onsdag 2 maj 2018

Arbetets bliss

Såhär efter första maj förstår jag att det kliar i fingrarna att återgå till löpande bandet. För som Karl-Bertil Jonsson sa och som jag tidigare citerat: "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar." Jag har umgåtts en del med människor i helgen och det som förbinder de allra flesta är att de gärna pratar om sina jobb. Ibland vänder de sig mot mig och frågar mig vad jag jobbar med. Jag står då inför valet att spela med i jobbleken eller inte. Om det är människor jag aldrig träffat förut brukar jag spela med och dra min visa om att jag jobbar som säljare i en start-up och det är spännande men utmanande. Sen är det fritt fram att byta samtalsämne. Men vid den här helgens middagsbjudning kände jag inte för't. Jag försökte först undvika ämnet, men när min rara bordsdam ställde den vanligaste av frågor nämligen "vad jobbar du med" sa jag som det var. Att jag jobbade med ditten men att jag helst inte vill jobba alls för jag vill vara fri med mina höns, skriva blogg och ta mig för lite vad som helst.

Det var lite av en risk, eftersom vi bara var vid förrätten, och hade hon varit en hängiven karriärist med dålig fantasi* hade det kunna bli obekvämt i åtminstone två timmar till. Lyckligtvis var hon inte det. Tvärt om berättade hon att hon gick i exakt samma tankar. Hon hade till och med gått ner till 75% - inte för att, som normen säger, "kunna vara mer med baaarnen", utan för att ägna sig åt sina egna mikroprojekt. Påta i trädgården, skriva lite planlöst, driva omkring i största allmänhet och fundera på världsalltet. Vi hade en underbart trevlig middag med alldeles för mye cava och knäppa idéer. Det slutade med någon sorts dammiddagarnas motsvarighet till stag night då någon ringde in strippor från Skanstull och sen åkte colan fram på hallspegeln.**

Jag har ju tidigare tänkt att min strävan bortom 9-5-jobbet varit relaterad till min ålder och min bakgrund. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag är nöjd med min karriär - jag har haft mer än min beskärda del av kuckelimuckiga chefer, organisationsförändringar med efterföljande blodbad och falska löften. Jag verkar också ha begåvats med absolut gehör för att handplocka organisationer med en förkärlek till red tape och hög rapporteringsgrad. Därtill har jag haft kunder från helvetet. Både småjävlar men nu på slutet en kund som min dåvarande bransch var enig i var Hin Håle inkarnerad - han dränerade min livsenergi varje dag i två års tid.

Jaa...tjaaae...hyfsat likt faktiskt

Med detta sagt börjar jag i allt större utsträckning märka att kreti och pleti runt mig, inte bara jämnåriga utan också yngre, börjat resonera i samma banor. Det är kanske inte det första de outar, men om jag går i bräschen händer det. Och på tal om alla åldrar - igår första maj kom min man hem från en löprunda och visade mig ett klipp med Jeremy Irons. Se det eller dö så bra är det, minus att han kan ha en lite romantiserad bild av hur det var att vara potatisbonde på Irland förr i tiden.


Samma dag skickar H mig dessutom en SVD-länk om Late Bloomern, en framtidsspaning av framtidsspanaren John Mellkvist:
Vi lever i en tid som är besatt av snabbhet, förutsägbarhet och sömlöshet. Men det snabba blir lätt stress och det förutsägbara övergår ofta i tristess. [...]

Livsidealen svänger nu från sprint till långdistans. [...]. Viktiga processer som att hitta passion, drivkraft och en meningsfull tillvaro går inte att tvinga fram med stoppur, utan kan lika gärna mogna fram under decennier. Insikten om våra längre och friskare liv förstärker övertygelsen om att det finns tid till att tänka om och prova nytt. Men också att våra utvecklingskurvor ser mycket olika ut och behöver underhållas och utmanas livet ut.

Om man kan drista sig till att se min strävan efter höns, skrivande, en andra omgång student, långfärdsutflykter till Portugal, en andra runda som Parisbo, dog walker, interim manager, parkarbetare, konsertpianist, okej då inte konsertpianist, är i linje med Mellkvists resonemang, då är jag helt enkelt en del av tidsandan. Är du en del av tidsandan?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag hävdar alltså inte att karriärist=dålig fantasi, jag menar att man kan vara karriärist med fantasi och ett öppet sinne för andras olikheter=skön person, alt. karriärist som inte har fantasi och som blir provocerad av oliktänkande=mindre skön person.
** Kom igen, vi pratar Täby...men några drack cava till fyra på morgonen så det var väl värt en applåd. Dock inte jag, jag hade rensat ett rum och stöp i säng före midnatt.

