Ovan är min graf över utgiftsbantning åren 2011-2017. Det tog mig sju år att minska mina löpande månadskostnader från 19 000 till 11 000. I detta ligger räkningar, transport och mat, inte shopping eller resor. Jag har vänner som plockar ut runt 40 papp var i månaden. Jag skulle tro att dessa har ungefär samma löpande kostnader som jag hade 2011, om inte mer. Men säg samma för sakens skull. Pengarna ska förutom bostadskostnader täcka mat, räkningar, bilar, båt och eller sommarhuskostnader, barns aktiviteter, abonnemang och prenumerationer etc. Det vill säga saker du inte bara kan tacka nej till utan som normalt har en månatlig faktura.
Så ja, de 21 000 utöver som i goda dagar kan användas till shopping, resor och restaurangbesök kan naturligtvis med fördel jackas ner dag 1 i den nya situationen, även om du lär behöva åtminstone några tusen av dessa till fickpengar. Och förhoppningsvis har man inkomstförsäkring så att man får ut mer än 14 500 kr i månaden* för då blir det 4 500 back varje månad (uppåt tio tusen back om du behöver fickpengar att köpa medicin, nödvändiga kläder, frisör etc). Det är nämligen inte gjort i en handvändning att tratta ner de där löpande kostnaderna. Som du ser ovan tog det mig två år innan grafen ens börjar röra sig nedåt. Det berodde på flera faktorer - jag hade löpande abonnemang med bindningstid, jag var tvungen att hitta nya mer kostnadseffektiva lösningar vilket krävde investeringar i tid och energi, en bil behövde säljas, jag hade separationsångest (DN satt exempelvis väldigt långt inne) och annat som fördröjde det hela. Det var m a o inte gjort i ett yxhugg utan var en seg och långdragen process. Jag kan ju bara tänka mig om man har ett dyrt lantställe eller en båt och blir akut sjukskriven för utbrändhet och knappt orkar ta sig ur sängen - ska man då fara iväg och homestyla sin gård i Dalarna eller bottenlacka sin båt inför försäljning (heter det så, bottenlacka)? Tror inte det va, då ligger du nog rätt stadigt förankrad hemma. Men räkningarna fortsätter att trilla in och nu är leverantörerna inte lika kärvänliga som när du skaffade det där banklånet eller började prenumerera på det där kanalpaketet. Nu är det lite mer...italian mode.
Vad vill jag ha sagt? Jo, är du höginkomsttagare men lever i tron att du omedelbart kan vända på en femöring den dagen villkoren förändras - tänk om. En livssituation förändras sällan till det sämre långsamt och med framförhållning. Ekonomisk down-sizing däremot, är en rejält långsam process som kräver såväl framförhållning som fokus från räkningsmottagaren. Befinner du dig i en livskris är det troligtvis inte att se över abonnemangen som står högst upp på to do-listan. Om du i dagsläget har en snittlön på säg 22 000 kr netto i månaden är du troligtvis mer vaccinerad mot ekonomiskt totalhaveri eftersom din fallhöjd inte blir lika stor, särskilt inte om du har tecknat inkomst- eller sjukförsäkring. Men om du trillar från 40 netto till SGI eller oförsäkrad A-kassa kan du nog hålla dig för skratt både en och två gånger.
Överskatta inte din flexibla förmåga - du är ju trots allt bara människa och det tar i regel 200 000 år för oss att evolutionsanpassa oss till exempelvis ett par grader kyligare klimat. Yxa ner skiten redan idag så att du slipper fundera på hur du ska agera i en nödsituation. Om du redan i god tid innan en privatekonomisk katastrof tagit ekonomisk höjd för den, har du dels ett rejält stash på banken vilket gör att du under överskådlig tid inte behöver oroa dig över hur din katastrofsituation utvecklar sig - du har så att du kan betala dina slimmade räkningar i flera år framöver. Dessutom täcker SGI eller A-kassa hela eller större delen av dina slimmade löpande kostnader så att du kanske inte ens behöver ta av ditt stash innan situationen löst sig. En win-win! "Jamen man kan ju inte leva livet som att det kommer en olycka bakom hörnet - vad är det för ett liv - man måste ju njuta och ha det härligt, YOLO, pengarna kan man inte ta med sig i graaaa...." (visslande ljud från när jag puttar ner hen för Lyxfällanstupet där hen hör hemma).
