torsdag 12 juli 2018

Fat Cats

För ett tag sedan blev jag under en och samma dag kontaktad av inte mindre än tre vänner & bekanta på temat fat cat. Tydligen har jag och min omgivning gemensamt gjort transitionen från unga stjärnskott till en bunt Katten Gustaf:s som hellre ligger hemma och äter lasagne än kastar oss in i ”nya utmaningar". Alternativt har man blivit gammal och erfaren men dessvärre lite omotiverad på köpe. 




Samtal 1: En gammal kollega från förr tillika vän. Vi har inte hörts på ett halvår. 
Jag: "Hur är det på jobbet då, är du på väg bort?"
Hon: "Felformulering, du menar 'På hur många sätt önskar jag mig bort'?"

Samtal 2: Min gamla chef är i rekryteringsprocess och behöver mig som referens. 
Jag: "Så spännande, att du ska driva ett kulturförändringsarbete och skapa motivation hos ett gäng äldre, otaggade medarbetare?"
Han: "Suck."

Samtal 3: En nära vän skickar ett sms. Detta är direkt saxat: "Jag måste bolla med dig. Paus i möte där jag fått reda på att de ska halvera vår verksamhet nästa år. Utköpsmöjligheter."


Reflektioner

Samtal 1: Hos merparten av mina vänner har det sedan ett par år tillbaka infunnit sig en känsla av desillusion och "var det inte mer?". Många laborerar med alternativa livsplaner, som att sälja boende och flytta till Spanien eller starta egen låda, bli hundvakter eller ta andra enklare påhugg. Den spikraka akademikerkarriären känns för många som en dyster prognos. Särskilt efter GDPR.*

Samtal 2: Min gamla chef är duktig och därtill speedad av någon form av diagnos, så han kommer nog att få liv i dököttet. Åtminstone temporärt. Men han kändes inte helt taggad på att ta tag i uppgiften igen.

Samtal 3: En information av det slaget ("risk för kick") hade förr om åren mottagits med bestörtning och beklagan. Jag förstod i samma sekund jag fick sms:et att det var glädjeyra i luften. Lite som att vinna på Lotto - kanske ett års lön? För att slippa gå dit? Nyp mig i armen broder!

Jag har vaga minnen av hur jag som 23+ betraktade de småtrötta och småfeta 40-plussarna på jobbet som skadat gods och lovade mig själv att jag aldrig någonsin skulle bli så oengagerad och blasé som de. NU ÄR JAG HÄR MANNEN!** Och vet du vad det ytterst märkliga är? Jag gillar't! Jag tycker nästan synd om de små karriäristerna som engagerar sig så förbaskat och verkligen bryr sig om sakernas tillstånd. Jag tänker också på all privat skit erfarenhet de ska samla på sig. Graviditeter, separationer, förlossningar, deklarationer, cellprover, ledarskapsutbildningar, solskador, löss, parasiter, vinterkräksjukor***. Själv har man varit igenom en del hållpunkter och jag längtar sannerligen inte tillbaka. Jag är helt nöjd där jag är. Fat Cat Lingering.

Jag har en fråga riktad till de yngre läsarna (jag vet att ni finns där, Rebecka och c/o): Hur ser ni på oss 40+:are? Som skadat gods eller senior expertiz?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Den som aldrig spar blir aldrig rik D.s.

* Helt otroligt hur ett EU-direktiv så effektivt förmått att suga musten ur en hel generation kontorsarbetare på så kort tid.
** Visst är det osmakligt när 40+-are försöker låta ungdomliga?
*** De sista står i direkt samband med punkt "förlossningar"

28 kommentarer:

  1. Jag tycker det är en skillnad mellan personerna som var kvar och bara gnällde över livet samt personer som är kvar och försöker visa en ok front. Är man apless och negativ till allt så bör man byta jobb för vem vill bli en bitterkärring.

