering av helgon eller vid invigning av schlager-EM. Det finns mängder av Te Deums, men den här av Charpentier är synnerligen väl anpassad till att röka ut dåliga energier i bostäder då den inleds med en riktig pukaorgie. Så upp med fönstren syster och bror och låt Guds Melodi ljuda längs gatan där du bor. Happy cleaning!


Mvh/
FruEfficientBadass




* Jag måste bara förtydliga en liten dos ironi. Men har man plöjt så mycket Feng Shuiböcker som jag har är det svårt att inte bli påverkad. Jag tycker ju att hemmet känns lite fräschare efter att jag blåst igenom det med frisk luft och hög musik. Placebo kanske men likväl en effekt.
** Minus att de bara låtsades att de skulle ut i krig, de åkte i själva verket tillbaka med vändande båt för att försöka förföra den andres tjej för att vinna ett vad om att deras kvinnor var mer trogna än alla andras kvinnor. Tusen förväxlingar och kostymbyten senare får de ändå varandra och det slutar lyckligt. Om du undrar varför det är en kille med och sjunger är det för att han var den som kom på idén att männen skulle trohetstesta sina flickvänner...it's complicated.
***Som, om jag fattat det rätt, även fått Nobelpriset i litteratur?
**** Till saken hör att hon hade avfärdat honom strax innan. Och hon såg faktiskt lite ut som en man.






Life hack - att putsa sina skor

Som "Dacke" mycket riktigt kommenterar i inlägget om nudging, är skoputs a och o för att förlänga skornas livslängd. För många år sedan var jag hos en välrenommerad skomakare för att klacka om ett par stövlar. När jag hämtade dem hade han putsat upp dem så att de såg ut som nya. Jag frågade honom om hans skoputsartips, och då såg han mig gravallvarligt i ögonen och sa: "Är du intresserad på riktigt? För då kan jag lära dig hur man gör." Det kändes nästan lite hotfullt, som att han släppte in mig i någon form av magisk cirkel med eviga förpliktelser. Men nyfiken som jag är kunde jag ju inte säga nej så han berättade hemlisen bakom en perfekt skoputs. Du behöver:


- En olivtvål (finns på ex. Indiska, jag fuskar med en pumpvariant för att slippa kladd i skoputsarlådan)
- En svamp (typ badsvamp/kökssvamp med mjuk yta)
- Skoputs (jag föredrar den med appliceringssvamp)
- Tvåsidig skoborste
- Ev. ett par gamla nylonstrumpbyxor om du vill ha glans


Mina skoputsardon
Dina skinnskor/stövlar behöver rengöras och återfuktas för att inte krackelera. Du börjar alltså med att fukta stövlarna och löddra in dem med den återfuktande olivtvålen. De dör inte av fukten - de är ju tekniskt sett gjorda av hud (buää). Skölj av snabbt under kran och torka torrt med en trasa eller gammal kökshandduk. Därefter smörjer du in med mycket skokräm. Låt helst stå över natt så att det får sjunka in i lugn och ro. Själv är jag otålig och vill ha det hela gjort i ett enda svep, så max en minuts insjunk för mig. Sen borsta borsta med skoborsten. I med knöggligt tidningspapper för att suga upp svett och fukt inne i stöveln och in i garderoben.


Insmorda och borstade
Nästa gång jag tar på mig stövlarna gnussar jag på dem med den avlagda nylonstrumpbyxan (det är mycket lättare när du har foten i stöveln, du kan ta i hårdare eftersom du har fyllning liksom) och de blir som nya.


De här stövlarna har jag haft i sju år. Jag har klackat om dem en gång (det bör du göra nästan omgående med nya stövlar också eftersom de ofta bara har en "transportklack" eller vad det kallas på fackspråk) och försöker putsa dem varje eller varannan vecka på vinterhalvåret. Eftersom jag köpte identiska stövlar på rea för tre år sedan väntar jag nästan på att de här ska ta slut så att jag kan börja använda de nya, men det sker tusan aldrig. Ibland sprayar jag dem med impregneringsspray, men jag är skeptiskt till den ur miljö- och hälsosynpunkt då den innehåller nanopartiklar. Vidare hoppar jag produkter av typen minkfett och annat de försöker sälja på en hos skohandlaren eftersom det, åtminstone för mig, resulterar i fula vita partier på stöveln. Jag resonerar som så att håller jag mig till ovan rutin är målet nått - mina stövlar verkar leva tre gånger så länge som gemene stövel i vilket fall.


