onsdag 11 april 2018

Mitt nya jobb

Jag skriver detta inlägg tio arbetsdagar efter att jag börjat mitt nya jobb. Jag lovade mig själv att försöka fånga de första intrycken omgående, eftersom de tenderar att försvinna snabbt, som sandformationer i vattenbrynet på generisk charterdestination. Jag kommer ju från den traditionella företagsvärlden och har alltid jobbat i, hur ska jag uttrycka mig...pretentiösa organisationer. Inte nödvändigtvis coola eller åtråvärda företag, bara firmor som tar sig själva på mycket stort allvar. Man går liksom alltid runt lite på helspänn i rädsla över att ha trampat över någon organisatorisk osynlig linje, ha yppat pseudohemlig pseudoinformation till "fel" spelare, råkat sätta fel snubbe på cc alternativt missat att sätta rätt snubbe på cc osv.


Männen på bilden har cc:at varandra med framgång


Nu hoppade jag ju ut i det stora okända genom att ge en sådan organisation fräcka fingret och istället börja i en start-up. Och mitt första omdöme är detta: Kaos. Jag känner mig som Törnrosa som efter tio års sömn väcks, inte av en prins kyss utan venture capital kick in the ass. Allt jag vet måste jag lära om, inga spelregler går att applicera. Det jag tidigare klarat mig bra på - att avkoda hiearkier och spela det politiska spelet, att vara duktig (effektivisera processer, strukturera, komma i tid till möten, föra protokoll och implementera to-do:s) räknas noll. Det enda som betyder något är att dra in deg nog till nästa insamlingsrunda - som infaller vid årsskiftet. Budgeten är inte aggressiv - den är stenknäpp. I en vanlig organisation hade man inte väntat sig en sådan utvecklingskurva på fem år - nu ska vi göra det på tre fjärdedels år.*


Andra dagen kastades jag in i en rekrytering. Tredje dagen ombads jag skissa upp en årsplan. Men det var lugnt, min chef frågade mig vid 11 inför ett möte klockan 14 så jag hade ju hela lunchen på mig. Jag lyckades förhala det till dagen efter och satt uppe halva natten och gjorde grafer. Precis som att han brydde sig om dem - han hummade sig otåligt igenom min förnäma lilla powerpoint och gav mig klartecken redan innan jag kommit till sista sliden. Andra veckan var min chef sjuk och då kom det ett meddelande på chatten att gruppen skulle rapportera till mig och plötsligt var jag jagad även av hans chef eftersom det var månadsslut. Jag som knappt hittade in i säljstödssystemet. Under de här veckorna rullade man även ut en helt ny grafisk profil och öppnade upp en ny marknad i ett utom-europeiskt land. Och anställde...var det fyra eller fem pers? Och gjorde sig av med två?** Jag tappar räkningen, det var som en tombolaupplevelse.

Jag har kort sagt aldrig varit med om något liknande och min ryggradsreflex är att dra i nödbromsen och köra de rationella argumenten: "Bör vi inte öka på antalet huvuden först då vi ser att vi har en bärande affär? Alternativt optimera de resurser vi redan har istället för att slänga in nytt folk?". Det tog mig tio dagar att fatta att detta var icke-frågor. I en start-up finns inget skynda långsamt eller växa organiskt. Det finns bara en växel och det är max, ända in i kaklet - nästa insamlingsrunda. Att växa i antal huvuden är en del av denna show - att öka omsättning och volym är en hygienfaktor.

Så jag har här två val: Att sitta och vrida händerna ängsligt i knät och tycka att alla är irrationella och söka första bästa jobb utanför den här sfären. Eller så ser jag det som en resa in i lustiga huset som med största sannolikhet kommer att bli en upplevelse att minnas. Åtminstone tills jag blir underkänd och får gå, vilket enligt mina estimat kommer att ske senast påsken 2019***. En sak vet jag - det kommer att gå fort. En dag på mitt förra jobb tog tre år. En dag på det här stället tar tre minuter.