Hade jag fått ut 40 000 kr i månaden vet jag i alla fall vad jag hade gjort - jag hade köpt aktier för 24 000 kr och gått på bio var tredje dag. Så kom inte här och säg att jag inte kan lyxa till det.
Mvh/
FruEfficientBadass
*Om du blir arbetslös och är med i en svensk a-kassa kan du få arbetslöshetsersättning, men aldrig mer än 80 % av ersättningstaket på 25 025 kr/mån. Det blir ungefär 14 500 kronor efter skatt. Källa: Unionen. Mitt tillägg: Langa in en 50-100 spänn extra per månad för tilläggsförsäkringen. Jag ser det som min antirynkkräm, jag får min skönhetssömn.
Jag håller med dig om att väldigt många kommer att få problem. Vi hade en diskussion om just arbetslöshet på kontoret där en arbetskamrat med skyldig min sa att hon inte var med i a-kassan men borde fixa det. Personligen skulle jag med 1-2 månaders varsel kunna bli av med alla abonnemang just nu. Normalt är abonnemanget av DI bundet under ett år men nu kommmer jag att ta en paus på ett år. I övrigt har jag valt att ibland betala lite mer för att slippa bindningstider. Jag är också med i a-kassan och motvilligt i facket för att få inkomstförsäkring.
SvaraRaderaNär jag köpte lägenheten räknade jag med att jag skulle klara mig om jag blev sjuk men det skulle verkligen vara en ingen extra budget som jag inte normalt vill leva på.
Plina din hotshot med DI och allt (kostar den f ö inte typ 5tkr/år)? Jag förstod inte den sista meningen. Att du skulle gå jämns med? Det är väl inte så illa, det är mer än de flesta skulle palla med på en femöring.
RaderaAngående DI så kostar den strax under 5 tkr om man har rabatt. Ordinariepris är över 7000 kr, vilket jag aldrig skulle betala.
RaderaVilken dålig meningsbyggnad. Vad jag ville säga var att jag skulle klara mig på sjukpenningen men då skulle det vara en väldigt avskalad budget. Inga extravaganser och inget utöver det absolut nödvändiga ryms där. Så helt enkelt inget som jag skulle vilja köra normalt utan en krisbudget helt enkelt.
Oj, det blev många helt enkelt. Jag skyller på att jag gått på påskledighet. :-)
Radera7000 för att läsa om att Karl-Johan är en sopa , is it worth it helt enkelt?
RaderaNej, inte för 7000 kr men så länge jag betalar nuvarande pris. Det ger en möjlighet att hänga med en del i samhällsdebatten och vad som händer inom industrin. Jag slipper alla snyfthistorier som finns i lokaltidningen och dagens eller veckas skottlossning.
RaderaAtt K-J inte skulle behålla jobbet om pappa inte ägde större delen av bolaget hade jag kunnat lista ut genom att se på mitt eget innehav.
Jag är så glad att jag hoppat på snålexpressen. Nu när jag planerar för och drömmer om högre inkomst så är det sparkontot jag ser i ett rosa sken. Inte krokodilväskor liksom. Om någon fortfarande köper krokodilväskor?
SvaraRaderaDet är lugnet ett större sparkapital skänker som jag strävar efter. Jag har verkligen allt jag kan önska mig. En frisk, rimligt lycklig familj. Ett boende jag älskar trots få kvadratmeter och låg standard. Jag har kläder, fritidsutrustning och fina vänner. Jag har ett sparkapital som åtminstone skulle rädda oss under ett år av elände. Om 20 miljoner skulle dimpa i mitt knä i helgen så skulle jag verkligen inte börja handla kapitalvaror (onödigt skit) eftersom allt ska TAS OM HAND! Jag vill inte ha massa saker eller kostsamma åtaganden runt mig. Jag vill vara fri att flura på i min takt, älska mina nära, peta i rabatten och bara vara. MEN, jag skulle köpa till några kvadrat på huset just för att kunna ha det lite mer skönt hemma. Vi har inget rum till barnet och barnet vill ha saker. Jag har en make och han släpper väder, det skulle spädas ut bättre på en större levnadsyta.
