Det är bäst nu

Ledsen att behöva berätta detta:

Vi har råkat in i onda tider
och världen har blivit mycket gammal och hemsk
Makthavarna är mycket ohederliga
Barnen visar inte längre respekt för sina föräldrar*


Ni som läst mig ett tag vet att jag är mer optimist än pessimist och har vid sidan av min dyrkan av MMM också en dyrkan av Johan Norberg. Jag skulle helst vilja citera hela boken Framsteg, men låt mig bara saxa en passage i slutet:

"Det är mer sannolikt att samma tioåriga flicka som lever idag kommer att nå pensionsåldern än vad det var för hennes föregångare att bli fem år gamla. Även om hon lever i ett av världens fattigaste länder har hon bättre tillgång till mat än en flicka i de rikaste länderna för 200 år sedan. Risken att hon ska få leva i extrem fattigdom har minskat från 90% till mindre än 10%. Hon går i skolan precis som nästan alla i sin generation, och analfabetismen kommer att vara utrotad under hennes livstid. Hennes föräldrar stöttar henne förmodligen så att hon inte behöver hoppa av skolan och börja jobba. Nu har hon också en bra chans att få leva i en demokrati, där kvinnor har fri- och rättigheter. Hon löper mindre risk att få uppleva krig än någon annan generation i mänsklighetens historia. Risken att dö i en naturkatastrof är 95% lägre än vad den skulle ha varit för hundra år sedan, och hon kommer inte ens att höra talas om någon större hungersnöd någonstans."



Så hur kommer det sig då att endast 5% av britterna i en undersökning från 2015 säger att världen som helhet håller på att bli bättre? 70% av svenskarna trodde fem år tidigare att den extrema fattigdomen och hungern ökat på global nivå och Trump talar om att göra "America great again" när USA i själva verket aldrig haft det bättre sett ur ett rikedoms- utbildnings och jämställdhetsperpsktiv.

Jag ska inte hålla er på halster längre, jag har svaret och jag är rörande överens med författaren: Det är medias fel, tralala tralala. Givetvis finns det ett privat vinstintresse eftersom dåliga och dramatiska nyheter som skrämmer folk säljer bättre än ljumma, goda, odramatiska nyheter. Men media är inte helt igenom beräknande, det finns också en alturistisk agenda när de "rapporterar om hålen i osten men sällan om själva osten". Bland annat citeras SR:s tidigare chef Mikael Österlund: "Det är vår plikt att prata om saker som är fel så att människor kan avgöra om det är på det viset de vill att världen ska se ut. Det är vårt jobb att berätta om avvikelser från det förväntade - vi förväntar oss att flygplan lyfter och landar tryggt, så vi rapporterar när planen kraschar."

Okaj. Så det är därför det inte blev några kvällstidningslöp i januari 2018 efter det första helt olycksbefriade flygplansåret 2017?

Och jag nekar inte till att det finns fördelar med att de avvikelser som sker idag rapporteras - vi får ju möjlighet att jobba för att förhindra även dessa. Men, som författaren skriver, detta måste balanseras med mer långtgående trender för att förhindra att vi inte blir ett gäng deppade dystopiker. För det är ett välkänt psykologiskt faktum att vi omedvetet låter det dåliga övertrumfa det som är bra. Vi minns heller inte att det var sämre förr - exempelvis vittnar journalisten Lasse Berg om det i boken: Han besöker en indisk by på 1970-talet och återkommer till en betydligt mer välmående by 30 år senare. Men ändå klagar en av intervjuobjekten över att det var bättre förr. Hon hade alls inget minne av att hon beklagade sig under intervjun på 70-talet...

Läs boken själv vettja, finns på ett bibliotek nära dig. Klart upplyftande läsning på alla fronter, utan att vara helleluja-sliskig.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Inskrift på en sten från Kaldéen, 3 800 år f Kr

11 kommentarer:

  1. Håller med dig delvis, men min dagstidning har ganska ofta positiva artiklar om t ex invandrare som lyckats, artiklar som handlar om lyckad integration osv men visst, SD:s domedasgspolitik där de vill backa bandet för att de tror det var bättre förr, breder ut sig för mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En viss bias givet att jag sedan ett år knappt (läs: inte) tar del av dagligmedia. Inte ens min vecko-TIME förmår att ge långsiktigt positiva- nedslag även om de är lite bättre på att lyfta blicken. Inte heller är de lika lösnummersugna givet en relativt trogen prenumerantbas av oldies vilket sållar bort de värsta klickbetena.