    Jag kan inte gå till jobbet varje dag och sucka vilket skit det är även om jag skulle känna det. Har faktiskt haft en diskussion med tre kollegor som jag litar på de närmaste dagarna där jag sagt att jag är less och om jag kan hindra det inte kommer tillbaka efter min tjänstledighet. Däremot är det inget som jag kommer att vara öppen med för resten av kollegorna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan skriva under på ditt första stycke, Plina! Är strax över 40 och bytte för 1.5 år sen arbetsgivare efter 15 år på samma ställe (dock på fyra olika tjänster). Kände att jag behövde lite ny energi för att orka med de sista åren som lönearbetare (räknar med att kunna sluta jobba innan 50). Har insett att jag aldrig kommer att hitta ett arbete jag älskar, men nu har jag ett som är ok och där jag slipper gå runt som en sur och bitter typ.

      Radera
    2. Det är jättebra gjort Tinga! Jag har insett samma sak om jobb som jag älskar. Eller i vart fall utan att omskola mig eller göra något helt annat än det jag för tillfället gör.

      Radera
    3. Spännande Plina att du kommit ut inför några kollegor. Jag började faktiskt berätta för min gamla chef, efter att jag sagt upp mig. Jag hade nämligen hört honom hinta FIRE-liknande tankar vid chardonnaytillfälle. Men när jag såg fågelholksminen la jag ner. Han menade nog tidig pension som i ”gå vid 61”.

      Radera
    4. Jag har inte sagt ett pip om tidig pension, däremot att jag är apless på jobbet. Det visade sig att jag inte var den enda som funderade på alternativ karriär. Två av mina kollegor har jag jobbat med redan på förra arbetsplatsen. Man kan säga att vi följts åt. Och eftersom jag kommer att söka en specifik tjänst på min förra arbetsplats vet jag att de ändå skulle få reda på det via skvallret.

      Radera
  2. Jag är precis mellan 30 och 40 men är tragiskt nog så otroligt trött på mitt jobb. Har ett på pappret ok akademiskt jobb men de sista årens press har verkligen sugit musten ur mig. Det är helt enkelt inte roligt längre och känner mig på riktigt som en ledsen fågel i en bur. Blir inte bättre av att jag under denna tid haft alla symptom på utmattningssyndrom. Biter dock ihop och försöker vara en förebild för mina yngre kollegor men letar jobb och ska bort så fort jag kan. Har ingen illusion om att nästa ställe kommer vara bättre men får kanske ett litet andrum en stund så att jag kan fortsätta att planera för hur jag ska lyckas ta mig ur ”the prison camp” (för att citera the escape artist) så fort som möjligt. Enda positiva med att känna så här är att man blir väldigt motiverad till en hög sparkvot, vad är lite shopping och annat lull värt mot att aldrig mer behöva gå till ett kontor med öppet landskap, prestationsdokument, GDPR och en massa annat CBS dagarna i ända?
    Mvh LM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har du funderar på att ta tjänsteledigt för att studera? Välj någon lätt kurs och ta det lugnt och vila upp dig. Så kan du komma tillbaka till jobbsökandet med ny energi.

      Radera
    2. Håller med Plina. Det är mycket lätt att se tydligt och coacha utifrån, betydligt svårare när man väl sitter inne. ”Som en ledsen fågel i en bur”; stackars LM (jag vet exakt hur du känner). Jag kommer återkomma till ämnet i höst eftersom det skett en game changer majeure här nyligen (men jag måste posta allt i drafts innan jag kan gå in på den biten), kan jag vittna om att Plinas ord ovan är nyckel. Att ta ett tags permission från prison camp har livsomvälvande potential. Och minns: hälsan först. Har du inte den är du rökt. Känner du på riktigt symptom på utmattningsdyndrom är det du som går till läkaren pronto fröken. Inget är så dåligt för din sparkvot som långtidssjukskrivning. Kram!

      Radera
    3. Marsch iväg till doktorn! Jag bet också ihop, bytte jobb mm och gick med symtom i flera år. Nu har jag varit sjukskriven på heltid i 3,5 år och är inte i närheten av att kunna jobba eftersom jag har konstant yrsel, huvudvärk, influenssvärk mm och har svårt att klara vardagen. Jag var också en strävsam akademiker, livrädd för att bli sjukskriven. Nu är ju ag en blöt fläck. Och nej, jag har inte ME. Bara ett rejält utmattningssyndrom, jag fick tyvärr inte instagramvarianten då man yogar lite, käkar lchf, finner sig själv och är på banan inom ett år. Så. Slut pa dagens utmattnings-rant.

