Sparandets likhet med bantning

Jag vill som ni vet gärna sluta jobba på vanligt 9-5-vis i förtid. Med detta sagt kan jag inte låta bli att reflektera över hur väl min sparplan gifter sig med mina neuroser. Som de flesta kvinnor med en tonår infallande under 80- eller 90-talet ägnade jag alldeles för mycket tid och mentala resurser åt bantning. Det var kombon supermodellerna och de usla kostråden (undvik fet mat och ät aspartam!) som bidrog. Men det var inte för att beklaga mig som jag skriver det här inlägget, jag var trots allt bara måttligt störd och klarade mig ur det rätt geschwint, men jag ville redogöra för en tes jag knåpade ihop i tvättstugan häromsistens.


Ovan t v "supermodeller", ovan t h vår svenska motsvarighet dricker "minimjölk" - en produkt som inte funkar idag


Tvättstugan har ingenting med saken att göra, jag råkade bara tänka därnere, en härlig upplevelse. När jag var 15-16 år höll jag stenkoll på mina kalorier. Varje dag en ny beräkning - hur många kalorier satte jag i mig idag? En bra dag åt jag lite, en dålig dag åt jag mycket. Men mitt i denna, utifrån sett dystra tillvaro, kunde jag ofta känna eufori. Den inföll när vågen pekade på ett kilo mindre eller när jag behövde gå ner en klädstorlek. Jag minns den absoluta höjdpunkten och det var när jag i skolgymnatikens omklädningsrum (som på pedagogiskt 90-talsmanér var utrustad med en våg) vägde mindre än klassens populäraste tjej som dessutom var HM-modell och mycket snyggare än jag. Men ibland kom det mörka dagar. Dagar då jag inte höll mig till planen eller när kläderna började skava. Eller när vågen oförtrutet tickade uppåt, trots alla åtgärder jag vidtog (nattliga löprundor och annat desperat).


Idag ägnar jag mig inte åt sådant trams. Nej, nuförtiden ägnar jag min tid åt att notera min spending per dag. En bra dag spenderar jag lite, en dålig dag spenderar jag mycket. Men mitt i denna, utifrån sett dystra tillvaro, kan jag ofta känna eufori. Det infaller när jag lyckas skyffla undan mer än 50% av min nettolön en månad eller när jag passerar ett nytt målstreck i portföljen. Den absoluta höjdpunkten inföll när jag gick om min tätaste kompis portföljvärde. Hon sitter dessutom i en av HM:s ledningsgrupper och tjänar mycket mer än jag. Men ibland kommer det mörka dagar. Dagar då jag inte alls håller mig till min plan utan har förslösat mig på krogen eller till och med tagit ett återfall av konsumerande*. Eller när min portfölj, trots att jag spar på som en MI30, bara minskar och minskar i värde trots de åtgärder jag vidtar (guld och annat desperat).


Följande parametrar är identiska hos FruEB 15 år och FruEB 42 år:
- Behovet av en plan och en målbild
- Behovet av att kvantifiera i siffror
- Behovet av regelbunden uppföljning
- Överdimensionerad glädje när jag rör mig åt rätt håll
- Överdimensionerad olycka när jag rör mig åt fel håll


Jag har kommit så långt att jag förstår att ovan är utslag av ett kontrollbehov. Min fråga till er är - tror ni att folk som ägnar sig åt "extremt" sparande är mer kontrollfreaks än befolkningen i stort? Vad blir då nästa projekt - train spotting?


Mvh/
FruEfficientBadass


*Händer extremt sällan måste jag ändå få påpeka.

13 kommentarer:

  1. Kanske mer analytiska än genomsnittet. På MMM pratas det mycket om att det är mycket ingenjörer som strävar mot FIRE. Själv har jag en tendens att analysera allt och komma fram till det bästa eller lättaste sättet att göra saker. Då kan vi prata om glädje. Igår var jag glad åt att jag upptäckt ett sätt att få mailkvitton när jag köper tågbiljetter via app som sedan kan mailas till utläggprogrammet som automatiskt läser in det mesta. Det har förkortat uläggshanteringen med många minuter.

