söndag 1 juli 2018

Investeringsmetaforer

Efter tips från Sara F trillade jag in på den helt briljanta FI-bloggen "The Escape Artist" och därifrån trillade jag över artikeln Everything Is Amazing and Nobody Is Happy som i stort handlar om människans oförmåga att fatta hur bra vi har det idag.* Men det var inte om klagoproblematiken jag ville prata utan om den artikel jag hittade längst ner i ovan nämnda artikel (att börja läsa The Escape Artist är som att trilla ner i Lewis Carrolls kaninhål). Den heter Explaining Investing In Ways That Make Sense och är en lista med börsliknelser. Jag inser att detta låter snarktråkigt, men jag blev omedelbart trollbunden ety det var bra liknelser. Först några ord från Escape Artist (apropå att han var och föreläste om pensionsplaceringar för ett gäng kvinnor som gladeligen erkände att de "inte fattade någonting om investeringar"):

You don’t need to understand everything about something in order to use it effectively.  
For example, I’m gonna let you into a secret. The Escape Artist is not very good at quantum mechanics, thermodynamics and electrical engineering. To be honest, I barely know what they even mean! But The Escape Artist is able to bring summon great power from the forces of nature and bring light to the darkness.  I can flick a switch and light up whole rooms in my house. Apparently, this uses something called “electricity”.
Eftersom jag är amatörintresserad av enkla investeringar kommer ibland folk, företrädelsevis kvinnor, även till mig och ber om investeringstips. Ofta med fraser som "Jag vill gärna investera, men börsen har ju gått ner här under våren, är det så smart då?" och annat som ni läsare av denna blogg förstår ställer en del krav på min pedagogiska förmåga**. Jag har sällan tiden att inleda mitt mentorskap med en entimmes föreläsning om grundkurs börs. Inte heller är de som kommer till mig så intresserade av att få en entimmes föreläsning om grundkurs börs. De vill få snabba råd och gärna se att deras investeringar, dag efter köp, går spikrakt uppåt in eterna. Dilemma dilemma. Därför har jag regelmässigt börjat be folk, när de kommer med dessa frågor, att i förhand läsa ett par blogginlägg på temat. Jag vill helst att de läser hela "Stock Series" av Jim Collins. Om de inte orkar det, ber jag dem åtminstone att läsa Frugalwoods recension av Collins bok The Simple Path To Wealth, vilket är tillräckligt hög lägstanivå och renderar en random person ungefär 100% mer förståelse för börs än snittet.***

När jag såg listan med metaforer fick jag emellertid hopp om att hitta en eller två metaforer som är så klockrena, att jag med dessa kan kafferast-coacha min omgivning. Jag plockade här ut sju stycken.

Investing is like running a marathon. As the saying goes, "it's a marathon, not a sprint." But most people don't have the endurance to run a marathon because they try to sprint.

Compound interest is like planting oak trees. One day's progress shows nothing, a few years' progress shows a little, ten years shows something big, and 50 years creates something absolutely magnificent.

Investing is like being a pilot. As a pilot once said, his job is "hours and hours of boredom punctuated by brief moments of terror."

Financial planning is like designing a bridge. You don't calculate exactly how much weight the bridge will be able to hold; you build it with so much room for error that there's almost no chance it will ever be overloaded.

The economy is like the weather. We can measure things really well and have a good idea of where things are going most of the time, but sometimes things move in ways that break the forecasting models and smash all precedents, which is the only time when forecasting really matters.

Investing is like math. People try to woo you with complexity, but the simple elegant stuff is what's really powerful.

Deep bear markets and economic depressions are like world wars. They have occurred so infrequently that we can't study them in a way that will indicate what to expect in the future. The sample size is just too small.

Vilka en-två citat tycker ni att jag ska plocka ut?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Ett exempel är hur länge man som snittamerikan kan räkna med att leva om man är född vid ett givet årtal. Tio år extra sedan 1950 är inte kattskit. Ändå är det mest buhu buhu allt går åt skogen som hörs och syns i media och kring kaffemaskinerna. 


** Låt mig säga som så att det inte är en slump att jag inte blivit lärare - jag är rätt kass på att förklara saker.
*** Är det inte märkligt hur otroligt engagerade folk kan vara i sina arbetsgivares ekonomi - d.v.s. att skapa vinst för sin arbetsgivarens företag - men hur oerhört uttråkade och rastlösa folk blir när det blir tal om deras egen privatekonomi - den ekonomidel som logiskt sett borde vara den enda ekonomin som någon någonsin verkligen bryr sig om? Det enda jag hör min omgivning idissla om när det gäller privatekonomi är lönerevisioner. "Buhu jag fick bara 2%, jag är värd minst 3%. Nästa år ska jag vässa mina argument bättre." Alltså - ta EN TIMME och läs på om indexfonder istället och det kommer vida överskrida din poänglösa årliga "löneförhandling" som ju inte ens är en löneförhandling utan en revision, men det fattar 95% av befolkningen inte.****
**** Som ni hör var det en bra sak att FruEB slutade vara chef.


