lördag 21 juli 2018

The Art of Frugal Hedonism Del 8 - Arbetet är en bitch

I punkt 23 går författarna igenom "arbetets historia". Spoiler alert - vi jobbar för mycket idag. De spekulerar i vad som driver oss till detta överdrivna arbete, trots att vi av såväl föregångare i historien (Keynes/Eisenhower/Huxley) som av kalla fakta (vi lökar på arbetstid och skapar onödig admin av typen GDPR för att skapa jobb som vi kan mata in i Ekonomimonstret) får indikationer på att det vi håller på med i många fall är onödigt. Vi skulle med minskad konsumtion och minskad stress i samhället visserligen banta ner Ekonomimonstret, men vi hade inte heller behövt trassla runt där i hjulet. Författarna pekar på Dygd. Vi har lärt oss att det är Fint att jobba. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och utgör den grund på vilket samhället vilar."* 


Jag citerar från sidan 106: "From the late 16th to 18th centuries European moral value systems took a heavy re-moulding by Protestantism, with its emphasis on work as the focal point of life and the road to salvation. Forswearing pleasure and frivolity was encouraged, and the attainment of money was seen as a sign that you were making fine headway into God's good books. Large portions of society have had to work hard for millenia, but now work became something to be pursued for its own noble sake."

Jag har själv aldrig lagt in så många timmar. Faktum är att jag tror inte att jag någonsin jobbat övertid, annat än någon timme här och där.** Däremot har jag hört många berätta om hur mycket de jobbar. Jag minns minen hos en ytligt bekant när hen, efter att ha orerat om sina ohemula arbetstider, frågade mig om jag också hade mycket jobb (och tydligt väntade sig en motsvarande utläggning) och fått ett "Nej verkligen inte" till svar. Hen var inte förvånad. Hen var förorättad. Vad var jag för en, som inte pytsade in i den allmänna lidandepotten?

Går vi tillbaka i historien, till jägar/samlar-folken, fanns troligtvis inte ens ett ord för "jobb". Forskare uppskattar att man ägnade knappt fem timmar per dag åt att skaffa och tillreda föda och boplats. Ord för jobb verkar faktiskt saknas fram till modern tid. Barbara Ehrenreich skriver i en av sina böcker: "The period from the thirteenth to the fifteenth century can be seen as one long outdoor party, punctuated by bouts of hard labour". Eftersom jag läst Johan Norberg och hans skildringar av matsituationen i Europa under dessa år skulle jag drista mig till att säga att det kanske inte var så lustfyllt utan att bristen på arbete dels hade med orkeslöshet att göra (en fransk medeltida bonde levde på...var det 1 600 kalorier om dagen?) men också på missväxtår då det inte fanns så mycket att göra mer än att slå dank.

Any Heuw, en historisk flukt ger av handen att denna arbetsiver är något den hyfsat moderna människan fött fram och fostrat. Författarna medher att det visst finns det pengaalstrande jobb som är fantastiska, stimulerande och får oss att växa som människor. Men:

"We don't think that anyone should spend most of life working without questioning the whole equation first."

Har du hela ekvationen klar för dig?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Glöm inte att utröna möjligheten att hyra ut ditt hem via air bnb när du inte är där D.s.

* Oklart om Tage var ironisk, men jag hoppas på det. 
** Ärligt talat tror jag att jag har snittat en 80%-tjänst i tid till 100% lön vilket gör mig till en loser ur ett karriärperspektiv men en vinnare i min egen hjärna.

22 kommentarer:

  1. Jag tror att alla människor behöver känna sig nyttiga på något sätt men vi har på något sätt jämställt det med arbete.

    Angående arbete och folks syn på det så tror jag många skulle må bra att fundera över hur de arbetar. Jag har i perioder arbetat ganska mycket övertid men det berodde på att arbetsuppgifterna inte var anpassade till tiden för utförande eller att jag la ambitionerna lite väl högt. Idag är jag relativt obenägen att jobba övertid eller om jag gör det så jobbar jag mindre nästa vecka.