    Just nu följer jag faktiskt kalorier dagligen för att bli av med lite överskottsfläsk. Däremot har jag insett att jag inte orkar följa mina utgifter dagligen för jag har inget smidigt sätt att koppla kreditkortet till uppföljning. Däremot uppdaterar jag skulder och tillgångar varje månadsskifte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gratulerar till reseräkningseffektiviseringen. Att göra rr kvalar in på min topp-fem-lista över astrista saker; strax efter hänga upp strumpor på tork (men före plocka ur diskmaskin - något son f.ö. är en 25%:s-tjänst i en trebarnsfamilj.

      I ärlighetens namn håller jag inte koll pä daglig spending längre utan kör som du, månadsuppdatering. Men ett bra tag, under lökskalningsåren, var det bra för att omkalibrera min consumer sucka-hjärna. Nu är den ju avgiftad och ren, så jag behöver inte hålla på antabus längre. Det blir vad det blir en given månad och jag vet att jag inte spenderat särskilt många spänn på onödigt.

      Radera
    2. Hm, det finns en misstanke om att det inte räcker med en elektronisk version men jag kommer att vara långt borta om det blir revision. :-)

      Jag älskar diskmaskinen. Jag skulle göra mig av med det mesta innan den ryker. Å andra sidan så behöver jag bara tömma den max 2-3 morgnar i veckan. Numera är diskbergen ett minne blott.

      Radera
    3. Helt rätt. Det nutida myteriet - man gör en policyvidrig reseräkning och sen drar man till dålig täckning i Asien mohihahe.

      Radera
    4. Jag lever efter principen att det är alltid bättre att be om ursäkt i efterhand än ställa dumma frågor som man inte vill veta svaret på. Haha.

      Radera
    5. Dessutom funderar jag på programmera in vissa nummer så att jag vet när man ska undvika att svara. Alternativt att jag bara programmerar att min familj kommer förbi filtret.

      Radera
    6. Plina, har du testat appen Tink för uppföljning av dagliga kostnader? Jag gillar den, även om det tyvärr blir lite knas ibland eftersom inte alla inköp kommer in direkt. Men jag slipper i alla fall knappa in saker och ting själv, vilket är underbart när man är så lat som jag.

      Radera
  2. Jag är ett kontrollfreak vissa dagar och lite mer laid back andra. Känns inte värst konsekvent och det är nog därför muffinsformen över byxlinningen är kvar och min sparkvot högst varienrande. Jag skulle dock gärna vilja jobba 9-5, det innebär en halvtimme mindre varje dag då inte lunchen ingår i arbetstiden :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uuuuu, 9-5 ett drömscenario? Dags att bli egen?

      Radera
    2. Hu, nej men 9-5 är ändå en halvtimme mindre. Jag fattar att det är ett utryck. Tycker vi borde ha det som i Danmark att lunchen ingår. Lunch i Sverige är dessutom påtvingad. Du skola ha paus efter 5 h annars kommer arbetsmiljöverket. Bli egen hade varit kanon men jag orrrkar inte med all blankettifyllnaaad. Ha det nice i Italien!

      Radera
  3. Aldrig funderat på att mer mycket jobba med bantningens motsvarighet till hög inkomst? Träning. Då gör det inget om det slinker ned en chipspåse en måndag för den åker ändå bort under löppasset på tisdagen. Väldigt snitsigt att man inte ens behöver vänta till den 25e.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Definitionsfråga. Jag rör mig i princip bara per promenad och cykel (delvis av snålskäl men med den positiva cardiobieffekten). Men jag antar att du menar hårdare träning av typen löpning. Jag sprang i princip varje dag fram till 25 då jag fick så ont i båda knäna att jag tvingades sluta. Har försökt någon gång att börja igen men får direkt ont. Månaderna efter löpstopp var svåra - som abstinens. Jag är ganska nöjd med nuvarande nivå. Fast jag skulle vilja simma oftare - jag älskar klor.

      Radera
  4. Till skillnad från dig så bantade jag så bra att jag höll på att stryka med. Många år som inte utnyttjades maximalt. Det vill jag undvika från att hända igen då jag har lätt att bli för extrem. Därför mäter jag inte varje kr eller ens hur mycket jag sparar av lönen. Jag vet att det kommer läggas undan nog. Men det finns stor möjlighet att mina barn blir riktigt rika...

    SvaraRadera