Min vän Marknadsförar-L, som för övrigt var den som tipsade om den här tjänsten, beskrev mötet med start-ups träffande: "Det är som att vara nyförälskad - härligt men väldigt jobbigt". Så sa för övrigt också vår VD: Ett Venture Capital-finansierat företag som växer ser bra ut på utsidan men är vansinnigt på insidan. Någon som har liknande upplevelser? Hur ska man förhålla sig?

Med vänlig hälsning/
FruEfficientBadass

* Ett par dagar innan publicering av detta inlägg kom dessutom nya direktiv på mailen - nästsa insamlingsrunda är inte till årsskiftet utan i JUNI! Alltså...NU I JUNI! Vi pratar inte försäljning av kopieringspapper här, det är en rätt innovativ och komplex produkt som hos stora företag kanske upphandlas med ett års framförhållning.
** Och de två var inte ens ledsna - de verkade mycket nöjda och glada genom hela slutspurten.
*** Reviderat estimat efter de nya direktiven: Juni 2018. 

40 kommentarer:

  1. Låter som den perfekta start-upen för utmattningssyndrom. Skulle ALDRIG sätta min fot i en sådan organisation som har samtliga riskfaktorer för att bränna ut medarbetare. Av rena hälsoskäl. Sedan är det säkert jätteintressant, utvecklande, bra merit etc.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mhum. Nu känner jag mig plötsligt väldigt naiv. Men till saken hör att ovan var inget jag fick insålt vid intervjutillfället, jag trodde nog att det var mer långsiktigt.

      Radera
    2. Tror inte alls du är naiv! Bristande och hysterisk arbetsmiljö brukar det inte skrytas över. Vad du gör, börja inte KÄMPA - bättre att söka nytt.

      Förresten! Vad bra Frugalwoodsboken är. Var lite otålig över att hon skriver så mycket om bakgrunden, men sen kom jag på att det var intressant eftersom den är vähäldigt olik min bakgrund.

      Radera
    3. Tack för tröst och tips. Jag håller med - det var lite segt i början men sen mejslades konturerna fram. Hon säger kloka saker som att hon sett båda ändarna på pengaskalan – att tricket är att ha lagom, inte för lite och inte för mycket (från NY-tiden).

      Radera
  2. Plockepinnverksamhet, dålig struktur, ordning och planering på vägen till målet, grogrund för utmattning. Ibland undra man om det idag är en strategi, att strunta i det mänskliga kapitalet och bara köra på ända in i kaklet med folk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Plockepinnverksamhet" - taget! Jag tror inte att det är en ondsint strategi, men jag tror att det är rätt vanligt i startups att det är gasa bromsa tuta och kör. De flesta här är så täta från tidigare lanseringar att de inte anser att det är hela världen om det blir over and out.

      Radera
  3. Plötsligt blir jag oerhört tacksam över mitt jobb. Jag gör mina arbetsuppgifter i lugn takt och får massor med beröm från alla möjliga håll (för att jag gör det jag är betald att göra). Förvisso första jobbet jag haft där jag fått beröm, men det kaos du beskriver skulle jag aldrig ställa upp på. Jag hade återvänt till min nära-väggen-upplevelse inom ett par veckor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lägg in ett gott ord för mig will ya? Jag vill också jobba på ditt jobb.

      Radera
  4. Vilken livingafi-flash jag fick när jag läste det här inlägget! Blandat med lite Aaron Clarey, om han är bekant. Han är en liiiite argare variant av frugalisterna, ibland lite överdriven men ofta spot on :-)

    Mvh
    Newman

    Hoppas att det blir bättre. Annars finns det säkert någon annan som vill betala för din kompetens!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Taskig redigering...;-)

      Radera
    2. Känner inte till Aron, får kolla

      Radera
  5. Låter som det finns vissa likheter med HBO-serien 'Silicon Valley'
    https://www.youtube.com/watch?v=69V__a49xtw

    Fast verkligheten överträffar alltid dikten.

