Frugalt vinhack 1:2

Jag har en bekant som är sommelierutbildad och jobbar med vinimport. Sist jag träffade henne bad jag om hennes bästa frugala vinhack och jag fick så mycket material att det räckte till två hela inlägg.

1. Bag in Box-vinernas dåliga rykte härstammar delvis från användningen av sulfit - den kemikalie som lägger sig som ett lock över vinet så att det inte blir dåligt där i boxen. Ytterligare en faktor som drar ner BIB-ryktet är när man börjar tala "vinfabrik" och när det på en box anges ett importörs-namn, ej ett vingårdsnamn. Exempel för den svenska marknaden är vinet "Tre apor" som är en svensk paketering, påhittad av Enjoy Wine & Spirits för en svensk publik (det finns således ingen gård "Tre Apor"). Riktiga finkännare vill ju inte ha en vinfabriksprodukt, man vill ha ett genuiiint vin, producerat på en ekologisk liten farm i Portugal med en vinfarmare som ser ut ungefär som nedan.*


Any Heuw, många BIB-viner köps in på spotmarknaden vilket innebär att du aldrig på förhand kan säga att vinet är dåligt eller av sämre kvalitet än buteljerat vin. Det förekommer fall där ett fint vin på grund av felaktiga prognoser behöver säljas till BIB-bolagen varför du, om du har tur, kan dricka finfin för 250kr/boxen. Det är emellertid svårt att på förhand veta huruvida det är finvin i eller ej, men jag väljer att anamma en positiv livssyn och utgår från att det är finvin i alla de boxar jag köper.

2. Köp alltid det näst billigaste vinet på krogens vinlista. Det finns en rätt genomgående strategi i krogvärlden och det är att "husets vin" är det vin som krögaren har överlägset bäst marginal på. Om du däremot kan tänka dig att sträcka dig till det näst billigaste vinet får du i regel ett betydligt bättre vin och du kan vara så säker på att krögaren gör ett betydligt mindre påslag på dessa. Jag har faktiskt KBT:at mig till att säga "Jag tar ert näst billigaste vita vin tack" när jag är på krogen. De brukar titta konstigt på mig, men vad ska jag göra, inte mitt fel att jag är frugal weirdo. Plus att deras blick har redan bleknat i mitt minne imorgon, vilket inte siffrorna på mitt kontoutdrag har gjort.



Inte heller champagne har i regel så stort påslag på krogen. En kuriosa är att svenskar, enligt min kontakt, har svårt för situationer där man potentiellt skulle kunna göra bort sig. Det gör att man gärna tar ett vin med ett kort och enkelt namn när man går på krogen. Därför har aldrig tyska viner riktigt slagit i Sverige trots att de i regel är bra, på grund av de novellånga namnen. I del två imorgon får ni de specifika tipsen från systemets sortiment.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Vissa menar ju att det inte finns något klockrent samband mellan "ekologiskt" och "bra för miljön" inom jordbruket även om det beror lite på hur man definierar "bra för miljön" (ex. är det bra för mångfalden att ägna sig åt ekologiskt jordbruk). Men inom ekologisk vinodling försöker man att undvika syntetiska bekämpningsmedel och använder i vissa fall istället tungmetaller. Dessutom kanske man i en liten produktion inte har råd att i samma utsträckning förnya maskinparken (traktorer etc) vilket leder till större utsläpp på såväl mark som ut i atmosfären. En annan aspekt är enligt min bekant att man på en liten vingård kanske inte har råd att städa själva vintillverkningslokalen lika noga med högre grad av jästpartiklar som följd vilket tydligen inte är bra. Med detta sagt: De icke-ekologiska BIB-vinerna kanske inte behöver vara så hemska ändå.

Plånboken om "Jag-lämnar-ekorrhjulet-Åsa"

Förra gången jag raljerade över vårt skattefinansierade program Plånboken och dess kränkta tonfall när det kom till Familjen Fri:s livsval lovade jag mig själv att inte göra om det. Tänk om programledaren skulle komma på idén att googla sig själv och då se att det sitter en medelålders kvinna och transkriberar hennes intervjuer, då kanske jag aldrig får komma till Plånboken och prata FIRE. Men så slog det mig - jag har ju blögga, så jag behöver ju inte komma till Plånboken för att prata FIRE. Give it away, skrivmodul:

Jag har i ärlighetens namn slutat lyssna på Plånboken. Inte för att programmet saknar underhållningsvärde - det är alltid upplyftande att höra om alla suckerz som går på skit av typen strump-prenumerationer utan ände (åtminstone tills den dag man själv går på något), men eftersom jag har hittat en massa andra, utländska poddar med hög kvalitet hinns det inte med. Man kan bara promenera en hund ett visst antal timmer per dag, sen kroknar han. Anonym 17:07 tipsade mig emellertid häromdagen om att det var dags att lyssna till och därför fick jag åtnjuta inslaget som börjar på minut 17 i detta avsnitt. Örongodis, som Lars Roos hade sagt, när Pia försöker plocka ner den downshiftande gymnasieläraren Åsa, låt mig ge henne mellannamet Lisbeth*, Axelsson från Umeå. För dig som sitter i möte kommer här en transkription:

[...]
Pia: "Det var när du blev utbränd som du kom på att du ville minska familjens utgifter [...], kan du beskriva vad det var du inte ville tillbaka till?"
Åsa: "Det kändes som att vi bara rusade runt [...] flytt, barn, aktiviteter, renoveringar...[...].
Pia: "Men er ekonomiska situation då, hur var den?"
Åsa: "Lönekontot var alltid nere på noll i slutet av månaden Jag gick runt och var frustrerad över att vi var så 'fattiga'. Lönerna gick snabbt åt till renoveringar, resor osv."
Pia: "Men under det året som det här eh ska vi kalla det 'experimentet' pågick, hur lyckades du tjäna in eller kapa era utgifter?"
Åsa: [Lite redogörelser över hur mycket de sparade under året.]
Pia: [Pia undrar över hur det kom sig att de började med mjölkkontot].
Åsa: [Svarar på ovan. Samt nästa steg: Frisörbesök, låta ärva kläder etc. samt att de lyckades kapa matkostnaderna med hälften. Baka bröd, odla, handla det som är billigt.]
Pia: "Men hur orkade du hålla på med alla de här hushållssysslorna, du var ju ändå sjukskriven?" (1-0 Pia, skicka en FK-handläggare till Storgatan 5 i Umeå asap!).
Åsa: "Det var det som var det märkliga. Jag blev ju frisk av att arbeta praktiskt. Det blir ju verkligen varierat att arbeta hemma. Cykla till affären och sen laga maten och så gå ut och gräva lite i sitt trädgårdsland."
Pia (kokar nästan över nu): "Hm. Du nästan förbjöd familjen att köpa dyra glassar och i smyg så tog du tiiid på familjemedlemmarnas duschtid. Tycker du he att du gick lite för långt någon gång i din spariver?" (Det är i sanning otrevliga tricks hon kört med Åsa...avstå från att göda Unilevers fluffiga glassmarginal sommartid....skona miljön genom att vara restriktiv med vattnet...stunder som dessa önskar man att det fortfarande fanns spöstraff i Sverige).
Åsa: "Nej, det tycker jag inte."
Pia: "He nej du tyckte inte det vad tyckte DE då?"
Åsa: [Redogör för sitt tonårsknep som sparade familjen 5 000 kronor per år, vilket borde vara den typen av sparhack som exempelvis ett skattefinansierat sparprogram på radio skulle vara intresserat av att föra ut till sina lyssnare vad vet jag].
Pia: "Men generellt, vad tyckte barnen om er nya livsstil?"
Åsa: "Jag var förvånad över hur lätt det var att få med dem på noterna. Och då tänkte jag att, 'varför har vi inte gjort det här för länge sen?'".
Pia: "Din man då?"
Åsa: "Ja, han var väldigt samarbetsvillig."
Pia: "Hela tiden?" (exakt vad förväntar sig Pia för svar på sin penetrerande frågeställning här tror ni? "Ahh, nu när du frågar en andra gång så var han nog inte särskilt mycket med faktiskt. Kanske 25-30% av tiden, resten av tiden satt han och grät i utrymmet under trappan och önskade sig en mer vattenslösande fru).
Åsa: "Han tyckte ju att allting blev bättre. Vem vill inte komma hem till hemlagad mat, hembakt bröd? Jag steg upp ibland och gjorde scones till frukost till exempel."

(Innan jag fortsätter att transkribera vill jag bara påminna nytillkomna läsare av blögga vad Pia sa i intervjun med Oskar "Ut ur ekorrhjulet/FFF" Lindberg för ett par år sedan när han redogjort för hur de lyckats skapa sig sin lågintensiva livsstil: "Alltså, jag tror ju att det kan finnas en och annan som lyssnar därute nu som stretar och kämpar på och försöker få vardagen att gå ihop som känner sig provocerad av er livsstil...eeehh... kan du förstå det?".)

Pia: "Mm. NU kan jag tänka mig att en del där ute blir lite eh provocerade för att d-d-det här du beskriver är ju den klassiska hemmafrun som många kvinnor har kämpat för att ta sig ifrån, hur ser du på den rollen?"
Åsa: "Ja, alltså, när jag jobbade som mest, då tyckte jag att jag satt fast i en fälla. Man kanske kan kalla det för stressfällan. Och inte bara jag, utan hela familjen. Jag mådde otroligt dåligt de sista åren så allt jag kan säga är att den här nya livsstilen gjorde mig frisk och glad. Men naturligtvis så måste man ju prata igenom hemma vem som ska göra vad och det är inte jag som gör allting, vi har delat upp allt i familjen."
Pia: "Mm. Nu jobbar du ju 25% förutom nu då när du är tjänstledig för att jobba med boken. Har du omvärderat din syn på lönearbete? Det låter ju-u som det."
Åsa: "Ja. Jag tänker 'varför arbeta MER än vad man behöver? Nu tänker jag istället jobba så LITE som möjligt. Under den här tiden som barnen bor hemma. Jag tänker mig ett år i taget. Det kan ju hända att man blir jättesugen på att jobba mer, eller byta jobb eller prova på något annat. Men just nu känns det lagom."
Pia: "Har ni mer pengar nu när du jobbar 25%?"
Åsa: "Njae, vi har faktiskt fått lite grand över så att vi har kunnat starta ett pensionssparande åt mig. Det gjorde vi inte innan."
Pia: "Nej, för hur blir din pension om du bara ska jobba 25%. Du är ju bara drygt 50?" (Tillåt mig brista ut i ett FI-garv: Kvinnan är ju i princip på mållinjen Pia!")
Åsa: "Jag ringde upp Pensionsmyndigheten. Det är ju väldigt viktigt att man kollar upp saker förstås och inte bara säger upp sig. Jag ringde upp dem och frågade vad det blir för skillnad i min pension om jag jobbar heltid resten av livet, eller om jag inte jobb...lönearbetar en enda dag till och då skulle skillnaden bli 4 000 i månaden när jag är pensionär. Så då sa jag till min man: 'Vi kan ju lika gärna lägga undan 4 000 i månaden'. "
Pia: "Men du missar väl tjänstepension?" (Touché Pia!)
Åsa: "Ja eh jag vet inte, vi räknade ut det där."
Pia: "Okej, så du känner dig inte orolig för pensionen?"
Åsa: "Ja och sen en sak till vi inte tänkte på. Vi har ju en bostad. Och om man börjar tänka så att jag behöver inte bo kvar i villan när jag blir pensionär. Man kan byta från villa till en trea. Och kniper det får man sälja trean och ta en tvåa. Och man kan också flytta ut från stan." (Här snackar vi FIRE-material - guldstjärna för flexibilitet i tanken!)
Pia (ger sig inte, hon ska ta ner den där slackern till kvinna): "Och om din man vill skiljas då? Eller om du vill skiljas?"
Åsa: "Ja, då får jag väl börja jobba igen då. Jag har ju utbildning. Det är ju viktigt tycker jag att man har en utbildning. Och jag har ju också yrkeserfarenhet och det är stor lärarbrist. Jag tror att jag skulle få ett nytt jobb ganska snabbt."
Pia: "Men he-helst så vill du inte gå tillbaks till lärarjobbet på fulltid?"
Åsa: "Nej, inte just nu. Jag vill jobba med andra saker."
Pia (now running out of arguments, vaffan ska hon nu hitta på den här Umeåbon verkar ju ha tänkt på allt damn it): "Ha-a...som vaddå?"
Åsa: "Ja, praktiskt arbete. Trädgårdsarbete. Jag vill att vi ska bli självförsörjande på grönsaker och frukt och bär. Det går ju förstås inte i Umeå men kanske ett halvår."
Pia: "Så det..blir...fortsatt...hemmafruliv?" (Här tror jag faktiskt att Pia ska göra ett hulkande läte, som att hon har svårt att behålla lunchen efter att ha uttalat H-ordet).
Åsa: "Ja, ett tag till i alla fall."
Pia: "Hm. Vad säger du till sist har varit den största vinsten med att skala ner så här, förutom den rent ekonomiska?"
Åsa: "Att jag blev frisk från alla mina stressymptom. Allt har läkt ut. Till exempel magkatarr och halsbränna som jag hade i tre år i sträck, det är bara borta. Jag behöver inte äta några mediciner."