    Många lägger ner alltför mycket tid för att lösa sina uppgifter och tycker allt ska vara perfekt, vilket gör att de till slut jobbar massor och känner sig överväldigade eller går in i väggen. På de flesta jobb jag har haft har de första 6 månaderna varit lite mer arbetskrävande men sen kommer man in i någon sorts rutin där vissa uppgifter inte kräver så mycket tankeverksamhet. Jag diskuterade ärendehandläggning med en kollega på en annan arbetsplats som tyckte 30 ärenden var stressande. Jag var uttråkad och jobbade ungefär med 60% effektivitet när jag hade 30 ärenden. 70 ärenden började bli lite jobbigt att hålla reda på. Utöver det hade vi en massa andra extrauppgifter som hon inte hade. Grejen är att snabbt kunna bedöma var man ska lägga fokus och vad som inte är lika viktigt. Och jag tror många inte kan göra det! När jag och min kollega slutade på stället fick de anställa 3 personer varav vart i alla fall en av dessa gick in i väggen!

    Så ekvationen för mig skulle nog lyda: Det är bara ett jobb men när du jobbar så gör ett bra jobb (för din skull och inte för någon chefs/aktieägares eller någon annans skull).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skriver verkligen under på sista stycket. Carnegieboken jag läser illustrerar ju också hur vansinnigt energidränerande det är att känna att man inte presterar på ett arbete.

      Radera
    2. Och det är ngt som det sällan pratas om. Att inte ha tillräckligt att göra eller kanske snarare vara tillräckligt utmanad, vilket är problemet för många högpresterande människor.

      Radera
    3. Eller i skolan - översmarta barn som i generationer fått för lite att bita i vilket i vissa fall lett till depression och/eller utåtagerande beteenden. Inte jag dock, jag var normaldum och oftast lydig.

      Radera
  2. Under semestern har jag återigen insett hur dålig jag mår när rutinerna brister och blivit ganska tacksam för hela grejen med att tillbringa tid på ett ställe och få betalt för det. För mycket fri tid för mig är nästan lika stressande som för lite. Tänker att det ideala för mig kanske vore arbete fyra dagar i veckan 9-15 med en timmes lunch, alltså 50 procent, men att det viktiga inte är vad som passar mig utan att det är flexibelt för olika typer av människor och vid olika tider i livet. Jag tror, och hoppas att det blir mer så i framtiden.

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det flexibla arbetslivet - det ror jag på. Inte som det finska uttrycket som är något i stil med "trafikstockningen" - den tid mellan 30-38 då allt, precis allt, ska realiseras - karriär, husbyggen, ungar, båt. Jag känner mig mycket redo för en time out tillsammans med barn som fortfarande uppskattar att ha oss föräldrar i närheten. Men jag tror utan tvekan att det kan bli aktuellt någon gång framöver med lite tuktad tillvaro, så länge det sker på mina villkor.

      Radera
  3. Skulle du inte kunna sammanställa en boklista på läsvärda böcker som du kan uppdatera då och då, som det går lätt att nå. Liknande blogglistan, vilken är kanon att söka sig vidare ifrån. Din blogg har blivit både som en morgontidning och en portal för mig (och nu även för min man som annars måste höra alla dina inlägg återberättade och då väljer han alla gånger av 100 att läsa originaltexten).

    /Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulle dig Ingrid, så glad jag blev för din kommentar. Jag läste den högt för min man som fick dåligt samvete eftersom han aldrig har läst ett blogginlägg (det är därför jag stundtals kan häckla honom så frikostigt). Ja, jag får klura på det där med boklista. Kanske kan jag göra ett inlägg som heter "Boklista" som ni kan söka på? Det finns begränsningar i layouten på BLogger.