      Radera
    4. Kallas ibland kroniskt trötthetssyndrom, eller ME/CFS. Minns inte vad det står för. Men det är en autoimmun kronisk sjukdom där kroppen angriper sig själv och bla skadar energiproduktion i cellerna. Har inget med stress att göra, även om många symtom liknar ett kraftigt utmattningssyndrom (därför får jag ofta frpgan/förslaget att jag har me) . Har varit en del uppmärksamhet om det i media då många utförsäkras. Finns ingen bot.

      Radera
    5. Jag känner flera personer som fått utmattningssyndrom. Mer eller mindre långvariga men det har verkligen fått mig att tänka till. Och i princip vägra helgjobb. Ingen arbetsgivare är värd hälsan och de kommer inte heller att tacka dig. Sätt dig själv alltid i första rum för mår du inte bra så spelar inget annat roll!

      Radera
    6. @Mia; just det, hörde ”Kropp & själ” om det för ett par år sedan, en egenföretagande arkitekt som fått som influensa efter en Thailandsresa och idag måste förvara hundmaten vid golvet för att orka hälla upp den. Så vidrigt och sorgligt. En total mardröm!

      Radera
  3. Känner så igen mig i det mesta du skriver. Lång akademisk utbildning, chefskarriär, fyller 40 i år. Så trött på arbetslivet. Har i dagarna fått nytt jobb som jag ska börja på efter sommaren. Visst ska det bli kul med nya ansikten och uppgifter, men framför allt så glädjs jag åt hur mycket snabbare jag kommer nå FIRE. Knappt en dag går utan att jag sitter och gör en uträkning eller fundering på vad den nya lönen och förmånerna kommer innebära. Just detta att räkna på år, månader, dagar till FIRE ger så stor njutning.

    Det bästa med mitt nya jobb (förutom lönehöjningen så klart) är att de erbjuder löneväxling. De kommande åren kommer min man och jag båda maxa inbetalningarna till tjänstepensionen (vi pratar sammanlagt ca 40 000 kr/månad). Jobba sex år till, sedan flytta utomlands och njuta av FIRE. När vi sedan får ta ut våra tjänstepensioner (min man fyller 55 om 12 år) så betalar vi en ganska låg skatt (0-25% beroende på var vi bosätter oss) istället för nuvarande 60 %. Det här med tjänstepensionen skrivs det inte så mycket om inom FIRE-världen. För oss kommer det göra stor skillnad.

    SvaraRadera
  4. @ Familjeekonomen - Tolkar jag dina två sista meningar rätt som att folk i gemen inte räknar med det tillskott pension i allmänhet (och tjänstepension i synnerhet) ger, dvs du behöver inte slaviskt följa 4%-regeln? Eller menar du att det talas för lite löneväxling?

    SvaraRadera
  5. Trodde att "skadat gods" enbart stod för ogifta kvinnor som förlorat sin oskuld! Att vi över 40 skulle uppfattas lite negativt av yngre har aldrig föresvävat mig. Men så tror folk aldrig att jag passerat 36 heller. Never! Fastän jag är 44. Alltså kan jag inte uppfattas som skadat gods. Inte i någon av bemärkelserna faktiskt. ;-) /Eva

    SvaraRadera
  6. Både och. Onkel Tom har skrivit/vloggat lite om uttag av tjänstepension under en del av den FIRE-tiden men annars verkar de flesta bloggare inte fundera på så mycket på detta tillskott av pengar. Löneväxling för mer tjänstepension skrivs det inte heller så mycket om av oss FIRE-orienterade. För oss borde det vara intressantare eftersom vi kan styra våra inkomster/uttag på ett annat sätt löneslavar. En tredje sak som inte nämns särskilt ofta i den svenska bloggvärlden är geoarbitrage som vi är inne på (dvs plocka ut våra tjänstepensioner i annat land, pensionsmaximera). Hur tänker du kring detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker en del av problemen med tjänstepension är att du inte kan börja plocka ut den förrän tidigast vid 55 års ålder. Därför är den inte så intressant förrän en bit in i FIRE. Löneväxling har jag funderat en del på men då är pengarna också inlåsta till 55 år. De senaste åren har jag velat maximera lönen inför ett eventuellt jobbyte men det är definitivt något jag ska överväga i framtiden.

