Grattis Amerika - fet & pank

Bloggen Villa Lugnet har anammat begreppet artvidrighet och skriver om varför fritiden lockar på ett sätt som hade kunnat vara copy paste på mina egna tankar. Läs inlägget i sin helhet här.

Rubriken är de inledande orden till avsnitt sju i ChooseFI podcast; ”America’s Food Obsession”. Brad beskriver inledningsvis nidbilden av den storvuxne amerikanen som drar omkring i The Mall och köper friterad fast food. Varken Brad eller Jonathan är några dogmatiker som fördömer och klankar ner på folk, men vad man i detta avsnitt gör är att lyfta möjligheten till ett friare och hälsosammare liv om man undviker att slentrianmässigt äta ute eller köpa hem take-away. De identifierar också en av de kritiska faktorerna bakom ett lyckat hemma-matliv och det är - tada - planering. Inte överdriven planering av typen göra storkok på söndagen för att frysa in veckans alla måltider med veckodagarnas namn på. Snarare; när du gör en maträtt, gör tillräckligt för två middagar och frys in den ena, så att du alltid har ett par-tre färdiga måltider i frysen att välja att ta fram på tining på morgonen. Fler tips från podden:

- Ha alltid något enkelt som går att tillaga minutsnabbt hemma. Det behöver inte vara något fancy, räcker med en färdig pastasås på burk och ett paket spagetti. Argumentet att du måste ta take-away för att du inte har tid att laga till något faller då eftersom det inte kan ta mer än 20 minuter att tillaga en sådan måltid.

- Köp grönsaker i säsong. Morötter med hummusdipp blir en matig frukost eller ett mellanmål. Hell, jag skulle kunna äta det till middag med ett glas rosé och lite gott bröd.



- Ägg är billigt och näringsrikt – till frukost, lunch eller middag.*

- Ät aldrig ute. Eller åtminstone väldigt sällan. Om du tror att detta kommer att skada dig och få dig att känna dig fattig och stackars, betänk vad Frugalwoods-Liz sa: Det är när du gör något mycket sällan som du verkligen, verkligen kommer att uppskatta det.

- Om du äter ute, ät lunch snarare än middag. Samma kök, andra priser.

- Om du äter ute, se till att ta med dig resterna hem.

- Sluta fjanta dig. ”Å jag är så upptagen” (med att kolla Netflix på kvällarna) eller ”Å jag hatar rester, jag vill äta ny mat varje dag” är inte rimliga argument. ”Who are you, a king? Eat your leftovers!” Båda dessa undanflykter/bortförklaringar till att äta ute, ta hem dyr mat, är utslag av vår välfärdsbulimiska inställning till livet där vi är någon form av episka personas som förtjänar det absolut bästa, 100% av tiden. Glöm det – du äter upp det du har i kylen, förutsatt att det inte växer mögel över det.

- Gör stora mängder. Exempelvis en kyckling i slow cookern, frys in hälften och ät om två veckor. Spar tid, energi, pengar. Stanna upp och meditera över denna punkt en stund – det betyder att du i princip alltid har ett rullande schema av fungerande rätter på kö i frysen. En tillagning = en slopad tillagning om en-två veckor. Förutsatt att du har en hyfsat stor frys kommer du då alltid att ha ett gäng vällagad mat hemma som du med lite framförhållning kan tina upp. Principen rullar på och kommer att fungera för evigt - tills den dagen du upphör med den vill säga. Börja med att göra dubbla satser soppa till din soppdag (för en sådan drar per definition ner dina matkostnader med 12% så säger lagen). Lätt att komma ihåg nästa torsdag (eller vilken dag som är din soppdag): "Ah, dags att ta fram soppan!".

- Håll det enkelt. De flesta familjer överlever även om man rullar ungefär samma rätter hela hela tiden. Personlig reflektion: Jag har upptäckt att en vinnarkombo för min familj är att alltid ha kokt potatis i kylen. Kuba upp dem, stek i mycket smör och någon lämplig krydda (taco, timjan, grill, whatever) och servera med något randomiserat från kylen (stekt ägg, liten korvslatt, tomat, ett tunnskivat kycklingbröst) och det blir alltid succé. Alltid! Till skillnad från när jag höll på med mina citrongräsrecept i matkassarna, alltid någon som gjorde sura minen.

- Sträva mot en helt tom kyl en gång i veckan. Du bulkhandlar med avsikt och tömmer kylen pö om pö tills den är tom. Sen handlar du igen. Ibland trillar man på dessa kylar som är så fulla med grejer att det är svårt att bilda sig en uppfattning om vad som finns däri. Vad som händer då är att sakerna blir dåliga vilket är ren kapitalförstöring. Med en ren kyl vid veckans slut försäkrar du dig mot onödigt svinn – det är ett kvitto på att allt kommit till användning.

- Att jobba med ungefär samma recept skapar mindre stress än att följa en komplicerad receptplan eller matkassekoncept. Jag erfor samma sak när jag fick matkassar. När jag kom hem från jobbet ville jag bara få i mig något mättande snabbt, gärna med ett glas rödtjut. Att stå och slajsa grönsaker i en timme var inte det jag längtade efter. Idag är ju läget annorlunda, men jag märker att vi alla liksom gillar våra enkla maträtter rätt mycket ändå så det blir sällan särskilt komplicerat oavsett.

- Håll dig till ett måltidssnitt. Brad och Jonathan talar mycket om ”2$/måltid” som ett riktmärke, d.v.s. runt 15kr/pp. Vi landar ungefär där om jag lägger till våra frukostar som är jättebilliga eftersom tre av oss äter havregrynsgröt.

- Baka bröd i bakmaskin. Jag säger pass där eftersom jag är lite anti köksmaskiner och vi äter heller inte så mycket bröd men Jonathan gör bröd för 80 cents/limpa.

- Svarta bönor & ris; proteinrikt.

- Följ upp dina 20 mest köpta varor och jämför priserna på dessa hos olika butiker (gör som Hennes Majestät C och dubbelhandla med din respektive på lina från annan butik för realtids-benchmark).
-           
Mvh/
FruEfficientBadass

* En parentes men jag läste någonstans att man kan överleva ett helt liv på bara ägg och apelsin (eller någon form av C-vitamin) eftersom du då får i dig allt du behöver. Major slut shaming från medicinskt skolade coming up!

Saker jag inte fattar #16 - När vet kroppen vad som ska återskapas?

För nytillkomna läsare är detta en serie där FruEfficientBadass profiterar på det faktum att hon fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker hon, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom hen är anonym ids hon inte ens skämmas över frågornas art och natur.

Med dagens inlägg ställer jag mitt hopp till de 37% medicinskt skolade läsarna. Jag begriper bara inte hur kroppen vet när saker ska växa ut igen respektive när den vet att saker inte ska växa ut igen.

Om du klipper av nagel eller hår = det växer ut igen. Det fattar ju ett barn, ink. undertecknad.
Om du slajsar av dig några millimenter pekfinger medan du hackar lök på ett scoutläger = det växer ut igen. Det fattar ju ett barn, ink. undertecknad.* MEN - du skivar av dig en centimeter pekfinger under samma lökhacking - det växer inte tillbaka igen; du måste uppsöka akuten med den avhuggna stumpen i ett litet bylte och hoppas att jourhavande läkare har handkirurgi som specialitet. Inte växer det tillbaka en centimeter eller?!?

Hur vet kroppen vad som är rimligt att återskapa och ej. Var går måttsgränserna? Finns det i kroppens DNA någon form av praxis nedärvd? Ser den då ut ungefär så här:

<1,5 mm= Återkapelse, no questions asked.
1,6-3,0 mm= Återskapelse, med potentiella defekter.
>3,0 mm= Nossir, här går gränsen, uppsök sjukhus och sy.

Hur funkar detta, någon som vet?



Mvh/
FruEfficientBadass

* För jag gjorde exakt detta för ett år sedan. Red alert: Scoutledare är långt ifrån så första hjälpen-dugliga som man kan tro, det tog säkert en kvart innan jag, med ett blödande finger invirat i hushållspapper, fick någon som helst hjälp i form av formklippt plåster. "Alltid redo" - was für ein wits - de stod ju helt handfallna inför mitt trauma.

En dikt om Rusta

Apropå inlägget från häromdagen om att alla fått det bättre men 1% har dragit iväg bland annat på grund av globaliseringen och färre krig*; Steven Pinker menar ju att ämnet ojämlikhet i världen är "en signaturfråga för vänstern". Jag säger där pass, då jag är så patologiskt ointresserad av partipolitik att det enbart är det sociala trycket som får mig att över huvud taget rösta. Min uppfattning är att ideologier ibland/ofta/alltid stelnar i obsoleta värdegrunder och sällan/aldrig förmår utvecklas organiskt med samtiden, exempelvis då ny forskning presenteras eller när förutsättningar på annat sätt ändras.**

Men om det är så att jag trampat de läsare som klassificerar sig som vänster på tårna (d.v.s ni som inte blev upprörda när jag sa E-orden häromsistens***) kommer här en i partipolitiken så uppskattad pudel, ett par strofer av er egen huspoet, trädgårdsromantikern Göran Greider****:

"Och vargen sätter sig nu i rörelse, miltals, tyst genom skogarna.
När han kommer till staden förintar han allra först Rusta.
Sedan ICA Maxi.
Slutligen IKEA.
Det som ska bli den stora handelsplatsen.
Den som suger märg, och ben, ur hundra små lanthandlare."



