Avanza skriver om FIRE

Igår fick jag tips av C. Meuw att läsa ett inlägg av Lovisa Eklund på Avanzabloggen titulerat: "Ekonomiskt fri med FIRE". Jag vet inte vad det är som gör att ämnet blir så uppmärksammat just nu. Förutom på Avanzabloggen skrivs det om det bland annat här, här och här. Det kanske bara är logiskt - i kölvattnet av att rörelsen [kanske på grund av dokumentären] får större uppmärksamhet i USA ökar intresset även här. Och media gillar ju nyheter. Min gissning är att det här snart kommer att blåsa över för att återgå till ett mer allmängiltigt malande om hur du gör för att framgångsrikt lyckas bända loss 5% av din nettolön för att kunna "sätta guldkant på tillvaron" när du går i pension vid 71. Jag tänker inte slå in öppna dörrar i detta inlägg och klaga på att dagligmedia är enfaldiga, dessutom fick vi ju utlopp för en del inneboende frustration i kommentatorsfältet igår. Med detta sagt:

PÅ'T IGEN!

Vill flika in att jag anser att Eklundskan skrivit ett av de mer neutrala inläggen i frågan. Hon har dessutom vett att referera till såväl MMM som 4%-regeln vilket hedrar henne. Med dessa referenser har mottagliga svenne bananer chans att ta det steget vidare med hjälp av en enkel googling eller två. Men även solen har sina fläckar - Lovisa envisas med den i svensk dagligmedia allomfattande tankevurpan att man som Människa måste pensionera sig till 100% eller inte alls och vid pension få ut en svensk snittlön efter skatt (enligt henne liktydigt med ett kapital på 7,5 millar) tills dess liemannen står i farstun (och därtill lämna sitt kapital intakt till efterlevande alternativt allmänna arvsfonden).  För FIRE centrala begrepp som side hustling, geo-arbitrage och partially funded lifestyle talades det inte om, vilket kanske är förståeligt givet artikelns längd. Men budskapet är tydligt: Antingen är du inne. Eller så är du ute. Och väljer du att gå ut kommer du inte in igen det ska du ha klart för dig för då är din kunskap och dina skills obsolet/a [Ha! Precis som att de inte blir det ändå i denna disruptiva tidsålder].

Och Döden sade: "Du har väl lämnat ditt kapital intakt i ISKen?"

Vän av ordning (jag) känner sig ändå manad till ett försiktigt påpekande: I en svensk kontext är det inte helt orimligt att tänka sig att det trillar in en och annan pensionskrona även om man bara jobbat heltid i 15-20 år (ungefärlig tid för att nå insikt och därefter pursuit of FIRE) vilket rimligen borde ge lite slack till kalkylen. Det finns en bra snurra här där Eklund kan räkna med såväl inflation som framtida pension* och windfalls av typen bostadsförsäljning, arv etc. Men det är klart, när man prognostiserar för prematur exit ur ordinarie yrkesliv ska man ha både hängslen, livrem och silvertejp. Här tolereras inte samma intellektuella slapphet som för resten av befolkningen där kreditfinansierad överkonsumtion och orangea kuvert-fobi är helt i sin ordning. Vad jag vill komma till [det gissade ni inte?] är att svensk dagligmedia oftare dissar än hissar FIRE.** Varför är FIRE dåligt? Dåligt för...miljön? Nej. För människors psykiska välbefinnande? Knappast, sjukskrivningstalen skulle störtdyka om de 50% som uppger att de hellre inte är på sina jobb än är på sina jobb fick lite mer slack i livet. För samhället? Njae.*** Men varför? Vilka andra livsval - vid sidan av det att vilja hoppa av ett 9-5-jobb för att få gigga lite friare - stöter på patrull på motsvarande sätt? Jag citerar Linn och Kaktus kommentarer från i lördags (apropå det norska "skandalparet"):

1. 
   Linn15 oktober 2018 10:59

   Jag kan inte koncentrera mig på något mer efter meningen "Dvs 1 ½ miljon kr per person ska räcka att försörja 1 ½ person i 30 år." Ska de försörja sitt barn i 30 år?!
   