    För de flesta tar det några år innan de går sönder, så det blir intressant att läsa dina inlägg som handlar om jobbet de närmaste åren, du har väl sett till att ha bra försäkringar samt en bra exit-paragraf i ditt anställningsavtal?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Några år blir det inte snack om här, jag blir nog bara kvar här några månader - oavsett vad jag själv vill. Inga exitparagrafer men bra försäkringar (jag skrev om det i decemberserien om "Tidig pension"). Det är helt enkelt inte hela världen om jag får kicken.

      Radera
  6. Och här sitter jag en eftermiddag, avdelningsmöte på ett stort svenskt möbelföretag, och lyssnar på corporate BS. Om jag räknar ner till australien? Nehejdå, det här är ju "super inspiring" *ironi*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och skulle du få stresskänningar kan jag varmt rekommendera www.tomasochdennis.se för de har kanske världens bästa podcast om mental hälsa och stresshantering.

      Radera
    2. Låter "toppen". Tack för pod-tips, precis vad jag behövde. Sitter nämligen och ägnar mig åt repetetivt arbete i kontorslandskap med lurar på.

      Radera
  7. I mina ögon, genom din beskrivning, ser det ut som ett riktigt mardrömsjobb. Skulle inte vilja byta skor med dig.

    SvaraRadera
  8. Jag var på en utbildning igår om stabsmetodik vid mer eller mindre allvarliga händelser. Anledningen till kaos i organisationer eller grupper var att trots planer och tydliga mål börjar folk bilda sig en egen uppfattning om läget och agerar på egen hand, ofta i god tro, istället för att följa den gemensamma planen. Detta och bristen på sk omfallsplan, vad händer om X händer?, tvingar fram snabba ogenomtänkta lösningar för att försöka rädda eller i bästa fall styra upp kaoset. Det låter som ett företag som sysslar med brandsläckning av hastigt uppkomna bränder istället för att bli långsiktigt lönsamt. Men ta det lugnt och gör som jag, dröm dig bort till fjärran strand eller läs nåt om kvantmekanik så kan du distansera dig sådär lagom från det hela!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just kvanrmekaniken hoppar jag men jag kommer drömma om fjärran (budget-resa-i-lågsäsong) strand as of today

      Radera
  9. Det du beskriver är nog mycket vanligt i en start-up. Jag arbetar själv i ett såkallat scale-up och upplever detsamma förutom att... jag tycker att det är hur kul som helst! Man kan dock mycket riktigt inte hålla på så där hur länge som helst. Så se det som en erfarenhet, en möjlighet att få inblick i "the crazy world of start-ups" med sina berg och dalar. Och vet du vad? Med din erfarenhet från den traditionella företagsvärlden har du förmodligen mycket att bidra med.

    Ha det så kul så länge det varar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack V! Det ska jag. Eftersom allt känns som på låtsas (budgetar särskilt) är det bara att smeta på ett leende.

      Radera
  10. Intressant! Jag har själv sneglat lite suget på start-ups för att jag har så ledsnat på all corporate bs och skulle vara intresserad av den lite hands on approachen. Jag tror också att det kommer att vara en övergångsperiod i början. Det förutsätter att jag kan casha in inom några år dock för är inte beredd att jobba galet utan att få något annat än en vanlig lön. Jag tror man får slänga storföretagsmentaliteten och se det som ett äventyr under några år. Har man den ekonomiska tryggheten så behöver det inte heller vara lika stressande för man kan ju alltid dra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Innan jag hoppade på hade jag lite tankar om att pytsa in men nu är jag glad att det inte kom på tal (ifall jag inte står ut och måste dra). Tror du har en poäng där med övergångsperiod men jag tror att den slår mkt olika ut beroende på vem man är. Jag kanske är mer trad än jag trott 😞

      Radera
    2. Menar du investera egna pengar? Det är jag inte intressserad av i vart fall i ett tidigt skedd däremot tycker jag det borde ingå i kompensationspaketet att få del i företaget efter en viss tid. Ngt ska man ha i utbyte för alla timmar man lägger in. Annars är jag inte intresserad.