Mmm poesi. Så vackert, så expressivt och så...fullständigt osäljbart. Det är med fingerspitzgefühl han genom vargarnas blick illustrerar hur köpladorna av egen kraft tar död på den fryntlige lanthandlaren. Ni minns kanske hur jag tidigare skrivit om hur hundratals, ja kanske tusentals värdshus försvann i Sverige när bilen kom och folk inte behövde vila sina hästar över natt? Jag tänkte att även värdshusvärdarna kunde få sig en släng av diktarsleven eftersom de, till skillnad från alla ICA-handlare i avfolkningsort, nu glömts bort:

"Likt snirklande armar
Greppande, gripande
Tyst ringlar gasolormen leende in
I vårt gemyt i vårt gryt i vår bar i vår boning
Värdshusvärden är död, ej målgrupp för kloning"

Anledningen till att jag lyssnade på Greiders strofer var att jag genom familjen IGMR fick tipset om en podd vid namn "Staden - En podcast om arkitektur, stadens utveckling och hela arbetet med att skrapa lite på fasaden", med Dan Hallemar (redaktör Arkitektur Förlag) och Håkan Forsell (urbanhistoriker och författare), två välartikulerade personer som kombinerar kognitiv pregnans och en snudd på överjordisk förmåga att få ämnena att flyta. Därtill välavvägda musikval i slutet av varje avsnitt och diskret spons. Mitt hjärta tog ett extra glädjeskutt när jag dessutom fann ett avsnitt om det ställe vi ska flytta till i sommar ho ho hooo vad sköj det var. Bara tanken på dessa två intellektuella storstadsbor spatserandes på stora torget jämte Gök-Olle, Buska-Lars och Knabbe Kålrot gjorde mig yr av glädje. Jag är således helt fast. Efter det avsnitt som Hr & Fru IGMR rekommenderade (#53 Bostadens Filosofi) kastade jag mig över #61 Staden - Shopping! Och det var här jag fick lyss till Greider.

Det som slår mig är att ett ämne (ex. "shopping") har att vinna på att korsköras med ett annat. I det här fallet arkitektur och den urbana utformningen. Det blir som att börja lära sig om ämnena i 3D. Det här verkar vara min nya favoritpodd för ett tag framöver så vill du vara med och leka får du faktiskt ta och börja lyssna du med. Nej jag bara skojar. Du får inte vara med och leka oavsett, men lyssna gärna på podden för guds skull, åtminstone om du vill kunna bära din svarta polotröja med högburet hufvud framöver. Har lagt till den under flik "podtips" också.

Mvh/
FruEfficientBadass


* Fulfotat ur Roslings Factfulness:


** Meritokrati åt folket! Eeh, vasa? Vilka som ska styra landet? Men JAG såklart, flankerad er. Storugglan & Kaktus blir talespersoner ekonomi& näringsliv, Eva blir talesperson kultur & flummeri andliga frågor, IGMR miljö, Plina roddar UD & Morsan får infrastruktur.  Visst har vi även några pedagoger som kan få ordning på skolan bland läsarna? 
*** ETC, Ehrenberg
**** Och dagarna är som små sekler, AB Förlag, 2012. Den fick fin kritik av Aftonbladet när den kom. För övrigt den tidning där Göran Greider jobbade på vid tidpunkten för diktsamlingens publicering.

Att ta ett steg tillbaka

Min konstnärliga ledare H ringde mig en dag och berättade att hon - lite inspirerad av blögga men primärt av ett pockande miljösamvete - gjort en vad Gunilla Brodrej skulle kallat "shopstop" sedan jag tror det var i våras. Min vän är på inget sätt en shopaholic men har en historik av välkurerad garderob med många fina märken blandat med lite mer fast fashion givet att hon jobbar i branschen och det tydligen är viktigt att visa att man hänger med etc.

Men efter shop stoppet meddelade hon att hon på riktigt kände sig alienerad i butik. "Det känns så märkligt när jag rör mig i butik nu, spelet känns så uppenbart." Det var väl ungefär den här känslan när jag skrev ett inlägg om att jag blivit som min morfar eller när jag på Instagram* måste dokumentera bilder av krystad butiksexponering.

Paradoxalt nog betyder "wow" i denna kontext "Inte wow"

Det är ett iscensatt spel, komplett med ljus, doft och rekvisita, allt i syfte att varsamt förflytta din nettolön från ditt lönekonto till respektive kedjas resultaträkning och i förlängningen ner i fickorna på de som står bakom företaget (förhoppningsvis äger du åtminstone aktier i retail så slipper du känna dig helt [vulgär synonym till överkörd]). Men det ser du inte förrän du under en rätt rejäl period tagit ett steg ut ur cirkusen för att sedan ta steget in igen. Ungefär som efter det att du slutat med socker. Ett helvete till en början, men efter ett par veckor känns kroppen mer i balans och om du därefter skulle gå tillbaka till tre bitar i kaffet får du sockerchock och måste spy.

På temat "sparande" eftersom detta är en "sparblogg"** har jag, förutom dagligmedia, några områden där jag tagit steget ur och där detta besparat mig stora mängder stålars:

- Slöshopping (kasta in mig i MOS eller random webbutik och se mig vitna)
- Köttbonanza (ta mig på mongolian bbq och du kan se mig bli grön i ansiktet)
- Charter (be mig surfa runt på TUIs hemsida och jag somnar)

Har du tagit steget ur något för att sedan komma tillbaka bara för att förbryllat fråga dig själv  "Vad gjorde jag här förut?".

Mvh/
FruEfficientBadass

*Som auto correct vil göra till "granstam", så rart.
** Om än med oproportionerligt många off topics

Världen blir allt mer orättvis...

...wuäwuä. Filosofen Harry Frankfurt menar att om en person lever ett lång, friskt, behagligt och stimulerande liv är det irrelevant hur mycket pengar grannarna tjänar. "Ur moralens synvinkel är det inte viktigt att alla har lika mycket. Det som är moraliskt viktigt är att alla har tillräckligt."*

Låt mig inleda detta inlägg med att erkänna att jag inte, likt Piketty eller Milanovic är någon expert på att beräkna inkomstklyftor. I så fall hade det stått "Expert Gini-koefficenter" på mitt visitkort istället för "Randomiserad slacker med hund". Detta eftersom jämlikhetsberäkningar är en rätt komplicerad vetenskap och jag har blott ett års matte från humanistisk linje stackars mig. Det jag däremot övade mig flitigt på under studietiden var textplagiat så här får ni lite saxad Pinker:**

"De mest effektiva utjämnarna av ekonomiska skillnader är epidemier, omfattande krig, våldsamma revolutioner och statliga kollapser. Trots detta är den långsiktiga trenden i historien sedan upplysningstiden att alla får det bättre. Förutom att generera stora rikedomar har moderna samhällen använt en allt större andel av den rikedomen till gagn för dem som har det sämre ställt.

Andel i % av BNP som går till vård, skola, omsorg 1880-2016 https://ourworldindata.org/public-spending

Efterhand som globalisering och teknologi har lyft miljarder ur fattigdom och skapat en global medelklass har den internationella och globala ojämlikheten minskat, samtidigt som eliter vars analytiska, kreativa eller finansiella talanger med global räckvidd har berikats. Situationen för underklassen i de utvecklade länderna har inte förbättrats lika mycket. Men den har förbättrats, ofta för att de som tillhör den höjer sig till de högre klasserna. Förbättringarna förstärkts av sociala utgifter och av minskade kostnader och ökande kvalitet på saker folk vill ha. I vissa avseenden har världen blivit mindre jämlik, men i fler avseenden har världens befolkning fått det bättre."***

Tebkaks till det gamla glaset; är det halvfullt eller är det halvtomt? När jag tittar på nedan graf vill jag ändå tycka att det verkar vara mer fullt än tomt.




Steven Pinker: "Såväl antalet som andelen fattiga människor minskade tack vare ett antal faktorer (varav den mer effektiva industriproduktionen och det mer effektiva jordbruket är två) precis när hela befolkningen exploderade, från 3,7 miljarder år 1970 till 7,3 miljarder år 2015."

"Det är den rikaste 1%:aren i världen som dragit iväg."


