Lektion 6: Arbeta för att lära dig - inte för att tjäna pengar

"Most people work hard to get a secure job, focusing on pay and benefits in the short term." Jag håller med om det och kommer spontant att tänka på min vän Marknadsförar-L som jag redan tidigare tjatat om - hon som hoppade av det fina tjänstemannajobbet för att i princip jobba gratis i en start-up i syfte att lära sig ny teknik. Det är nice and dandy och jag beundrar henne för det. Det finns också exempel på folk - Pete Adeney till exempel - som tröskade på i drygt tio år i sitt grå kontorsbås för att sen ge arbetsgivaren fingret med sin FI. Jag skulle faktiskt kunna drista mig till att påstå att det senare är ett säkrare sätt att nå ekonomiskt oberoende än det förra för även om Marknadsförar-L har chans att bli snuskigt rik om hennes endeavor lyckas, finns också en inte oansenlig risk för att så inte kommer att ske.

Jag kan liksom inte förstå denna svartvita inställning att det bara finns en väg till rikedom och det är att slå på stora trumman, bränna av fyrverkerierna och satsa stort på högriskprojekt, starta egna bolag och förädla fastigheter, gärna i kombination. Vad är det för fel med den mer modesta vägen framåt, den som sker genom aggressivt sparande av lön i exempelvis indexfonder?

Dessutom tycker jag att Kiyosaki så här 200 sidor in i boken börjar bli väl självgod. Så till den grad att jag var tvungen att riva ut en post-it på vilken jag skrev "Självgod" se själva:


"Robert* became both dads, both a hard-core capitalist who loves the game of making money, and a socially responsible teacher..." Jaja jag fattar, du är både tuff och god, synd att du är så gammal idag gubbe annars hade jag försökt fånga dig med håv.



En instuderingsfråga på slutet är: "Har du någon gång stannat på ett tryggt och säkert jobb istället för att kasta dig ut i något okänt och potentiellt mer lönsamt?" Jag råkar vara intresserad å så svara gärna.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Av någon anledning skriver han om sig själv i tredje person i summeringarna.

22 kommentarer:

  1. I april nästa år klockar jag in på 10 år hos min arbetsgivare. Tryggt, hyfsat bra betalt, småtrevligt, ibland utmanande. Framförallt superflexibelt vilket gör att jag kan balansera upp hemmalivet, finnas till i massor för min son och fru, ta hand om mig själv, puttra i trädgården, genomföra egna projekt samt spara en massa dollares.

    Har ingen önskan om att byta jobb i denna fas av livet. Kanske sedan... får se. Fritiden är så givande nu så att jag vill inte ha ett arbete där jag verkligen måste prestera på topp. Jag vill ha energi över att prestera på topp himma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och så har du ju ett rum med utzikt! Tio år alltså, du som bara är 25.

      Radera
    2. Nu ska du inte håna min utsikt. Tänk på att jag inte hade fönster förut. Fick själv köpa växtbelysning till mina växter. Nu klarar de sig med naturligt ljus. Japp 10 år!

      Radera
    3. " Fick själv köpa växtbelysning till mina växter" Haha!De kan du ju använda hemmavid i källaren nu till din medicinska odling.

      Radera
  2. Japp, det har jag gjort. Inte så ofta dock. Men det är precis den situationen jag letar efter nu igen när jag söker jobb. Trygghet, säkerhet, lugn och ro är det jag vill ha fram till pensionen. Kasta mig ut i saker har jag allt som oftast gjort både i yrkesliv och privat och det har varken varit lönsamt eller hälsosamt. Priset har med facit i hand varit extremt högt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen, du letar jobb? Betyder det att du känner dig bättre?

      Radera
    2. Nej, inte bättre. Det betyder att jag måste in i socialförsäkringen igen och pensionssystemet innan pengarna på banken är slut. Och innan jag får någon av släktens ärftliga sjukdomar. Får ju ingen sjukersättning (fd sjukpension) om det blir så illa att jag aldrig mer kan jobba. Är sjukskriven 75%, arbetslös 25% och letar heltidsjobb där jag kan trappa upp under några år med anpassade arbetsuppgifter. Arbetsförmedlingen har dragit in allt stöd till sjukskrivna så det lär ta tid att få jobb. Femtielva års utbildning och kompetens räcker inte till när man är sjuk.

      Radera
  3. Har genom åren prövat med det ena och andra i vitt skilda branscher men nu är jag s.k. Fastanställd. Hos en av de största och stabilaste arbetsgivarna i den branch jag landat i. Visst, lägre lön men garanterad lön och vet med all sannolikhet att jag har jobbet kvar fram till när jag väljer att sätta arbeta.

    Plus att jag gillar verkligen mitt arbete och att jag är bra på det jag gör och får återkommande uppskattning av kolleger, chefer och kunder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tangerar ett mycket större ämne nämligen "gräset-är-inte-grönare-men-det-vet-man-inte-från-början". Får bli ett separat inlägg om det för jag lyckas nog inte formulera det i en kommentar, men i korthet tror jag man måste ha nosat runt på en del håll innan man kan konstatera lugn och ro i en "slutstation" om jag nu får använda ett så deppigt ord (menar det inte som dåligt, kanske jag borde säga "slutmål").

      Radera
  4. Problemet för mig med trygga, stabila arbetsgivare är att jag ofta haft allt för tråkiga arbetsuppgifter, vilket renderat till att jag bytt jobb ungefär vartannat år. Vet inte om det finns en korrelation, men jag finner det helt enkelt mer meningsfullt läsa om potatisodling på kontoret än att skapa fyrfältare eller attestera fakturor.