Tystnad.

Pia (Lite lägre röst nu. En sista chansning, esset i rockärmen nästan spinner hon fram...): "Du saknar inte eehr arbetskamrater?"
Åsa: "Jo, men jag kan träffa dem ändå."
Pia: "Ha-a."
Åsa: "Vi behöver inte träffas i skolan, man kan träffas på fritiden."
Pia: (Återfinner sin skarpa ekonomiprogram-på-P1-röst igen och hugger som en reptil, man är väl inte mångårig SR-arbetare för inget): "Då är det inte dina arbetskamrater."**
Åsa: "Nej...[Pia avbrytsskrattar triumferande, gottja bitch!]...men sen så får man ju nya vänner... [Pia har inte räknat med att Lisbeth-Åsa gått i medieträning hos sin fader a.k.a Gud och därför möter alla människor med kärlek så därför överrumplar nu intervjuoffret sin predator såhär på slutklämmen genom att dra till med ett]...till exempel att jag fick komma HIT nu och prata med DIG, det hade jag ju inte gjort annars."
Pia: "Tack så mycket, lycka till Åsa Axelsson, som har skrivit boken 'Jag lämnar ekorrhjulet'".

Om du lyssnade på podden, kan du hjälpa mig att förstå:

1. Är det som Åsa gör - att undvika att bränna ut sig till den grad att hon kan komma att ligga samhället till last genom sjukpenning och/eller förtidspension  - skamligt och jag är den enda som inte har vett att förstå det?
2. Är det ett hot mot kvinnokampen att Åsa stannar hemma och deltidssjälvläker i trädgården medan hennes man jobbar med intellektuella saker på sitt jobb som fysiker? D.v.s. hade samma agg rests mot hennes man i ett dito scenario. "Aha! Så du tänker...dig...att...bli...h-h-hemmaman alltså?".
3. Nu när Public Service-budgeten är formaliserad på skattsedeln för några år framöver, vore det inte en bra idé att mejsla fram ett radioprogram med en lite mer...ska vi kalla det progressiv syn på privatekonomi? En syn som lirar med vår prognostiserade privatekonomiska realitet nämligen gig-ekonomin (där såväl familjen FFF som Åsa Axelsson känns mer mentalt förberedda än redaktionen på Plånboken i P1). Ett program vars ämnen inte enbart behöver begränsas till att prata om oetiska telefonförsäljare och arv till särkullsbarn? Kanske ett program där man behärskar definitionsskillnaden mellan "tjäna" och "spara" och kanske rentutav ett program där programledaren vet om att även tjänstepension syns hos Pensionsmyndigheten? Bara en tanke.

Så, nu måste jag sluta för jag har en bok att reservera på Bibblan.


Mvh/
FruEfficientBadass

* Det är så jag och Lana kallar den nya kvinnliga Jesus som enligt obekräftad uppgift kommit ner/upp/hit till oss nyligen.
** Ytterligare en fördel om du frågar mig.

Bokrecension: A Zero Waste Life

Anita Vandyke är den australiensiska astrofysikern som ville bli ekonomiskt oberoende och blev miljökämpe med en jättelik Instaföljarskara på kuppen. "A Zero Waste Life is the ultimate guide to radically reducing your waste, without losing your lifestyle."* Det som är lite kul att läsa om är att Anita själv gått från att vara consumer sucker i alla hänseenden möjliga till en person med ett helt annat förhållningssätt till livet.


Det är en söt liten skrift, behändig i formatet och lättläst med gulliga illustrationer. Punkterna är indelade i tre nivåer: Reduced, low och zero och man kan själv välja den nivå som passar en och områdena går från att sluta använda plast mer generellt (Anita slår ett slag för sitt "Zero Waste Kit" som består av en PET-flaska, sugrör, servett, pappersmugg och lite annat som gör att hon inte behöver ta dessa saker från restaurangerna), de-cluttering, mat, finkem etc. Det är väl inga jätteöverraskningar. Exempelvis anges i "Zero Waste in the Kitchen" att man ska undvika onödiga paketeringar, laga säsongsvaror och inte kasta mat like duh. Vidare finns ett långt kapitel om hur man ska ta med sina egna glasburkar till butiken och fylla på dem där (hon talar om "bulk stores"; ett koncept jag tolkar som en sorts australiensiska grossistbutiker vars motsvarighet åtminstone inte finns i Stockholm). Ett tips jag testade var att lösa upp etikettklistret på burkar med en blandning bikarbonat och kokosfett. Häll därefter i en lösning bestående av 50% vatten och 50% vitvinsvinäger över natt och eventuell dålig doft försvinner. Funkar!

Vidare anger hon vikten av att inte slöshoppa mode. Jag vet sedan tidigare att kläder bidrar till en stor del av utsläppen. Trots det blev jag förvånad över uttalandet att modeindustrin är "the 2nd most polluting índustry on the planet after fossil fuels" eftersom jag var helt säker på att det var den tunga industrin. Måste kolla upp det där, ibland känns hon inte helt påläst. Exempelvis är hon helt okritiskt pro ekologisk mat, där många idag argumenterar för att det inte är någon större skillnad i miljöpåverkan mellan eko och vanlig odling. Vidare talar hon om vikten av att skära ner sin köttkonsumtion och hon ger en del recept på egen kosmetik och städprodukter. Jag hade nog hellre sett ett par inspirerande recept på mat än egen tandkräm (utan flour dessutom, en "ekotrend" tandläkare får kollektiv stroke över).

Ett avsnitt hon inte är lika sugen på att fördjupa sig inom är emellertid flygresandet. De få sidor som handlar om resande handlar om köp av utsläppsrätter (något nog de flesta ändå måste vara överens om Moder Jord skiter fullständigt i) och vikten av att ta med sig sitt Zero Waste Kit på flyget så att man kan tacka nej till plastsugröret. Tydligen gillar hon att resa Anita och hon har Zero Plans att sluta. "Travelling to visit family, for work and to experience the world has enriched my life beyond belief." och "To me, living a zero waste life has always been about making sensible and practical switches and unfortunately, there is currently no sensible switch for air travel." Eeh...I beg to differ? Jag är den första att medge att inte låta det bästa bli det godas fiende och för övrigt flög jag ToR Mallis för att vakta ett barn här i januari. Men jag bjuder heller inte hem mina vänner på "Environment Documentary Night" eller skriver böcker om hur man ställer om till en miljövänlig livsstil för att däremellan sätta mig på flyget eftersom jag får en kick av att "see the ice-capped mountains of Iceland and the Redwoods of Carlifornia, and it has made me even more passionate about protecting this planet for the future" .

Några bra knep jag tar med mig från boken är att ha en donationspåse hängande hemma, där man kan lägga utrangerade plagg och prylar för vidare transport till Myrorna e d. Jag gillar också hennes tänk kring att anlita skräddare för att formpassa vintageplagg och att lära sig basala sykunskaper i syfte att förlänga plaggens livslängd. Jag gillar Anita Vandyke, hon är smart och har ett sätt som får med sig många på tåget. Men jag lyckas ändå inte tysta den lilla envisa röst som under läsningen skanderar en ramsa och jag hör knappt vad den sjunger den är så svag, så liten, så pipig, hör ni? Jag hör inte, va?

Posta på Insta dina snyggaste hack
visa på godhet och alla rätt
Skynda dig sen med ditt pick och pack
att flyga över klotet, hastigt och lätt

För vem behöver bry sig om klimatutsläpp 
När man är en sån hängiven sympatisör
att man genom att flyga lär sig att älska vår jord
inte är man väl då blott en stilfull posör?



Mvh/
FruEfficientBadass

* Fast för mig hade det förändrat min livsstil, åtminstone om jag ska handla för fem i glasburkar. Just sayin'.


Han & Hon & FIRE

The FIRE is spreading! I lördags hade vi gäster och när jag sprang ut för ett sista ärende på ICA såg jag Oskar & Maribel på AB-löpet från i fredags (men det är emot min religion att köpa kvällstidning för fjugofem [25] kronor men jag kan gissa mig till ungefärlig take-away) och under middagen framgick att våra gäster, som på ytan verkar vara vilka skärgårdshus- och båtsuckers som helst, var totalt mottagliga för FI och de lämnade vår lägenhet först efter midnatt med post-its med MMM-poster på sig. "Det här var så inspirerande!" som frun sa, som känner att "Jag har jobbat i nästan tjugo år men känner att jag inte orkar 20 år till" och mannen, som visade sig vara hard core hemmaman med evil DIY-skills som håller familjens omkostnader nere på ett minimum, sa "Jag som alltid brukar sitta och jamsa med, ikväll har vi haft underbara samtal!" (kort sagt, vi hostade ett anti-home-party). Nuff' bragging about our social skills, vad jag vill lyfta idag är en liten bloggpärla som jag tror att ni inte vill missa nämligen Utbrytningen av Han & Hon (genialt). Låt mig saxa från första inlägget:

"Vi som är utbrytarna är en Han och en Hon i 30 års åldern, utan barn, men med husdjur, som flyttade till en bostadsrätt i utkanten av Stockholm på grund av våra jobb. Båda är akademiker med fasta anställningar inom staten och med en gemensam bruttolön på + 65 000 kr i månaden.

De senaste åren har vi levt på ett sätt som inte känns okej för oss längre. Vi har levt över våra tillgångar; konsumerat och levt som om det inte fanns någon morgondag. Lägg till detta noll kunskaper om ekonomi som i kombination med höga löner och dyra intressen lett till att vi nu sitter där vi sitter. Vi har en lägenhet med en alldeles för hög belåningsgrad, 224 000 kr i konsumentkrediter, ett alldeles för litet sparande, överfulla skåp och förråd med saker som vi inte behöver och en växande vilja att bryta oss loss från samhällets normer och det liv som vi själva har skapat.

För ungefär ett år sedan började de första tankarna på ett annat liv att slå rot i våra huvuden. Behöver vi verkligen ha alla sakerna? Måste vi verkligen gå på varje konsert, eller boka varje resa? Och vad gör vi om någonting händer? Har vi beredskap så att både vi och våra husdjur klarar ett längre strömavbrott? Går det verkligen att tjäna pengar på börsen? Vi har läst, begrundat och diskuterat i många timmar, dagar och veckor. Vissa steg har vi redan tagit, andra återstår. [...] Välkomna att följa med oss på vår resa mot ett friare liv!"


Tillåt mig att vara elitistisk när jag säger att en av de stora förtjänsterna med FIRE-rörelsen är den språkliga och intellektuella stringensen. Men så se då ovan! Varken stavfel eller exklamationstecken-abuse ("Välkommna!!!!!"), omotiverad användning av bokstaven z ("Välkommna att följa oss på vår underbara reza!!!!!!") eller aspergerhjälpmedel a.k.a. smileys ("Välkommna att följa oss på vår underbara reza ;)3]%(!!!!!!!") . Förutom att vara välformulerat är det förbaskat kul skrivet och jag skrattade högt när de beskrev sin Insurance Company Badassity. Jag sträckläste hela bloggen under gårdagen (vilket inte var så svårt, de började i december) och det finns mycket göttigt där (jag har exempelvis redan anmält mig till Ipsos intervjupanel). Något som slår mig är att de första bloggposterna på en FIRE-blogg har något speciellt. En person, ett par eller en familj har tagit ett beslut och man befäster det genom att starta en blogg. Här hörs energin, frihetslängtan, beslutsamheten, ja allt det där som är FIRE är så tydligt. Några andra bloggstarter jag kan rekommendera är:


Utdelningsbagaren formulerar det så fint i sin första bloggpost:
"Under ett par år tid har jag blivit inspirerad av människor inom FI communityn. Det genom bloggar, poddar, youtubers, böcker, twitter och instagram. Det är människor som längtar efter något annat än långa kontorskorridorer, bundna av orubbade arbetstider, heltidsnormen, som söker större frihet i livet, ekonomisk trygghet, sökande efter något annat än vad majoriteten i denna värld sysselsätter sig med om dagen och identifierar sig med. Nu drar jag mitt strå i stacken för den Svenska FI communityn som växer så det knakar. Det behövs fler som sprider FI-andan, likt ett politiskt parti behöver medlemmar."
Några fler som är på g? Minns ett par som grunnade på att starta blogg i den ohemult långa kommentatorstråden i detta inlägg, har ni kommit igång eller eller eller?