Denna siffra känner ni till eftersom det är denna dagligmedia gillar att tröska runt. Genererar klick kan en anta. Inte lika säljande som "Antalet människor som lever i extrem fattigdom har minskat med 137 000 sedan igår". För de ekonomiska vinnarna de senaste femtio åren omfattar större delen av mänskligheten. Större delen av de som gått fram i takt med ökad industriproduktion, globalisering, effektivisering i kölvattnet av avsaknad av världskrig och fredliga förhållanden på jorden (vilket är en starkt bidragande orsak till grafen ovan) motsvarar sju tiondelar av världens befolkning. Den framväxande globala medelklassen, varav många finns i Asien (företrädesvis i Indien och Kina). Nejmen låt oss förfasas över 1%:aren, det känns som en rimlig prioritering.

Fattigdomen håller på att förlora och som Rosling sade; vi är den sista generationen i ett tusenårigt stafettlopp och under vår - eller åtminstone våra barns generation - kommer vi att komma i mål vad gäller att utrota den extrema fattigdomen (idag på 11% om du läst ditt mjölkpaket uppmärksamt på sistone). De som i dagsläget ligger på minus i ett eventuellt "rättvisespel" är bland annat den amerikanska rurala arbetarklassen vars jobb konkurreras ut av framväxande ekonomier i företrädesvis Asien. Men de kommer inte att svälta ihjäl eller dö på grund av brist på läkarvård (se graf "Public Spending" röd linje i översta diagrammet). Sen leder ökad ekonomisk jämställdhet till ett skönare samhälle med lite mer avslappnade relationer människor emellan, can't argue with that (jmfr. andelen låsta ytterdörrar i Canada vs. andelen låsta ytterdörrar i Sydafrika etc). Det finns ett bra avsnitt här från Freaconomics om du är intresserad om att höra mer om det skandinaviska dygdemönstret.

Med det sagt vill jag bara påpeka att ovan resonemang hade jag inte fört för ett par år sedan då jag fortfarande var i klorna på DN:s pushnotiser. Det är först efter att jag inlett livsvariga kärleksrelationer med folk som Rosling och Pinker jag fått upp ögonen för FN- och världsbanksstatistik och hemsidor av typen Our World In Data. Jag köpte för övrigt Pinkerboken när jag var på Rosling/Pinker-symposiet häromsistens och träffade där en representant från Fri Tanke Förlag som förutom att publicera böcker av Pinker, Wikforss och Hitchens bland annat producerar tidskriften Sans.
"Sans är ett unikt existentiellt magasin i upplysningens anda. Sans står rakryggad för ett rationellt förhållningssätt och analyserar, diskuterar och ifrågasätter kunskapsrelativism, faktaresistens och 'alternativa fakta'. Sans är en bred facktidskrift som befinner sig i gränslandet mellan filosofi, politik, kultur och vetenskap."


Normalt kostar en helårsprenumeration (4 nr) 365 kronor men med denna 100% ej affilierade länk och koden 221-221 133 i kassan (glöm inte bindestrecket) får du samma antal nummer för 295 kronor.**** Ge en julklapp till din hjärna? Och om du tyckte att det här inlägget var lite graftungt får du här en belöning i form av Samoyed-valpar som rumlar runt och gullar sig:


Alltså jag förstår inte. Varför skaffar någon någonsin någonting annat än Samoyed-valpar?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag vill minnas att en apotekare ibland er för någon vecka sedan hade tankar kring bästa budgethudvården och att det skulle komma något på mailen inom kort ("Ge mig ett par dagar" tror jag man sa). Jag vill inte vara otrevlig eller så men jag börjar bli lite otålig när kommer den, hit med den bara, bara gör det då. D.s.

* Frankfurt, On Inequality 2015, s. 7
**Jag har fortfarande dåligt samvete för den uppsats i filosofi som renderade mig en 5:a i slutbetyg på gymnasiet men som var ett ganska exakt utdrag av kapitlet Sartre i den då nyutgivna och relativt olästa Sophies värld. Det är den episoden och mitt fusk på fonetiktentan vid Uppsala Universitet som kommer att förära mig en plats i helvetes innersta krets en dag, du vet kretsen där man får se Mellorepriser dygnet runt allt medan en clown drar sina franskmanikyrerade naglar över en griffeltavla.
*** Pinker, Upplysning Nu, 2018, s. 160.
**** Vad har jag då fått koden ifrån undrar vän av ordning? Men den fick man på Cirkus. Jag har bett om lov and shit (men så fort marknadsförings-L har lärt mig att affiliera kan ni lite på att det kommer att krängas à la Kivik här på blögga).

Några glamourtips

Ciao suckers. Jag vet inte om ni tycker som jag men det har varit alldeles för lite prat om Coco Chanel på sistone. Eftersom jag är så tragiskt genomsnittlig är jag lite av en postym fan* och jag skrev lite om henne förra hösten. Nu tänkte jag dela med mig av några glamourknep så tag fram era anteckningsblock och notera.

1/ När det är helg och/eller utgång bär jag Chanelparfym
Jag är sedan millennieskiftet en Mademoiselle-fan och nu har jag erfarit (i doftstråk på stan) att det finns en efterföljare. Alltså, fortfarande Mademoiselle men de har ändrat i formulan på ett sätt som jag gillar. En annan parfym jag stalkar kvinnor för (yes, det kan ha varit jag som stannade dig på stan för ett tag sedan för att få veta vad du bar) är Bottega Veneta men jag förvägras nyinköp innan den gamla är slut. Nu kanske vän av ordning tycker att "du har ju helg jämt, varför måste du doftmarkera?". Men det spelar ingen roll. Dels känner jag ju av helgstämningen hos mina medresenärer som vilken hund som helst. Dels är det lattjo att erinra sig växlingen vardag/helg, jag tror vilken ålderspensionär som helst skulle hålla med mig. Jag börjar således applicera Mademoiselle redan lördag fm och slutar inte förrän till söndag lunch. Ska jag ut på galej en veckodag är det Mademoiselle på. Det är nästan ögongblicklig magi: POFF endorfin, dopamin, en flock pavlovska hundar står beredda som i hundspann att föra mig iväg på lustiga (och ibland i retrospekt mindre lustiga men ändock levnadsvärda) äventyr. Doftminnet är ju det starkaste minnet vi har, säger man. Jag kan sätta mina pälsar på att den dagen jag ligger som ett paket på vårdhemmet kommer något av mina barnbarn att kunna placera en Mademoiselle vid min näsa och det kommer att spridas ett lyckligt leende över mina leverfläckade gammelkinder.

2/ När det är helg bär jag alltid Chanelnagellack
Jag vet inte hur det ser ut hemma hos dig, men vi har fortfarande barn i "fredagsmysåldern"** Medan Pixarfilmen rullar brukar jag passa på att göra min mani/pedi och då drar jag av veckans ballerinarosa lack och på med Chanel. Jag skulle aldrig drömma om att köpa ett nagellack för den pengen om det vore blekrosa. Nej, Chanellack köper man för att det är säsongens Chanelfärg. Nu köper jag max ett nytt vart tredje år så jag laggar lite. Men Rouge Noir var stort för runt sex år sedan och Garconne var hyfsat nytt för tre år sedan. Nästa höst tänker jag skaffa ett nytt, oklart kulör. Återkommer i frågan. Poängen är; the bliss the bliss när jag dragit på mig ett lager. Jag känner det i hela kroppen; Je le suis.



3/ När jag ska på lokal eller går på extern middag bär jag costume jewellery
Costume jewellery = fusk/modesmycken, f.ö. Chanels paradgren (exempelvis de många pärlhalsbanden som aldrig varit i närheten av ett hav). Stora blingiga smycken (jag föredrar halsband eftersom de är rätt svåra att missa, såvida du inte är ute med ett riktigt svin) är den ultimata quick fixen. Skåda nedan ett halssmycke från Zara, inköpt för cirka åtta år sedan. Varenda gång jag bär det, jag menar det, varenda gång, får jag komplimanger. Inte "vilket fint halsband du har" utan "vad snygg du är ikväll". I sin strävan efter förenklingar söker sig folks hjärnor till rationalisering och smycket hjälper dem på vägen. Kanske minns de vagt att de sett detta smycke tidigare, eller så gör de inte det***. Who cares, jag känner mig som a million dollar i det och det spiller över på mitt leende och mitt världsherraväldeskratt.



Hur kan detta pusslas in i en sparblogg då? Ett Chanelnagellack kostar som fyra vanliga nagellack och ska man vara krass behöver man inte nagellack alls. Inte heller smink eller klackar. Man kan faktiskt skära ner sin konsumtion av kläder och kosmetika till i stort sett ingenting.

Yes I could
Men jag väljer att inte göra det. En av anledningarna varandes att livet inte hade varit lika sköj då.

But I won't

Och när livet inte känns sköj, då kanske man luras att tro att en tur till MOS hade gjort saken bättre. Skämma bort sig lite, unna sig, YOLO med prassliga kassar från Lindex och Kicks etc. Nix pix prefix, jag sitter tight på min parkbänk i den bleka decembersolen och njuter av måsarnas skrin och ett vagt stråk Chanel, allt medan jag petar bort en hårslinga i barnets ansikte med min Garconne-målade nagel. Som att försegla radioaktivt avfall - jag kan inte göra något finansiellt ont, så länge jag är förseglad i Chanel. Till en ynka pynka kostnad av typ 150 kronor per år. Som hittat, mesdames et trans!

