Min topp 10-lista

För ett bra tag sedan gjorde jag ett inlägg om "affective forecasting" där jag uttryckte min oro för att jag kanske skönmålar min framtida frihet. Jag har trots det enormt svårt att föreställa mig att jag kommer att vantrivas med en tillvaro som fri. MI30:s puttriga beskrivningar av sin nyvunna frihet ger mig vatten på min kvarn - om man nått självvald frihet måste det vara en skön känsla (på samma sätt som ofrivillig sysslolöshet måste vara jobbigt). Men jag vet precis vad jag kommer att göra när jag är fri från heltidsjobbet och jag absolut vägrar att tro att jag, när jag ökar doserna av dessa aktiviteter, kommer att ligga kvar på samma nivå av välbefinnande som idag (den är väl helt okej, men jag kommer slå i TAKET hör ni det TAKET). Här är de sakerna jag spontant vet redan idag:
  • Sova middag varje dag
  • Dricka vin till lunchen
  • Ha höns
  • Gå långpromenader i naturen - kanske med en hund?
  • Blogga
  • Simma
  • Se mer film
När jag var 23 pluggade jag i Frankrike och bodde då mitt emot en kvartersbio. I brist på TV och Internet (ja så gammal är jag) gick jag på bio nästan varje kväll och såg precis allt som visades. Där och då gick jag från att bara gilla film till att älska film. Allt sedan dess har jag jobbat med en egen topp-10-lista. Jag funderar ofta kring vilka kriterier som bör ligga till grund för att en film ska kvala in. Det jag landat i är att jag bedömer en film utifrån vad jag kände vid tidpunkten för första titten. Ett exempel är filmen Matrix, som hamnar på plats två. Hade jag fått se den för första gången idag hade jag nog inte varit så imponerad eftersom genren "parallell verklighet i dystopisk miljö" blev lite uttjatad åren efter det att Matrix kom (och effekterna är rätt daterade). Men när jag för första gången såg den var det en minst sagt drabbande upplevelse. Det kändes som ett "före" och "efter" som jag fortfarande inte riktigt hämtat mig ifrån. Är jag i matrisen? Vet ej. Detsamma med filmen "Festen". Dogma blev senare rätt uttjatat, men mitt första möte med genren var oslagbar. Som ni märker är nästan alla filmer jag nämner från åren kring millenieskiftet. Om det beror på att det gjordes särskilt bra film då eller om det beror på att man, som när det gäller musik, är mer mottaglig i en viss ålder, vet jag inte. Jag är däremot inget jättefan av svensk film - förutom Bergman då, ingen kan filmatisera buskis som han:



Därför blev det en nästan religiös upplevelse att se "De ofrivilliga". Oklart hur jag hamnade i salongen - jag hade efter en vecka av Kay Pollack-upplevelser givit mig själv en femårsban på svensk film.

Vid sidan av deliriska upplevelser kan jag också uppskatta filmer som "bara" är bra underhållning. Jerry Maguire låg exempelvis länge på listan. Den är varken drabbande eller särskilt tankeväckande, men jag har säkert sett den tio gånger och tycker att den är kul varje gång. Om jag skulle fortsätta listan under #10 skulle där ligga ett pärlband av helt okej filmer som jag kan se igen och igen, men en topp 10 är en topp 10.


Att konsumera film, gärna brett och urskillningslöst, tillhör enligt mig en av höjdpunkterna med livet. Under mitt USA-besök förra året smet jag exempelvis in i en biosalong tio minuter efter start utan att veta vad som visades och hamnade mitt i alla Oscarnominerade kortfilmsbidrag. Jag hade själv aldrig valt den sittningen, men tre timmar senare var jag helt kortfilmssåld. Det otippade ger nya insikter (som att kortfilmsformatet är underskattat), men man har sällan tid att vara spontan och otippad i vardagen när allt ska vara ordnat och nyttomaximerat ("Vi går och ser den här filmen som har fått så bra betyg" - och så sitter man där med en dussinfilm som enda bioupplevelse det kvartalet*). Så kom det sig att jag kunde föra en diskussion om ungersk kortfilm med min ungerske bordsgranne på en middag nyligen. Spontaneity rules.