Morsan
Jag dööör av dina kommentarer morsan. Ja, några kvadrat till din man låter som en god investering. Och jag håller helt med - att få löka runt lite och inte känna att man drivs på i ett vansinnestempo för att hålla uppe sin dyra kostym är absolut a och o till min lycka.
RaderaBra skrivet Fru EB! Som student igen på äldre dar så räknade vi med att jag skulle behöva ta bidrag+fullt lån förutom min partners lön för att klara oss. Detta visade sig vara fel, efter en termin gick jag ner till bidragsnivå och se, det gick ju alldeles utmärkt att överleva, och leva lite faktiskt också. Bort med extras som klädinköp, dagstidning och inredningsmagasinsprenumerationer, inga resor (gjorde vi inte innan heller förvisso), helt enkelt leva efter studentbudget. Vi hade rätt låga löpande utgifter men vi skar bort det vi kunde även där. Så en rekommendation är att bli student så kan du prova på att leva ”fattigt”. Du kan ju alltid ångra dig och börja jobba igen (svenska studieledighetslagen är ju outstanding!).
SvaraRaderaMmm vilket bra sparknep - gå tillbaka till skolbänken ett år så kommer du per definition att vara en supersparare sen. Allt sitter i ditt huvud, men det är kanske det som är den plågsammaste av alla insikter.
RaderaLåt mig bidra med mitt lilla räkneexempel: Efter 3 år som sjukskriven i utmattningssyndrom lever jag på 13000 kr netto i månaden. Det täcker EXAKT mina utgifter, efter att jag tagit bort all konsumtion utöver mat, sjukvård, nödvändig transport, el, försäkringar. Har sagt upp Spotify, Netflix, DN mm och bytt till kontantkort med låg surfa. Fika, restaurang, nöje, kläder, smink finns inget utrymme för. Inte heller frisör och tandläkare, det får jag ta från sparkontot till. Det är en väldigt stor skillnad mellan att få ut 28 000 netto som frisk och 13 000 som sjuk. Jag har fram tills nu haft ett avtal i min anställning som givit mig extra pengar + en liten skvätt från en privat försäkring så det har rullat på med ca 22 000 i mån. Jag trodde ALDRIG att jag skulle vara sjuk i 3 år, så mitt hårdsparande och neddragningar startade jag tyvärr först i höstas. Och jag behöver få ner utgifterna ännu mer eftersom jag troligen inte kan gå tillbaka till mitt gamla jobb och om jag tar tjänstledighet medan jag arbetstränar på ett nytt ställe så sjunker min ersättning från Försäkringskassan ytterligare till 9500kr. Min hyra är 7100 och nej, jag har ingen sambo att dela hyran med. En flytt orkar jag inte heller pga sjukdomen.
SvaraRaderaSom tur är har jag pengar på banken och inte panik. Men, det räcker inte en evighet. Mitt absoluta råd är att se över hur stor sjukersättning du får och skaffa ordentlig privat försäkring medan du är ung och frisk!
P. S Förresten kan sjukdom också innebära att man inte KAN skära i vissa kostnader. Tex lägger jag mer på transport (bilpool + buss) nu än innan, pga att jag inte kan cykla. Och teoretiskt skulle jag kunna flytta ut från centrum och få billigare hyra, men skulle då behöva hjälp med att handla, bli skjutsad etc eftersom mitt utmattningssyndrom är väldigt fysiskt och gör att jag bara kan ta mig korta sträckor och behöver ha nära till allt för att klara vardagen.