Mvh/
FruEfficientBadass

Kondo-söndag: Sparking Joy After a Loss

I detta avsnitt får vi följa en kvinna vars man gick bort för nio månader sedan och hennes utrensning av det stora huset där han verkar ha varit den som hållit i taktpinnen.


Jag blev berörd av detta avsnitt och jag är glad att jag var ensam hemma när jag såg det för barnen tycker att det är obehagligt när mamma gråter. Men när hon tog sig an sin mans garderob...pallar inte. Kommer osökt att tänka på rensningen av min morfars kläder när han dog. Att packa ner de där lena, nötta flanellskjortorna med doft av Hamiltontobak och raktvål i svarta sopsäckar, det var mycket värre än själva begravningen och jag stod nog inte min morfar lika nära som den här kvinnan stått sin man. Några reflektioner:

- Hur snygg är hon? Hon måste vara i 60-årsåldern och har en kropp som en 30-åring. Hade jag de där benen när min yngsta är 26 kommer jag aldrig be om någonting mer någonsin. Nej alltså, hade jag de benen NU hade jag aldrig mer bett om någonting.
- Rätt roligt när Kondo utan att tveka kastar sig upp på den antika hästen. Jag tror att hon under den prydliga fasaden är rätt urballad. Exempelvis börjar jag misstänka att hon, under det att hon gör sin "tackritual till huset" tänker något i stil med "de är sådana suckers va, jag kan lura dem vart jag vill."
- Kvinnans slutsats är något i stil med att det är skönt att rensa själv när ingen lägger sig i hennes beslut och att hon, efter ett liv där hon aldrig bott själv, nu måste börja ställa sig frågan "vad tycker jag om/vad vill jag ha?". Jag läste för ett par år sedan Dagbok från ditt försvinnande av Malin Lagerlöf (vars man regissören Daniel Lind Lagerlöf troligtvis sveptes med i vågorna på västkusten under en filmrekognoscering, men man har aldrig återfunnit kroppen). Jag kan varmt rekommendera boken för hon skriver bra och den slutar lite på samma sätt som för Kondo-kvinnan där hon efter ett nattsvart år återvänder till sommarhuset på Gotland och slutför hans renovering av gäststugan. Men nu inte med det kakel han hade valt, utan ett som hon gillade bättre. Små justeringar knutet till ett dödsfall som fram tills dess bara varit svart och negativt. Plötsligt letar sig en liten ljusstrimma in och det kan handla om något så banalt som att själv få bestämma färg på kakel eller möblering i köket. 

Det övergår emellertid mitt förstånd att man släpper in ett TV-team mitt i detta emotionella sår. Okej om man bara har lite rörigt i största allmänhet och ser Kondo som en chans att få lite "gratishjälp" eller som ett "kul projekt". Men det här var ju en kvinna som fortfarande var i sorg, han hade ju inte ens varit död i ett år och de hade varit ett par i 40 år. Well well, a chacun som truc.

En annan sak jag undrar över när man såg fotona på henne och hennes man. Hur kommer det sig att ett par i en sammanboende relation lyckas odla så helt olika kroppshyddor? Jag menar, hon var en tredjedel så stor som han var och de måste ju ha ätit ungefär samma mat och haft liknande livsstilar? Och om hon serverade honom i närheten av samma sorts mat som hon själv verkade äta efter hans död (för jag utgår från att hon var designated house wife) är det nästan ett naturvetenskapligt mysterium hur han underhöll den kroppshyddan? Han måste hällt litervis av sina "condiments" över de linsfyllda paprikorna?

Mvh/
FruEfficientBadass


Barnen och pengarna

När jag fick kicken slutade vi att spara barnbidragen och de används nu löpande till löpande utgifter. Men misströsta ej, de har en rejäl slant på depån eftersom vi lagt undan barnbidraget i åtta år.* När jag var ute och promenerade häromsistens funderade jag lite på det här med hur man som förälder i himmelriket Sverige (jag refererar till det enorma resursöverflöd vi har, ej vårt klimat eller annat som man normalt klagar på) optimerar för sina barn. Jag har - helt otippat faktiskt - tagit rätt stort intryck av MMM som menar att det bästa man kan ge sina barn - givet att vi i föräldragenerationen redan är helt clueless vad kommande arbetsmarknad innebär - är bra uppkoppling och självförtroendet att skapa, misslyckas och försöka igen. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag anser inte längre att det är en självklarhet att mina barn ska läsa vidare på högskolan. Jag tänker naturligtvis inte hindra dem om de vill, men jag tänker heller inte aktivt styra in dem på det.

Mina barn är kreativa och älskar att rita, måla, skulptera och göra film. De båda äldsta kommer, med bibehållet tempo, att nå 10 000 timmars teckning vid 20 års ålder och jag har i dagsläget svårt att se att man skulle kunna mata in dem i en högskoleform av typen "civilekonom" eller "lantmätare". Min önskan är att de ska ägna sig åt det de brinner för och framtiden får utvisa hur de ska kunna livnära sig på det. Vi har aldrig snålat med tekniken, samtliga barn har fått nya MacBooks och vi har såväl ritplattor som digitalkameror för deras räkning (däremot har vi aldrig ägt en spelkonsol eller några datorspel annat än typ Minecraft). Jag tror inte att något av mina barn kommer att tjäna så vansinnigt mycket pengar i sina yrkesliv. Eventuellt får jag äta upp detta uttalande om 30 år när de byggt sina multinationella bolag inom rit-hologram, men låt oss anta att så blir fallet. De kanske giggar lite här och där för att få ihop till räkningarna och parallellt med detta ägnar de sig åt sina kreativa skapelser på vilken de kanske kan få lite kompletterande inkomstströmmar.

Det jag då har bidragit till i min uppfostran av dem, vid sidan av ett stenhårt följ-ditt-hjärta-budskap, är att de default vet att hålla kostnaderna nere. Jag ska inte ta gift på det, men jag bara utgår från att det inte kommer att kännas helt naturligt för våra barn att vid flytt hemifrån över natt börja äta ute flera gånger i veckan, köpa nya trendplagg i parti och minut, åka på dussincharter flera gånger om året eller äta utelunch alla dagar i veckan. De vet ju inte hur man göe? Eller så slår det över och de går helt consumer sucker bananas, vad vet jag (lite så var det faktiskt för mig eftersom mina föräldrar var väldigt sparsamma men jag blev...ja, en consumer sucker).

Hade jag inte funnit FIRE hade jag nog jobbat enligt modellen att vi skulle belåna huset för att kunna skicka dem på utlandsår och språkresor (för jag hade ju inte lagt undan barnbidraget för detta) för att sedan pusha dem att göra exakt vad jag och min man gjort: Plugga på högskola/universitet och skaffa en så lukrativ examen som möjligt. Börja jobba direkt efter examen och tjäna pengar. Jobba, jobba, jobba mer för att stiga i graderna och tjäna mer pengar. Parallellt med detta skaffa hus, bil och resten man förväntas skaffa. Liten paus för barnafödande sen: Tillbaka in i maskineriet. Och har de, barnen alltså, spelat sina kort rätt kan du någon gång kring 50 trappa ner på yrkeslivet för att få mer tid att ägna sig åt sina kreativa intressen.

Du har kanske redan hört den gamla historien som går något i stil med att den rike mannen är på semester i annat land och ser där en fiskare på en pir som drar upp fisk för husbehov. Den rike mannen går fram till honom och ger honom en massa råd kring hur han skulle kunna affärsutveckla sitt fiske till att bli så framgångsrikt att han in framtiden inte behöver jobba själv utan kan anställa folk till det för att istället ha tid att sitta och fiska. På vilket den fattige fiskaren svarar: "Ja men det är ju det jag gör." Så rådet jag ger mina barn är: Följ din instinkt men håll kostnaderna nere. Att hålla kostnaderna nere är ditt vaccin mot ekonomiska problem. Nedan en lista på vanor som mina barn inte kommer att ha med sig hemifrån:

- Äta ute
- Resa på dussincharter
- Default köpa nya kläder
- Köpa billiga trendskor och slänga dem när säsongen är slut
- Slänga kläder när de går sönder
- Köpa många nya prylar och gadgets
- Åka taxi
- Gå på många dyra konserter och evenemang

Ni vet ju att vi inte har nolltolerans mot något i listan ovan, det bara händer väldigt sällan och vi väljer ofta de billigare alternativen. Så trots att jag nu inte längre pumpar in pengar i deras pengamaskin, bygger jag deras ekonomiska framtid fast från andra hållet så att säga. En vana som i nettoavseende kan komma att betyda lika mycket för deras ekonomiska situation som ett högt betalt jobb. Ett högt betalt jobb som kan komma att äventyra deras hjärteval av sysselsättning. Hur tänker du o frugal weirdo kring barnen? Jag vet att Dacke tror jag höll på med någon sammanställning till de sina, men jag har inte hört något på ett tag.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Det hade varit betydligt mer om jag, istället för att agera consumer sucka och köpt diverse barnplagg, leksaker och saker till hemmet och mig själv som jag i dagsläget inte ens kan minnas, börjat barnspara redan för 14 år sedan då barn ett föddes, men som vi säger i FIRE-communityn: gråt inte över spilld mjölk. 

Att leva på existensminimum

Först av allt: Detta är en stor dag för consumer suckers. De har nu genomlevt en helvetisk period då de inte kunnat konsumera som zuckaz eftersom de vid sidan av de gängse avbetalningsplanerna till Lendo dragit på sig en del kortfristiga, julrelaterade blancolån som pockar på inbetalning varför lönen per idag kommer att vaporeras som ånga på en egyptisk bastubädd i marmor liksom puff så var det tabula rasa igen vilket möjliggör nya krediter hurra. Men du frugal weirdo, erfar enbart euforisk investerarlycka, eftersom börsen fortfarande är - kanske inte på rea men - hyfsat prisvärd och all diff mellan nettolön och räkningar kan obekymrat bäddas in i ISK:en med löfte om framtida frihet. Själv kommer jag framåt 17-snåret att hälla upp äkta bubblor hemmavid och om du är nyfiken på varför får du börja följa mig på Instagram you fool för då och där ska jag Berätta. Ditt bidrag idag skulle kunna vara att #-a ditt intag av lönecava och dessutom, lägg gärna till dina skämskuddelåtar på min spotifylista för ändamålet. Om du inte känner till begreppet lönecava, klicka här. Tanken är att du genom lätt fylla i kombination med fysisk aktivitet frigör samma mix av signalsubstanser som du fordom lösgjorde vid lönekonsumtion. Genom att koppla denna endorfin/dopamincocktail till ISK-momentet varje månad, lär du din hjärna att det är fantastiskt roligt och belönande att investera.

Till dagens inlägg: Jag trillade på en Instagrampost av Börjasparabara (älskar namnet) på temat existensminimum (eller det kronofogden kallar förbehållsbelopp) och blev lite nyfiken.



Jag tycker ju själv att jag är duktig som få när jag inte slöshoppar eller åker på dussincharter. Men hur nära existensminimum är jag och min familj? Så här säger Mr Kronofogde:

"I förbehållsbeloppet ingår dels din boendekostnad, dels ett normalbelopp som ska täcka dina vanliga levnadsomkostnader. I normalbeloppet ingår bland annat kostnaden för mat, kläder, hygien, telefon, hushållsel, försäkringar och andra mindre utgifter för tillfälliga behov. Hur stort normalbeloppet ska vara bestäms av riksdagen och justeras en gång per år."