41 kommentarer:

  1. Jag skulle nog säga att jag är del av tidsandan: har gått ner till 50 % så att jag har en basinkomst, giggar då och då med roliga extrajobb, lever frugalistiskt (har alltid velat använda det ordet!), har hur mycket tid som helst att läsa bra bloggar (fjäsk!), dra dåliga skämt på utvalda bloggar (hmm...), gymma lite, trailrunna lite, cykla, fiska, uteluncha, läsa, läsa, läsa, grubbla, reflektera, älta, ta hand om djuren (mjau x 2), umgås med fölk, ut med lilla båten mm. Frihet is da shit :-)

    Varför "bara" gå ner till 50 % när det hade gått att jobba ett par år till och sluta helt? Det hade inte gått att jobba ett par år till - hjärnan var redan på kokpunkten, så det var bråttom! Dock kvar på samma jobb, men det går bra när det är så lite :-)

    Mvh
    Newman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant det du skriver om kokpunkten. Jag kan inte påstå att jag är stressad, men jag börjar få en allt mer akut känsla av att ”nog nu!”. Min ursprungsplan med relaterad målsumma kan behöva stryka på foten av just det skälet. Exempel som dina stärker min övertygelse om att det är görbart. Fördelen med att halka in på FIRE efter 40 är trots allt också att man hunnit pytsa in lite till pensionssystemet. Gäller bara att leva Fruga-list-iskt och hålla styrfarten in mot målsnöret.

      Radera
    2. När jag gör en beräkning på minpension.se, får jag upp att jag kommer få lika mycket brutto som jag har nu! What´s not to like, liksom? Jag har ju redan vant mig vid att leva på den nivån. Sedan tar jag inte det som en sanning, men jag är inte minsta orolig. Det är trots allt drygt femton år till sextiofem, så jag lär väl hinna spara lite till. Det kommer även komma några kronor i arv, men det känns inte bra att lägga dem i kalkylen, även om man vet att det blir så.

      Så frugan, upp med hakorna! Det är lättare än du tror. För frugalister (yes!!) lär det inte vara några problem att få pengarna att räcka även om man går ner i tid. Betänk även att skatten blir mindre när man tjänar mindre. Jag gick ner till halvtid, men lönen halverades inte.

      Om min resa ska summeras med en fras, får det bli den här:
      Fan, vad lätt det var!

      Tack, MMM, ERE, Livingafi, JLCollins, Schildfadt, Börjesson, Schäfer* m fl.!

      Mvh
      Newman

      * Bodo Schäfer: "Vägen till ekonomisk frihet: första miljonen om sju år." At a library near you :-)

      Radera
    3. Mitt liv är tillbaka !!! Efter 1 års brutet äktenskap lämnade min man mig med två barn. Jag kände mig som om mitt liv var på väg att sluta jag begick självmord, jag var emotionellt nere under en mycket lång tid. Tack vare en stavningskastare som heter Dr Ogundu, som jag träffade online. På en trogen dag, när jag surfar på internet, kom jag över hela testamenten om denna speciella stavningsbana. Vissa människor vittnade om att han tog tillbaka sin Ex-älskare, vissa vittnade om att han återställer livmodern och annan sjukdom, vissa vittnade om att han kan kasta en stavning för att sluta skilja sig och så vidare. Jag stöter också på ett visst vittnesbörd, det handlade om en kvinna som heter Sonia, hon vittnade om hur han tog tillbaka sin Ex-älskare på mindre än 2 dagar och i slutet av sitt vittnesbörd droppade hon Dr Ogundus e-postadress. Efter att ha läst alla dessa bestämde jag mig för att prova. Jag kontaktade honom via e-post och förklarade mitt problem för honom. På bara 48 timmar kom min man tillbaka till mig. Vi löste våra problem och vi är ännu lyckligare än tidigare Dr Ogundu. Han är verkligen en begåvad man och jag kommer inte sluta publicera honom eftersom han är en underbar man ... Om du har ett problem och du letar efter en riktig och äkta stavningskast för att lösa alla dina problem för dig. Prova Dr Ogundu när som helst, han kan vara svaret på dina problem. kontakta den stora doktorn genom detta mail: drogunduspellcaster@gmail.com

