Lyckan i en nagelklippare

Sällan lever man så minimalistiskt som på resande fot, särskilt om man är två om en kabinväska en vecka så som jag och 9-åringen var när vi åkte till Mallis (Trots det kom det oanvända plagg med tillbaka?). När det bara var ett par dagar kvar på resan började jag sakna en nagelklippare men eftersom det strider mot mina principer att köpa en ny eftersom jag har flera stycken hemma lät jag det bero. Döm om min lycka när jag av en slump hittade en nagelklippare i ett dolt fack i min sminkväska. Eftersom jag under samma vecka börjat läsa om ”Hejdå saker” av Fumio Sasaki kunde jag koppla min lycka över nagelklipparen till Sasakis text. Han menar ju bland annat att ”Endast med få ägodelar kan man känna varaktig lycka”. Han exemplifierar med sig själv och den tid han levde ett maximalistiskt liv (vilket enligt hans mått är en lägenhet på 30 kvadrat med saker i) då han trots "mängder med kläder" aldrig hade något att ha på sig och trots hundratals olästa böcker i bokhyllan alltid var på jakt efter nya böcker att läsa. Sasaki menar att vi, för att förstå detta måste förstå vår förmåga att se skillnad i olika former av stimulans. Förändring och avvikelser leder till tillfredsställelse vilket låter bra, men dessvärre verkar det bara på kort sikt. ”Den enorma kraften i detta kan förgifta det mesta” menar Fumio.

Jag tänker på en gammal kollega som var helt besatt av hemmafix. Var det inte en walk-in-closet (”Jag kommer alltid att kunna vara välklädd!”) så var det nytt kök (”Vi kommer att kunna ta emot så många gäster nu och laga så god mat!”) eller uterum (”Vi kommer att spendera så mycket tid ute sommartid nu!”). Jag låter det vara osagt hur ofta och väl de nya ytorna användes eftersom jag efter avklarad uppgradering sällan hörde så mycket mer eftersom min kollega då gått över till att sukta efter något nytt, coolare projekt. Som Agassi lär ha sagt: ”Segerlycka är långt ifrån lika stark som den förtvivlan man upplever efter ett nederlag.” En besvärande brist (exempelvis total brist på filt eller täcke) leder till större obehag än ytterligare en consumer suckerae-vinst (exempelvis i form av en till täcket matchande filt ett lyxigt material) leder till välbehag. Han fortsätter:
”För ett tag sedan, halvvägs genom min minimeringsprocess […] låg jag i sängen och upplevde en märklig ny känsla. Av någon anledning var jag full av tacksamhet för allt jag fortfarande hade kvar. Det var något jag inte känt på länge. På den tiden var jag fortfarande så uppfylld av de saker jag inte hade att jag aldrig kommit mig för att vara tacksam för det jag ägde. Jag hade en säng, ett bord och till och med luftkonditionering. Jag kunde sova bra, duscha och laga mat och njuta av sådant jag tyckte om. Det var en lägenhet där jag kunde slappna av och känna sinnesro. Verklig tacksamhet blir bara möjlig när man inte har så många prylar.”
Klipp till: Jag hittar nagelklipparen. Det var inte så att jag hittade en manikyrväska med fem sorters lack, orangepinnar och olika filar, utan precis det jag behövde för att korta ner naglarna så att de såg fräscha ut och så att de inte riskerade att gå av och skapa obehag genom att fastna i olika sorters ludd, det värsta jag vet (vid sidan av krig och plastsugrör). Jag kanske inte förmår sätta ord på den känslan jag erfor vid det här tillfället, men jag var så att säga lyckligare och mer nöjd än om jag antingen skaffat en ny eller gått på salong och fått naglarna fixade. På samma sätt känner Sasaki inför samtliga sina föremål, lycka, tacksamhet och nöjdhet. Se nedan några fulfotade bilder direkt från boka.



[Observera hur gjort sig av med samtliga handdukar utom en enkel liten sträv sak som han tvättar en gång i veckan och använder till allt...ink disk..vilket gör att de gånger han bor på hotell känner en sådan oerhörd lycka över att använda vanliga frottéhanddukar och badrock]. Om du går igenom/har gått igenom en minimeringsprocess, upplever du större lycka över de saker du har och i så fall: Vilka saker?