Okej, hold your horses bitch. Så man skiljer på boendekostnad och normalbelopp? När jag läser vidare nedan står det: "Om du bor i hyreslägenhet är boendekostnaden din hyra samt kostnaden för värme. Bor du i villa eller bostadsrätt gör vi en individuell prövning. Då kan utgifter för räntor på bostadslån, uppvärmning och andra driftkostnader vara en del av boendekostnaden." Så vår bostadsrätt behöver inte tvångssäljas, utan vi kan sätta oss i göttig skuld men behöver inte utmätas mer än att vi har råd att fortsatt bo kvar och betala räntor [och eventuell lägsta-nivå på amortering om jag har ett nyare lån antar jag] OCH därtill ha ett normalbelopp som ska täcka räkningar och kläder. Inte så illa, inte så illa. Kanske ett alternativ för framtiden?

"För 2019 är normalbeloppet:
4 923 kronor för en ensamstående vuxen
8 133 kronor för sammanlevande makar eller sambor
2 612 kronor för barn till och med 6 år
3 007 kronor för barn 7 år eller äldre

Det är bra att veta att normalbeloppet för barn påverkas av till exempel underhållsbidrag, barnbidrag eller studiebidrag på så sätt att normalbeloppet minskas med motsvarande belopp. Självklart blir minskningen aldrig större än själva normalbeloppet."

Så det Kronofogden tänker sig är att vår familj skulle kosta enligt nedan:
8133+3007+3007+3007=17 154 kronor +boende. Mitt estimat är att vi har utgifter ink. bostad på runt 30 000 kronor i månaden men plockar man bort boendekostnaden ink. värme  kostar vi runt 21 000 kronor att dra runt d.v.s. vi ligger 3 800 kronor över förbehållsbeloppet. Om det Kronofogden-krisar skulle vi kunna vidta en del drastiska åtgärder, exempelvis sluta handla på Stora Gröna Apoteket och helt utesluta kött. Och barnen hade allt fått använda slut samtliga sina exklusiva pennor, åtminstone tills mamma och pappa betalat tillbaka sin skuld. Glöm heller inte att ögna igenom avsnittet "tillägg".

"Vissa kostnader kan du få tillägg för. Det kan till exempel vara:
  • Familjens kostnader för medicin och läkarbesök. Tillägg kan endast göras upp till högkostnadsskyddet. Sjukdomsrelaterade kostnader som inte omfattas av högkostnadsskyddet kräver läkarintyg. Alternativmedicin ingår inte.
  • Resor till och från arbetet.
  • Kostnader för barnsomsorg.
  • Kostnader för umgänge med barn som inte bor hos dig men som du är försörjningsskyldig för. Du kan få ett tillägg med 40 kronor per dag och barn som barnet vistas hos dig.
  • Underhållsbidrag som du betalar direkt till den andre föräldern eller till barnet om det är över 18 år.
  • Vissa kostnader för specialkost. En förutsättning är att du kan visa läkarintyg.
  • Glasögon. En förutsättning är att du kan visa intyg och kostnadsförslag.
  • Omfattande tandvård. En förutsättning är att du innan behandlingen inleds kan visa ett intyg från tandläkaren om att behandlingen är nödvändig, hur stor den totala kostnaden är och vilken andel du själv ska betala, hur du ska betala samt att behandlingen är det billigaste alternativet."
Ok det var inte så mycket att hämta där, möjligen kan vi få behålla några tior för att min man inte tål gluten. Men summa summarum: Jag kan med gott samvete säga att vi som familj inte lever på existensminimum så nästa gång någon frågar "Blir det inte tråkigt att leva så sparsamt?" kan jag med emfas svara "Men vi ligger 3 800 kronor över existensminimum!". Men med lika gott samvete kan jag säga att vi inte är långt ifrån så vår fallhöjd är rätt låg. Kronofogden lurar ständigt runt hörnet så man kan lika gärna göra sig redo.


Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Läs gärna MI30:s fredagsintervju med mä! D.s. 

Bokrecension: Ut ur ekorrhjulet

Som ni vet har den äntligen släppts, boken som jag hoppas kommer att tända elden i Sverige. Den kommer nog att recenseras på såväl längden som tvären i denna nördosfär, men eftersom jag är så badass vill jag vara bland de första varför jag under gårdagen negligerade mina plikter som hustru, mor och föreningens snöskottare för att sträckläsa den.

En första reflektion: Omslaget är orange. Jag gillar inte orange. Även i inlagan syns orange, i såväl rubriker, citat som faktarutor. Varför orange? Som sagt, jag gillar't inte. Jag gillar heller inte lila, så det var tur att de inte valde den färgen.*



Om jag skulle sammanfatta den här boken i tre ord skulle jag säga: Inbjudande, ödmjuk och konkret. Och i skön avsaknad av långrandiga självporträtt. Om man nu är i målgrupp, d.v.s. en consumer sucker som kanske såg Oskar och Maribel på TV4 Nyhetsmorgon och tänkte "Hey, det låter najs det där, att kunna spendera sitt liv utan att sitta och glo på ett Excelblad fram till 72" så behöver man kastas in i the action asap, inte tackla en uppförsbacke av prat.


Och action får man. Redan på sidan 17 kommer en härlig liten tabell [i orange] som visar de konkreta skillnaderna mellan Familjen FFF och svenne banan. Se det som en svensk version av MMM:s "How to Go from Middle-Class to Kickass". Även mitt consumer sucker-35-åriga jag hade kunnat kolla på den här tabellen och tänka att det här nog hade varit genomförbart. "Jag får till och med resa i princip lika mycket som förut och jag behöver ej heller göra eget toalettpapper så som jag såg sparsamma människor göra på televisionen nyligen." Boken bjuder också på en i mitt tycke heltäckande och adekvat definition av FI. Jag försökte läsa den högt på dalmål och det var vackert.
"Ekonomisk frihet är att ha tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna göra livsval utifrån ens egna intressen, mening och krav på livskvalitet. Ekonomisk frihet betyder inte ett evigt semesterliv på en tropisk strand eller att man aldrig får arbeta mer. Det är inte detsamma som att vara stenrik. Ekonomisk frihet kan betyda att man har möjlighet att säga upp sig från ett trist jobb utan att ha fixat ett nytt först. Eller att man kan välja att gå ner i tid för att ägna fler timmar åt familjen. Vad intresset, meningen eller livskvalitet är: det är egentligen upp till dig."
Nailed it, mothaf****s! (förvirrande, det här är inte asterisker, det är censur i det fall du är ett barn). Oskar - som är den huvudsakliga författaren** - säger vidare på sid. 17: "Ord i all ära, men ska vi prata ekonomi måste det förr eller senare komma in siffror. Särskilt om vi vill bli konkreta." Jovisst, men ärligt talat är boken föredömligt befriad från numeriska exerciser och annat jag och andra dyskalkylektiker gärna avstår. Ja, de talar om 4%-regeln och nämner i löpande text några tal, men mer än så är det inte. Och detta är en av bokens stora förtjänster i min mening. För de som är nybörjare på FI längtar med rätt stor sannolikhet inte efter att ta sig an några maffiga räkneexempel eller beskåda staplar en masse, de vill bli inspirerade och få det Brad i ChooseFI hade kallat "actionable tips". Hur ska jag göe?

Kapitel tre förklarar varför målbild är avgörande för att göra verklighet av FI. Du behöver kick ass motivation för att göra de normbrytande livsval som Oskar och Maribel gjort. En vanlig buffertsparare göre sig icke besvär att sträva mot FI, tebaks med dig till random ekonomiblogg eller till din vän på Kuckelimuck Bank som längtar efter att få sälja bankens fonder till dig. Ska du upp i 50% måste du ha visionen lika tydligt klistrad på din näthinna som du fordom hade ditt kundnummer på Zalando. De betonar också vikten av att fira delsegrar och jag håller helt med, det är a och o (#lönecava).

I kapitel fyra presenteras tanken på att man för att bli framgångsrik måste prioritera sina sparhack. Lite "sluta sila mygg och svälja kameler". Exempelvis är det rätt poänglöst att ladda ner diverse "smarta appar" för att få 10% rabatt på någe konsumtionsmög om du samtidigt har en bil för mycket eller dyr, död bostadsyta. Det här är en punkt där jag tror många villar bort sig. Man "pseudo-snål-hackar" och inbillar sig att man genom dessa små smulor redan gör ett bra jobb vilket är såväl bedrägligt som ineffektivt.

Kapitel fem är Maslow-mumma. Varför blir vi inte lyckligare av saker? Ni vet ju varför, men tänk på målgruppen. De vet inte varför. De är förvirrade som tusan.*** Fenomenet "Marknadsföring" får sig också en släng av sleven.
"Marknadsföring är inte i sig ond, den gör precis vad den ska göra - nämligen att sälja produkter och tjänster till presumtiva konsumenter. Det som krävs är dock att vi som konsumenter tar ett steg bakåt och faktiskt ser saker för vad de är. Att vi vågar vara mer kritiska, inte bara mot den enskilda produkten eller tjänsten i sig, utan mot den sammantagna påverkan som vi utsätts för. Man kan kalla det en sorts 'konsumtionsmindfulness' där vi blir medvetna om de känslor som styr våra beslut, ser känslorna för vad de är och sedan tar bättre avvägda beslut som i högre utsträckning än tidigare rör sig om att helt enkelt avstå konsumtion. Denna insikt kommer inte av sig själv och sker inte över en natt, men är - när den väl infinner sig - en stor hjälp på vägen mot ett liv i större (ekonomisk) frihet."
Boken fortsätter med kvalitativa referenser till stora tänkare som Seth Godin, Derek Sivers och The Happy Philosopher. Inga av dessa tankar är helt nya för oss som läser FI-bloggar och FFF har löpande avhandlat småfilosofiska frågor om hur man kan lägga upp sitt liv för högre nivåer av tillfredsställelse. Men för The Beginner, vilken treat! Hade jag varit grön på detta hade jag fått lägga boken ifrån mig gång på gång medan AHA-upplevelserna pepprar mig med kraften av en femåring som sparkar mot mitt smalben. BAM BAM BAM varför köper jag egentligen de där läppstiften varje lönefredag BAMBAMBAM varför kräver min kopp hämtlatte på väg till jobbet varje dag BAM.

Kapitel sju är en flirt med såväl lean som minimalism och hur man kan strömlinjeforma sitt liv så att det blir mer effektivt, såväl tidsmässigt som ekonomiskt. Jag tyckte punkt "var mer materialistisk" var rolig as in tänkvärd:
"Vår tid benämns ibland som materialistisk men det är den inte. Däremot är den konsumistisk. Konsumism är när själva köpandet har blivit ett värde i sig. Om vi istället går tillbaka och blir materialistiska - uppskattar de (få) saker vi har, tar hand om dem och ger dem ett långt liv med mycket användning - är det en stor vinst."
Det här slår an så många strängar hos mig så att jag blir helt salig och jag fick betvinga en impuls att gå och putsa stövlarna för tredje gången den här veckan.

Kapitel 8 handlar om konsten att prioritera. Sug på dessa två meningar consumer sucka:
"Du har ont om tid men ändå fyra olika abonnemang på streamingtjänster. Och så några extra TV-kanaler på det."
"Fritidshus och båt - men på semestern flyger vi till Mallorca."
När man formulerar det på ovan vis blir det så tydligt hur ur led mångas liv är. Men i bruset och flockens samlade rörelse åt samma håll är det ingen som riktigt orkar ifrågasätta utan man fortsätter med full fart framåt. Har man tur går det bra och man kan jobba sig ända in över 70-årsstrecket. Har man mindre tur brakar man in i väggen och blir då målgrupp för en annan typ av marknadsföring nämligen den för KBT-terapi, meditationsappar och stressbollar (för man marknadsför väl inte psykofarmaka i Sverige?). Jag ska inte helt demontera boken men den blir bara mummigare för varje kapitel med råd om hur man stänger av bruset (flera bra tips där), råd kring att ta sig an och slakta kostnader (och här börjar de i "den stora" änden d.v.s. boende, transport och mat) med flera små inspirationsrutor. Jag anar Maribels ton i kapitlet om heminredning och jag håller verkligen med om hennes enkla och kostnadseffektiva knep till att vitalisera hemmet. I kapitel tolv listas ett antal experiment man kan ta sig för och jag blev genast sugen på att äta ur skåpen. Ja jag vet, ni alla har redan gjort det i januari, men jag har inte hunnit med. Nu blir det ner på frostnivå.