Mvh/
FruEfficientBadass

* Eller blir det hon som är en postym idol? 
** Popcorn och film, vilket efter tio minuter brukar bli: popcorn och iPad. 
***Jag har också ett annat halsband i form av kedjor från COS som jag kan varva med för att villa bort massorna (jag svär det halsbandet väger mer än mitt huvud). 

Jag skulle behöva er input

Innan jag börjar: Flow FI kom igång med sin blogg i förrgår; ligger nu i blogglistan till höger. En blogg med såväl lovande språk som form. Läs gårdagens inlägg här. Saxat: "Den här bloggen har ett syfte för att dokumentera min och min familjs resa mot ekonomiskt oberoende, så kallad FIRE (Financial Independence Retire Early) och Downshifting. Vad det betyder för oss och hur vi förändras under resans gång. Ytterligare ett syfte med bloggen är att dela med mig och ta del av den FIRE-rörelsen i Sverige som växer fram." Som jag skrev i kommentaren till det inlägget går det - enligt forskarna - cirka 1 000 tysta FIers på en FI-blogg så...you do the math (själv gick jag humanistisk).

Någon klok person sa att man inte ska fråga sina välvilligt inställda vänner om en ny idé/produkt utan man ska fråga pengarna, d.v.s. sondera hos den som är målgrupp. Ni är någonstans mitt emellan och ni kan svara anonymt varför jag litar på att ni är ärliga. Jag ska inte tråka ut er utan gå rakt på sak. Jag har ett FI-manus på glid hos min "förläggare"*. Vi mailar lite fram och tillbaka och han är skeptisk. Med rätta. Ekonomilitteratur säljer inte så bra, eftersom svenne banan hellre läser om LCHF eller cake pops**. Mina argument har varit av slaget "Det jag skriver om är annorlunda än gängse ekonomilitteratur" eller "Jag är kvinna vilket är exotiskt i ekonomigenren" och "Nu kommer FI, tidigare har läsarna inte varit mogna men nu händer det" osv. men innan jag går vidare och trakasserar hen alltför mycket behöver jag brutal reality check från er:

Fråga 1: Vilket är det lämpliga tilltalet för ett FI-budskap? Jag har tidigare i detta inlägg gjort en jämförelse mellan den traditionella "sparlitteraturen" och "FI-litteraturen". Jag har själv för några år sedan försökt med det mer traditionella formatet och fått kalla handen. Nu när FI verkar vara på g*** känner jag mig sugen på att ge mig på den igen. Fast nu i annan form. Först testade jag med att överföra blogg-tugget i bokform. Funkade ej. Sen testade jag med att promenera med Katarina. Hon tipsade mig om att vända på steken och göra en Pinterest-version av typen "10 månader till en kick ass karriär" fast i FI-form. Ingen "bakgrund", ingen "inledning" utan bara pang på rödbetan gör't. Det resulterade i ett lövtunt manus på 60 pocketstora sidor med arbetsnamnet "FI for retards - 11 enkla övningar på väg mot ekonomiskt oberoende". Jag kom under processen att tänka på psykologen Kerstin Jeding som i samband med sin lansering av ACT-trilogin "29 sidor mot stress", "29 sidor mot oro" och "29 sidor mot sömnbesvär" sa (fritt ur mitt minne): "Om man befinner sig i ett tillstånd av stress och kanske utmattningsdepression, är man inte mottaglig för en bok full med text. Det kanske är en kraftansträngning att bara öppna boken. Att då vila ögonen på en bild och en enkel mening kan vara det man orkar med." Klipp till: Svenne banan och hens förhållande till privatekonomi. Mitt manus har max tio-tolv rader per sida. Ibland är det inte ens text utan bara en ruta i vilken du ska rita och berätta, som på förskolan. Nedan ett smakprov:




Ni som har hängt med ett tag vet att ett av mina bästa spartips (se flik "Topp 10 spartips") är att anamma en mer minimalistisk livsstil eftersom det blir svårt att vidhålla en vidlyftig konsumtion om man går igång på att ha få prylar. Svenne banan som läser min bok behöver således varken läsa Prylbanta eller Hejdå saker för att komma igång och möblera om i huvudet. Det räcker med att under en vecka erfara the bliss av att varje morgon mötas av ett rent, städat och funktionellt badrumsskåp. Och så vidare och så vidare tills alla 11 uppgifter är gjorda. Uppgifterna handlar om allt från att tänka alternativkostnad (by changing disktrasa) till att starta ISK och avslutas givetvis med lönecava. När du är klar med bokens övningar har du inte bara nosat på i stort sett alla FI-komponenter. Du har till och med praktiserat dem. Du har praktiskt taget svalt det röda pillret, utan att det gjort ett dugg ont. Längst bak i boken finns en fördjupning för varje kapitel i det fall man är nyfiken på the why och inte bara the how.

Fråga 2: Är bok ens rätt medium? FI är ju nästan per definition en digital produkt. Bloggar och podcasts är de primära informationsbärarna. Visserligen har vissa titlar lyckats (typ Frugalwoods), men det är ju för en amerikansk publik med mångdubbelt fler i FIRE-communityn än i Sverige. Och att be er stödköpa boken hade varit artvidrigt på flera plan varav det ena varandes att ni är för avancerade för bokens innehåll och det andra att mitt genomgående budskap i den här bloggen är att ni inte ska köpa något som aktivt säljs på er.**** Plus att poängen med en eventuell bok är ju att nå nya målgrupper, folk som lever consumer sucker-lives utan ände som trots magont söndag kväll känner sig tvingade att gå till ett jobb de hatar för att upprätthålla en livsstil de ändå inte hinner njuta av eftersom de har fullt upp att jobba heltid.***** Jag skulle vilja att processen skulle se ut något som detta: En bok släpps, det blir lite mediarabalder****** (inte så svårt när man berör ämnet FI). Debaclet drar folk till bloggar och poddar, folk får upp ögonen för FI, världen blir en bättre plats*******. Men om detta kan uppnås genom att jag hänger på Familjeliv.se och tipsar om FI-bloggar fem timmar i veckan är ju det i min mening lika meningsfullt som att jag får en bok utgiven. Så slipper mitt förlag stå affärsrisk i att bli stående med en massa böcker i Falun eller var man nu lagerför böcker nuförti'n. I min mening är det enda man kan göra som FI-förespråkare att duka bordet, sen får gästerna hitta dit själva. Det jag går och grunnar på nuförtiden är: Hur får vi gästerna att hitta dit? Är det FFF:s bok? Är det det kontinuerliga rattlet i media om hur hemskt FI är? Är det dokumentären Playing With FIRE? Är det att jag ger ut en KBT-bok på temat? Help me Help Them, för att parafrasera en av mina favoritscener i Jerry Macguire.



Så för att sammanfatta det: Ska jag fortsätta att tjata på min förläggare eller lämna han i fre? Tack på förhand. 

Mvh/
FruEfficientBadass

* M har givit ut två av mina 4 böcker men jag har fortfarande svårt att skriva eller säga ordet utan citationstecken eftersom jag inte anser mig vara författare givet min genre (tänk "Hus & Hem"). 
** Perpetuum mobile.
*** Jag höll f.ö. på att trilla av stolen igår när jag hörde Jesus Kristus Jonathan Mendonsa på ChooseFI läsa upp mitt iTunes-omdöme från i september 30 minuter in i detta avsnitt. OMG, som jag sa till IGMR: Jag förstår folk som svimmar när de träffar påven, det var himmelskt. Synd bara att han inte nämnde bloggnamnet...och kallade mig "han", är det så svårt att fatta att Fru betyder Frau betyder Mrs? 
**** Däremot skulle ni gärna ha fått beställa hem den till era bibliotek.
***** Märkte ni hur jag brasklappade in att min bok endast skulle rikta sig till dessa 50%? Alltså inte till de 50% som gillar sina jobb. Så spar jag kommentatorstid för dig som läser min blogg för att få spartips eller tips om potatisodling, inte för att bli FI(RE).
****** Det är därför jag är så uppspelt inför FFF:s släpp 21 januari. 
*******Om du inte är med på den får jag hänvisa till detta MMM-inlägg

Ett tips för lycka & välstånd

Happy Black Friday! Som jag sa till Frihetsmamma; missa inte dagens bästa erbjudande nämligen 100% på reapriset!*

Redan Katarina sa i gårdagens inlägg följande:
"För ett tag sedan läste jag forskning på att ungdomar som övade sig i tacksamhet varje dag var mindre materialistiska. Säkert gäller vuxna också. Att öva sig i tacksamhet kan vara så enkelt som att varje dag säga högt (för sig själv eller till någon annan) eller skriva ner 3 saker man är tacksam för (tror det är lite mer effektivt att skriva ner). Minst en av dem ska vara en enkel sak som solsken, en kram eller liknande. Kanske kan va nåt att testa här gemensamt på blögga?"
Som av en slump (ni tror att jag hittar på alla dessa slumper men det är sant) lyssnade jag under min promenad på väg mot KTH i förrgår på ett avsnitt av Tim Ferriss Show (ni vet han med "4 hour work week") som i avsnitt 344 gästleddes av A.J. Jacobs, journalist och författare till bland annat nedan bok:


Men innan dess har han skrivit andra böcker, exempelvis The Year of Living Biblically.** Any How, i Thanks a Thousand går han till botten med tackandet. Han börjar lite "lamt" med att varje morgon högt tacka för kaffet, tills hans son säger något i stil med: "Varför tackar du för kaffet här i vårt kök, det är ju ingen av de som varit delaktiga i kaffet som kan höra dig", varpå A.J. kartlägger alla de hundratals människor som ligger bakom produktionen av just hans morgonkaffe (från AD:n som ritat loggan till arbetaren på fältet) och uttrycker personligen ett tack, muntligen eller skriftligen. Han berättar den rörande historien om hur han till slut får tag i den person som har hand om skadedjurshanteringen på kaffelagret och ringer upp henne för att tacka. Hon tycker förvisso att det är lite skumt, men blev också väldigt glad. "You made my day, nobody ever thanked me before!". 