Mvh/
FruEfficientBadass

18 kommentarer:

  1. Trots att jag rensat ut under en längre tid så upphör jag aldrig att förvånas över hur mycket prylar och kläder vi har. Nu börjar vi inom vissa områden närma oss ett visst mått av minimalism. Vi är dock långt ifrån om man jämför med de spartanska bilderna från Fumio Sasakis bok. Men svaret på din fråga är ja. Jag känner mig åtminstone mer lyckosam som har två handväskor att växla emellan, till skillnad från när jag hade fem. Det blir också svårare att se poängen med att tidigare ha haft fyra (!) matskedsmått i kökslådan och nu enbart ha ett t.ex.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vad är det med desssa spridda måttsatser all over the place? Vore man Minimalisterna skulle man plastbanta bort dem och köpa en rekorderlig uppsättning i rostfritt stål för 400 spänn. Jag nöjde mig med att köpa en ny komplett (som sitter ihop) och förbjuda alla i familjen att plocka isär den.

      Radera
  2. Vi har ett ganska minimalistiskt hem, kan delvis bero på att vi bor på 35m2. Oerhört skönt för hjärnan att inte ha massa brus med prylar.

    Några prylar jag uppskattar lite extra

    Slickepott
    När jag bodde ensam hade jag ingen, vid varje bakverk använde jag kniv/sked och fick inte maximalt ut smeten från skål -> form. Sambon hade detta dock underbara verktyg, fick jag på-köpet när vi flyttade ihop.

    Hårtrimmer
    Inhandlades på Clas Olsson för 169kr 2012. Förutom att jag sparat en mindre förmögenhet på att inte gå till frisör kan den även användas till raka skägget. Wunderbar win win.

    Termos
    Eftersom vi älskar vara ute i naturen gäller det att ha en bra termos. Nu har vi rensat ut några gammal och har kvar en nyligen köp termos som håller tempen riktigt bra i över 24tim. Denna tar vi med oss överallt, till stan, utflykt, vandringar osv. På vintern med kaffe eller varm chocklad, på sommar med glass i (håller kylan).





    SvaraRadera
    Svar
    1. "Sambon hade detta dock underbara verktyg, fick jag på-köpet när vi flyttade ihop." Snyggt jobbat Bagarn! Frugal win! Kan du ge namnet på termosen tro, min håller värmen i uppskattningsvis 15 minuter.

      Radera
    2. Den heter Thermos Light & Compact (1L), finns på Widforss webshop för 229kr.

      Radera
    3. Glass i termos!

      Tack!
      En helt ny värld har öppnat sig för mig.

      Radera
    4. Indeed yes! Den där termosen betalar igen sig efter två badstränder utan GB-glas för vår del.

      Radera
    5. Du får hemskt gärna berätta vad det är för en termos, UtdelningsBagaren! :) Jag är ett stort fan av konceptet termos, men den vi har håller inte riktigt måttet.

      Radera
    6. Aha, ser att du redan svarat på frågan. Så går det när man är för ivrig och svarar innan man läst de andra kommentarerna på ditt inlägg. ;)

      Radera
    7. Haha, slickepott är en pryl min mamma bara vägrar att köpa. Hon tycker det är höjden av snålhet att ta till vara på all smet i skålen. Rikedom för henne är att få rester som man kan slänga och allmänt att kunna slösa med sina pengar. Min mormor ogillade oshyvlar då hon levde. Kallade det för snålhyvlar. Bättre då tydligen att skära stora tjocka bitar av osten med kniv så att den snabbare tar slut och ingen kan kallas snål. Snålskammen är kraftfullt verksam i flera av mina släktingars liv.

      Bilderna på Fumio Sasakis boende är underbara. Så härligt att inte äga mer prylar. Så mycket lättare att hålla rent och fokusera på de mer immateriella aspekterna av livet. Den som kan göra det ändå, grattis säger jag bara. Är alldeles för skarpsynt och fysiskt förankrad i världen för att bara missa allt påtagligt omkring mig. ;) /Eva

      Radera
    8. "Snålskammen är kraftfullt verksam i flera av mina släktingars liv. " Intressant fenomen med rötterna i bondesamhället. En äldre kvinna i min närhet drack inte kaffe själv men när hon bjöd på kaffe skulle det vara starkt som arabiska natten, för att markera att hon inte snålade på kaffe. Det var innan Lidls bryggkaffe för 19 kr.