Av bokens 170 sidor handlar endast tio om att investera och då enligt KISS-principen (Keep It Simple Stupid). Så rätt, så rätt! Det svåra med att vända en dålig ekonomi är inte att lära sig hur man utvärderar bolag. Det svåra är att a) få motivation att ta tag i sin ekonomi och b) öka glappet mellan inkomster och utgifter. När pengarna väl ligger där och skvalpar på lönekontot, kan du ta tag i själva investeringarna. Gör inte som jag, sitt och stirra på dina 10 000 du köpt aktier för på Avanza i tre år innan du tar nästa steg. Precis som boken föreslår kan det - i det fall du har lågt intresse för börs - vara fullt tillräckligt att lägga pengarna i en billig indexfond.****

Jag har läst mången fruglitt i mina dagar och min erfarenhet är att det som motiverar mig mest är böcker som inte fokuserar på siffror utan mer The Why of The FI. Därför har jag i regel rekommenderat Frugalwoods till nybörjare i min närhet. MI30-boken är också en bra instegsprodukt, men den rekommenderar jag främst till vänner och bekanta jag vet går igång mer på siffror. "Ut ur ekorrhjulet" är någonstans mitt emellan d.v.s. inte lika mycket biografi som Frugalwoods, men med en historia som jag tror har hög igenkänningsfaktor hos många svenskar,  kanske företrädesvis föräldrar som känner sig inmålade i ett hörn och längtar efter lite mer slack och frihet i sina liv men även andra.

I och med denna läsning skrinlägger jag mina tankar på att försöka skriva en bok om FI. Detta är den perfekta murbräckan för konceptet FIRE i Sverige - lättläst, inspirerande och enkel att följa. Självklart ska du som FI-nörd läsa boken för jag törs lova att du kommer att hitta någe att ta med dig hem på torpet. Men ännu viktigare: Dela den i dina nätverk, rekommendera den till dina vänner, ge bort den i present till en utsjasad kontorsråtta i din närhet, köp några pallar och fäst dem under vindrutetorkarna på SUV:arna i ditt villaområde och framför allt: Be ditt lokala bibliotek att ta hem den.

Jag hoppas innerligt att förlaget lyckas deala med något pocketförlag så att den om något år kan hamna på Pocketshop och WHSmith som ett sätt att så fröet hos den halva av alfa-hannarna/honorna som behöver något ekorrsött att läsa på fakirflyget mellan Göteborg och Frankfurt en tidig 2019-morgon*****. Innan de vet ordet av sitter de och hipsterfiskar med barnen vid en spegelblank sjö mitt på ljusa vardagen and they never saw it coming mo hi ha, ett bättre liv för halva priset.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Boken får 5 av 5 orangea ekorrar och en särskild eloge till språket som var enkelt och flöt på finfint. D.s.

P.s. 2: Glöm inte att gå in och betygsätt och/eller recensera boken på Bokus eller Adlibris när du läst den. D.s.

*Jag var tvungen att slänga in en kritisk kommentar i början för att ni inte ska tro att de glas El Miracle som serverades mig  på releasefesten i tisdags är anledningen till att jag nu kommer att häva ur mig såväl superlativ som annat smör. 
** Och det säger jag inte för att jag är misogyn, de skriver det själva.
*** En parentes kring detta: När jag lyssnade på William von Hippel i ep 1201 av Joe Rogan podcast menade han att allt handlar om parning. Man har gjort studier på grupper av chimpanser där chimpanserna är jättenöjda så länge alla får lika många eller få vindruvor. Men så fort en av chimpanserna får synbart fler vindruvor än de andra i gruppen ballar det ur. Det beror på att de andra i gruppen då förstår att druv-chimpansen får större chans att attrahera honorna. Bland arter där tvåsamhet är vanligt, exempelvis bland människor (och detta berodde på något reproduktionsfaktum som jag inte minns exakt) kan även honor bli tävlingsinriktade på detta sätt. Dock ej i populationer där hanen kan befrukta alla honor, då blir det ostress. Off Topic, poängen är att det är detta beteende vi ser när svenska börs VD.ar för ett tjugotal år sedan började tävla i högst lön vilket fuckade upp hela lönesättningen (innan publicerades inte dessa tal). "Inte så kul att ligga på plats 17, det måste ni ju förstå" som en av dem uttryckte sig. Bara en passus.
**** Ja ni vet ju vad jag tycker nämligen att indexfonder är överlägset alla andra tillgångsslag vid långsiktiga placeringar. Men nu är familjen FFF lite mer leaning to utdelningsaktier och eftersom det är deras bok tänker inte jag vara den som är den som är den som smyger in indexpropaganda i löpande recensionstext utan enbart i fotnoten.
***** Det är lätt att glömma det i vår lilla filterbubbla ibland, att endast 50% vantrivs med sina arbetssituationer globalt (undantag för Japan och USA där siffran är högre old news).

Mitt sista encounter med IF

Igår tipsade mig IGMR om en artikel på Placera med Onkel "jag-ratar-försäkringar-till-barnen" Tom som gav mig stor behållning, eftersom jag nyligen gjort mig av med tre diton. Så här tre veckor in i försäkringslösheten känns det alldeles utmärkt och det enda som skaver är att jag i alla år dragits med dessa utan att mina barn haft vett nog att skada sig med ärrbildning och i de fall de gjort det har jag och min man glömt bort att vi haft barnen försäkrade.

Jag skrev som en passus i ett av mina inlägg på temat om att säga upp försäkringarna att jag antog att IF skulle spela mig någon form av finalspratt exempelvis med någon fishy klausul som gjorde gällande att jag snällt fick invänta nästa årsförnyelse om 11,5 månader för att säga upp etc, men allt sådant uteblev. Istället fick jag två utbetalningskort via Plusgirot, ni vet den där sorten som går att "lösa in" på ICA, COOP och Time (vad är det för övrigt?). Jag sätter citat-tecken runt orden "lösa" och "in" eftersom jag i ICA-kassan kunde konstatera att det inte alls drogs av de i just den avin stipulerade 216 kronorna utan enbart 176. "Det är en avgift som tas när man betalar med avi". Aha! Så detta var det slutgiltiga fräcka fingret från If. "Självklart kära kund får du tillbaka innestående premie vi skickar utbetalningskort där du får ut knappt 82% av dina pengar". Ja, ja, jag är inte dum i hövve jag fattar att ICA vill ha deg för sin behjärtansvärda uppoffring, att behöva ta emot en omständlig avi för sina prissaltade varor. Men jag tror nog att If hade kunnat hitta en annan lösning om man känt sig tillräckligt motiverade. Min gissning är att de inte är det. Och med detta - givet att det är min man som pyntar hemförsäkringen - är jag för sista gången i mitt liv i kontakt med det försäkringsbolaget.

Any Heuw, läs artikeln med Onkel Tom. De har i god publicistisk sed även tagit in synpunkten från en oberoende försäkringsrådgivare som tycker att man bör försäkra sina barn eftersom de bara får 10 000 kronor i månaden om de hamnar i olycka. Jag var tvungen att göra lite due diligence på detta med "Konsumenternas försäkringsbyrå" eftersom jag tyckte att företrädaren lät lite väl pro för att vara oberoende. Men såvida jag inte missförstått det hela är organisationen/stiftelsen helt oberoende och agerar på uppdrag av konsumentverket, finansinspektionen och branschorganisationerna som huvudmän. Och branschorganisationerna har väl inga intressen av att föra fram sina intressen kan en anta.

”Även om de flesta barn inte drabbas av allvarliga sjukdomar eller olycksfallsskador (de flesta utbetalningar görs till barn som får en medicinsk invaliditet under 20 procent), så är det omöjligt att veta om, eller vad, ens barn kommer att drabbas av."

Så sant så sant. Life is a bitch. Jag vet i alla fall vad mina barns mamma inte kommer att drabbas av från och med första januari 2019: a) En månatlig snittkostnad på 500 kronor för barnförsäkringar som jag istället kan sätta i arbete i en pro-aktiv konstnärsfond för deras räkning (eftersom jag vet att de även som oskadade kommer att dra in max 10 000 kronor/månad i livet givet yrkesambitioner) eller b) Plusgiroavier där jag får betala avgift på min redan skattade inbetalda premie till ett försäkringsbolag. För första gången kan jag med emfas säga: Tack If!

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Innan försäkringsivrarna får spel kan jag bara tillägga att jag sparat barnens bidrag de senaste åtta åren så skulle vi behöva köpa in habiliteringsutrustning så räcker detta åtminstone en bit på vägen. I värsta fall får min man någon av oss börja jobba igen för att ha råd med vad övrigt vi måste ha råd med i en sådan situation. De andra barnen får då avstå sina high school years i USA men det får de leva med. "Men tänk om alla dina barn blir arbetsoförmögna då?". Ja, då sitter vi rejält i skiten. Jag återkommer med inlägg där och då kring exakt hur mycket i skiten vi sitter. Vad jag vill säga är att mitt resonemang ovan gäller för min familjs omständigheter och skall inte användas i civilrätt mot mig i det fall du väljer att tolka mitt inlägg som allmängiltigt och applicerbart på även din situation. D.s

How To Invest With Clear Thinking

"There are two kinds of forecasters: The ones that don't know, and the ones that don't know they don't know."

Orden är från Howard Marks som är författare och en av grundarna till finansbolaget Oaktree. I höstas kom han ut med en ny bok titulerad "Mastering the Market Cycle" och i samband med det gästade han Tim Ferriss. Howard är fan av Buffett, vilket kanske inte är någon stor sak. Större då att Buffett är en stor fan av Marks och vid sidan av att han ska vara oerhört smart (och rik, han rankas som typ 350 rikast i USA), har han ju några år bakom sig i branschen. Jag gillar att höra om gamla börsrävars syn på historiska up:s and down:s och det Marks säger är viktigt: Vi måste stötta varandra i botten för att inte balla ur. För vissa människor faller sig obryddhet i stormiga tider naturligt. Exempelvis anses Buffett vara helt mentalt oberörd när börsen faller. Men för de allra flesta är så inte fallet. Även om vi på förhand intalar oss att vi ska vara coola osv, så blir det betydligt svårare när vi väl är där. Varför? Därför att stormen kommer att vara lika skrämmande för dig som för alla andra.

Därför är jag så glad att jag har blögga. För förr eller senare kommer en riktig korrigering och då kommer det att blåsa så in i h-e. Affärsmedia kommer göra allt i sin makt för att riva upp ytterligare kaos och morgonsofforna kommer att gå varma med snyftare.* Därför är det viktigt att vi redan på förhand bygger upp en community där vi tillsammans kan försöka förhålla oss till det hela med artig distans och inställningen att ett "BÖRSRAS" är precis lika härligt för oss som "BLACK FRIDAY" är för svenne banan. Lyssna på avsnittet vettja!

Ett annat tips är att lyssna på ChooseFI som nyligen hade ett nytt besök av den gamle Federal Reserve/Asset Managern Big Ern a.k.a Karsten som tidigare gästade dem med ett fantastiskt bra avsnitt om 4%-regeln och Sequence of Return Risk. Big Ern har nu äntligen brutit sitt One Year Syndrome och har de senaste sju månaderna rest jorden runt med sin fru men är nu tillbaka i Washington och berättar om hur det känns att nå FI precis när börsen vänder nedåt. Intressant lyssning och en bekräftelse på att ni gör rätt i att sitta still i båten och köpa för allt vad tygen håller. Några sammanfattande punkter från avsnittet:
  • If someone is still many years away from retirement, they shouldn’t worry too much about the market, and might actually be benefit from low stock prices.
  • If you have a 50% or higher savings rate, you are going succeed financially, regardless of this drop in the market.
  • The U.S. economy is still strong, so the value of the market isn’t necessarily going down – the price is just down.
  • If someone has a sum of money ready to invest, should they invest it all at once, or employ “dollar-cost averaging”? (svaret på den frågan får ni om ni lyssnar här från cirka minut 50 och framåt).
Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag vet redan nu att min mamma kommer att lägga huvudet på sneda och fråga "Har du förlorat mycket pengar nu då när börsen faller?" trots att jag förklarat för henne ett tiotal gånger att jag inte kan "förlora" några pengar så länge jag inte säljer mina andelar och att aktieinvestering inte är som att köpa lotter på tivoli där man antingen får "vinst - hurra!" eller "förlust - buhu", det handlar inte om tur, skicklighet eller slump, det är en fråga om tid. Men detta rinner av na som vatten på en gås.

En lean-detalj: Fläcksuddare

För några år sedan fick jag tipset av en granne om nedan produkt: Fläcksuddare. Vi bodde då i vårt McMansion i förorten med 170 kvadrat i stockholmsvitt samt tre barn = ständig befläckelse av våra oskyldigt vita väggar. Blod, spya, mat gick ju lätt bort med fuktad trasa. Men ihärdigt väggdragande av legobyggen eller stötande med Bobby Car mot listerna satte svarta märken som inte gick bort.