En intressant aspekt han tar upp är att folk i regel tror att man genom att vara tacksam riskerar att förlora något. Att man inte kan nå framåt genom att visa tacksamhet, du måste vara arg och kräva saker. Men forskningen visar att det är precis tvärt om. Människor som rutinmässigt lär sig att uttrycka tacksamhet, om än bara för sig själva, exempelvis som Katarina förslår ovan: skriva ner tre saker man är tacksam för varje dag, erfar såväl lägre nivåer av stress som högre nivåer av tillfredsställelse med livet i stort. Och åstadkommer större social förändring.

Här kommer ett enkelt tips från A. J. Jacobs: Istället för att räkna får när du ska sova, hitta en sak du är tacksam för i alfabetisk ordning. "Jag är tacksam för...
A: Asfalten, som min fru lade på uppfarten i somras som gör att jag inte smutsar ner skorna.
B: Balsamet i badrummet, som gör att jag slipper slita av stora hårtestar efter hårtvätt.
C: Citronen som vi rev skalet av till kvällens kycklinggryta och gav den goda smaken.
D: Draken som min dotter leker med och som ger henne sådan glädje i tillvaron."
osv. osv. Tydligen också en jättebra insomningsövning, eftersom han sällan kom längre än till "R".

Så YES Katarina, jag antar din utmaning, från och med ikväll ska jag fortsätta att skriva min tacksamhetsdagbok. Min variant kommer, lite otippat faktiskt, från en bok av - tada - Yvonne Ryding***! Hon föreslog att man varje dag skulle skriva upp tre saker:

1/ Något vackert man upplevt
2/ Något gott man ätit
3/ Något man haft roligt åt

Det var en magisk formula - för när jag bläddrade tillbaka kunde jag genom ovan tre ledtrådar med exakthet minnas den dagen*****. Till skillnad från vanliga dagboksanteckningar som liksom bara var varianter på samma ältande (oftast "I hate my job") var dessa parametrar unika för just den dagen och jag kunde med hjälp av smak/doftminnet nästan se den framför mig igen. Och när saker är roliga fastnar de bättre i minnet, vilket också kan förklara varför dessa anteckningar blev så lyckade. 

Och rubrikens välståndsanspelning då, det här är ju trots allt en SPARBLOGG för guds skull.

Självklart är det ju så att du genom att vara nöjd med det som livet ger, allt som du omkring dig ser, inte känner samma behov av att Black Friday-shoppa. Det kan ju till och med en Samoyed-valp lista ut trots att den har en liten, slät hjärna. Om du mot bättre vetande ändå prompt ska köpa något idag tycker jag att du ska köpa en stilig tacksamhetsdagbok och en sån där penna med flera färger i, en investering på runt 200 kronor som potentiellt kan spara dig tiotusentals kronor och ge dig högre grader av tillfredsställelse med livet. Tack K för ditt tematips!



Mvh/
FruEfficientBadass

* Stanna hemma och myz iztället.
** Alltså, det händer ytterst sällan att jag skrattar högt rakt ut i luften ni måste tro mig, men den här mannen fick mig att utbrista i spontana Morsanskratt säkert tre-fyra gånger. I The Year of Living Biblically försöker han ju under ett år att leva efter bibelns regler och det blir väldigt roligt. Exempelvis blir har brydd av detta att "ej raka kanterna av sitt skägg" vilket resulterade i att han inte vågade raka någonting över huvud taget och således "spent a lot of time in security". Lyssna på avsnittet!
*** För millenials: En f.d. Fröken Sverige och Miss World.****
**** En obsolet tävling där kortväxta, flintskalliga män betygsatte baddräktsklädda kvinnors goda hjärtan och fritidsintressen men ändå alltid valde den snyggaste på slutet.
***** Vill du öva upp dina skills ink. mindfulness kan du ju också rita en liten teckning varje dag. En dagbok som på förr i ti'n, när du var ett litet barn.

Bör reklam förbjudas?

Kära Thz. Du skrev en sådan intressant kommentar igår. Jag tror diskussionen började med julens svenska kärleksbudskap: "Slå föregående års shoppingrekord" men sen lite inspel av Eva (bliss), Morsan (julmust) och sen slutligen Thz: "Bör reklam förbjudas?". Då gick jag in och kollade Thérèsez fulla kommentar på Sparo och saxat därur:

"Bakgrund: Jag jobbar med rehabilitering av skadade hjärnor, dvs lite grann med ”omprogrammering av hjärnor” Dvs jag har lite insikt i hur hjärnan fungerar och reagerar på stimuli. Jag kan dock inte allt och mänskligheten kan långt ifrån tillräckligt som det är nu. Jag har också en position där jag genom ett beslut skulle kunna ”ge” ett av fyra läkemedelsbolag en stor fördel marknadsmässigt. Dvs jag får en massa vänliga brev och förslag om fika/ mat för diskussion kring de nya studieresultaten….en slump…tror inte det. Blir jag påverkad. Ja, det blir jag hur mycket jag än försöker genomlista dem, då hjärnan reagerar på signalerna oavsett vad ”jag” tycker om saken. Däremot brukar jag roa mig med att hitta alla sätt de försöker påverka mig på. De får en bra utbildning i hur man skall påverka…"

FFF skrev ett inlägg häromdagen där han länkade en poddintervju med antropologen Katarina Graffman på temat konsumtion och reklam. Om ni scrollar cirka 1:28 in i avsnittet (alltså, en timme och 28 minuter) pratar hon och intervjuaren om att marknadsföring i princip bör jämställas med religion. På samma sätt som vi för debatter av typen "Bör det få finnas böneutrop/kyrkklockor" borde vi också fråga oss "Bör vi få billboards i trynet så fort vi går utanför dörren". Spännande tanke. Det eviga "men det handlar om valfrihet, konsumenterna måste ju få veta vad det finns för produkter därute" känns lite krystat när dagens marknadsföring företrädesvis handlar om mobilabonnemang och nätcasinon. Hade det på allvar funnits en sortimentstanke borde reklamen också belysa varugrupper som vitkål, kammar och badrumsmattor i viktad utsträckning. Reklam finns av ett skäl och det är att skapa försäljning där försäljning inte sker av sig självt. Det är därför mitt livs motto har kommit att bli "Köp ingenting som aktivt säljs på dig" [ty då är du en riktig loser, lyder slutklämmen, men den brukar jag ligga lågt med]. 

Igår utforskade jag och mitt sidogig norra djurgården och på vägen hem passerade vi KTH. Det slog mig att det varje gång vi gått förbi där under hösten har pågått någon form av marknadsaktivitet med avsändare byggindustrin. Igår såg jag exempelvis att Assa Abloy satt regnskydd på alla sadlar. Så altruistiskt - de vill inte att de blivande ingenjörerna ska bli blöta därbak! Förra gången stod Saint-Gobain Weber med ballonger i partytält och merchade något cement/betong-relaterat i anslutning till Institutionen för byggvetenskap. Man kan ju då ha i åtanke att byggindustrin stod för 18% av alla växthusgaser år 2010, att jämföra med boskap (5,5%) och flygtrafik (1,5%). Med tanke på att byggindustrin är ett sådant...hur ska jag uttrycka mig för att inte låta fördömande...asshole ur ett miljöperspektiv, är det då lämpligt att ge dem fritt spjäll mot våra blivande beställare? Utan att veta har jag en känsla av att de inte betalar multum för att stå där och ägna sig åt sin marknadsföring rakt in i den framtida målgruppen. Och om Thérèze, som trots allt är en läkare med arbetslivserfarenhet och därtill en sund dos cynism känner att han blir påverkad, kan ni ju tänka er hur lätt budskapet får fäste hos dessa overallvuxna. Som att sälja godis till barn*.