      Radera
  2. Så härligt befriande det är att läsa din blogg. Skrattade när jag läste mer tid med barnen, för det är precis så jag också tänkt (eller alltså inte tänkt). Mer tid till mig blir win-win för mig och för familjen som får en trevligare medlem. Jag är oftast inte så våglig att berätta rakt ut vad jag har för mig inom det frugala och FIRE-området men jag försöker lägga ut små krokar för att se om någon nappar. Jag kommer inte på några direkta exempel på detta men om vederbörande aggressivt försvarar sitt jobb/ alternativt överentusiastiskt lovprisar sitt arbete så styr jag snabbt över till väder och vind. Att gå ner till 50% är en trevlig idé som dessutom är görbar ur ekonomisk synvinkel men kanske inte från arbetsgivarens.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske beror på arbetsplats. Jobbar man som Newman inom kommun (gör inte du det också förresten?) är det kanske mer genomförbart. Som tjänsteman privatsektor är det nog mer: "Eh?"

      Radera
  3. Jepp! Jag hade tur som kunde gå ner i tid. Det är ju naturligtvis inte genomförbart för alla - de stackarna får stå ut ett par år extra men i gengäld skörda frukterna i form av 100 % arbetstidsreduktion om de spelar sina kort väl :-)

    SvaraRadera
  4. Ja, det är ju ofta pengarna som spökar, jobba 100% och spara 50%, eller försöka i allafall har varit planen ett tag. Fortfarande bara i sin linda tyvärr så friheten är ganska långt borta. Men man kanske skulle ta 50% ett halvår eller så. Behöver inte göra det krångligare än så. Kommun och landsting är nog lättare med detta precis som ni skriver. Alltså bara orden kommun, kommunal och landsting. Jag döör av tristess när jag hör dessa osexiga och beiga gubbbegrepp. Dags för lite mer moderna begrepp. Några bra tips?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte Lana. Försökte boosta det hela med start-up, men längtar lika mycket till vitsipporna ändå.

      Radera
    2. Man kan alltid ta tjänstledigt för att ”studera” i deltid eller heltid. Det kan inte arbetsgivaren neka. Sedan gäller det att välja lagom slapp kurs som kräver minimala ansträngningar eller så kan man helt enkelt köra på tentan.

      Radera
    3. Du har rätt. Det är min plan B (plan A varandes att få sparken efter sommaren och utnyttja min sedan länge betalade inkomstförsäkring för att därefter studera).

      Radera
    4. Jag hoppas också på att få sparken pga arbetsbrist efter att jag kommer tillbaka från min studieledighet. Någon nytta av fackmedlemskapet borde man ha.

      Radera
    5. Lana, jag har jobbat i 2 stora statliga verk. Har aldrig haft roligare jobb! Ett gick det dessutom utmärkt att bli utbränd på så tro inte att det är = att gå och dra benen efter sig.

      Radera
  5. Jag är absolut med i tidsandan! Kanske rent av en av dem som hjälper till att skapa den.

    Imorgon om ett år, när våren är som vackrast och ett hav av vitsippor kantar skogspromenaden, räknar jag med att påbörja mitt liv i frihet. Fram till dess, 202 arbetsdagar, 49 semesterdagar och 115 helger och röda dagar.

    Min ena "mini me" hakar på med stor entusiasm och vi tittar tillsammans på videos och bloggar om FIRE och vägen dit. Vi har förstås samma mål om frihet. Varje dag är jag tacksam att jag startade mitt frihetsprojekt i början av arbetslivet istället för att kapprusta skrytkonsumtion med grannarna.

    Det är med glädje som jag kör runt med en gammal bil, skippar Netflix och andra lyxtjänster och köper det nödvändigaste på H&M. Jag vet att belöningen kommer i form av filmfrossande, musik, träningspass i naturen, vila, och en massa tid med mina närmaste. När "consumer sucka" tvingar upp en halvdöd kropp en måndagmorgon, tänker jag sova jag ett par timmar till och kanske drömma om vart min passion ska föra mig just denna dag. Well. Det är i alla fall så jag ser det framför mig.

    Det är spännande att bryta normen om att livet måste fyllas av lönearbete! Jag räknar med att det närmaste året kommer att innehålla många intressanta samtal av liknande slag som du och din bordsgranne hade. När jag hör andra förfasas över att behöva arbeta till 67 eller 69, ler jag bara hemlighetsfullt men mitt inre jublar.

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken vacker text! Man får ju fucking tears in fucking eyes, fan!