Enter: Fläcksuddare a.k.a. Magic Sponge. Jag köpte mitt tvåpack på ICA för 32 kronor. Samma sak finns på Clas O, fyra för 40 kr vilket ju är betydligt mer prisvärt. Och de är verkligen magiska. Hemligheten heter melaminharts vilket verkar vara lite evil shit eftersom svamparna ska hållas borta från djur, barn och ej appliceras på hud. Vid en googling visade det sig att melaminplast (fick ingen träff på melaminharts) kan innehålla höga halter av formaldehyd vilket är cancerframkallade och kan ge allergier, så jag skulle använda dessa kuddar med viss försiktighet.



Men man får också ställa dem mot sin alternativkostnad, vilket i vårt fall hade varit att då och då måla om en del vita ytor med inomhusfärg vilket inte heller hade varit optimalt för miljön eller plånboken. Vidare tror jag på det shoppingterapeutiska i att kontinuerligt fixelidona i sitt hem och hålla det rent och snyggt i syfte att motverka destruktiva inredningsshopping-moves, vilket även det minskar vårt ekologiska fotavtryck.

Ett presenttips hade också varit att ge bort ett pack i cellofan med ett vackert band om till en vän med en liten tag som du klippt ur ett mottaget kort som du hålslagat och dragit igenom snöret med texten: "Fläcksuddare - tar bort dina väggfläckar & framkallar cancer."

Mvh/
FruEfficientBadass

Kondo-söndag: The Downsizers

Återigen lyckas Netflix hitta ett snyggt, trevligt par eller ska jag säga en trevlig familj - vilka underbara barn som verkar vara så rara mot varandra. Och om min familj varit ens i närheten av den kostymeringsnivån (Kleopatrafotot) hade jag varit överlycklig. MEN.


Skilj dig från mansbarnet kvinna. Han är snäll, snygg och charmig men fem år i hövve. Å andra sidan verkar hon vara någon form av informell världsmästare i passiv aggressivitet. Jag går nästan på det när hon med blänk i blick säger att hon "misslyckats som mamma och fru" för att hon "inte lyckas sköta hela hushållet själv och veta var alla prylar befinner sig" men det skiner igenom att det hon egentligen säger är att resten av familjen fokus mannen är förslappade slashasar. (Jag kommer osökt att tänka på ett citat av Martina Montelius [nej, inte Maria Montazami, jag pratar om Kristina Lugns dotter, dramatikern]: "En kvinnas främsta plikt är att om hon blir abrupt väckt mitt i natten kunna redogöra för var varenda pryl i hemmet befinner sig för tillfället"). Mannen i Kondo-avsnittet har aldrig lagat mat. Jo, en gång försökte han göra havregrynsgröt men "misslyckades". Ha! Äldsta knepet i boken, liksom "Oj älskling, jag råkade blanda rött med vitt i tvätten igen..." och så är man fråntagen den uppgiften 4life. Det är ett allmänt känt faktum att folk som skickas på coaching av chefen i större utsträckning än kontrollgrupper säger upp sig efteråt. Jag misstänker att den här typen av program får samma effekt. "Det var inte bara i mitt huvud det här var åt skogen, det är objektivt åt skogen och har så varit i alla år."

Jag kanske glider ifrån ämnet städning en smula men eftersom städning handlar om livet blir det ofta så, för jag kan inte låta bli att citera MMM från hans öppenhjärtiga skilsmässoinlägg:
"You need to proactively nurture a close, loving relationship before things get too dire, and never take it for granted. Because many bits of damage you do to a relationship are permanent. You cannot nag or criticize your partner for years and expect them to forgive you when you eventually see the light. And for those being nagged: you cannot ignore the requests of your partner for years, and expect them to forgive you for that either."
Så även om saker verkade snuff'n'dandy när Kondo och tolk lämnade deras LA-lägenhet skulle jag tro att frun i huset fått ett och annat att tänka på. Vad tror ni?

Mvh/
FruEfficientBadass

En lean-detalj: Återanvändningsbara grönsakspåsar

Ni som följer mig på Insta såg delar av min lean-kontaminerade shopping spree på ICA Kvantum i mellandagarna där jag hittade såväl Fläcksuddare som Eazycover och bambutandborstar. Efter > fem års shopping detox kan jag stå emot i princip allt. Sjuttio på Schuttis göre sig icke besvär, jag hade inte kunnat klädrea-shoppa ens med gratis pengar och alkohol i kroppen. MEN.

ICA Kvantum. Det är något helt magiskt med formatet. ICA Maxi lämnar mig oberörd - det är för stort, det är för många gavelexponeringar, det är för själlöst. ICA Supermarket har inget kul, än mindre ICA Nära som är min dagliga supplier. Men ICA Kvantum...exakt rätt balans mellan produktbredd och urval. Det är här jag hittar mina prylar. Så kom det sig att jag under mellandagarna köpte städprylar, doftljus (De har de bästa! De luktar inte ens billigt utan bara exklusivt och ljuvligt!) köksredskap och finkem för 600 spänn, utan att ens ha dåligt samvete. Ty allt var smart och användbart.

Bland det mest uppskattade fyndet var grönsakspåsarna. Jag hade ju bara någon vecka innan - apropå vårt snack om zero waste - klagat på att varken ICA eller Axfood sålde återanvändbara frukt- och gröntpåsar i butik och voilà vad händer - fem perfekt dimensionerade påsar för 70 kronor! I dagsläget sorterar vi inte plast och det gör vi på landet, men det bästa är ju inte att sortera utan att över huvud taget inte använda. Så jag blev mycket glad över dessa påsar.


När jag kom hem med dessa till min Göteborgsfamilj och stolt visade upp mitt ekologiska förvärv säger min svägerska i förbifarten att "Jag tror att jag har sådana...fast i tyg." Alltså typiskt, aldrig får en vara mest ekologisk. Men vän av ordning, d.v.s. jag, undrar så här i efterhand hur det funkar. jag menar, de måste ju vara transparenta om man ska betala i vanlig kassa? Finns det transparent tyg? Silke?

Mvh/
FruEfficientBadass

En lean-detalj: Leta efter barnens prylar

En central aspekt av lean är ju som sagt att sluta slösa och däri inbegrips också slösa tid på att leta efter försvunna saker. Och är det något som försvinner i ett hem på fem så är det ju barnens saker. Av många skäl (frugal weirdoness varandes ett, ordningsmani och minimalismkärlek två andra) har våra barn väldigt få saker vilket jag redan förhävt mig om i tidigare inlägg. Jag kan också varmt rekommendera detta amerikanska inlägg om de kraftfulla effekterna av att helt ta bort barnens leksaker och enbart plocka fram ett fåtal åt gången (främst avses här småbarnsåren men jag tror damn it att det är bra oavsett ålder mellan 1-100). Såg nu att Ruth kommit ut med ett "6 years later"-inlägg på temat som också kan rekommenderas om du har barn. Jag måste bara saxa en passage ur detta inlägg så att ni till fullo förstår vilken kontroversiell handling det är att "beröva" sina barn många prylar:
"Over the years, the comments and reactions to that post have run the gamut, from parents applauding the decision and letting me know that post inspired them to do the same, to many others who were sure I was causing permanent psychological damage, depriving my children of a happy childhood, and setting them up to be neurotic hoarders who will require years of therapy. I’ve been accused of being a sociopath and a child abuser, received hate mail and death threats, and have had entire Tumblr pages and forum threads devoted to what a horrible person I am."
Detta är ett ämne som jag är intresserad av eftersom jag tror att barnens tillgång till prylar formar deras framtida relation till desamma. Dessutom gick jag på jullovet åstad och köpte en sak, yes I did. På samma sätt som det finns greenwashing (slänga sin ännu ej uttjänta plasttandborste för att ersätta den med en i bambu som någon host i min närhet gjorde under julen) finns det minimalism-washing och dess pushers heter företrädesvis Muji och Granit, d.v.s. man tror att man genom att köpa snygg förvaring ska få ett minimalistiskt hem. Det får man inte. Man får ett hem fyllt av prylar inuti stiltull förvaring och du har fortfarande ingen koll på någonting och har troligtvis för hög boendekostnad eftersom du betalar lagerplats för dina prylar.

Well, jag köpte i alla fall en stor korg på Afro Art och jag ska villigt erkänna att jag sneglat på de där korgarna i cirka en livstid utan att köpa en. Förrän nu. Vad föranledde detta? Jo, jag upptäckte att min minsting a.k.a. "9-åringen" inte hade någonstans att förvara sina prylar. Nedan en bild på hennes lösa saker:


Och innan ni lyfter på luren och ringer Bris ska jag säga att hon förutom ovan saker även har cirka två hyllmeter böcker i ett skåp i vardagsrummet, en whiteboard (på vilken hon skrivit "Yakes, I'm married" såg jag nu) och en verktygslåda. Ja och en verktygslåda, det ska börjas i tid. Är det något mina barn ska kunna så är det att borra i olika sorts väggar när de flyttar hemifrån så att de slipper några av de missöden en annan var med om (i mitt barndomshem lärdes enbart spikning ut).

Estetik är som sagt en viktig del av lean. Ett hem är ett hem enbart om det visar sin själ, som Eva hävdar att Ellen Key sagt. Och blev det inte fint då så säg? (rullskridskorna är hennes också btw, julklapp från Tradera).



Så närhelst 9-åringen kommer och letar efter sin Rubiks kub eller sin låtsasbajs kan jag med säkerhet hänvisa henne till korgen. Vi har redan "tekniklådan" i vardagsrummet där alla iPads, datorer och laddare därtill läggs i det fall de hittas på avvägar* samt "laddlådan" i ett skåp i köket där alla telefonladdare finns. Nycklar, ink. barnens, hängs i "nyckelskåpet" och gymnastikkläderna läggs i deras nedersta byrålådor märkta "gymnastikkläder." De har varsin hylla i en hallgarderob för säsongsaktuella skor samt en korg för varje barns vantar och mössor samt en dedikerad krok för ytterkläder. Hela familjens badkläder ligger på ett specifikt ställe, tillsammans med badhus-finkem, skåplås och simglasögon. Det gör att vi ytterst sällan lägger den dyrbara resursen tid på att leta efter barnens saker. Vi lägger i alla fall inte 700 minuter i veckan på att leta som Evas familj gjorde. Hur mycket är det ens? Typ 10 timmar? Kan det stämma verkligen? Trots detta kommer saker bort även hos oss. Jag kan inte se någon annan förklaring till 9-åringens försvunna mobil än att en marsian varit inblandad. Jag såg den själv ligga på pysselbordet ena sekunden för att därefter vara spårlöst försvunnen. Vi har vänt upp och ner på stället ett antal gånger, till och med lossat på elementen för att se om den glidit ner där bakom men inte ett spår (avstängd var den också).

Hur ser det ut hemma hos dig - barnaprylar på drift en oproportionerligt stor del av tiden? Eller dina egna grejer kanske?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Note to presumtive burglar: Go to "Tekniklådan" in the living room for the fast moving stuff.

En lean-detalj: Eazycover

Är det bara jag som är svag för varumärken där man bytt ut ett "s" mot ett "z"? Easzycover - Elastic Food Cover.


Jag älskar denna produkt som är intill förvillelse lik de där små transparenta duschmössorna man får på hotell.* Tanken är att man då man ställer in sina matrester i kylskåpet täcker dem med dessa små resårförsedda mössor istället för att leta reda på sin plastfolie, dra ut ett långt klibbigt stycke som trasslar ihop sig, försöka skära av det klibbiga stycket på den "tandade kanten" vilket oftast misslyckas på grund av att det inte är någon tandad kant utan bara mesig kartong i någon form av tand-formation så man resignerar och tar saxen men den kladdiga plasten trasslar in sig i plasten så till slut drar man av med handkraft av plasten och då blir den jättesmal i ena änden och jättebred i den andra och du får börja om från början allt medan dina barn får ta del av profana injektiv. Och det slutar inte där - sen när du ska täcka fatet, skålen, skinkan vad vet jag - med "plasten" - så fladdrar plasten om den, utan att sluta tätt. Det blir som att täcka maten med ett löst litet täcke av menlös plast, som varken gör till eller från för matens hållbarhet. Därför kommer du i förlängningen att övergå till användning av aluminiumfolie vilket är artvidrigt av flera skäl varav miljö är ett och transparens ett annat - du har inte en chans att se vad som finns under aluminiumfolien vid snabb okulärbesiktning av kylskåpsinnanmätet, varför dina nivåer av matsvinn kommer att öka vilket är mindre optimalt. Annat blir det med Eazy Cover.