Ponera att Saint-Gobain, med sina miljarder i omsättning, fick pynta en 200 000 kr för att stå och dela ut ballonger på KTH så länge de saluför klimatinkompatibla artiklar som cement och betong. Men att de inte skulle behöva pynta om de istället ägnade sig åt material av den typ som visas i den här filmen. Vad skulle då ske? Den här typen av överväganden kanske våra politiker redan ägnar sig åt, hvad vet jag. Om inte tycker jag att det vore en lämplig sak att ägna sig åt som politiker. För svenne banan är blott en svenne banan med klara problem att tänka skalenligt. Hur mycket vi än kämpar med våra tofubiffar och tågresor till Paris så är det ett faktum att nästan hälften av växthusgaserna kommer från tung industri och byggsektorn och där krävs morot och piska. Marknadsföringsskatt vore såväl en piska (ni får betala om ni ägnar er åt dåliga saker) som morot (men ni slipper om ni ägnar er åt bra saker). Marknadsföringsskatten skulle sen kunna pumpas in i R&D-avdelningen på Institutionen för byggvetenskap på KTH för att snabba på utvecklingen av miljövänliga alternativ till cement och betong. Sen vet jag inte hur Thz ställer sig till läkemedel. Marknadsföringsskatt eller inte? Jag antar att det finns ett brett spektrum där, kanske beroende på huruvida produkterna fortfarande produceras av patentägaren eller om de gått över till billig generika. Detta vore intressant att få veta mer om, lite bakom kulisserna tack vitrockar.

Förutom betong och cement skulle jag verkligen råda politikerna att belägga all form av  nätcasinoreklam med 1000% straffskatt och därtill samhällstjänst för VD. Vilken böld på samhällskroppen. I hate them, I hate them, I hate them. Vilka mer ska ha 1000% marknadsföringsskatt?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Major slut shaming från ingenjörerna coming up!

FI-traditioner?

I helgen träffades jag och en liten grupp FI-nördar och diskuterade världsherravälde. Innan ni tror att vi gör en politiskt olämplig hälsning nedan ber jag att få hänvisa till APPENDIX 1*.



En av oss är någon form av PR-geni (ja det är fånen med fingret under näsan och armen upp i luften) och hen är fascinerad av begreppet "X:s dag". Ni vet, "Lakritsens dag", "Internationella bilfria dagen", "Corporate bullshitiskans dag" et cetera och tyckte att vi skulle fundera kring möjligheten att lobba in en "Internationella FI-dagen**". Detta eftersom hon har fölk i sin bekantskapskrets som faktiskt lyckats få till en för dem branschgynnande dag. Detta krävde enligt Katarina tydligen en del hårt arbete och envis kontinuitet för att hålla igång en dylik institution. Efter att hon nämnt de fyra orden upphörde i alla fall jag och fru IGMR att lyssna för att istället äta cocktailkapris och diskutera nagellack. Men så slog det mig - man behöver inte en hel dag. Det räcker ju med några symboltunga fenomen för att gynna bildandet av en sektliknande, informell rörelse. Vad sägs om att vi framledes, lite till mans, försöker arbeta in nedan aktiviteter i vår och därmed svenne banans vardag?

1. Löne-cavan 
Har du ännu inte fattat den får du gå tillbaka hit eller hit.

2. Britt-fyllan
Formulan lyder: [1 raskt glas cava efterföljt av 1 långsamt glas cava på fancy lokal = stilfull personal allure & mäktig portfölj]

Denna eteriska varelse. Hur gick det till när du gifte dig med Peter Sellers egentligen?

3. Anti-homepartyt
Efter Frihetsmammans inlägg från i lördags står det klart att det är hög tid att skapa en motvikt till dessa abnorma korsbefruktningar mellan privat näringsliv och den mest intima sociala sfären av våra liv nämligen vårt umgänge med den geografiskt närmaste communityn; grannskapet. Storföretagens corporata tentakler nästlar sig inte bara in i oss via stora köplador och propagandamaskiner i alla medier. De finner även sin väg in i våra vardagsrum och kök och detta måste få ett stopp. För tekniken jobbar emot oss - om några år kommer vi med teknikens "hjälp" att vara än mer fast i köpmekanismer genom att företagen genom algoritmer kommer att kunna förutspå våra "behov" innan vi ens själva är medvetna om dem. Nu är därför ett lämpligt tillfälle att skapa en robust och hälsosam relation till dina medmänniskor så att vi tillsammans står intellektuellt rustade då skiten slår i fläkten på allvar. Ett steg på vägen är anti-homepartyt. Ja, det måste imperativt ske i hemmet, som på Ellen Keys dagar (läs mer om Ellen här). Jämför nedan bild på när Ellen Key läser högt för sina bitchas...


...med denna bild på hundratalet consumer suckers vid MOS invigning.


Vem vill du helst vara? Eller förresten...jag inser att det var lite av en pest-eller-kolera, men du fattar vad jag menar. Så här går det till att husera ett anti-homeparty:

- Du bjuder in några i grannskapet på någon form av enklare förplägnad.***
- Du kallar eventet "anti-homeparty"****
- Du har en intern målsättning att du under denna träff lyckosamt ska kunna moderera samtalet på ett vis som gör att ni med framgång undviker något av slukhålen i nedan punktlista...
  • Förra renoveringen
  • Nästa renovering
  • Förra semesterresan
  • Nästa semesterresa
...för att istället prata om den typen av saker Ellen Key diskuterade under tidigt 1900-tal. Exempelvis individualism, humanism och eugenik*****. Nu kanske du till skillnad från Ellen inte får hem folk i Hanna Paulis och Verner von Heidenstams kaliber. En bidragande orsak kan vara att nutidens Hanna Paulis och Verner von Heidenstams drar omkring i Mall of Scandinavia på jakt efter den perfekta miljömärkta fuskpläden till sin nya Sofa Company-soffa. Du har ett uppdrag och det är att hjälpa dem att befria sina hjärnor och det gör du genom att återkommande husera folk på anti-homeparties.

4. Hus-swingers-party
Låt mig för ordningens skull poängtera att det är skillnad mellan swingers-party i ett hus och ett hus-swingers-party. Det övergripande syftet med ett hus-swingers-party är att du och dina vänner byter bostad med varandra under en kortare eller längre period, så som jag gjorde när jag bodde gratis hemma hos en kompis och eldade satan i hennes bastu bytte hus med en vän förra vintern. Var beredd på initial skepsis. Svenne banan tror i regel att man bara kan erfara känsla av ledighet om pengar transfereras mellan hens och tredje parts konto i samband med semester. Du måste hjälpe dina medmänniskor till avprogrammering och det gör du med ett än så litet byte som en pingsthelg. Liten tuva välter ofta stor semesterbudget.

Jag byter min leksaksbil
mot en rostig skruv
Leksaksbil mot en ro
stig skruv
Ska vi byta
Ska vi byta grejer
Ska vi byta grejer med varann

Apropå Hans Alfredsson, ni som sett Den enfaldige mördaren****** bör se denna Grotescotolkning:




Mvh/
FruEfficientBadass

* APPENDIX 1

**Ej att förväxla med Feministiskt Initiativ-dagen. Men efter senaste valet tror jag att det är rätt få som gör den kopplingen.
*** Om du saknar skam i kroppen kan du göra som vår BRF-förenings sekreterare och bara bjuda på ljummet vatten vid 100% av styrelsesammankomsterna. Men du kanske inte får så stor framgång i längden. Enklare då att köpa en limpa grekiskt bondbröd på Lidl och låta gästerna doppa detta i loivolja och flingsalt kombinerat med en fruktig druva. Bara din magnifika fantasi sätter gränserna.
**** Av tre skäl. 1) Intresseväckare 2) Öppnar upp för diskussion kring den menlösa konsumtion som pågår kring oss och vem vet, i slutet av kvällen kanske du är full modig nog att skicka med dem länken till detta avsnitt av ChooseFI.
*****"Eugenik=läran om att förbättra människans ärftliga egenskaper genom selektiv avel." OMG broder, här kommer det att bli liv i luckan!
****** Skarsgård Sr har aldrig varit snyggare (eller barare, just sayin).

Min låsta pension

Någon smart person tipsade för ett tag sedan om att en regeländring gjort så att man själv kan få förvalta sin tidigare låsta privata pension och det var ju good news för undertecknad som valde att börja månadsspara 500 kronor i en SEB-fond tidigt millennium baserat på ett direktutskick i brevlådan som lovade mig god pension och fyra nummer av tidskriften Sköna Hem.

Under åren som gått har jag bytt bank och min nya bank - Kuckelimuck Bank -  tog över den låsta pensionen med löfte om att placera den i en lika intetsägande kuckelimuckfond som den jag haft hos SEB, långt borta från mina klåfingrar. Av det skälet har jag aldrig brytt mig så mycket om fondjäveln. Dels för att den känts "förtappad" men också för att jag inte vetat vad jag ska med informationen till, pensionen har ju legat bakom lås och bom.