      Radera
    2. Kanske bra om man inte behöver söka på sidan, utan att den ligger i navigationen? Ska vara möjligt att fixa till på detta sätt:

      https://support.pipdig.co/articles/blogger-how-to-add-pages-to-the-navbar-menu/

      Radera
    3. Ok tack ska testa detta. Ställde frågan till Sparo också, han har ju lyckats snygga till med flikar

      Radera
  4. Jag har varit egen företagare i många år. Har frekventerat några nätverk för företagare, ibland enbart kvinnliga företagare, ibland könsröra av båda. I båda grupperna har det varit som ett självändamål att ha "för mycket" att göra. Att "aaaaaldrig " ha semester etc etc. Jag var där och nosade några år tills poletten trillade ned på ett lite hårdhänt vis. Nu för tiden skryter jag snarare om att jag aldrig skulle kunna tänka mig att arbeta mer än 40-timmarsveckor, helst mindre om görligt. Jag har en familj och en, på många sätt, ljuvlig tillvaro utanför jobbet. Där vill jag vara så mycket som möjligt.
    För mig är det "billigare" att jobba mindre. Då har jag energi att planera matinköp, laga storkok till matlådor, sköta våra persedlar så de håller länge, behöver inte bruka bil och bensin etc etc.
    Att vara hemmafru på halvtid och rocka skiten övrig tid vore optimalt för den här morsan
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också slagits av det (Frugalwoods har skrivit om detta också tror jag); att man genom ökad insourcing sparar skattefri kosing som ger slack. I USA (och säkert andra länder, Schweiz har ju gjort sport av att utforma skolsystemet så att en måste vara hemma guess who) blir det ju gärna ekonomiskt försvarbart åtminstone från barn 2 (eller redan 1?). Hörde om en familj som kämpade och slet, hon jobbade kväll/natt som servitris och fick typ aldrig se sitt barn. När hon slutligen ”gave in” och stannade hemma ink preussisk planering mat (har för mig att hon är en av kupongdrottningarna idag, driver en sajt om det - i USA kan du ju nästan halvera dina matkostnader om du sköter dina kort rätt), ingen barnomsorg etc. fick de ett bättre nettoflöde än tidigare. Inte för att jag uppmuntrar någon att säga upp sig för att sitta hemma och klippa kuponger men du fattar.

      Radera
    2. Problemet med att vara bara hemmafru är att du kan sitta rejält i skiten vid skilsmässa även om man i USA och Schweiz kan få underhåll vid skilsmässa. Det kan man ju glömma i Sverige i vart fall för en längre tid. Eller om den som försörjer familjen dör. För att inte tala om pension. Då hade jag nog hellre som morsan haft ett ben i arbetslivet som kan växlas upp till två ben vid behov.

      Radera
    3. "Jag har en familj och en, på många sätt, ljuvlig tillvaro utanför jobbet. Där vill jag vara så mycket som möjligt."

      Så sant. Det var när jag insåg absurditeten i att jag träffade min fru och barnen mindre tid än mina är kolleger som polletten larmade ned med en rejäl duns. Det var nog starten på processen som gjorde att jag slutade jobba ett antal år senare.

      Radera
    4. Jag tycker rätt ofta att man anar ett ”jag har en halvtaskig relation och en, på många sätt, trist och tom tillvaro utanför jobbet” bakom de som lägger in högsta växeln.

      Eller så är jag orättvis, det kanske bara är önsketänkande från en som aldrig kommit upp i 40h/vecka och gärna demoniserar de som gör rätt för sig.

      Radera
  5. Ja kan du inte göra ett inlägg om det, alltså ett inlägg om en boklista. Men bara om du vill (hjälpa en medmänniska och bli lyckligare);-) / Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill göra en medmänniska lyckligare. M h a Storugglan och Sparo ska jag fixa det på ett bättre sätt än ett inlägg.

      Radera
  6. Mina kommenterar försvinner alltid, men jag börjar misstänka min surfplatta. Så provar här.

    Jag har ett tillfälligt jobb nu, som jag fick ta över då en blev utbränd och en sjuk pga graviditet. Så egentligen är det 200 % arbete "på papperet". Jag som är en lat jävel lyckas på nåt vis göra arbetet på 50 %. Jag hade gärna åkt hem efter halva tiden, men då hade jag ju bara fått halva lönen. Suck. Så istället läser jag din blogg. :-D

    Har sparat undan så pass mycket pengar att jag slits mellan att fortsätta spara eller att jobba 80 % (alltså vara på jobbet 80 %) och njuta mer av mina hobbies. Svårt det där.

    SvaraRadera

Jag tvättar mitt hår med hundschampoo

Två till kvar till 300 följare på Instagram! Just sayin! Detta är ett experiment. Jag vill se om jag får fler eller färre klick än vanligt...