Mvh/
FruEfficientBadass




P.S. Jag letar efter en produkt som jag såg på youtube som heter "Kiwi Heel & Edge" som ska "förnya ytan på svarta sulor och klackar". Vet någon var denna produkt finns att köpa i Sverige, eller är det Amazon som gäller? D.S.                

Mitt badass budgetporslin

När vi gifte oss för cirka 100 år sedan fick jag en servis av märket Upsala Ekeby av min mormor. Jag hade vaga minnen av den från min uppväxt - den togs nämligen bara fram till jämna födelsedagar vilket enligt mina beräkningar skedde cirka en gång under mina vistelser i deras hus. Den var så oanvänd att vi fick diska den flera gånger för att få bort åratal av ingrott damm. Men fin är den. Så fin att min mormor (RIP men hon var en knepig figur) ville att vi skulle skriva ett äktenskapsförord för att skydda servisen*. Jag blir full i skratt varje gång jag tänker på det - min man är troligtvis den minst porslinsintresserade mannen på jorden och därtill disträ - han skulle inte märka om jag så drog ut plomberna ur munnen på honom under pågående skilsmässa. Jag vägrade alltså att låta porslinet stå i skåpet utan började använda det dagligdags. Och trots att vi har tre barn har vi faktiskt stora delar kvar 15 år senare. Men saker går sönder och då särskilt de minsta assietterna och de djupa tallrikarna. Mitt partytrick har då varit att komplettera med loppisporslin av olika sort. De enda kriterierna är:


1/ Det måste gå att stapla på ursprungsporslinet
2/ Det får inte ha guldkant då vi har och använder mikro
3/ Det ska givetvis vara maskindiskbart. Och är det inte det diskar vi det ändå i maskin och struntar i att dekoren bleks.
4/ Det ska helst vara blått och vitt, men det är inget måste.


Varje gång jag är inne på en loppis slänger jag ett getöga på porslinsavdelningen - finns här något som matchar kriterierna ovan? Det roliga då är att man ibland kan hitta saker av prima kvalitet till löjligt låga priser - Rörstrand, Gustavsberg etc för någon tia styck - eftersom folk i regel vill ha större serier av märkesporslin och inte spridda skurar som jag. Det gör att jag för en bråkdel av pengen kan bjuda mina barn på en pallett av porslinskonst till vardags:




Ovan ser du lite Upsala Ekeby blandat med Rörstrand, Gefle och lite random tysk och brittisk produktion. Äggkoppen är den där klassiska Rörstrandserien med gröna blommor (Gröna Anna?) och även om mina barn aldrig fått äta på en komplett Gröna Anna-servis har de ändå någon form av relation till mönstret då det passerat revy lite då och då på frukostbordet. Jag ser det som en sorts mönster-sådd. Och ett badass sparknep till att kunna njuta av härlig porslinsdesign för liten peng.


Mvh/
FruEfficientBadass


* Hade hon inte varit så knäpp hade man kunnat skriva en hel Badass-essä om henne. Det sparades på potatisavkok (oklart till vad), det grävdes ner kontanter på konstiga ställen in case of emergency divorce och efter Tjernobyl köpte hon upp allt mjöl i byn.

Fem punkter som hjälper dig att spara pengar

Jag är en hängiven anhängare av Joshua Beckers blogg Becoming Minimalist. Jag försöker, så långt det går, att inte sno för mycket av andras material (minus foton - det är bara en tidsfråga innan jag åker dit), men ibland kan man bara inte låta bli. Jag tog punkterna från Joshua och blandade ut med tillräckligt mycket eget för att inte åka direkt på civilrätt, läs originalet här om du så önskar.


