Triss å sånt

För många år sedan (åtminstone tre...) spenderade jag i runda slängar 200kr per månad på spel & dobbel. Jag vet, skämskudde skämskudde...det är ju i det här fallet inte pengarna i sig utan det faktum att man per definition måste vara en under snittet begåvad människa om man ska ägna sig åt dylikt, för som de säger i filmen Casino - "sick or no fucking sick you knew people were gonna get clipped".




Jag har å andra sidan aldrig hävdad mer än högst genomsnittlig IQ så jag kan utan större ångest berätta mer:

Postkodlotteriet
Det här var en rest från tiden då jag bodde i dussinförorten och jag drogs med i någon form av prematur "grannyra" (vi vann aldrig något i mitt kvarter, förutom den där återbäringen på någon enstaka hundralapp då och då). Jag kan emellertid tycka mindre illa om det här konceptet än andra lotterier eftersom de ger rätt mycket pengar till välgörenhet.

Triss
Varje månad den 25:e köpte jag en Trisslott som jag lät ligga oskrapad i plånboken fram till den 24:e påföljande månad. På så vis kunde jag fantisera en hel månd om att jag i teori skulle kunna vara ekonomiskt oberoende utan att veta om det - men verkligheten kom ikapp mig vid nästa löning då jag skrapade månadens lott och alltid konstaterade förlust. Hade jag vunnit hade jag ju inte skrivit den här bloggen, då hade jag suttit med en paraplydrink i hand på Bahamas tillsammans med Roger Akelius.

Men när jag mötte Jesus började läsa Mr Money Mustache i maj 2015 drog jag båda plåstrena samtidigt och slutade upp med skiten. För att köpa lotter och spela är dubbelt dåligt - du gör av med pengar på ouppnåerliga drömmar. Jag orkar inte djupdyka i det men bara det faktum att endast 50% av svenska spels omsättning delas ut - och då i småsummor som direkt kanaliseras in i nytt spelande - borde vara en hint om att det inte är en konstruktiv hobby. Etter värre är att du lägger din framtid i slumpens händer, vilket tenderar att förslöa dina egna, påverkansbara handlingar för ett bättre och friare liv. Det enda positiva jag kan se med Triss å sånt är att man, om man gillar pinsam TV, åtminstone får ut någonting av att ibland kolla TV4-morgon.




Mvh/
FruEfficientBadass

3 kommentarer:

  1. Ska inte klaga, du varnade faktiskt för att det var pinsamt.

    "Du, han är död". Jag dog lite också där.

    Står flera tv-apparater i jobbets utfodringsutrymme, får ibland en skymt av skrapandet där och hoppas varje gång att det ska bli en riktig storvinst.

    Ungefär som att sitta inne i fängelset och hejja på killen som är på väg över muren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så storsint. Själv funderar jag ofta på hur jag skulle reagera om jag givit bort en lott - ex till en kompis eller släkting - och denne vunnit storkovan. Inte för att jag på något sätt skulle claima något, men hur hade det känts? På riktigt, in da soul?

      Radera
    2. Jag ger inte bort lotter för jag tror inte jag skulle klara av att ge bort bort en storkova åt någon. Våra föräldrar brukar ge bort lotter till oss ibland men med reservationen om det är över 10 000 kr ska den delas med övriga familjen.

      Radera