      Men du har naturligtvis rätt - det skrivs positivt vinklat material också. Jag tycker mig känna en allmän tendens till att folk i min omgivning (70-talister) är oroliga. Exempelvis för sina barns säkerhet. Dialog i helgen:
      -”Man vågar ju inte låta barnen röra sig fritt utomhus längre, det är ju helt annorlunda idag än när vi växte upp” (väninna bor i medelklass villaförort)
      Jag: -”Hur menar du då?”
      -”Men alla hemskheter som händer barn.”
      Jag: -”Kidnappning och så då”?
      -”Nej kanske inte just det med...”
      Jag: -”Vilka hemskheter är det som ökat då? Pedofili? Barnamord? Häxbränning?”
      -”Eeh...trafiken är ju mycket värre”.

      När jag påtalade att # barn döda i trafiken är färre idag än på 70-talet trots dramatiskt ökat antal bilar, blev min vän förvånad. Men fortfarande oroad, jag såg tydligt att hon lämnade vårt samkväm med en permanent etablerad känsla av att det var bättre förr.

      Det är denna diffusa och felaktigt grundade känsla jag vill nita i det här inlägget snarare än att klanka ner på dagligmedias bristande förmåga till ”SD-är-dumma”-reportage.

      Radera
    2. Givet att du uppskattar Johan Norberg och tycker att Time inte är rätta uppåttjacket kanske du skulle testa The Economist. Jag har en känsla av att du även skulle uppskatta deras lågmälda humor i allt det seriösa.

      Radera
    3. Ooo tips från Storugglan tar man till sig illare än kvickt. Vi hade den för hundra år sen men då var jag fortfarande daglig media consumer sucka, kanske värt en andra chans. Vad kostar? TIME är billig, 500kr/år.

      Radera
    4. Blev lite sugen och kollade snabbt. 220 kr för 12 nr, men sedan blev det genast betydligt dyrare. Man kanske skulle starta en egen tidning: The Optimist med Johan Norberg som given medarbetare.

      Magnus

      Radera
    5. O ja. Jag hade haft ganska hög priselasticitet på den.

      Radera
    6. 500 kr/år måste vara helt omöjligt att slå. Vi betalar 392 kr/kvartal för en digital prenumeration. Har haft den i snart tio år men slutade med pappersversionen för några år sedan (den kom så sent i brevinkastet efter att lördagsutdelningen slopades och vi läste den ändå primärt i telefonen). Kostar med andra ord en slant men är enligt min mening värd vartenda korvöre.

      Radera
    7. Jag hade fel, den kostar 489kr/år (digital utgåva 439kr): https://emeasubs.time.com/subscribe#page1
      Och då får man tillgång till "The Vault". Drygt 9kr per nummer, att jämföra med DN:s 17kr per nummer (6tkr per år). The Economist kostar 2tkr/år men om man kryssar i att man är student (vilket man ju alltid är på någe vänster) kostar den 1 500kr.

      Radera
  2. http://www.vibilagare.se/forum/vi-bilagares-forum/allmant-om-bilar-och-trafik/antal-doda-i-trafiken-2017-rekordlagt

    Hittade denna länk när jag skulle googla mitt påstående ovan (ang trafikdödlighet bland barn). Bara av intresse givet att jag inte läser dagligmedia - visste ni om detta? Är det något man pratar om i fikarummen runt om i landet?

    SvaraRadera
  3. Johan Norberg är klok. Och den där dialogen från din kommentar ovan känner jag igen. På ett sommarjobb hade jag en kollega som brukade prata om hur oroligt och otryggt samhället hade blivit. Jag undrade vad hon menade och hon brukade svara "du har väl sett på nyheterna allt skit som händer". Mer än så kunde hon inte utveckla sitt resonemang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I ett nötskal. Mänskligt hotspejande och kommersiella nyhetsprodukter i perfekt symbios. Aftonbladet.se fann säkert sin väg rätt geschwint in till din gamla kollega. Liksom avarter till detta.

      Radera