Sidor

Vad skulle Freud ha gjort?

Så heter en titel jag fick av en vän i förlagsbranschen och som jag haft mycket roligt med i sommar. Bland annat ett helt kapitel om hur man hindrar sina barn att skaffa tatueringar i en ålder då, jag citerar: "...ombyggnaden av prefrontala cortex - där vi balanserar emotioner och planerar för framtiden - i bästa fall är bräckliga och i sämsta fall tillfälligt satta ur funktion".

Men det kapitel som tilldrog sig min absoluta uppmärksamhet var ändå detta: "Ska jag arbeta för uppskattning eller pengar?" med det inledande citatet: "Att förstå den mänskliga motivationen måste vara en bra sak. Det kan hjälpa oss att förstå vad vi verkligen vill så att vi kan undvika att jaga efter regnbågar som inte är ämnade för oss."

Kapitlet inleds med lite Maslowska referenser och landar i att nästan alla studier av hur folk trivs på arbetsplatsen pekar på att autonomi (självbestämmande) är det viktiga. "När detta står i fokus blir jämförelserna med andra människor (ex. lön) på sin höjd distraktioner. [...] Arbetsvillkoren kan göra en arbetsplats till ett ställe där vi trivs eller rentav har kul, men aldrig till ett som är på djupet tillfredsställande. För att uppnå det måste vi leta någon annanstans."

MEN VAR DÅ, GE OSS SVARET! ropar ni nu i kör. Lugn! Jag fortsätter plagiera här...

"Ekonomen Robert H. Frank föreslår att vi börjar med att tänka på det vi älskar. Vilken aktivitet uppslukar oss fullständigt? Vilken sorts uppgifter får oss att helt förlora tidsuppfattningen? Det här är upplevelsen av flow. Om du hittar svaret på den här frågan behöver du inte oroa dig för pengarna som erbjuds, eftersom du till slut kommer att få mer pengar än du kunnat drömma om. Franks resonemang lyder ungefär så här: 'Om du hittar en aktivitet där du upplever att du hamnar i det här flödet, det vill säga där du hittar ditt flow, kommer du med naturlig lätthet att bli expert på just den sortens aktivitet. [...] Du kommer helt naturligt att börja ägna alla timmar du kan avvara åt att arbeta med den, och därmed snart att bli expert på det du gör. Förekomsten av internet gör att det inte längre spelar någon roll hur din expertis värderas lokalt, eftersom människor kommer att hitta experten de letar efter.' Vilket också innebär att du, i alla fall när det gäller jobbsökande, måste vända uppochned på Maslows behovstrappa. Om du börjar med att eftersträva självförverkligande så kommer allt annat följa i dess släptåg."

Det här är väl inget nytt. Men jag blev extra glad (och självgod) av att läsa ovan referenser givet den tipsbok jag ägnat sommaren åt att sammanställa åt barnen (och prata om här på bloggen, se inlägg "svåra ord"). Så här skrev jag till dem och N.B. detta var innan Freud-boken kom i mina händer:

"Tips # 28: Skaffa flera inkomster

Att ägna sig åt det man älskar är en grundregel. För er tre gäller någon form av kreativt skapande. Ibland kan det vara svårt att leva enbart på konsten. Det kan då vara bra att se yrkeslivet som en tårta: Ett lager sockerkaka (det som kallas ”bread’n-butter-jobb”) exempelvis ”bildlärare” och ett lager sylt, exempelvis serietecknare. Det förstnämnda ger pålitlig inkomst så att man kan spara ihop sitt FU-kapital, det sistnämnda gör man bara för att det är kul. Om det sistnämnda blir väldigt framgångsrikt kan man fasa ut sitt bread-n-butter-jobb. Men det är alltid bra att ha flera inkomstströmmar, det gör att man blir ekonomiskt stark. Och stark ekonomi = frihet.

Tips # 29: Gör din grej

Men med # 28 sagd är huvudregeln ändå att ägna sig åt något man har fallenhet för och tycker är genuint roligt. Bry dig inte om att folk säger att det är svårt att lyckas inom ett visst område. Det finns plats även för dig, särskilt om du lär dig tips # 30.*"

Ganska likt va? Hade jag börjat om mitt liv hade jag nog gått på känsla. Jag har alltid älskat att skriva. Det är verkligen som beskrivet ovan: När jag håller på med något skrivprojekt (aldrig skönlitt dock, helt inkapabel) tappar jag helt tidskoncepten. Jag satt, som ni minns, ett helt år och skrev på bloggen utan någon inkomst. På samma sätt som när Bill Gates som 13-åring fick betala för att använda skolans dator och när han fick slut på pengar hackade han sig in för att få fortsätta**. Samma känsla erfar jag med ljudklipp, som jag fick lära mig på journalistutbildningen. Att sammanställa information till någon form av produkt. Min svenskalärare sa till mig vid grundskolans slut att jag skulle jobba med ett skrivande yrke. Men vad gör jag? Blir ekonom. Jag, med ett års matte (med svag trea vilket för yngre läsare är typ E), dessutom (kanske på grund av) dyskalkyli med total oförmåga att minnas siffror. Det tog mig drygt två år att lära mig PIN-koden till min mobil. Och sen glömde jag den igen.***

Hade jag valt en annan inriktning från början, exempelvis journalistik, hade jag inte behövt sitta här med mina litanior över mitt arbetsliv och ledan i de svala konferensrummen. OMG, så dumt. Inte blev jag gladare av lönen som kom med heller. Ja ok, den köpte mig frihet nog att slippa göra något som jag från början inte var ämnad att göra. Men hade jag sidsteppat hela ekonomgrejen hade jag inte behövt köpa mig frihet. Tror jag. 