      Tror du inte det gäller att klura ut spelet där för ett spel finns det på alla ställen? När jag gick över från myndighet där man hade viss lingo så fick man byta ut den mot konsultlingo. Jag kan helt ärligt säga att efter ca 2,5 år så handlar det mesta om debiteringsgrad och indragna affärer. Så jag spelar med även om jag skiter i vissa saker. På myndighet så handlar det om handläggningstider och antal avgjorda ärenden. Sen måste man spela med i trivselspelen och fika i vart fall tillräckligt ofta oavsett om man håller på att dö av tristess över samtalsämnena.

      Radera
    3. Egna pengar ja, inte för att jag är så tät, mer för att visa att jag tror på idén (det gör jag fortfarande, bara inte så snabbt som de gör).

      Radera
    4. En fråga, apropå det du beskriver ovan, jag aldrig lyckas klura ut (den är som hönan & ägget): Vad är bäst: Gå från stort, stabilt med segt till mer agilt, entreprenöriellt & kaotiskt, eller tvärtom? Rent inlärningsmässigt/kompetensmässigt menar jag, det man är med omförst borde ju forma mer tänker jag?

      Radera
    5. Svår fråga. Jag tror inte det finns ngt bra svar. Jag har jobbat i olika sorters organisationer och i alla finns det sätt att få saker och ting att hända. Det gäller bara att klura ut vem som är rätt person för detta. Det fina med stora organisationer är ju också att man kan begrava saker i byråkratin ibland om man inte är intresserad av att genomföra något.

      Radera
    6. Undrar hur stor andel av arbetskraften som har adminbegravning som primärt angreppssätt. Ovetandes menar jag. Håller med om att det går att manövrera även en Finlandsfärja framåt men det kräver skills.

      Radera
    7. Det beror nog på. Det finns många duktiga flickor och pojkar i arbetskraften. Jag tror faktiskt mkt av den administrativa skulle kunna elimineras för det mäts en massa onödigt skit.

      Inte bara talang utan också tålamod. Det som i vissa organisationer tar tre månader tar 1,5 år i andra. I vissa fall får man justera den ursprungliga tidplanen rejält. Har just nu ett projekt där de två övriga deltagarna har varit skeptiska i olika grad. Idag sa faktiskt den ena deltagaren att även om hon var skeptiskt till projektet först så kan hon se fördelarna med att skapa processen. Wohoo!

      Radera
    8. Och jag låter gammal och cynisk fastän jag inte ens är 40! Stön!

      Radera
    9. Visst är det så (shit differs). Hade en 60+ kollega i LG på förra stället som det tog en kvart för att pekfingervalsa sig igenom ett treraders mail ochdå lyckades han ändå inte få med stor bokstav på hej, du kan ju tänka dig förändringsprocessen där. Plina, det är vid 37 man är som äldst, sen vänder det!

      Radera
    10. Teknik och vissa äldre är ett kapitel i sig. Å andra sidan var den organisation som det var lättast att få igenom ändringar en som leddes av 66-årig pekfingervalsare och organisationen bestod mestadels av damer och herrar plus 50. Efter en kort diskussion av mitt förslag beslutade chefen om ändringen och den genomfördes med mig som stöd för den administrativa personalen som inte motsatte sig en lättare arbetsbörda. Annan organisation samma grej, där diskuterades det i evigheter och det gav mig gråa hår. Jag lämnade innan implementeringen var färdig.

      Härligt! Jag fyller 37 snart och ska börja i skolan igen så det måste ju stämma. :p