      Nån som klämmer den referensen?

      Radera
    2. Haha! M, du har lyckats med det omöjliga, fucking fått vits-Newman att böla! Det var verkligen vackert.

      Radera
    3. Hehe! Men hur var det med referensen? Stockholmare i mogen ålder bör ha hyfsade odds att lösa den....utan Google ;-)

      Radera
    4. Ok, det var inte helt ordagrant citerat, men det var Ronny & Ragge! Inte precis humor för Horace ;-)

      Radera
    5. Aaah såklarrrrt! Så dåligt att inte ta den hälsar pöket

      Radera
  6. Det är intressant hur ett fåtal personer kan totalt suga energin ur en. Jag har en kund nu som jag vill ge sparken men kollegorna är inte lika benägna att göra det. De suger ens energi totalt och gör söndagar eller tisdag denna vecka till en ångestdagen inför arbetsveckan. 62 jobbdagar kvar innan jag går på tjänstledighet och inte behöver hantera kunder eller annat jobbrelaterat i 10-12 månader. Här gäller det att nyttja max av alla helgdagar och klämdagar. Om jag inte hittat något bättre att göra under ledigheten som betalar räkningar får jag göra en kort comeback innan jag hittar något annat. Finns en poäng med att fylla konton i några månader.

    Jag har börjat fundera hur jag kan speeda upp detta efter ledigheten alternativt att byta bana. 30 år till med detta innan pension är inte ett alternativ! Det är alltid kul att träffa likasinnade.

    SvaraRadera
  7. Kundfrågan: Det känns så oförtjänt att en EXTERN part ska få en att känna på det viset. Inte kul om det är en kollega/chef heller givetvis, men på någe vis känns det mer logiskt. Att bete sig som en idiot när man är kund har jag aldrig fattat - tror man att man ska få bättre pris för att man skrämmer upp folk?

    Gör du ett clean cut efter resan - besparar dig ångest att starta upp för att sen avveckla. Om inte konjunkturen vänt tills då lär det inte vara några problem. Men helst ska du ju hitta något ball under resans gång som tar dig vidare till nästa nivå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det handlar inte om pris utan att de inte lyssnar på det de betalar för. Det är kris var och varannan vecka. De tror att de är helt fantastiska medan verkligheten inte är så. De skapar konflikter med myndigheter medan de borde lägga sig platta för de har ca 80 % fel. Ett gäng gubbar som beter sig som småbarn som vill ha visa att de har rätt.

      Eftersom jag planerar att vara på resande fot så blir det svårt med intervjuer etc. Om jag hade en större buffert så skulle jag bara säga upp mig men vill ha möjligheten att gå tillbaka i vart fall tillfälligt. Däremot kanske jag gör så att jag kommer tillbaka till Sverige i maj för att ta itu med detta. Jag vill dock inte rusa in i något bara för att komma bort för det kräver troligtvis en flytt och säljande av lägenhet. Sen så har ju alla pestkunder överförts till någon annan under tiden jag är borta. ;-)

      Radera
    2. Låter som en bra plan. Och gällande kunderna är de som råttor - försvinner ett gäng rättshaverister/småjävlar står en ny linje redo att ta plats. Men det är klart, det tar ett litet tag att bli insyltad och med din resa i färskt minne kanske du kan ta dig leende igenom det.

      Radera
    3. Jag räknar också kallt med att det tar lite tid att bli insyltad och gör jag så att jag kommer tillbaka i början av juni så kan jag få två månader i princip när verksamheten stannar upp. Om jag inte pallar med det så har jag några månader under hösten som jag får stå ut med. Med ett slut i sikte så ska det nog gå. Jag gissar också att de nog är beredda att släppa mig utan normal uppsägningstid för att slippa uppstartstiden.

      Radera
  8. Jag hittade ERE för tio år sedan och om en månad slutar jag jobba för gott. Det fungerar, det har inte ens varit svårt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow. Det låter så underbart och jag är grymt avundsjuk! Och samtidigt lättad att jag är en bit på väg. Jag hade kunnat sitta här och vara avundsjuk utan att vara en bit på väg och det hade varit olidligt. ERE alltså...Jag har försökt gilla honom lika mkt som alla andra i den här sfären men har aldrig riktigt fallit för varesig blogg eller bok. Men det är klart, jag började läsa långt efter det att han var over and out så det var inte så händelsrikt på bloggen.