Tight like a tanga on a german womanz butt
Jag köpte mina på ICA Kvantum för 18 kronor/paket (10 stycken i varje) och jag köpte dem i två storlekar: Medium (36 cm i diameter=stor som en duschmössa för vuxna) och en i Small (26 cm i diameter=stor som en duschmössa för en pre-matur bebis). Jag har tidigare köpt liknande på Coop Extra av märket Toppitz och de är minst lika bra men dyrare. Jag kan inte nog betona hur underbart det är att slippa plastfoliedebaclet. Ni kanske tycker att det här låter fånigt och som ett utslag av en understimulerad icke-ekorrhjulsarbetande hemmafrus fåfänga klagan. Vilket är delvis sant. Men ingen kan ta ifrån mig min upplevelse bitch och det är att det är som att flyga fram på en sommaräng att trä dessa hättor på rest-skålar och tallrikar. Givetvis sköljer jag bara av dem och återanvänder dem igen så jag behöver aldrig mer än de initiala paketen vilket är en win för såväl miljö som ekonomi. Minskat matsvinn och minskad resistens mot att spara rester är en bonus.

Vad jag sedan upptäckte när jag väl börjat leva med nya liv, d.v.s. livet post Eazy Cover, var att de går att använda till så mycket mer än käk. När vi exempelvis skulle plocka ner jul"pyntet" och det saknades ett lämpligt lock - Eazy Cover!


Eazy Cover förändrade mitt liv. Skaffa en idag Du Med!

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ett frugalt megahack i det fall du bor mycket på hotell är således att plocka på dig duschmössorna.

En lean-detalj: Det fungerande köket

"Alltför många gånger misslyckas vi med att möte grundläggande behov och ägnar därför mycket resurser på kompensatoriska behov. Detta är egentligen regelrätt slöseri. Det värsta av allt kanske är att vi prioriterar bort de viktigaste behoven - sömn, umgänge med våra nära, bra mat och motion, ren luft och vatten - för att tillfredsställa behov som vi inte ens visste att vi hade förrän vi möttes av reklamens budskap." (Eva Jarlsdotter)
Och idag ska vi tala om köket som funktionsyta. För några år sedan gick det ett rätt fånigt program på någon fånig svensk kanal som hette typ "Städkampen" som säkert >95% av er har sett eftersom ni är nördar och i den figurerade en ung man som var så otroligt rolig. Han älskade, liksom de andra deltagarna, att städa. Men han älskade det vrålmycket, kan tänka mig att han liksom med flit stökade mer än nödvändigt hemma for the pleasure of cleaning up (jag har aldrig gjort det, jag lovar...). Jag minns särskilt när han fixade köket i någon utmaning och hur han med glimmande blick sa något i stil med "Alltså jag bara älskar när allt är rent och tillbakaställt och ytorna glänser, det är helt redo för en ny omgång matlagning." Även om jag någonstans skämdes lite kände jag djup beundran för den här unge mannen och dessutom har hans insats i programmet färgat hur jag ser på köket. För mig är köket en produktionsenhet, lite som ett restaurangkök. Jag är helt ointresserad av coola gadgets och Designtorgköpta köksaccessoarer i form av gubbar som perforeras av knivar. Jag vill ha ett rent och funktionellt kök med maxad arbetsyta, that's it. Och med fem personer i familjen inkluderas även matbordet som jag egentligen hade velat ha helt rent, som bordet på en Maxrestaurang, men som jag av praktisk/estetiska skäl ändå placerat två ljusstakar och en saltskål på. Så här ser köket ut mellan matlagningspassen. Observera de loppisfyndade gamla linnehanddukarna som används som servetter, instuckna i hålen i stolsryggarna.* 


Jag hade även tagit en bild på sopkorgen men det kändes onödigt, ni får tro mig när jag säger att den aldrig lämnas proppfull efter en matlagning. Innan jag börjar laga mat måste jag imperativt också plocka ur diskmaskinen för att minimera all friktion. Det finns i min värld ingenting (minus krig och ond sjukdom) som är så otrevligt som att försöka laga mat i ett stökigt kök med prylar överallt, där man inte ens kan lägga ett kastrullock för att varenda kvadratcentimeter upptas av någe skit. Motsatsen däremot, att glida in i en zenmiljö med oceaner av bänk, särskilt om jag efter avslutad lunch haft framförhållning nog att preppa nästa måltid exempelvis genom att ladda riskokaren och/eller lägga saker på tining eller i marinad, är ett snudd på meditativt nöje. Då är det härligt och lustfyllt att laga mat, inte en stress. Och det tycker jag är att ta hand om sina resurser à la lean. För face it, du behöver ju röja förr eller senare och om då "förr = trevlig att vara i kök" och "sen = otrevligt att vara i kök", varför välja det senare? Jag begriper det bara inte. 

Jag får också stöd av Eva Jarlsdotter som beskriver hur de tidigare bulkade sitt köksbeteende något i denna stil:
- Köpte dyra ekokassar där hälften blev dåligt eftersom de sällan hann laga de avsedda recepten utan snarare plockade ut de längst hängande frukterna och gjorde något snabbt på dem.
- Bråkade om hur man skulle fylla på diskmaskinen.
- Hackade på varandra om att det var äckligt under köksbordet och att "någon borde städa".

Förändringar de gjorde var bland annat:
- Var sak på sin plats: Små frysetiketter på insidan av köksskåp och lådor för rätt placering från början så att nästa person kan hitta det lika lätt.
- Hon lärde sig av honom hur man optimalt packar en diskmaskin (tog fem minuter) och på så vis slippa dåligt diskat som måste diskas om ("rätt från början"). 
- De skaffade en snygg sopborste att ha bredvid matbordet så att det var lätt att sopa efter varje måltid (de hade små barn) istället för att någon skulle dra fram dammsugaren ur städskrubben långt borta.
- De sparande runt 3 000 kronor i månaden på att börja göra matlådor samt...
-...ytterligare några tusen på att sluta med dyra ekokassar och istället köpa säsongsvaror och själva skapa barnvänliga kombinationer där barnen själva fick dosera måltidsstorlekarna vilket minskade svinnet mot när föräldrarna pytsade upp.
- Små estetiska hacks var att de sorterade kokböckerna i färgordning, frigjorde bänkyta och ställde köksredskapen i en stor vacker kruka på bänken. Estetik och skönhet är också en del av lean.

Eva beskriver hur hon gick från att tidigare se varje encounter med köket som något jobbigt och lite ångestfullt, till att nu vara en möjlighet till flow och samvaro. Hur mycket flow har du i ditt kök?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Min käpphäst avseende bordsskick är "benen fram, servetten i knät och ingen börjar äta förrän alla tagit mat". Häromdagen satte jag mig och skulle precis börja sleva i mig ärtsoppa när jag såg att alla barnen tittade på mig och jag kom på att jag glömt säga "varsågoda". När jag så gjorde det var det som att trycka på play, de började äta med full inbördes synk och jag ba' WOW finally it happened to me, tog bara fem-tio år beroende på hur man räknar. 