Men nu alltså gyllene gryning så jag kontaktade min bank och frågade hur jag skulle göra för att frigöra mina paras. Banken svarade: "Då beloppet i ditt privata pensionssparande överstiger årets prisbasbelopp på 45 500 kr är pengarna låsta inom förvaret tills du fyllt 55 år. Du kan alltså inte ta ut ditt placerade innehav. Du kan fortfarande omplacera kapitalet i din internetbank. Du gör detta i den nya internetbanken under menyval Pension - klicka på förvaret - tryck BYT på den fond du vill omplacera." Jag gick in och kollade vad jag hade för något och det var ju någon pretentiös bankprodukt av typen "Generationsfond" kontaminerad med räntor och en avgift på 0,74% vilket är exakt 0,54% mer än jag är intresserad av att betala. Utvecklingen på 10 års sikt var 170% och efter ett getöga på Swedbank Robur Access Asien (199% och 0,20% i avgift under samma tidsperiod) gjorde jag ett quick'n'dirty byte. Vi pratar ändå minst 13 års ytterligare placeringshorisont. Om vi bara för caset låtsas att kuckelimuck-fonden kommer att avkasta lika mycket som Swedbank Robur Access Asien (för enkelhetens skull antar vi en lägre avkastning framgent på 8% per år före avgift) resulterar enbart avgiften i en skillnad på drygt 14 000 kronor.

https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-for-fondavgifter

Nu kanske du inte tycker att 14 000 kronor är så mycket att tjafsa om. Kanske tycker du att Swedbank är värda de pengarna. De är trots allt duktiga på rådgivning. Tror du mig inte? Men se här då, vad som hände när jag skulle byta fonden:


Swedbank vill försäkra sig om att jag:
a) Klarar av att investera mina pengar i den här produkten även om det kan innebära en "stor förlust" och
b) Att jag väljer en produkt med hög risk för att få möjlighet till hög avkastning.

Efter att jag svarat nej på båda frågorna hände följande: Mitt byte gick igenom. Tack Swedbank, det var värt det att betala en omotiverat hög avgift för den här fonden i tjugo år för den omtanke ni visade mig när jag nu bytte bort den. Jag slår vad om att mina hittills inbetalade fondavgifter täckte såväl en av kuckelimuckfondförvaltarens affärsluncher på Brillo som en timmes utvecklartid i Indien för att ta fram ovan "köpinformationsruta".

Har du några låsta fonder du borde omplacera lille vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

Sparknep kryddor

Fellow humans. Som ni vet är a och o för finansiellt slimmad kostym att tillreda sin egen föda och en viktig faktor här är att det ska smaka gott, annars blir det ett öronbedövande tjat om MacDo från alla under 50. Jag har identifierat "kryddning" som en central del i detta med att få maten att smaka gott. Jag tror faktiskt att "kryddor", parat med "hunger" kan vara de mest effektiva sätten att gå från fancy pancy fine dining out till frugal insourcing av mat.



Ni som följer mig på Instagram har ju redan sett min anala prydliga kryddhylla i två presussiskt uppmärkta rader plus att jag skrivit ett inlägg om den. Idag vill jag lyfta konceptet krydda en nivå.

Många recept av typen tidningen "Buffé" som tvångsskickas ut till de svenska hushållen varesig man vill det eller inte, kastar nonchalant ur sig direktiv av typen "en halv kruka koriander", "ett knippe persilja" eller "några nypor färsk oregano". Hello!? Tror redaktionen att de talar till Elyséepalatsets sous-chef här eller? När de i själva verket talar till svenne banan som försöker att inte ruinera sig på att köpa färska, därtill ibland rätt smaklösa och redan i butiksskedet lite lessna, kryddor. Jag menar att det enbart i väldigt speciella case är motiverat att köpa färska kryddor.* Och en kryddbuske som används till hälften för att sedan dö en utdragen och oestetisk död på din diskbänk är heller - av transporttekniska skäl - inte särskilt miljövänlig. Tacka vet jag...

...FRYSTA kryddor. De paketeras koncentrerat i små lådor som gör att man - min uppskattning - säkert kan transportera tio (10) lådor på samma yta som en (1) färsk kryddkruka. De håller länge så du slipper slänga. Du har alltid kryddor hemma vilket underlättar för dig att servera premium taste experiences vilket minskar risken för take away-tjat. Plus, de är asbilliga i jämförelse. Se nedan benchmark, alla priserna från Mathem per mitten av augusti 2018 (på Willys är de billigare):




Jag inser faktiskt att det kan föreligga en smakskillnad i en helt färsk, frodig basilika från kruka jämfört med en näve fryst dito. Men som med allt i livet får man ta det goda med det onda - åtminstone när vi talar vardagsmatlagning; till fest kan du ju eskalera kryddfrågan. Med frysta kryddor har du alltid kryddorna hemma**, de blir aldrig vissna och behöver slängas och de genererar miljövänligare transporter. Du betalar bara halva priset mot de färska alternativen och även om smakupplevelsen kanske inte är identiskt, är den åtminstone bättre än att du mikrar en Billys eller bara använder torkade kryddor. Låt inte det bästa bli det godas fiende - vote Findus!



Mvh/
FruEfficientBadass

* Case ett: Du hittar ett praktexemplar basilika du tror att du med framgång kan plantera om hemmavid och därmed få tillgång till färsk basilika under en sammanhängande period av minst ett kvartal. Case två: Du har en svårartad addiction till koriander och hittar ett exemplar som är så där supergrön, superstor och väldoftande, så du kan helt enkelt inte låta bli (och du äter upp den redan på vägen hem från affären).
** Tack vare ingefäran, chilin och lite vitlök kan jag alltid svänga ihop något asiatiskt, även om det enda jag har i mitt skafferi är en buljongtärning och lite snabbmakaroner.

Frugal Hack - Gör dina egna såpbubblor

Innan jag börjar. Jag är mind blown. Av Frihetsmamman. Ni som ännu inte läst gårdagens inlägg om Homeparties; gör det här

Aha! Tänker kanske du. Menar hon "gör såpbubblor åt dina BARN?" men jag menar nej, jag syftar till mina såpbubblor för jag älskar, älskar såpbubblor. Problemet är att jag känner mig dragen vid nästan varje gång jag betalar 15 kronor för en liten plastburk på BR som bara skriker 99% täckningsgrad*. Jag har emellertid aldrig kommit mig för att ta reda på hur man gör egen bubbelsmet. Detta var innan jag av en slump ramlade på ämnet glycerin i samband med inlägget om grenar i vas ("Blommor del 1") där mitt nätapotek som i en bisats nämnde att "Man kan även tillverka stora såpbubblor med recept innehållande glycerol." OMG, inte bara såpbubblor, utan STORA såpbubblor!

Efter en snabbgoogling hittade jag följande recept:

½ dl diskmedel
½ dl glycerol
2 dl vatten
ev 1 tsk florsocker eller strösocker



Vispa ihop försiktigt så att lösningen inte löddrar. Häll i liten PET-flaska och designa ditt eget varumärke.



Hur gick det då, undrar vän av ordning? Jorå, det ska jag berätta för dig: Inget vidare.


Några enstaka rädda bubblor, att jämföra med den ström av bubblor som kommer ur köpe-produkterna. Hur svårt kan det vara? Vad adderar Toys'R'Us i sitt vatten som gör deras blandningar så överlägsna? Hjälp mig!

Den blandning jag gjort var som en mesvariant. Å andra sidan häller de ju oftast ut 90% av bubbelmixturen innan de ens kommer till bubbelläge så det kanske inte spelar någon roll.

Mvh/
FruEfficientBadass

* "Täckningsgraden (TG) visar hur stor procentandel av säritäkten (försäljningspriset) som utgör täckningsbidrag (TB)." In your face messerschmitt som påpekade att TB inte kan uttryckas i %, nu har jag använt KORREKT akronym där fick du. 

Vad du inte bör säga till en FIRE-person

Efter att jag - med lite draghjälp från min dåvarande arbetsgivare - gjort slag i saken och ditchat gängse tjänstemannakarriär, har jag fått möjlighet att bevittna lite olika reaktioner på det hela. Låt mig vara tydlig med att jag inte alltid spottar ut hela sanningen för kreti och pleti - det skapar bara onödig tumult och är man inte redo för FI-snacket blir mindfucket för stort med psykiska men som potentiell följd. Men jag har vid fyra (4) tillfällen fått höra följande av folk som jag berättat sanningen för: "Men du kan ju leva på M:s lön." M = min man.

Jag vet att denna kommentar är oskyldig och högst välmenande; de menar att jag inte har skäl att vara orolig över den prekära situation jag hamnat i och att det inte är någon ko på isen. Jag kanske har varit dålig på att löpande förklara för hen vad det är jag hållit på med lite småputtrande sen 2011 men med rasande intensitet sedan 2015 - att bygga min egen pengamaskin. Så jag är inte arg, inte heller bitter. Jag vill bara vara tydlig med en sak:

JAG LEVER INTE PÅ MIN MAN

Nog för att han står för våra boendekostnader. Men jag står för våra mat- och fritidshuskostnader. Vi gjorde en jämförelse av våra respektive räkningar nu i somras och han betalar någon tusing mer i månaden, marginellt i det stora hela. Och då har jag de senaste fyra åren genom löneavdrag stått för allt bilrelaterat så det är freakin' pay back time för den jäveln.