   I vilket fall, det här med tänk om alla skulle-argumentet. Är inte det världens sämsta argument? Ska du bli nagelteknolog? Men tänk om alla skulle bli det, är det så bra för samhället va va va? INGET, inte ens läkare, skulle funka om nu alla skulle vilja gå samma spår, men det är så långt ifrån att alla någonsin skulle bli en det ena eller det andra tillsammans.

   SvaraRadera
2. 
   Kaktus15 oktober 2018 13:03

   Haha! Bra poäng. De får tydligen ingen pension efter 20 år av Cornu heller.
   Det finns en del människor i Sverige som aldrig lönejobbat eftersom de lever på gamla pengar. Men om en hundradel så många slutar lönejobba närmaste åren för att de sparat ihop nya pengar så är det O-E-R-H-Ö-R-T allvarligt.

Jag upprepar att Eklund gör ett bra jobb i att beskriva FIRE-rörelsen, åtminstone i jämförelse med andra [host i Lund]. Men jag slås av att språket är laddat med ord jag skulle klassificera som negativa (mina rödmarkeringar):

"För att lyckas med FIRE krävs det att man tar höga risker i sitt aktiesparande. Det uppenbara problemet med det är att aktiemarknaden kanske inte utvecklas som du har planerat, planerade aktieutdelningar blir inställda och så vidare. (Min kommentar: Lovisa, klicka här för Trinity Study. Och indexinvesteringar...vet inte hur hon definierar hög risk men med indexfonder står du åtminstone ingen bolagsrisk).

Om det inte blir som du har tänkt dig kan du bli tvungen att börja arbeta igen. Men om du har stått utanför arbetsmarknaden under en lång tid kan det vara svårt att få ett nytt jobb. Dessutom innebär varje år utan skattad inkomst förlorad inbetalning till den allmänna pensionen, och utan arbetsgivare får du ingen tjänstepension. 

John Skogman, daytrader och en av grundarna till Börspodden, tror att många som strävar efter FIRE drivs av själva tävlingsmomentet, och att de till slut ser sparandet som en drog."

Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden när jag hör John Skogman, daytrader, säga att FIRE-anhängare gör det för "tävlingsmomentet". Darling, du är välkommen att granska min finansiella plan när som helst och sen jämför vi vem av oss som är mest tävlingsmänniska.**** Man skulle rent teoretiskt kunna försöka att se glaset som halvfullt och istället säga: Livet är en risk. Du får bara ett liv och du vet inte på förhand hur långt det kommer att bli så se till att leva det liv du vill ha redan innan du blir gammal. Konsumerad tid - tillbringad i ett kontorslandskap med tjänstepension - får du inte åter vid 71. Vår planet är heller inget jättefan av den konsumtion vi ägnar oss åt i nuläget varför det inte är en helt dum idé att lägga om våra vanor en smula. Detta korrelerar på ett nästan magiskt sätt med tankegodset inom FIRE; att leva ett enklare, mer förnöjsamt liv där man kanaliserar sina resurser på ett sätt som gagnar de långsiktiga målen för just dig. Det kan betyda att du fortsätter att jobba med exakt det du gör idag, klapp klapp, men med din egna vetskap om att du när som helst kan dra ur proppen och göra en Lotto-Åke om andan skulle falla på. Du behöver alltså inte bli en besatt 7,5 miljoners-människa för the pursuit of FIRE. Inom begreppet ryms en mängd varianter, perfekt skalbara för alla och envar. Med bara en dryg mille i börsplacerat kapital känns tanken på att gå ner i arbetstid tryggare. Med ett par millar kan du utan större ångest säga upp dig från ett livsdränerande jobb och ta ett sabbatsår utan att belasta samhällsekonomin i det fall du känner att du står vid randen av utbrändhet. Med samma kapital kan du tillåta dig själv att ta ledigt av en mängd andra skäl såsom vård av anhörig (utan att behöva bry dig nämnvärt om vad försäkringskassan eller din arbetsgivare tycker om saken), vara med ett barn mer än föräldrapengen täcker, ägna dig åt en passionerad hobby, volontärarbeta, våga starta eget, tillbringa ett år vid Gibraltar sund, vad vet jag. Det jag vet är att såväl de enskilda hållplatserna samt själva slutmålet FIRE bär med sig något random svenne banan saknar i vardagen nämligen ett antal valmöjligheter. Vem kan vara emot valmöjligheter?*****