13 kommentarer:

  1. JAg gillar ekträdet. De flesta suckar vid tanken på en marathon och säger det skulle jag aldrig kunna göra.

    Det kallas väl inte ens löneförhandling längre utan lönesamtal, vilket också är ett missvisande namn. Det borde heta lönebesked för vem blir gladare av 100 kr extra som detta samtal kan resultera i. Personligen fick jag 0,1 procent mer än standarden som alla skulle få OM de uppfyllde alla mål. Dock slog jag mina debiteringsmål med 15 %. Anledningen till att jag inte fick mer var att jag inte varit tillräckligt på med att grabba uppdrag från en annan chef. Rent krasst kan man fråga sig vad har jag för incitament att göra det. Då när jag sa nej gjorde jag det för att jag inte ville jobba ännu mer övertid. Så slutsatsen är att lönerevisionerna ger mig inte incitament för att jobba mer.

    Den bästa chef som jag hade struntade i löneförhandlingarna och frågade hur mycket jag ville ha. Jag gav en absurdt hög siffra på över 10 % ( detta var statligt) som jag aldrig trodde jag skulle få. Hans respons var av typen oj, jag får ta detta vidare. Han tog det till sin chef och den myndighet som styrde över detta. Jag fick löneförhöjningen! Han var den bästa chef som jag haft. Han ogillade möten, fattade beslut, fungerade som bollplank och la sig inte i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jäkligt smart. Jag hade en kemilärare som körde samma, jag fick välja betyg och valde femma. Du kan fatta att jag låg i för att bevisa den femman sen!

      Jag blir i vanlig ordning sjukt ointresserad av konsultsvängen när du raljerar. Det är som du skriver så otaktiskt i yrkeslivet - har man nått en viss nivå är det mycket små nettolönsskillnader mellan en hungrig jävel som sliter uppdragen från sina kellegor, jobbar övertid och meckar (och drar in i väggen några år senare) eller om man tar det lite mer lugnt och försöker gå under radar då och då.

      Enda vettiga tillfället att löneförhandla är när du är på väg in på en ny tjänst like punkt slut.

      Radera
    2. Nu hade jag uträttat mirakel under det året och var högproducerande men det var sjukt motiverande också.

      Jag träffade en bekant som hade precis sagt upp sig från sitt jobb sedan 12 år och hennes motivering löd att hon var sjukt less. Hon pallade inte med en tredje processkartläggning och tyckte de kunde se på de två tidigare. Hon ville inte bli den där medelålders kvinnliga juristen som var negativ och cynisk. Hon har en bra poäng, dvs dra innan du blir något du inte vill bli.

      Radera
    3. Vilken integritet! Hoppas hon får ett jobb värdigt henne.

      Radera
  2. Eken, matten och piloten! //Lisa, som testade dem på min 16-åring och det var de han ens lyssnade klart på..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag testade på 10- och 13-åringen nu och Eken vann. Då kör jag på den, med komplement av matte+pilot.

      Radera
  3. Gillar också eken och piloten men förstår inte riktigt matematikanalogin (kanske läst för mycket mattekurser på KTH way back). Tycker procent och de fyra räknesätten är "simple" (och nödvändigt och bra att kunna) men inte så "elegant". Fast det är väl bara mina nördiga två cent.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att KTH is messing with you. Jag tänker mer som en som hade ett års matte i gymnasiet: De finansiella rådgivarna försöker strula till begreppen när gemene man mest behöver hålla ögonen på bollen och förhålla sig till indexfonder, 4(-10%)-regel e d.

      Radera
    2. Helt med på det resonemanget, men tycker i alla fall inte att det blir "like math", but I rest my case.

      Radera
  4. Den med piloten är min absoluta favorit.

    Hanna

    SvaraRadera
  5. Jag gillar träden och vädret!

    SvaraRadera
  6. Tack för input, trädet leder än så länge. Alla kan förhålla sig till ett träd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nackdel med träd: känns så himla Sparbanken!

      Hanna

      Radera

DIY Finansiell plan 1/3: Snillen spekulerar

I somras skrev jag ett random inlägg  om Rosling som slutade i en diskret undran om man som god investerare inte borde kika mot de marknader...