RaderaHeavy shit Anonym. Belyser dilemmat med att vara högpresterande- man faller högt, jobbar i utbrändhetszonen och ser det komma för sent. Tack för att du berättar och hoppas det öppnar upp ögonen för en och annan högavlönad duktig flicka därute. Kram!
SvaraRaderaTack! Det är mitt mission numera att prata om detta och försöka rädda folk undan hålen i det sk skyddsnätet. Och rädda folk från att få UMS, det är inte den romantiserade personlighetsutveckling som ofta beskrivs i media. Yoga lite and find your true self... Not.
RaderaSkumt jag blev anonym. Även om Mia också är rätt anonymt... Jag hade en blogg när jag blev sjuk, men FK sa att jag skulle betraktas som fullt frisk om jag skrev där. Så den är stängd och jag är numera väldigt noga med sekretess.
Verkligen? Så intressant (att man inte får blogga om man ska anses vara sjuk). Nej, jag har förstått att det inte är Eat Pray Love-lyster på utbrändhet. Det som skrämmer mig är att folk ofta beskriver det som ”en blixt från klar himmel”, en dag står du där utan att veta hur man tankar eller vad man har för portkod. Båda de sakerna händer visserligen mig regelbundet men det beror på att jag är så otekniskt samt har dyskalkyli och ett sjukligt ointresse för siffror. Var det blixt för dig eller kunde du i backspegeln se att det varit på gång?
RaderaJag hade kronisk huvudvärk och svåra sömnproblem i 1,5 år som jag inte brydde mig om... Sista halvåret även tinnitus, yrsel av och till, allergier som fick spel, skum mage, minnesproblem mm mm. Så visst fick jag förvarning. Gick till och med till vårdcentralen och företagshälsovård flera ggr, och pratade med chefen. Ingen fattade hur illa det var och jag var jo inte deprimerad. Så jag bet ihop, hade ju inget livspussel att klaga på eftersom jag är 45+ och frivilligt utan barn. Så kom dagen då jag fick panikångest på ICA och alla helvetes symtom ovan dygnet runt varje dag. Kunde inte ens stå eller sitta upp i 30 minuter på flera månader. Jag tror aldrig jag kommer bli helt frisk. Har fortfarande nästan alla symtom kvar varje dag (utom ångest tack och lov!), om än i mildare form, men klarar iaf av att sköta min vardag.
RaderaBloggen får jag ofta frågor om. Den var helt privat, jag tjänade inga pengar på den. Men eftersom jag jobbade med kommunikation ansågs jag kunna arbeta heltid om jag uppdaterade bloggen...
Var det enligt dig på grund av arbetsbördan (ex timmar/workload) eller var det även andra faktorer som spelade in? Du behöver naturligtvis inte svara, jag är bara så nyfiken och har ingen i min närhet som blivit utbränd mer än måttligt dvs några veckor max en månad bort, vilket inte går att jämföra med det du varit/är med om.
Radera10 år med kronisk värk, enorm arbetsbörda, dåligt ledarskap = psykopat till chef, halvruttet förhållande, konstant press. Och det faktum att jag inte fick hjälp direkt, och dessutom fel diagnos (ångest syndrom) när jag väl blev sjukskriven gjorde det värre. Hela mitt första år som sjukskriven gjorde både jag och vården alla fel.
RaderaUsch, usch och usch. Bara psykopatcheferna i sig är ju skäl nog att vilja bli hönsbonde. Jag har haft två (båda råkade vara kvinnor men det var nog mest en slump kan en hoppas). Den senare varnade redan rekryteraren för :), en mer förståndig person hade lagt bena på ryggen redan där. Lyckligtvis blev jag på smällen rätt omgående så jag behövde bara jobba med henne i 7-8 månader. Key Learning: Man ska aldrig börja jobba på ett ställe som har en årliga personalomsättning på 100%.