      Radera
  3. Kläderna är nog det som är mest markant, hur njutbart det är att klä sig när det är slimmat. Hur enkelt det är att packa och att man aldrig övermannas av tvättberg för vi har inte kläder nog att bygga merg av.
    Jag har rensar ut alla udda, trasiga etc. handdukar. Glädjen över att vika in de få vi har i en prydlig hög är också själsro deluxe. De delar av hemmet som ännu inte är helt genomtänkta skapar irritation. Det är så uppenbart att slimmad ordning är den sanna vägen till lycka. Namaste.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det är så uppenbart att slimmad ordning är den sanna vägen till lycka." Namaste right back at ya. Och det fina är hur väl detta gifter sig med vägen mot FI. På så många plan. När man börjar förstå lyckan i det enkla (som bundar med anti-konsumtion) börjar man förstå att man inte behöver dussincharter för att bli "lycklig". Man kan, precis som Åsa beskriver i sin bok, leva "lantliv hemma i villan" och gå runt och insupa den första pionen, när hallonen börjar bli röda och sedan bli överlycklig för att ens favoritpodd släppt ett nytt avsnitt och då lägga sig på sin bäddade säng (för med minimalism kommer bäddhobby) och ta en liten eftermiddagsvila för att lyssna. Livet blir behagligt, avstressat, lugnt, fridfullt, förnöjt, tacksamt. "Men guuu så trååååkigt, du får ju inten STIMULANS!" Eeehh...bara hundra gånger mer än min släkt tre generationer tillbaka. Eller två generationer tillbaka, där en semester var liktydligt med att ta cykeln till Ljusdal eller där input var "Hemmets Journal" som kom en gång i veckan och skulle läsas av hela familjen top down du var sist.

      Radera
  4. Jag bor i köket i vår tvåa (döttrarna på 15 och 18) då de har var sitt rum. Jag har min säng i köket och är så lycklig över att jag ens har en säng och att den ens får plats utan trängsel. Vad jag har är en sak, men bäst är det jag gjort mig av med = bilen, två cyklar som ingen använde (har kvar en som jag cyklar hem mat med), massor med prydnadssaker då vi bodde större förut, kläder så klart, alla böcker förutom en slimmad Bibel och mina skridskor (är 54 år och vill inte ramla på min för långa svanskota). Jag bytte vinterkängor med en på kursen där jag går (personlig utveckling) då jag fått större fötter - läs: fotvalv som sjunkit ner - och den andra personen hade en storlek mindre än jag. Win win. Saker jag har, uppskattar och inte kan vara utan är mina raggsockor, cykeln då så klart och min blogg sedan tio år tillbaka. För nyfikna så är adressen nouw.com/enoch63. Den byter namn inom kort till nouw.com/thejeanettishway. Något som jag är mycket stolt och tacksam över är mitt presentskåp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å Jeanette, det är en njutning att höra dig berätta. Du är en sann levnadskonstnär. Utveckla presentskåp?

      Radera
    2. Ett skåp ovanför kyl/frys som fylls på och töms allt eftersom. Fådda saker, prylar och kläder från återbrukshyllan i klassrummet i skolan jag går på. 2nd hand-prylar och några köp här och där när det är överdriven superrea. Folk fyller år och skall döpas, giftas bort och konfirmeras. Har ju fem barn och fyra barnbarn. I skåpet ligger också oskadat/återanvändningsbart presentpapper och två stora rullar presentsnöre som jag fått. Till jul töms skåpet och blir mååånga klappar. Ibland får jag gratisgrejer från butiker, marknader och lite var stans. Denna våren hade jag kollapsat pga av allt kalasande om jag inte haft presenter "i drivor".

      Radera
    3. @JS geni, geni! Jag kan emellertid tycka att det är svårt detta med att proaktivt köpa presenter, såvida det inte handlar om väldigt generiska saker som doftljus, badartiklar, salt (minns mitt Himalayasalt-trick) och ätbara saker som i regel inte håller så länge.

      Radera
  5. Jag har också haft ett presentskåp men inte med saker jag köpt utan saker som på olika sätt kommit i min ägo tex julklapp från jobbet, som inte passat mig. De har jag lagt i skåpet och gett bort i present till någon jag tyckt att det passat till. Där har funnits en del riktigt fina saker men som inte passade mig tex termos från George Jensen

    SvaraRadera