Men den vinklingen ser jag sällan eller aldrig (förutom i FIRE-bloggosfären där det är hallelujakörer dagarna i ända). Jag har två frågor till er:

1. Varför är det så provocerande med FIRE? 

a) Man är rädd för minskad tillväxt och att Kinaplast inte ska efterfrågas i lika hög utsträckning som idag samt att inte alla är med och bidrar till vård, skola och omsorg eftersom man tror att den enda vägen till social och samhällelig hållbarhet går genom den skattstruktur vi haft de senaste 70-80 åren.

b) Man är avis; vad fick hon som inte jag fick? [Översättning: "Är det inte en svensk rättighet att alla ska ha lika?"]

c) Man är rädd för att den ekonomiska rådgivningen ska gå från avgiftsbelagd expertis till DIY allmängods på nätet.

d) Annat, fyll i.

2. Kan den - stundtals negativa publicitet - som ämnet för med sig i svensk dagligmedia, på lägre sikt gagna rörelsen? 

a) Ja - i så fall hur?

b) Nej

c) Vill ej uppge

Och nu blev det öppna dörrar ändå ber på förhand om ursäkt. Efter det här inlägget kommer jag inte att skriva mer om FIRE på ett tag, det är ett löfte. Jag har en serie om mindful sewing som ska in nu.

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Och en annan sak - jag fattar att kvällspressen är negativa; de är ju rädda om den betalande massa de fortfarande har kvar. Gissningsvis föredrar fölket vid Jack Vegasmaskinerna negativt vinklade reportage om frugal weirdos. Men Avanza borde väl rimligtvis gynnas av en ökad förekomst av FIRE-anhängare? Mer kunder till banken liksom? Vet inte hur många i min omgivning jag hjälpt att starta upp ISK i just Avanza i kölvattnet av denna blogg exempelvis. D.s.

*Ey! Eklund - om du undrar hur din framtida pension kommer att se ut om du skulle nå FIRE redan idag - helt hypotetiskt naturligtvis - klickar du här.

** Vilket är lite märkligt eftersom idén om FIRE är bra för såväl den enskilda individen, miljön som vårt framtida samhälle. Ja, jag sa samhälle, men det är en cliffhanger till asterisk tre.

*** Arbetsmarknaden står inför omvandling och automatiseringen kommer att öka. Vi kommer, precis som i USA, att gå in i en gig-ekonomi vare sig vi vill det eller inte. FIRE är bara ett proaktivt sätt att hantera vår nya verklighet. En åldrande befolkning och ett svagare pensionssystem kommer att kräva betydligt större ansvar från den enskilda individen än vad denne tar idag.  Att kritisera FIRE-rörelsen är lite som att skjuta budbäraren - det kanske känns bra för stunden men förmår inte att stanna tiden (ej heller att slunga oss tillbaka till folkhemsromantiska 1978).

****Spoiler alert men jag tror inte att det är jag.

*****Plus kan folk inte bara vara lite tacksamma över att det nu, vid sidan av miljörörelsen, finns en samhällsströmning som verkar för att stävja den osunda konsumtionskultur vi byggt upp sedan 1920-talet?