RaderaJag tycker det är jättebra att du pratar om det Mia. Det behövs! Jag hade tre arbetskamrater som var den typiska duktiga flickan som gick in i väggen i ganska nära anslutning till varandra. Det lyckades i alla fall skrämma mig rejält. Och att börja släppa saker till andra eller helt enkelt skita i dom. T.ex har jag infört lata lördagar, dvs dagar som bara är för mig och utan måsten. Helgerna är mina och det krävs undvikande av en smärre katastrof för att jag ska jobba under helgerna.
SvaraRaderaHåller med Plina, hatten av till dig Mia
RaderaJa tack Mia för att du delar med dig. Det är värdefullt för både de som ärslar på i hetstempo och inte fattar att det kan gå illa, såväl för andra i din situation. Jag fick en ”lightvariant” för tre år sedan. Jag hade arbetat hårt och osmart, hade engagemang högt och lågt och så blev min bästa vän och yrkespartner allvarligt sjuk. Jag bara rasade. Blev hämtad av ambulans en dag då de trodde jag fått en stroke men det var ”bara” min genomklappning som stängde av hela systemet. Jag var hemma ca 6 månader. Min räddning blev faktiskt yoga då filosofin min lärare lär ut var så tröstande och livsbejakande. Mitt största mörker var att jag sörjde min kära vän i förväg och jag var nog redan utmattad av stress. Min vän blev mirakulöst frisk och nu för tiden säger jag nej nej nej nej till allt som inte är nödvändigt. Jag värnar om min tid med familjen och arbetar smartare. Visst blir jag lätt stressad fortfarande, men jag tar till knep för att bryta det bättre. Jag tar en ledig dag mitt i veckan utan att fundera om våra anställda rynkar på näsan. God bättring Mia, jag hoppas du repar dig fullt ut. Allt gott till alla där ute. Skit i pyntet om du inte orkar. Ha en påskmiddag där det är OK att bära långkallingar. Träffa inte släkt du inte orkar med. Värna dig själv och de dina. Säg nej till kraven och JAAA till livet som du vill ha det. Och bli en snålis så blir allt mycket lättare!
SvaraRaderaPastor Morsan
Ja herre min je, det var en svängig predikan. Jag ser verkligen att Pastor Morsan har en alternativ karriär som ambulerande föreläsare. Stoiskt att kalla en system shut down med ambulans för lightversion. Jag tar dig på orden och kommer i år att servera påskmiddag i långkalsong.
RaderaJag är själv drabbad, gick från 29000 ut till 12500kr första månaden så det såklart blivit fel med sjukintygen. Jag blir helt mörkrädd när människor inte förstår att det måste finnas en buffert att ta av när något oförutsett händer. Att vara öppen med att man drabbas tror jag är viktigt för att upplysa andra hur illa det kan gå om man är duktig flicka som fru EB skrev. Intressant att i mitt fall så ville inte min mamma att jag skulle berätta för min far. Den äldre generationen verkar fortfarande tycka att utbrändhet är inbillning?
SvaraRaderaIntressant. Men är det inte den äldre generationens förhållningssätt på all form av kommunikation? När jag var tonåring och fortfarande bodde hemma minns jag att jag min mamma inte ville att jag skulle berätta för hennes föräldrar (mina morföräldrar) att jag fått astma. Jag tror att framför allt kvinnorna i den generationen är måna om att lugnet ska behållas till varje pris. Är du sjukskriven nu alltså?
RaderaSjukskriven på 25% numera, april och maj.
RaderaTänkte på det här med tex inkomstförsäkring: jag undrar om det inte i de flesta fall hindrar många människor att omedelbart ta itu med sin ekonomi, dvs utgiftssidan som du skriver om här.
SvaraRaderaDet blir väldigt enkelt och bekvämt att bara låta det rulla på om vi tänker oss nivån 20 000 - 25 000 kr efter skatt och att det endast skiljer någon tusenlapp med försäkringen (eller flera inkomstförsäkringar och utgiftsförsäkringar och ränteförsäkringar mfl).
Kanske det är så att enkelt uttryckt många människor saknar mål med sitt sparande och ser pengar endast som något som ska eller kan konsumeras upp innan nästa löneutbetalning.