"Men om ni skiljer er då, då kan du ju inte klara dig utan din mans inkomst?". Svar jo. En badass, likt rävhonan i ett gryt, står aldrig utan plan B (eller C, D eller E för den delen). Om min man lämnar mig antingen för en annan human being, för ett djur eller för att möta sin skapare, säljer jag lägenheten, cashar in och flyttar till hyresrätt.* Eller så säljer jag lägenheten och flyttar med barnen till landet. I mitt FI-cash-behov à SEK 15 000/månad ligger alla de omkostnader jag behöver för att rulla runt mig och mina tre barn en vanlig månad. Barnbidrag exkluderat - det finns där som en extra liten kudde i det fall barnen skulle vilja åka på språkresa, göra ett utlandsår, byta kön etc.


Räv?

Ja, jag vet i ärlighetens namn inte varför jag skrev det här inlägget. Det är ju inte direkt som att ni läsare kommer att approchera mig med anklagelser om att leva på min man, eftersom ni inte vet vem jag är plus att ni nog kan mitt case bättre än någon annan ink. min man. Jag vill bara vara tydlig med att definitionen av FI inte är att leva på en annan person. Det är inte frihet, det är raka motsatsen. Bara tanken på alla dessa hemmafruar som i dåtid (men ibland även i nutid) lever på sina män och inte mäktar med att ta sig ur ett olyckligt äktenskap av monetära och/eller bekvämlighetsrelaterade skäl. Gråt gråt.

Visst har jag berättat den [klyschigt amerikanska] berättelsen om en man som gifter sig med en kvinna och i bröllopspresent ger henne en mille (dollars!) helt frikopplade från deras gemensamma ekonomi? Detta i syfte att han vill veta att hon stannar hos honom av kärlek och inget annat.** Nu minns jag var jag läste den, och det var i den här boken: Things I Wish My Mother Had Told Me av Lucia Van Der Post som jag även skrev om 4 november.


Köp inte boka! Den suger.

Mvh/
FruEfficientBadass

* SKB-kön ni minns. Har stått sedan jag var 10 år. Nu efter 32 år har jag chans att få en etta i Vasastan. Eller en femma i Tensta.
** Antagandet är att hon utan hans inkomst/förmögenhet är helt inkapabel att själv generera någon som helst deg.

Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken

Som ett led i min total country hallway make-over behövde jag en ny hallampa efteresom den existerande förde tankarna till 70-talsbordell. Det behövde vara en spotlight med runt tre riktbara spots för bästa möjliga belysning. Jag hade ett vagt minne av att det blev över lite lampor när vi flyttade från 170 till 90 kvadrat och jag letade på de ställen mitt preussiska jag sorterar dylika armaturer: Källaren i stan (negative) och elbordet på vår privata loppis på landet (negative).* Så det bar iväg till ortens Clas O och till fullpris köpte jag då denna generiska spot:



Inget ont om den, den passade perfekt. Men det grämde mig att behöva pytsa ut dryga 400 kr (ink reservlampor) i ett projekt som fram tills dess gått på 0 kronor. Jag svalde förtreten och fortsatte mitt liv som vanligt tills jag en dryg månad senare stegar in på loppisen i jakt på en bok om eternelltorkning i mikro och således rör mig mot bokbordet. Vad skådar mitt nordvästra om inte en låda innehållandes två (2) vita spotlights, en fortfarande i obruten IKEA-förpackning.


Jag vet att jag har vissa mentala issues och kort stubin är en. Jag blir så oproportionerligt irriterad när dessa saker inträffar. Det är liksom en så övertydlig illustration till hur ineffektiv människans [min] hjärna är. Den klarade varken av att sortera in lamplådan ovan på rätt ställe eller att minnas att den slöställt lådan tre (3) meter från elbordet. Jag passerade till och med bokbordet på väg till elbordet, men iddes inte ens röra mitt huvud  för att sondera läget. Aaargh sömnlösa nätter, tandagnissel, I-landsgissel...Som grädde på moset glömde jag i förrgår kväll att lägga ärtorna i blöt så jag tvingades böka mig in på COOP och köpa de där äckliga körvarna med ärtsoppa för 30kr när egen ärtsoppa kostar en fjärdedel och blir godare. Det är inte i första hand priset här Herr Konstapel, det är princiiipen.

Key learnings:
"Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken."
"A Mustachian's wealth comes in equal parts from being an optimistic producer who earns a great income, and from being a stubbornly efficient user of this income who refuses to see it go to waste".

Har du några effektivitets-fails att dela med dig av, för att få mig att känna mig smart igen?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Kommer med i Hälsinge-kitet; alla har sin egen gårdsloppis och vår består av släktens samlade mög sedan tre generationer tillbaka. Ganska bra ibland, när man kommer på att man behöver en plättlagg eller, i det här fallet, en spotlight.


P.s. En liten återkoppling från veckans enkät. Det gäller den statistiska sammanställningen av hur den typiska bloggläsaren ser ut. Jag har anonymiserat svaren så att vi inte ska hänga ut någon, exempelvis kan det bli uppenbart vem som avses om jag hänger ut 37-årig personal shopper i Sorsele så hen ingår nu i den mer diffusa gruppen "Man, Ingenjör, Norrlands inland".

1. Geografisk spridning




Förvånansvärt många av läsarna är från västkusten eller Norrlands inland. En kan anta att man där uppskattar det långsamma livets lov mer än i den hetsiga storstan. Eller så var det inlägget om ved ni gick igång på. 


2. Könstillhörighet


Trots att dagligmedia regelbundet påpekar att robotarna tar över saknas helt sådan representation i läsargruppen. Inte ens en liten cyborg (som tekniskt sett är människa, bara med lite vässade features) finns ibland oss. Kan ha att göra med den blaskiga medelåldern på 36,9 år som var det uppskattade snittet från mätningen (cyborger är i regel millenials).

3. Yrke



På delad första plats har vi så läkare och civilingenjör. Resultatet får anses vara något sånär representativt för FIRE-communityn i ett globalt perspektiv, med en viss övervikt för läkare. Jag kan bara tacka gudarna för denna match made in heaven mellan den senare gruppen och mig (det är jag som är den lilla blå 1%:aren). För ordningens skull kan ni bara maila mig ert hemnummer där ni kan anträffas 24/7 så har vi det avklarat. Några tankar kring hypokondri:

1/ Det finns en "behandling" mot hypokondri i Norge har jag hört. HA! Varför behandlar man mot något som enligt utsago inte är en sjukdom...va? vava? 
2/ För övrigt är det inte hypokondrikerna det är fel på. Vi är bara lite extra...lyhörda. Man hör du dagligen (hmmm inte dagligen men årligen) om folk som bara går på stan och så BAM faller ihop med cancer i hela kroppen och efterordet är "hen borde ha sökt hjälp i tiiid". men när en ann "söker hjälp i tid" tittar ens husläkare på en över glasögonen med lätt höjda ögonbryn och sen ser jag i min numera öppna journal på 1117 att han där uttryckt sig med en tydlig skepsis (jag kan läsa mellan raderna) och ibland en akronym jag inte fått googleträff på men som troligen betyder "hispig hypokondriker" e d..
3/ Kan man ha hypokondri som hypokondri-gren? Alltså, någon som ligger vaken på nätterna och bara "Shit...jag tror att jag håller på att bli hypokondriker....ja, jag känner bestämt att...helvete..." 
4/ Förr eller senare får hypokondrikerna alltid rätt, vi dör. Det är precis som med börsen. Vi är som börsens CNBC-"experter". "Nu kraschar marknaden swear to God!" [paus] "Nu kommer kraschen!" [paus] "Nu krackelerar börsen!" [börsen krackelerar] "Ha, vad var det vi sa!?!". Det där var faktiskt en tanke värd att fundera lite extra på innan jag ringer min nya relation KRY nästa gång (en har ju frikort så det har ju blivit en del samtal på sistone). Okej en sista fråga: Varför kan de inte ta bättre foton på läkarna på KRY? De ser ju ut som junkies allihop. Man får en notis att "Per ringer upp dig inom 10 minuter" och man liksom "NEEEEJ inte han!" och sen när han ringer upp är han hur trevlig och kompetent som helst. Man kan tycka att i ett sådan app-bygge som måste kost femhundratusen riskkapital-pippi-pengar varje dag kanske någon liten resurs hade kunnat boka en tid hos FOTOGRAF? Jag menar, svenne-banan är ju helt oförmögen att bedöma någonting annat av tjänstens kvalitet än just detta. Jag noterade också att min läkare hade skrynklig vit rock sist vi talades vid. Ta bilden och stryk rocken säger jag. 

Tack för er medverkan
Administrationen