1. Du kan inte ta med dig pengarna i graven*
Ovan brukar referera till att du ska sätta sprätt på pengarna asap då man, som talesättet lyder "lika gärna kan bli överkörd av en buss imorgon"** Becker uppmanar oss till ett annat sätt att tänka: Eftersom vi inte kan ta med oss varesig pengar eller prylar i graven, är det då värt att lägga en massa tid på att spara ihop pengarna och köpa prylar för? Är det inte enklare att anamma en sorts "hyr-filosofi" i livet - just nu hyr jag den här bilen, jag köper en billig festklänning second hand för att sedan lämna den till Myrorna, jag lånar böcker på bibblan istället för att fylla hyllmeter hemma, jag lånar högtryckstvätten av grannen och lämnar tillbaka den trasig som Ove i Solsidan....Nej kanske inte det sista, men i övrigt håller jag med om att bagaget blir betydligt lättare om man ser sig som en Hyrare istället för som en Ägare. Och man har då möjlighet att köpa sig tid för pengarna istället. Och frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring.

2. Den grönaste produkten är den du aldrig köper
Vissa produkter som tillverkas idag bidrar verkligen till mindre utsläpp - en vanlig bil i rörelse idag släpper ut mindre än en stillastående bil på 70-talet. Men många företag använder sig av greenwashing som marknadsföringsknep och det är lätt att som konsument bli lurad att tro att en del köp är "bra för miljön" när det absolut bästa du kan göra för miljön i själva verket är att låta bli att konsumera en produkt över huvud taget. Ett exempel är "plastbantning", d.v.s. när existerande köksverktyg i plast avpolletteras till förmån för verktyg i mer inredningssmickrande miljövänliga material som transporterats över halva jordklotet***. Det sista var min kommentar, inte Beckers, så är du plastbantare får du skicka hatbreven till mig.

3. Det finns inga särskilda minimalistprodukter
Den här punkten är så bra att jag inte törs blanda ut den med eget utan här kommer en direkt översättning: "Undvik erbjudanden som använder ordet 'minimalism', ex: 'Skaffa den här minimalistiska klockan medan du kan'. Vad det egentligen betyder är: 'Här är ännu en cool pryl du kan spendera pengar på. Och eftersom du är intresserad av minimalism, använder vi det ordet för att marknadsföra produkten mot just dig.' Du kan heller inte bli minimalist genom att konsumera förvaring. Förvaringslösningar kan hjälpa dig att göra av med pengar, gömma bråte och manipulera ditt hems utseende. Men prylarna du döljer i förvaringslösningarna kräver omvårdnad, skötsel och organisatorisk ansträngning." (Du förstår kanske nu varför jag inte valde översättarkarriären, hur styltigt var inte detta)
Organization can help, but minimalism always comes from less stuff, not more. It is better to de-own, than merely reorganize.

4. De bästa presenterna är de som inte upptar plats i ditt hem
Här talar författaren om sin relation till barnen och att han hellre ger av sin tid än dyra presenter, snif snif, han är snygg och en bra pappa, högsta poäng på Cougarskalan****. Om jag går till mig själv är de absolut bästa gåvorna de jag antingen får dricka upp, tvåla upp eller elda upp*****.


5. Ägodelar ger inte långvarig lycka
Här refererar Becker till en massa studier och det stämmer, efter ett tag vänjer vi oss vid den nya bilen och det som då hamnar mer i fokus är bilens underhåll och kostnader. Jag måste ändå säga att det finns lite gråzon kring den här regeln. För fyra år sedan förverkligade vi /min/ dröm att flytta tillbaka in till stan. Vår lägenhet i stan är, i strikt bemärkelse, en "pryl". Jag vaknar med ett leende på läpparna varje dag när jag inser att vi bor där vi bor. Möjligen kommer jag om 10 år inte att känna samma eufori, men än så länge har det funkat rätt bra. Däremot bryr jag mig nada om bil. Jag kände bra mycket lättnad när den försvann. Jag tror att det finns vissa nyckelprylar som är viktiga för just dig respektive mig och dessa är det värt att satsa på. Som Paula på "Afford Anything" säger. "You can afford anything, but not everything."


Mvh/
FruEfficientBadass


* Tänkte väl det, du var för lat för att klicka på originalartikeln.
** Dessa bussar som verkar ta livet av folk i parti och minut
*** En förmildrande omständighet torde vara att plastbantarna lämnar in sin plast till Myrorna så att mindre upplysta kan återanvända dem.
****Eller är det bara jag?