      Radera
    2. @ Familjeekonomen: Jag skrev en serie inlägg i början av december förra året ("Tidig pension") och där resonerar jag kring dessa aspekter. Ett inlägg handlar om att anamma en flexibel inställning till olika sätt att genomföra FIRE https://efficientbadass.blogspot.com/2017/12/tidig-pension-2-olika-scenarier.html. Men jag har även ett inlägg (tror det är nummer 3: "Vad får du av staten", som handlar mer specifikt om pension och hur denna kan gifta sig med FIRE). Jag är galet optimistisk till att genomföra FIRE i Sverige, särskilt om man passerat 40 och "bara" behöver fylla glappet en 20-25 år. Vi har ett sjukvårdssystem som, till skillnad från i USA möjliggör att vi kan säga upp oss utan att riskera häslorelaterat ekonomiskt haveri. Åtminstone tjänstepensionen är ju öronmärkt så domedagsprofeterna kring det allmänna pensionssystemet bryr jag mig inte om. Plus är man savvy nog att ens försöka sig på ett prison brea-out, kommer man alltid att klara sig på något vänster.

      Radera
  7. Har skjutit upp arbetslivet så länge det går haha. Men säger till alla i min omgivning att när jag är 25år, DÅ skall jag minsann bli vuxen. Haha. Så et5 halvår till som fri. Sen får även jag ta del av arbetslivets sköna år. Hoppas dock inte jag likt min mor och kungen kommer få motto "Plikten framför allt" ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, 24½ år innan att ta värvning är verkligen exceptionellt :). Jag tror faktiskt att man är som vuxnast runt 25. Runt 30 vänder det. Just nu är jag 22.

      Radera
  8. På vilket sätt menar du att GDPR är negativt för akademikers karriärer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror väl på vilken roll du själv har. Jag har ett par vänner vars karriärer gynnats av GDPR då de paketerat föreläsningsprodukter som de med stor framgång sålt till företag. Företagen är ju som bekant livrädda för vitet och mycket pröjsvilliga när det kommer till att ta in extern hjälp för att undvika desamma. Jag har själv gått tre separata "utbildningar" under vinter och vår. Det jag saknade i samtligt utbildningsmaterial var information om att man som företag har två chanser på sig att rätta till ett GDPR-vidrigt agerande och att det först därefter vidtas rättsliga åtgärder med risk för vite. Samt att Europeiska Unionens företrädare knappt själva vet hur de ska uttolka regelverket och man uppskattar att det kommer att dröja 4-5 år innan man börjar driva rättsprocesser inom området.

      Men i Sverige slarvar vi inte med regelverk så nu dunkas det på med GDPR för kung och fosterland. Det är efter vårens GDPR-maraton min hy åldrats cirka tio år och jag har så mycket gråa hår att jag skulle kunna göra reklam för Carnegie Strategifond. Så för mina vänner = GDPR bra. För mig = GDPR dåligt ety jag dräneras på livsenergi vilket också påverkar min karriär negativt (vem vill ha en 65-årig 42-åring med slocknad blick?).

