Varför jag avstår sociala medier

Jag kanske har nämnt att jag är usel på sociala medier. Det är inte enbart en medfödd talang, det är också något jag aktivt jobbar för att hålla uppe. Jag märkte ganska tidigt, runt 2011-2012, att sociala medier inte var för mig. Jag blev mest stressad och irriterad. Irriterad eftersom:

a Folk skröt så förbannat
b Folk verkade ha mycket trevligare än jag
c Jag aldrig fick några likes*

Därför ler jag nu i mjugg när fler och fler rapporter kommer om sociala mediers negativa inverkan på våra psyken och mellanmänskliga relationer. Eller ler och ler, det är ju deppig läsning men låt oss säga att jag är lite ledsen-glad på det där viset man blir när man får säga "vad var det jag sa". Genom böcker av typen Den digitala barnvakten vet vi att det är dåligt för små barns hjärnor att sitta med för mycket skärm. Vi vet genom andra studier att den generation tonåringar som nu växer upp visar tydliga stress- och depressionssymptom kopplade till sociala medier.

Cal Newport, professor i datavetenskap och författare till boken Deep Work  menar att dagens alla distraktioner gällande sociala medier har en negativ verkan i det att vi aldrig får en chans att fördjupa oss i något. Han spår en dyster framtid där kommande generation/er inte kommer att kunna tillgodose sig de kunskaper de behöver för att klara sig på en allt mer specialicerad och komplex arbetsmarknad. Sociala medier har blivit som opium för folket, vi drogas med korta kickar, oförmögna att höja blicken. Se klippet!**


Och apropå oförmåga att höja blicken...Stäng av ljudet och kolla nedan också. Vilken enfaldig art vi är.


Eftersom jag gillar konstruktiva lösningar påbjuder jag dig också att läsa nedan inlägg från Minimalisterna som på ett föredömligt vis visar hur du faktiskt kan hantera en smart phone utan att bli dum i huvudet.

http://minimalisterna.se/mer-medveten-appanvandning

Mvh/
FruEfficientBadass

* Kan bero på att jag aldrig lajkade någon annans grejer samt att mina inlägg i regel var av dålig kvalitet
** Det gör ju inte ont i ögonen av att titta på honom heller

10 kommentarer:

  1. Jag håller med dig fru EB. Folk undrar ibland om jag har tex instagram, då svarar jag -Ja, men jag har inga vänner där. Detta gör människor lite konfunderade, jag forsätter och säger att jag följer arkeologiska, vetenskapliga och några inredningsdesigners från USA och Australien. Jag vill varken läsa om eller lajka vänners kärleksförklaringar till sina 4-åriga barn som ju inte själva kan läsa det som föräldern skrivit till dem eller skrytbilder på semesterresor som senare visat sig innehålla kräksjuka i minst 4 dagar av 7. Fejjan togs bort omedelbart efter universitetet, facebooken användes till bla grupparbeten och då hade den en funktion men nu? Nej tack!

    SvaraRadera
  2. Använder FB mycket sparsamt, förskola och arbete har privata grupper som man mer eller mindre krävs att vara med i för att inte missa någon information. Hade med lätthet kunnat avinstallera FB.

    SvaraRadera
  3. Jag är kärringen mot strömmen när det gäller sociala medier, och verkligen älskar dem! Dels för att det hjälper mig att hålla vardagskontakt med släkt/vänner och dels för att jag tycker det är ett perfekt tidsfördriv. Eftersom jag inte orkar se serier eller filmer och knappt orkar öppna en bok så passar det flyktiga och snabba formatet mig perfekt. Jag kan gå in och ur Instagram när jag orkar och känner för det.

    Jag struntar fullständigt i likes och skryt. Inte heller följer jag några influencers eller kändisar. De flesta jag följer lägger ut helt vanliga vardagsbilder, precis som jag själv gör.

    Däremot förstår jag mycket väl kritiken mot sociala medier och att många säkert känner pressen att visa upp en lyckad livsstil. Tack och lov har jag valt andra vänner och känner själv inte heller något behov av att visa upp något för omvärlden.

    SvaraRadera
  4. Jag har slutat "tycka" en massa om sociala medier, och slutat "bekymra mig" eller känna att jag måste dra ner, detoxa och allt vad det är. Jag använder sociala medier som hag vill och när jag vill. Utan skam, ångest eller andra problem. Jag väljer ju själv hur jag vill det ska vara, är ju för sjutton nästan 50 år! Jag använder sociala medier för information (tex om event i min stad, när mitt yogaställe har stängt, kommunens vägarbeten etc), för förströelse, matinspiration och för att hålla kontakt med folk nu när jag pga utmattningssyndrom inte kan ha ett normalt socialt liv. Funkar utmärkt - för att hag har slutat att problematisera kring det.

    SvaraRadera
  5. Ciao ladies & gents, sorry för sen reaktion har klyvt ved (min favorithobby). Kloka kommentarer ovan och egentligen är det väl inget större problem att förhålla sig till skiten för tanter och gubbar som vi (sett ur barnens ögon är vi det, föga anar de vilka spellevinkiga 8-åringar vi egentligen är). Det som på riktigt oroar mig är de barn som växer upp med paddan fastklistrad i knät -till skillnad från oss som bara hade TV från 16:00 (Moy Mokkolat) och sommarlov med morakniv i skog (faktiskt exempel från en fd grannfru ”Här är era knivar barn, kom hem när det skymmer!”) och vänjer sig vid ständiga kickar. Det kan vara sociala medier men lika mkt spelen av typen Slither.io, Agario etc som aldrig tar slut. Ser hur min 8-åring får tung abstinens när vi försöker slita paddan från henne. Finns en grupp avhoppade FB-folk nu som menar att de inte kan ta ansvar för de långsiktiga aspekterna av de olika bekräftelsefunktilnerna. Allt detta sammantaget gör att jag snörper på munnen och fortsätter med min klyv. Men det är ju som i Östersjön - valfritt. (Hej Newman!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns stor anledning att begränsa barn och ungas skärmtid, absolut. Men jag utgick från mig själv som vuxen när jag skrev min kommentar :)

      Radera
  6. Bekräftar din tes genom att titta på det roliga klippet med människor som ramlar i fontäner istället för det informativa TED-klippet. Trots teaser om snygging!

    SvaraRadera