    Kanske en borde byta yrkesbana? No shit sherlock, men jag väljer hellre fortsätta i 6-7år till och maximerar intäkterna än att utbilda mig till fårahede 3år för att vidare jobba i 20-30år för att skapa mig ekonomiska friheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kanske en borde byta yrkesbana? No shit sherlock, men jag väljer hellre fortsätta i 6-7år till och maximerar intäkterna än att utbilda mig till fårahede 3år för att vidare jobba i 20-30år för att skapa mig ekonomiska friheten." Det här resonemanget är svårt att förklara för utomsocknes eftersom det allmänna narrativet "jobba mycket och länge och om du tillhör de 50% som vantrivs på ditt [tjänstemanna]jobb [åtminstone om man räknar i USA och Japan som drar ner snittet en smula]" bygger på att det bara finns ett sätt att lösa missnöje med 9-5 och det är att skaffa ett annat 9-5. Alternativt, som du säger, skaffa en helt annan utbildning och då blir det som du säger ett jäkla tuggande innan du kan släppa sargen och få den bandbredd du behöver för att kunna låta tanken vandra fritt och därigenom skapa livskonst.

      Radera
    2. Jag är likadan. Efter ca två år på en arbetsplats så håller jag på dö av tristess eller så har jag ledsnat på allt internt bs. Det är då jag börjar slipa på flyktplanen.

      Jag har också varit inne på att byta bana men det skulle nog innebära 3-4 år på universitet igen och denna gång utan csn. Då kanske det är bäst att göra det bästa av de kommande 10 åren och sedan kunna göra precis vad jag vill. Just nu funderar jag på att köra eget så när jag är irriterad på chefen har jag bara mig själv att skylla och framförallt får jag det att rulla kan jag jobba halvtid för samma lön som idag.

      Radera
    3. Håller med dig Bagaren, ibland bättre hålla ut och casha in, det andra kommer förhoppningsvis i sinom tid det med.

      Radera
  5. Har just bockat av 8 år hos min nuvarande arbetsgivare. Kompetens- och löneutvecklingen hackar betänkligt, samtidigt har jag ett mycket flexibelt jobb med rimlig arbetsbelastning. Arbetsuppgifterna är lagom utmanande och dessutom sträcker sig min pendling till en 75 m promenad i vardera riktning. Skulle jag byta till ett annat jobb i samma bransch skulle troligtvis både ansvarsområde och arbetsbelastning öka mycket mer än vad jag skulle få i löneförhöjning. Jag värderar inte mig själv efter vilken titel som står på mitt visitkort, så jag trivs rätt bra med att vara längst ner i näringskedjan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är kungen! Så många bra saker i din situation, och jag är oerhört imponerad av din pendlingssträcka (måste vara rekord?).

      Radera
  6. Svar ja :) Håller på att kasta mig ut i det okända för tillfället. "Ska bara" först... Planen är att inte inleda år 2020 på nuvarande jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow spännande! Kan du inte ge en ledtråd?

      Radera
  7. Jag jobbade på statligt verk, tryggt, ok betalt, mycket semester. När jag bytte mot startup (med lön och förmåner) så ångrade jag det DJUPT efteråt, saknade min långa semester. Numera anställd på konsultbolag och slipper bli inventarie i organisation om jag inte vill. Så svaret på din fråga är; nej men oftast ja. Jag tar aldrig några större risker, väljer det trygga och förutsägbara. Gillar spänningen i det lilla, köpa en aktie, en ny fond eller Tradera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Gillar spänningen i det lilla, köpa en aktie, en ny fond eller Tradera." Men sant, det gör jag med! Ikväll hade vi en riktig rysare hemma, 11-åringen var med i någon fåig app-quiz och jag var med för att svara på de snabba frågorna. Det sket sig på en geografifråga, men innan dess hade vi alla rätt. De som fick alla rätt fick vara med och dela på potten vilket uppskattningsvis blivit runt 4kr/person. Men jag hade sådant pulspåslag! Lagom äventyr för en ann'.

      Radera
  8. Håller med Plina, efter två är tappar man farten (då har man gjort största avtrycket och börjar ledsna).
    Har maxat 3,5 år på ett jobb, har hittills under 25 års yrkesarbetande bytt frekvent men börjar nu fundera på om jag ska sluta med det. Kanske beror på att jag bara varit fem månader på nuvarande firma..
    Dock verkar åldersnojan i Sverige kanske reglera detta automagiskt åt mig då jag jag passerar 45 och aldrig med får ett jobb..

    Jag har endast en gång bytt ner mig i lön och det skavde en del, annars är jag en sån som kastar mig på tåget så fort det vankas mer pengar att fylla isk’n med vid löning. (Dock inte så många år sedan då detta beteende drevs av möjligheten till mer kinaplast istället, men nu är man ju full medlem i sekten)
    Detta resulterade en gång i att bara komma in och få vända i dörren när man fått ett kanonjobb för att sen stå arbetslös mitt under brinnande finanskris.
    Ett icke vinnande koncept att syssla med en verksamhet som var kopplad till kreditgivning under slutet av 2008...

    SvaraRadera
  9. Kul kommentar. Och hög igenkänning. Jag har ju fått lägga band på mig för att stanna mer än ETT år på de flesta ställena jag varit på. Räddningen för mitt cv (whatever that is worth) är att jag ibland internbefordrats. Men att sitta med samma hövven omkring sig år ut och år in...skjut mä.

    SvaraRadera
  10. Jag är inne på 8e året på trygg flexibel anställning med bra betalt.
    Är dock i startgroparna för att starta eget. Men inte för att tjäna stora kosing utan mest för att hjälpa folk att äta och må bättre. Får se om jag vågar kasta mig ut.

    SvaraRadera