      Radera
    2. Du har rätt, han kan vara rätt enerverande och lite för hård, men när han slutade skriva tipsade han vidare till MMMs nystartade blogg som var mer på min nivå. Never looked back...

      Radera
  9. Tack för underhållande inlägg! Har du skaffat höns? Jag är väldigt sugen på det själv...
    Mvh aktiemamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre inte men i planen. Tydligen också tidsandan, Silicon Valleyfolket skaffar också höns.

      Radera
  10. Jag har tidigare i år gått ner till 60% (tjänsteman på privat bolag). Kunde inte vänta heller för det var nu eller jag går bananas. Fungerar fin fint och något av det bästa jag gjort. Visst jag kanske får jobba lite längre än vad jag hade tänkt från början men det är fett värt det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inbillar mig bara att man ändå får jobba 100% med 60% av lönen?

      Radera
    2. Jag menar, även om du inte är på plats på kontoret kan ju folk (kunder särskilt) ringa och ha sig?

      Radera
    3. Att kunder ringer och har sig innebär inte att man behöver svara. Jag svarar aldrig på mail på kvällarna även om jag ibland läser dessa. Det ingår i min uppfostran av kunder om att jag inte är tillgänglig på kvällar eller helger. Jag stänger av jobbtelefonen när jag är ledig även om jag håller koll på mailen då och då av vissa skäl.

      Radera
    4. Jag är för snål för att ha privat mobil om det vankas jobbdito - det är första problemet. Det andra är att jag får ångest av att se kundernas tafatta trakasserier i mail och som missade samtal även om jag inte svarar.

      Radera
    5. Eftersom jag är totalt ointresserad av telefoner brukar jag köpa en kontant för ca 2000 kr och jag har ett hallonabonnemang för 99 kr i månaden. Jag ser det som ett sätt att hålla jobb och privatliv åtskilt. Rent krasst vill jag inte heller ge mig arbetsgivare tillgång till all den info som finns om privatlivet i mobilen. De kan trots allt kolla den när de vill. Ytterligare en faktor är att jag då och då är utomlands eller ringer utomlands vilket antagligen skulle stöta ett visst motstånd hos arbetsgivaren att betala för. Sen kan jag ibland använda jobbmobilen privat.

      Radera
    6. Ordningsfråga: Din mobil för 2tkr, är det en begagnad smartphone från typ mobilfynd? Jag behöver kunna ta bilder och skicka, till blögga. Funkar ett Hallonabonnemang då eller måste man uppgradera m massa surf? Sa hon som aldrig behövt pynta en mobil eller tillhörande räkning.

      Radera
  11. Nej, inget begagnat. Smartphone som inte är av den senaste modellen utan kanske 3 år gammal sett från releasedatum. Och inte heller stor som en bok. Min nuvarande är ingen höjdare på bilder men jag tycker iofs inte heller att de iPhone som jag haft på tidigare jobbet heller varit det. Jag gillar att fotografera med systemkamera.

    Du kan ju kolla hur mycket surf du använder i ditt nuvarande abonnemang och kolla vad den skulle täcka. För mig räcker det bra men det beror väl på hur stor mobilskal du är. Den enda gången det tagit slut var när vanliga bredbandet var dött. Hemma kopplar den upp sig på wi-fi. Jag hade också kunnat köra med jobbets telefon men vill varken vara nåbar eller spårbar av arbetsgivaren.

    Pestkunden har förresten anlitat ett annat ombud så nu borde kontakten vara minimal i fortsättningen. Riktig partystämning denna fredag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Congrats! Han kanske kände att den verbala smockan hängde i luften. Jag BIB:ar upp ett glas rosé här och skålar till agent P.

      Radera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. (tror min första kommentar försvann så testar igen)
    Mycket intressant! Det här har jag också funderat kring! Hur mycket beror på ens egna mognad/intressen och hur mycket beror på modet och tidsandan? Skrämmande att tänka på hur lättpåverkad man är och att så många tänker så likt. Sen kan man funderar på varför det är på modet just nu? Börsuppgång? Motreaktion på digitalisering och livet online? Insikten i att vi förstör planeten? Ska lägga upp en tråd på forumet så den här diskussionen inte glöms bort.

    Hälsningar,
    mrFIRE svenskafire.se

    SvaraRadera

Hjälp sökes...pelargonrelaterat

Blomexpert, vars är du? Jag behöver din hjälp och det nu. Jag har i vanlig ordning skaffat ljung eller liknande till blomlådorna för att hös...