En av drivkrafterna till min resa mot FIRE är att jag ska kunna se mer film. Jag talar om massiv filmkonsumtion från hela spektrat, så att jag får möjlighet att upptäcka de där pärlorna som inte kommer att visas på bio i en medelstor stad. Att köpa veckopass på en filmfestival och se film tills ögonen blöder, flera veckor om året. Så jag är nog egentligen inte så orolig för min affektiva forecasting. Så länge det finns film finns det hopp. Har du några intressen du skulle vilja ägna betydligt mer tid åt i en eventuell frihet än du hinner göra idag?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Host en oväntad vänskap host

8 kommentarer:

  1. Mer tid åt mina höns, mer tid åt stallet och odlingarna. Alltså "jobb" som är oavlönat. Månskensbonde.
    Hinna promenera mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt underbart. Älskar uttrycket månskensbonde. Allt det du säger vill jag göra minus stallet.

      Radera
  2. Mer film och definitivt mer långpromenader i naturen står också på min lista när jag om ett år lämnar in passerkortet. Jag har sett en halv film av de 10 på din lista så jag har massor att ta igen! Förstår inte alls de som tror att frihet tidigt i livet är skulle vara långtråkigt.

    En massa TED-talks lär det också bli, och böcker. Massor av böcker. Musik också. Mozarts samlade produktion ska avlyssnas. Så spännande det kommer att bli! 208 arbetsdagar kvar till friheten.

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så härligt det låter! Grattis till dig, 208 dagar till muck.

      Radera
  3. En fantastisk filmframtid väntar dig, det finns många, många filmer som bara väntar på att bli sedda av dig och som garanterat kommer att uppdatera din top-10 lista.

    Mästerregissörer som gjort helt oförglömlig film, en del är kanske svåra att få tag på för att se men det är som vanligt: det som är mest lättillgängligt är sällan det som är mest intressant.

    Så över till lättillgängligt, här verkar det lätta upp framöver för som SvD rapporterar igår fredag om Netflix

    "Netflix är på charmoffensiv i Europa. I Rom meddelade den amerikanska streamingjätten att man satsar på 100 projekt på 16 språk i Europa, mellanöstern och Afrika.

    Den totala produktionsbudgeten för Europa 2018 är en miljard dollar, och projekten dubbelt så många som föregående år.

    Bolagets "VP för originalserier" Erik Barmack kallar manövern den "mest aggressiva expansionen av manusdrivet innehåll som vi sett i Europa".
    "

    Vi kan nog förvänta oss att andra aktörer - som vanligt - försöker sig på att kopiera konceptet, tex Amazon. Så utbudet för konsumenter kommer att förändras framöver, och sannolikt till det bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ljuvlig läsning. Har precis varit på en jättebio i Berlin och sett ”Call me by your name” på tre olka språk, samproducerat mellan ett antal länder. Bästa gayfilmen sen Brokeback Mountain.

      Radera
  4. Jag skulle vilja plugga en massa kurser i kulturvetenskap och historia, helst på A-nivå så att jag inte behöver grotta ner mig allt för mycket. Typ hänga på föreläsningar och nörda (med risk för att bara verka gammal och konstig bland kurskamraterna).

    Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma här, jag ska definitivt plugga. Jag har alltid en ansökan liggande i det fall saker skulle balla ur jobbmässigt - snart är jag väl blockad på Antagningen eftersom jag konsekvent tackar nej. Modehistoria, portugisiska, statsvetenskap, allt möjligt vill jag läsa. Ett tag var jag inne på att skriva C-uppsats i franska för lökpotentialen. Tills jag mindes att det ju inte alls är så slackigt, man går under lupp och ska feedbackas två - två av mina skäl till att sluta jobba.

      Radera