***** Jag menar ljus - presenter jag är missnöjd med eldar jag inte upp, jag ger dem vidare. På tal om att ge presenter vidare så fick jag en gång en flaska skumpa av min vän konsult-M, du vet den där sorten med ett litet fodral om, jättesöt var den. Tanken var naturligtvis att jag skulle hälla den i min egen kropp, det var äkta bubbel av prima kvalitet. Men då gick Marknadsförar-L och klämde ur sig barn #3 så jag grep den i farten och åkte dit. Två veckor senare får jag ett sms av Marknadsförar-L som undrar om det fanns någon särskild symbolik i att flaskan, under "dräkten", bar två nakta kvinnobröst. Jag ångrar så att jag gav bort den flaskan. Inte för att det blev pinsamt uppenbart att jag re-giftade, men får man en present av en männska som har sinnesnärvaron att addera nakna lökar på en skumpaflaska, då dricker man upp innehållet punkt slut.

Att packa en väska

Jag har ett ambivalent förhållande till att respacka. Jag gillar idén om den perfekta packningen, men lyckas aldrig riktigt. Jag minns med fasa min första egna utlandsresa som 14-åring (den obligatoriska språkresan). Jag hade med mig typ 18 överdelar, 3 par trosor och inga underdelar. Jag brände alla mina resecheckar (nostalgi!) på ett par vita 501:or som jag förvissor fortfarande använder, men jag hade begränsat ekonomiskt rörelseutrymme under resten av resan. Nuförtiden vill ingen checka in bagage och man får stå och vänta på allas omständliga säkerhetskontroller. Inför en speed line för oss som checkar in bagage! För om du inte redan märkt det själv så går det nuförtiden assnabbt att få upp sitt bagage på rullbandet, eftersom ingen checkar in bagage. Plus att du slipper stå och blotta dina hygienartiklar inför snokiga kollegor.




Any How, jag har några rättesnören för att få plats med allt i en rullväska. Ovan är min packning för en resa jag gjorde för en dryg månad sedan när jag var i Finska Lappland. Det var alltså askallt, veckan innan ankomst minus 33 grader men "bara" minus 14 när vi var där. Det gällde alltså att få med sig bra med varma lager-på-lager-kläder på liten yta. Lösningen blev:


  • En basfärg för skor/väskor (i det här fallet svart). Svarta stövlar (bara ett par skodon totalt), svarta tunna handskar+svarta tjocka vantar+svart jobbväska+svart clutch för kvällen+svart kabinväska.
  • Superbegränsad färgskala i övrigt - marint och vitt. Cashmeretröja ett måste till konferensdelen. Även om det var varmt inomhus blir det ofta kyligt av ventilationen.
  • Multianvändningsområden - ett underställ som jag även sov i. En topp jag kunde använda såväl dagtid i konferensrummet som extralager till kvällsaktiviteten (Uniqlo Heat Tech vad annars? Elegans och värme i ett)
  • Reseflaska Nivea Face Wash och en liten tub Nive Soft för såväl ansikte som kropp. Deo använder jag bara en gång i veckan  och jag försöker tvätta och föna håret innan jag drar iväg på kortare resor för att slippa ta med mig schampo, balsam och fön. Jag tar aldrig med parfymflaska utan pytsar i en klick parfymerad kräm i en pytteliten reseburk av plast. Räcker i 2-3 dagar och väger ingenting. Jag glömmer i 50% av fallen att ta med mig tandborste och/eller hårborste. Det är mycket märkligt. Dessutom bruka dessa saker sällan finnas att tillgå i hotellreceptionen - ett av livets stora mysterier. Däremot finns Nya Testamentet ofta att tillgå - en artikel jag mycket sällan känner behov av på resande fot.
 
 
Jag inser emellertid att jag bara är en amatör när jag ser Minimalism-mannen in action. Det är helt otroligt vad han får in. En av kommentarerna under klippet är att hans väska är som Mary Poppins handväska och jag kan bara hålla med, jag bara väntar på att han ska plocka upp en liten liten flygel och börja spela på. Nästa steg för mig i min packningsfärdighet är att investera i en uppsättning resepåsar (jag har i nuläget bara en skopåse och en påse för smutstvätt). Enligt en packmästare i min närhet är detta nyckeln till effektiv och organiserad packning. Är det någon som har erfarenhet av detta? Och om ja - spelar priset någon roll? Du kan ju köpa allt från Clas Ohlson-påsarna nedan till rena lyxpåsarna för hur mycket som helst.





Mvh/
FruEfficientBadass