      Radera
  9. Omnämnd direkt i inlägget, så ärad jag känner mig! Om än enbart i egenskap av ungdomsperson. Jag som försöker framstå som en riktig vuxen, bah. Och sent svar från min sida pga höggravid och i smältande tillstånd, but here goes:
    Jag ser på er 40-taggare som på guldkrukan vid regnbågens slut. Tänk att sitta på de erfarenheterna och liksom ha rott en massa meck i land. Och ha barn som uppnått en kul och kommunikativ ålder (mina snackar liksom ännu i fosterrörelser och det är visserligen mysigt/skräckfilmiskt, men knappast särskilt givande).
    Är dock nöjd och mallig över att jag redan genomskådat lönearbetssystemet, trots att jag bara är på de 20 och nånting (okej snart 28) och har en bit utbildning kvar (okej har två examen och är inne på min tredje, jaajaa, jag är väl en velig ungdomsperson då!). Är noll procent avis på 23-åringarna men har inte heller bråttom till 43, jag måste göra de här mittemellanvuxna sakerna själv först. Hur som helst blir det ju bara roligare och roligare hela tiden (lova att det fortsätter så?!). Och de yngre tror att man vet vad man pratar om, det är kul. De har som ingen aning om att vi också mest wingar och hoppas på det bästa, det tror jag går igen oavsett om man är 28, 40 eller 54.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbar kommentar. Och ja, 27-28 är liiite för seniort för att befästa min tes, du har ju redan / förhållandevis snabbt ska tilläggas - tror inte att jag nått dessa insikter innan 33-34) kommit igenom dimridåerna.

      Du har helt rätt i att allt blir roligare, särskilt med barn. Fast det upplever man lyckligtvis inte när de är små bebisar. Då tycker man att varenda ofrivillig grimas är ett humoristiskt under och tur är väl det.

      Det enda jag saknar från yngre dar är utelivet. Det är rätt patetiskt med ett gäng 40+ are på Berghain eller annan random klubb. Jag var på technoklubb i NY förra året och blev erbjuden droger (ingen aning om vad, en liten lapp som jag nota bene INTE svalde) och kände liksom en impuls att ta honom i örat och ringa hans mamma (som säkert var i min ålder).

      Bästa åldern enligt alla undersökningar ska visst vara 68 (!). Kanske har att göra med att den allmänna pensionen kickar igång då.

      Tack för svar ungdom! När blir det go live på dina skräckfilmsbebisar då? Ett tips- undvik att se von Triers Riket (säsong 2) fram tills dess.

      Radera
    2. Knarklapp! Väldigt ungdomligt, typiskt livsfarligt säkert. Jag har tänkt på det här med festeriet och lagt upp mitt hitintillsliv på det sätt att jag festat oerhört mycket fram tills det var dags för reproduktion. En lång tonårsperiod med andra ord. Kanske kommer jag också sakna det, men för ögonblicket känner jag att jag druckit mig mätt på den sista alkoholdroppen. Ungefär samma lika som att jag en morgon vid 25-årssnåret kände att nä nu har jag sugit i mig min sista cigarett. Jag hade liksom rökt färdigt. Så slutade jag från en stund till nästa. Både präktigt och vuxligt, tycker jag! Fast osuget efter fest, spex och sprit kan i och för sig korrelera med graden av halsbränna jag för tillfället berikats med.

      Ungarna har bäst före datum den 22 augusti men min livmoder jobbar rätt hårt på att försöka vräka dem redan, så vi får se. Jag har gjort en bebisbettinglista om datum och tid bland alla vänner, släktingar samt min svärmors kollegor (tydligen). Ska för övrigt informera henne om peaken vid 68, det ska nog göra henne glad. Eller kränkt för att hon tror att jag kallar henne gammal.

      Riket får jag kolla upp! I min väntan ser jag om Alienfilmerna och känner mig än mer övertygad om att hoppas på vaginalt över kejsarsnitt.

      Radera
    3. ”Rökt klart” ja, precis så kände jag med det gamla bonniga snuset. Det var som att min kropp hade ett föräldrasnack med mig: ”Ja, nu har jag och mamma mjälte pratat och vi är överens om att vi har tröttnat på de här nikotinpartiklarna som ränner runt...random föräldrasnack i övrigt”. Plus att jag fick kräkteflexer när jag försökte få in en prilla vilket underlättade.

      Tack för en mkt underhållande kommentar. När ska du börja skriva? Gör en mammablogg med din humor och du kommer att ha mig att läsa den, trots att mammabloggar är det tråkigaste jag vet (efter fiskebloggar).

      Radera

Tillåten shopping-lista

Darlings. Innan jag börjar - TACK alla ni som kommenterade igår. Jag vet knappt vad jag ska säga. Det känns helt surrealistiskt att alla des...