Har du tänkt på hur tyst det är från bankerna nuförtiden om pensionssparande? Nu när det avdragsgilla pensionssparande sedan några år tillbaka är borttaget (för de allra allra flesta) men behovet från vanliga människor är om möjligt ännu större än tidigare, ja då är det tyst från bankernas sida. Förr tapetserades stan med budskapet om hur låg pensionen skulle bli och om du bara köper (dyra) bankfonder så slipper du tänka på det framöver.
På stycke ett säger jag spot on - jag var precis likadan själv fram till 2011 så jag har egen erfarenhet av hur hjärnan funkar kring detta (särskilt om alla runt omkring en agerar likadant och enda samtalsämnena är nästa konsumtionsprojekt, som man med viss sannolikhet tar lån för att genomföra). Också kopplat till det du skriver i stycke två - det finns ingen kraft i samhället (förutom Ung Privatekonomi, Unga Aktiesparare och dylika organisationer) som uppmuntrar sparande. Jag älskar Alex & Sigges podcast men blir galen när de gör sina spons-inslag om Lendo. Som att det är ett Smart Drag med Lendo?!? Det är ju den här typen av budskap svenne banan får dagligen och noll incitament till att spara i ISK e d. Jag håller med dig om att det är mycket märkligt att bankerna inte gör en charmoffensiv gällande pensionsspar -det borde vara öppet mål nu att klämma in lite pop-ups med grånade modeller och klick direkt in på landningssida ISK och "så här köper du våra svindyra fonder"-budskap. Men de tjänar väl inte lika bra på sina fondprodukter som på sina konsumtionslåneprodukter. Enda sättet man kan förhålla sig till våra bank- och låneinstitut utan att behöva våldtäktsduscha efteråt är att köpa aktier i dem så att man åtminstone får vara med och att dela på vår kollektiva dumhets avkastning. Vilket gör mig till en gam men hellre en gam än en godtrogen dam.
RaderaTyst om pensionssparande? Ni har väl inte missat Pensionsmyndighetens reklam? Om man bara varit duktig och jobbat och betalat skatt och sett till att ha tjänstepension så kan man lugnt somna om, allt är frid och fröjd? Jag undrar hur många som går på det, och som kommer att få ett brutalt uppvaknande när det är dags att gå i pension.
RaderaJag väntar nu bara på nästa steg. Först höjd ISK-skatt. Sen kommer väl återinförande av arvsskatt, gåvoskatt och förmögenhetsskatt. Jag utgår från att ränteavdraget på lån inte kommer att röras, trots att det vore det mest logiska.
Ja vad är det jag inte fattar med ränteavdraget, varför rör man inte det?
RaderaJag håller med om att det är superviktigt att veta vad man kan strama åt i sin ekonomi, och hur mycket pengar det rör sig om. Jag har vad jag betraktar som fasta avgifter (boende inkl amortering och ränta, el, hemförsäkring, fackavgift/a-kassa samt sjuk- och olycksfallsförsäkring) på i runda slängar 10000 kr/månad. Allt annat ser jag som rörliga utgifter som kanske inte helt kan tas bort (mat behöver jag men absolut inte så dyr mat som idag när en del av matbudgeten kan ses som nöje snarare än livsmedel, en och annan SL-biljett kan vara nödvändigt) men det mesta kan helt läggas på is. Netflix? Kul, men jag dör inte om jag inte har det. Telefon? Just nu betalar jobbet för min telefon och abonnemang, men blir jag arbetslös så köper jag en billig lur och tecknar ett svinbilligt abonnemang typ Hallon/Vimla.
SvaraRadera...med andra ord, jag skulle faktiskt klara mig på a-kassa. Jag har inkomstförsäkring, men den skulle gå rätt in på sparkontot så att jag kan klara mig bättre även om jag blir långtidsarbetslös.
RaderaNinni - ett födogeni. Jag kan riktigt se dig sitta på balkongen, sippa martini och prata i hallontelefon, ganska nöjd med din långtidsarbetslöshet.
Radera