      Radera
  11. Ooops! Så tacksam över att inte ha din tjänst. Men den är säkert både utmanande och lärorik. Önskar dig all lycka till i utforskandet av den. Skriver mitt andra inlägg i din blogg (eftersom jag sitter vid datorn, är alldeles för lat och gammal för att orka skriva längre inlägg på padda eller telefon). Förra gången var när du sagt upp dig och jag gjort detsamma. Det blev inte sura miner vid uppsägningen (förutom en kollega som blev så ledsen så hon fick tårar i ögonen) men väl när jag nämnde min nya arbetsgivare. Då blev det snack om illojalitet och annan dynga. Min fd kollega som jobbar hos den arbetsgivaren, fick ett mejl från vd:n där han blev anklagad att stjäla personal och kunder... Friskt beteende, nej. Min numera nuvarande kollega har varit väldigt rakryggad men vissa kunder har valt att kontakta honom eftersom de haft en god relation. Mitt nya jobb är inte tråkigare visade det sig, tvärtom roligare och mer stimulerande. Alla "gnäller" alltid över jobb och chefer men jag kan lugnt hävda att det de gnäller över ser jag som petitesser, men det är ju vad man är van vid. Att jag sen fick fem dagars lugn och ro och inlärning innan den person jag skulle ersätta blev akut sjuk och nu ligger på sjukhus (övervakad i numera stabilt läge lyckligtvis) gjorde att jag är något mer pressad men inte en tiondel av hur jag var på förra jobbet. Har äntligen sovit en hel natt.

    Tack för en fantastisk blogg som både roar och lär! Kommer troligtvis vara fortsatt slö med att kommentera men finns med dig i tankarna! :) / C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å rara C så härligt att du landat bra på ditt nya ställe. Och jag kan knappt beskriva hur härligt det är att ha denna stormtrupp att backa upp mitt psyke med.

      Radera
  12. Oj, jag känner hur min puls går upp bara att läsa inlägget. Att jobba på den arbetsplasten... tror att jag hellre skulle gnaga av min högra arm.
    Jag jobbar en hel del med arbetsmiljöfrågor och din beskrivning är i princip motsatsen av hela delen av lagstiftningen som omfattar den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Att jobba på en arbetsplats med full fart, fine. Men i ett fullständigt kaos... Jag kan bara rekommendera dig att om du vill vara kvar, försök hitta ett sätt där du kan hitta ett mentalt lugn.
    Ta hand om dig och kom ihåg att ingen kommer att tack dig för att du går in i väggen eller bränner dig på andra sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inser detta. Jag tror som sagt inte att min tid här blir så lång men i väntan på avslut ska jag absolut anamma föreslagen approach. Jag sover sedan ngn vecka som en klubbad säl (i början vaknade jag mitt i natten och kunde inte somba om) vilket kanske är ett tecken på att jag mentalt lyckas fjärma mig.

      Radera
  13. Gaargh, tror du måste komma och jobba på mitt jobb i stället. Folk går hem i tid och äter lunch.

    SvaraRadera
  14. Väldigt intressant inlägg! Kul att höra om nya jobbet, de viktiga med företag som är rätt ostrukturerade är att lära sig vilka saker som är viktiga och inte. Jag har dock inte jobbat på något stort strukturerat företag, men jag tycker att strukturerna i dem verkar jobbiga och jag förstår inte varför folk orkar bry sig om hierarkier. Jag tycker att det viktiga i mindre strukturerade företag är att lära sig vad som är viktigt att lägga tid på och att se till att inte få för mycket uppgifter slängt på en. Ofta jobbar cheferna för mycket och har inte koll på hur mycket alla andra jobbar, så det gäller att kunna säga ifrån om de slänger på en för mycket. Hoppas du vänjer dig och får kul på nya jobbet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej minimalistspararen och tack! Ja jag håller med om att hiearkier kan vara störande. Men det finns ju ett par fördelar med någon form av arbetsledarstruktur, så att inte alla alt ingen springer på samma boll. Jag har fått det tydligt förklarat vad som gills här: Show us the money! Om jag inte lyckas göra det innan provanställningen är slut i september är jag slut.

      Radera
    2. Oj, låter som en rätt oskön arbetsgivare. Hoppas att det löser sig med situationen, annars finns ju andra jobb!

      Radera

The Art of Frugal Hedonism Del 7 - Ekonomin är en bitch

I mitten av 1900-talet var det många - däribland Keynes och president Eisenhower - som förutspådde att den genomsnittliga arbetstiden i takt...