Mina lean-aktioner LTD

Tack alla ni som tog er tid igår och bjussade så detaljerat och inspirerande om era lean-åtgärder. Jag tog med mig flera saker in i framtiden. Här kommer min lean-lista Life To Date. Först specas "Problem" och sedan anges "Lösning." Ingen inbördes ordning utan bara så som jag erinrar mig dem:
  • Otillfredsställande yrkesliv---> Spara till stash och omdefiniera mitt yrkesliv. 
  • Höga matkostnader---> Handla på lågpriskedjor, utesluta utemat samt flexitarianism.
  • Höga frukostkostnader---> Streama frukost.
  • Tvättberg---> En tvättdag i veckan då allt ska göras. Lära barnen lägga tvätten i en tvättkorg (tidigare hade vi flera vilket ledde till merjobb). Lära mannen sköta tvätten---> Något mer jämställt hemarbete.
  • Återvinningsberg--->Två av veckans promenadrundor dedikerade till loop runt glas respektive metallåtervinningen. Pappersåtervinningen finns i soprummet men i och med utfasning dagligmedia, inte så mycket papper. 
  • För lite tid med barnen---> Se punkt ett.
  • Dyr bil förhindrar frigörelse från ett otillfredsställande yrkesliv---> Gjort oss av med bilen. Hyr vid behov. Elcykel till landets mathandling och återvinning. 
  • Svårt att transportera flera stora djurburar till landet såväl i bil som på tåg.---> Vi har Blocketköpt dubblettburar att ha på landet och transporterar de små gynnarna i reseburar som barnen själv kan ta ansvar för (human training).
  • Bara ett litet badrum för en familj på fem och alternativkostnaden att köpa upp sig en lägenhetsstorlek ink. ett extra badrum är i vårt område gråthög.---> Finkemsminimalism och bestämda duschdagar gör utrymmet snyggt och tillgängligt. Vi påminner oss också om att man för 1,5 generation sedan inte hade badrum i vårt hus samt 2,5 generationer tillbaka heller ej toalett. Är det värt femton år extra i ekorrhjulet för att kunna parallellduscha på morgnarna?
  • Skärmar slukar all tid de får och kväver kreativiteten.---> Skärmfritt fram till 15:00 på lov och helger. Plus att varken jag eller min man tittar särskilt mycket på TV (max ett par filmer/vecka) eller ägnar oss åt sociala medier (förutom mitt Insta och där vet ni ju hur usel jag är på att svara på kommentarer).
  • Barnens stora intresse är att rita och önskar sig pennset för fyrasiffriga belopp.---> Vi spar deras barnbidrag i en konstnärsfond* och köper minimalt med Kinaplast och dussincharter varför fyrasiffriga pennset på direktimport från UK eller från vår Panduropusher inte är något problem. 
  • Jag gillar orkidéer men är inte så förtjust i lägga hundratals kronor på dem varje år.---> Jag gör en orkidéer for dummies
  • Jag uppskattar att ha julkransar på ytterdörren men föredrar att inte lägga hundratals kronor på dem runt jul.---> Jag gör ett julkransbedrägeri
  • Jag gillar att läsa men inte att köpa eller förvara böcker.----> Biblioteket/appen Biblio för ljudböcker. 
  • Jag gillar att tillbringa en helg med mina vänner utan män och barn men ogillar tanken på att behöva till Barca för att göra det.---> Jag bjuder in dem till lantstället i Hälsingland.
  • Jag gillar allt med champagne förutom priset.---> Jag köper cava eller prosecco som är samma sak men från andra regioner. 
  • Jag gillar kläder & stil men inte att lägga en massa pengar på det eller det faktum att det sliter på miljön.---> Jag köper begagnat. 
  • Jag vill ha fint hemma men gillar inte prylar.---> Genom att göra städning och skötsel av existerande prylar till en hobby lyckas jag hålla mig från nyinköp samtidigt som jag har något som sysselsätter min hjärna. Exempelvis gillar jag att möblera om.
  • Vi bor förhållandevis litet sedan vi lämnade vårt McMansion för stan.---> Vi har anammat en minimalistisk livsstil vilket gör att vi ändå alltid har tomma ytor att fläka ut oss och våra aktiviteter på. 
  • Vi gillar djur men gillar inte helhetsansvaret eller kostnaden.---> Vi passar extern/a hund/ar (och ibland katter) vilket stillar vår djurlängtan samt att vi får perks för det bland annat vin. 
  • Jag älskar film men inte alltid det Filmstaden erbjuder.----> Tack vare punkt ett d.v.s. mitt mer flexibla liv kan jag avsätta dagar åt att gå på förhållandevis billiga Stockholms Filmfestival och sluka kvalitetsfilm. Har nu upptäckte att de bjuder på gratis medlemsvisningar under året efter också.
  • Vi gillar vatten och att bada men har inte plats för ett hemmaspa i vår lägenhet samt har heller inte lust att jobba två år extra för att ha råd med det.---> Vi nyttjar det kommunala badhuset så fort andan faller på. 
  • Jag gillar att dricka vin på bio men förutom Capitol är det rätt få biografer som har serveringstillstånd i salong.---> Jag preppar
  • I den mån vi reser gör vi det till ställen vi verkligen vill se, inte bara för att komma iväg i största allmänhet.---> Vi ägnar oss inte åt dussincharter.
  • Jag vill ha rent och fint i badrummet men gillar inte att ta rätt på efter de andra.---> Jag har tjatat igenom en "efter-duschen-rutin" som nu verkar ha satt sig hos alla utom det 44-åriga barnet.
  • Vi strävar efter att äta hemma varje dag.---> Vi lagar stora batcher och fryser in. 
  • Vi strävar efter enkel matplanering och billig mat som inte blir dålig.--->Vi fokuserar på ett fåtal mångsidiga råvaror som går att variera, kombinera och smaksätta på många olika sätt. Exempelvis potatis, ris, fryst kyckling, köttfärs, ägg, morot, krossad tomat, lök, buljong, nudlar. Vi gör också ärtsoppa och pannkakor varje torsdag och slipper på så sätt tänka en dag i veckan.
  • Många recept drar iväg i kostnad på grund av udda ingredienser.---> Jag skippar konsekvent dessa (tänk: citrongräs) men förvarar de mest användbara kryddorna i frysen (Findus kryddsortiment av chili, ingefära, koriander, persilja etc.).
  • Barnen tjatade om sushi i ett kvartal men sushi take-away för vår familj hade gått på närmare 600 kronor.---> Jag lärde mig göra makirullar (vilket är vad de vill ha) och kan nu tillfredsställa deras sushibehov at any given time till en bråkdel av kostnaden.
  • Jag avskyr...alltså verkligen AVSKYR när underlakanet glider av madrassen och/eller skrynklar sig.---> Jag har enbart dra-på-lakan för allas sängar case closed.
  • Jag avskyr att behöva matcha påslakan-set och att hålla reda på vem som har vilket mönster.--->Enbart vitt för alla case closed.
  • Det kom besvärande mascarafläckar på våra hand-handdukar i badrummet.--->Jag skaffade för närmare tio år sedan en stor uppsättning svarta hand-handdukar från HM Home, still going strong. 
  • Jag tröttnade på att matcha BH med trosor.---> Alla underkläder i samma färg.
  • Jag älskar cashmeretröjor men är rädd för att få fläckar på dem.---> Merparten av dem har mörkare färger t ex marinblått. Inte ens en karaff Bordeaux förmår rubba dess elegans.
  • Det blir lätt klädkaos på morgnarna när barnen ska hitta klädkombinationer "de känner för att ha på sig."---> Jag städar, gallrar och viker regelbundet om deras kläder för att inspirera och förenkla påklädningen så att vi undviker att springa och köpa nytt stup i kvarten. Dessutom skickas kläderna omedelbart vidare till kusinerna så att de har en chans att nyttja dem innan även de växer ur dem (skiljer bara något år i ålder).
  • Jag tröttnade på att lyfta en massa saker från badkarskanten vid städning.---> Finkemsminimalism i kombination med en korg i badrummet där man får plocka med sig det man behöver för duschen för att sedan lägga tillbaka det.
  • Vid veckans fotbad var jag tidigare tvungen att leta fram fotgrejer, handduk, nagellack på flera olika ställen.---> Idag har jag dem samlade i en korg så är jag igång på en minut.
  • Detsamma gäller sysaker, verktyg, spackel- och hemmafixprylar. --->Ett ställe för saker på samma tema minimerar tidsåtgång och frustration.
  • Samma sak med presentinslagning.--->Papper, snöre, etiketter, tejp på ett och samma ställe.
  • Gå-bort-presenter kan bli dyrt och opersonligt.---> Genom att ha en liten repertoar med kostnadseffektiva alternativ av typen Himalayasalt, egen blomma eller hemmagjord glass blir det både billigare och roligare.
  • Jobbigt fylla på saltkaret?---> Håll det stora saltpaketet nära så slipper du leta.
  • Jag tröttnade på att ständigt byta toalettrulle och/eller hushållspapper.---> Idag köper jag enbart rullar med maxilängd. Ofta samma eller lägre kilopris och jag slipper jiddret med att byta lika ofta. 
  • Tidigare kom ofta barnens utflykter och våra egna aktiviteter som en överraskning under veckans gång. ---> Idag brukar jag och min man summera veckan som kommer söndag kväll för att ha koll på läget. 
  • Barnens gymnastikkläder, skridskor och överdragskläder tenderar att komma bort.---> Dedikerad garderob i hallen för just det ändamålet minskar sista-minuten-panik.
  • Jag gillar att använda smink men är snål och min hud har historiskt reagerat negativt på många sminkprodukter.---> Jag fick till slut tag på en bra hudläkare som kunde rekommendera ett märke som funkar för min atopiska hud och det märket är så drygt att hela min sminkrutin går på typ 500 kronor/år vilket är en bråkdel av vad jag lade förr. 
  • Jag får lätt ryggont men jag vill inte gå på gym av logistiska och monetära skäl (mitt track rekord med gym är minst sagt dåligt).---> Jag har hittat en fantastisk kombo av kiropraktor/sjukgymnast som diagnosticerat mig och givit mig kick ass dagliga övningar för hemmabruk som gör att jag numera är stark och smärtfri vilket möjliggör nästa punkt.
  • Jag är hypokondriker och går ofta och oroar mig för diffusa symptom.---> Motsatt vad vissa läkare på den här bloggen anser blir jag lugnad av att ta blodprov för att följa ett antal markörer varje år. Minskad ångest för 1 000 kr/år. [Plus möjlighet att upptäcka även riktig sjukdom i tid].
  • Jag har en bondgård som jag älskar att pyssla med.---> På grund av punkt 1 kan jag nu göra det istället för att behöva jobba mera för att köpa in de tjänsterna från extern leverantör. Genom att jag också fixat i ordning min rygg kommer jag att kunna stå på stegar och måla mm, något som tidigare var svårt. 
  • Vi älskar djur och vi gillar idén på att bli mer självförsörjande.---> Vi kommer 2019 att skaffa egna höns. Minstingen har till och med slutat att önska sig en undulat nu när hönorna är inom räckhåll.
  • Jag gillar att känna mig som en del av ett sammanhang där jag kan hjälpa folk i min närhet.---> Genom punkt ett har jag kunnat hjälpa såväl ekorrhjulsbundna vänner med barnpassning som gamlingar i församlingen med diverse tjänster. 
  • Jag gillar kvalitetsskor men inte att lägga pengar på dem.---> Jag har lärt mig att ta hand om de jag har så att de i princip aldrig går sönder.
  • Jag gillar professionell fotvård men inte att lägga pengar på det.---> Gildaskolan m fl.
  • Jag har inte bil men vill ta mig runt i stan snabbt och effektivt.---> Gammal cykel med lastlåda gör att jag kan parkera överallt med minimal risk för stöld och jag kan uträtta många ärenden med den på grund av lådan. 
  • Jag gillar att ha ogrått välklippt hår men gillar inte att lägga tid och pengar på att gå till frisören.---> Jag fixar det själv
  • Barnen behöver toppas ett par gånger om året vilket tar tid, kräver logistik och kostar pengar.---> Jag har följt ett par tutorials på YouTube, köpt en frisörsax och klipper numera deras hår själv. Undantag det äldsta barnet som har kort hår. 
  • Vi tycker om att åka skidor men punkt 1 möjliggör varken alp- eller Åre-trippar.---> Vi tar en långhelg per år i någon av de billigare skidorterna Kungsberget, Järvsö eller Hassela och hyr utrustning där vilket också gör att vi slipper lägga en massa tid på att handla ny utrustning allt eftersom barnen växer samt skapa ett utrymme där vi kan förvara allt. 
  • Min man gillar att spela piano men det låter i hela lägenheten samt upp till grannen.---> Vi valde att prioritera ett Silent System som gör att han kan lyssna på sitt spel i lurar. Det var ingen billig historia men alternativkostnaden - att flytta till ett större boende i samma område med separat övningsrum - var cirka 20 gånger högre. 
  • Vi gillar att gå på Operan men inte att betala dyrt för det.---> Vi bokar långt i förväg och kan då få några av de prisvärda biljetterna. Förr om åren gick vi två gånger år på lyssnarplats, men nu väljer vi att gå en gång om året och då ha platser med bra sikt vilket  korrelerar väl med den gamla klyschan "kvalitet inte kvantitet".
  • Röra är djävulens påfund.--->Jag applicerar 2-minutersregeln d.v.s. "tar det mindre än 2 minuter att städa undan gör det direkt" vilket resulterar i ett vanligtvis välordnat hem.
  • Det är hemskt att vakna i stök.---> Jag brukar lägga några minuter varje kväll på att få kök och vardagsrum renplockade samt att se till att diskmaskinen är igång. 
  • Jag gillar vinluncher med vänner.---> Jag tar initiativ till picknickar oavsett årstid (med ett fårskinn på en bänk med scenisk vy kan det nästan bli en ännu bättre upplevelse på vinterhalvåret).
  • Barnen ska lära sig att äta nyttigt.---> Vi försöker att äta hemlagad, näringsrik mat utan att bli maniska. Framför allt är regeln att de ska äta av alla färger ink. lila och orange.
  • Barnen ska lära sig hyfs.---> Vi kräver att man säger, tack, prosit, ursäkta och att man håller upp dörren. De får äta med armbågarna på bordet men då ska de först säga "Jag är medveten om att jag har armbågarna på bordet." Inte för att vi är stilfascister, men jag tycker att det hör till föräldraansvaret att åtminstone göra dem medvetna om vilka etikettsregler som gäller så att de har möjlighet att själv välja vad de vill applicera som vuxna och ej. 
  • Barnen ska ges chans att känna drivet till att tjäna egna pengar, en sorts intjänande-nerv. ---> De får betalt för vissa tjänster hemma och de får bekosta det mesta själva, presenter ges bara vid jul och födelsedag**.
  • Att umgås på krogen är dyrt och stressigt med barn.---> Genom att proaktivt bjuda hem folk stämmer man i bäcken i den utvecklingen. 
  • Vi har släkt i Göteborg och brukade ogilla att bila dit på grund av lång, illamåendeframkallande och obekväm bilresa.--->Idag åker vi tåg och blir hämtade på stationen. Möjliggör bekvämt resande eventuellt även med ett glas vitt i bistron. 
  • Jag brukade bära kassar hem i händerna vilket gjorde ont och gjorde mig häx-ond.---> Min fantastiska dramaten har hjälpt mig att gilla allt från veckohandling till att resa kommunalt ut i förorten med fem kilo månadstidningar för en mood board-övning. Dramaten är det jag använder även när jag åker tåg till landet med en massa jox. Som en kabinväska fast enklare att komma åt saker i under resan. Som mitt eget Skalmanskal.
Detta är några av de punkter jag kommer på nu kring hur jag/vi applicerat lean@home i vår familj, d.v.s. hur vi försöker optimera output av input. Det jag inser när jag skriver listan är att den handlar om att välja bort och skala ner rätt mycket. Exempelvis hade vi genom att välja ett större boende med varsitt rum till barnen och ett extra badrum (något vi för några år sedan faktiskt planerade att skaffa) lätt kunnat hålla oss sysselsatta i ekorrhjulet ytterligare 20 år. Men även det motsatta är giltigt, det vill säga: Genom att bejaka en mängd saker i sitt liv, väljer man också bort annat. Företrädesvis tid. För att citera Eva Jarlsdotter: 
"Även om alla hem har sina unika utmaningar så är det ändå gemensamt att alla hem är överfyllda av behov kombinerade med en upplevd eller reell brist på resurser (tid, pengar, ork, miljörelaterade utmaningar). Ofta är det den bristen som får oss att känna oss otillräckliga och som skapar skuldkänslor. Som gör oss sjuka och som ligger bakom en hel del skilsmässor. Men det kan vara tvärt om. Med lean frigör du resurser och tar bort flaskhalsarna. Du får flyt och skapar förutsättningar för flow."
Mvh/
FruEfficientBadass

* Ett annat ord för det konto vi kommer att använda för att bekosta ev. körkort, språkresor, utlandsår, IT och konstärsmaterial och, beroende på fondens storlek i framtiden, eventuellt grundplåt till första boendet, förutsatt att detta kommer att ligga i ett län av typen Gävleborg.
** Barn är otroligt mottagliga för hedonistisk anpassning nedåt. Mina barn är så obortskämda att när jag i mellandagarna köpte bambutandborstar till hela familjen utbrast småttingarna - nästan tårögt - "Är det sant mamma, har du köpt bambutandborstar till oss?!"***
*** Eller så var de bara ironiska och lägger upp raljerande YouTube-klipp om mig i lönndom.