I det fall du tillhör de av läsarna som tjänar röva på en arbetsplats som suger liv och lust ur dig, vad hade du gjort om du från början valt din passion som yrke?


Mvh/
FruEfficientBadass

* Nu undrar du kanske vad tips #30 handlar om. Du kommer att gå i graven utan att veta, det är mina superhemliga karriärtips och om de läcker ut kan jag inte ta ansvar för hur näringslivet kommer att utvecklas framöver.
** Grandios jämförelse, men ni fattar.
*** Inte för att jag var sifferekonom, men även marknadsförare måste ibland räkna marginaler och göra kalkyler av olika slag. Mest hela tiden, faktiskt.

28 kommentarer:

  1. Du inser att undanhållandet av #30 ökar risken för att någon hackar din dator för att få tag i det?!

    Någon passion har jag aldrig haft men jag hade ändå turen att få ett jobb som passade min personlighet bra, var utvecklande och hyggligt inkomstbringande de första 27 åren! Det är de senaste tre-fyra åren som varit tråkiga och det stör mig att jag inte kan få upp samma intresse längre. Eller så beror det bara på organisationsproblem och chefer som inte tar ansvar.

    Eller så fick jag upp ögonen för FIRE men är inte framme ännu.......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är nog redan hackad av Theresia Williams et al. Någonstans i Ukraina finns folk som har en räkmacke-karriär på grund av tips #30.

      Radera
  2. Jag drev testen att de flesta bloggare inom området helt enkelt hamnat fall yrkesmässigt, men den kommentaren publicerades inte ��.

    Ta miljonär innan 30 - mig veterligen stannade han inom samma företag hela sitt korta yrkesliv.

    IGMR älskar att jobba praktiskt men bänkar sig ändå framför datorn och drömmer.

    För de flesta av oss handlar det nog om trygghet. Med åren minskar det behovet!

    /Karl2

    SvaraRadera
    Svar
    1. "För de flesta av oss handlar det nog om trygghet. Med åren minskar det behovet!" Sant. Trafikstockningen är som mest intensiv kring 30, då är man som mest brydd kring familj och framtid, åtminstone var det så för mig.

      Radera
    2. Delvis rätt skulle jag säga. Det jag är utbildad för följer drömmen men det finns inga jobb. Istället in i en ny bransch, säg "ja" till alla erbjudanden och nya arbetsuppgifter. Vips inköpschef på ett hyfsat stort Europeiskt retailföretag utan någon som helst utbildning för att klara av uppgiften. Stolt över vad jag åstadkom men fasen vad jag själv kom i andra hand. Impostersyndrom deluxe dessutom.

      Jobbet är en sak men det är precis som bagaren säger längre ner - heltid dödar kreativitet, möjligheter. Det tar en för stor tugga ur livet helt enkelt. Sedan har man inte flow hela tiden, många arbeten (som Fru IGMRs) har lyckats att döda det kreativa flowet genom att applicera konsultkostymen med tidrapportering i 15 min intervaller.

      Datajobb för min del är dessutom rätt njutbart i kombination med att jobba fysiskt.

      Radera
  3. Living a FI är ett bra exempel på samma sak - fantastisk författare som hatade sitt yrke. Han skriver i en bloggpost om hur hans pappa styrt honom ifrån skrivandet. Bland det sista han skrev. Jag tror och hoppas att han idag är verksam inom det fältet istället!

    /karl2

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas verkligen det. Han hade ju kunnat lägga upp ett livstecken tycker man.

      Radera
  4. Hade FruEB träffat HerrEB om det inte vore för ekonomisfären/ekonomiutbildningen? Och bloggen, hade vi fått läsa alla fantastiska alster från FrökenEB istället?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hade FruEB träffat HerrEB om det inte vore för ekonomisfären/ekonomiutbildningen? " Faktiskt, vi gick på olika skolor, vi träffades genom en gemensam bekant. FrökenEB hade varit sämre, hade inte haft något att rensa och effektivisera i den här grottan.

      Radera
    2. Jag tror att om fruEB hade blivit journalist direkt hade hon också jagat klick och skrivit hatiska texter om hur "de rika" utnyttjar samhället och liknande politiskt korrekta alster. Det är bättre med en halv karriär utan beroende av skattemedel först.

      Radera
  5. Jag tror det finns en del som valt fel yrke absolut men större skalan är nog trött på att kunna bestämma själv över sin tid. Att lägga för hög % på arbete.

    Jag har känt flow på ett par arbetsplatser under vissa perioden men trots det skulle jag inte vilja tvingas jobba heltid där. Ultimata är 30-40% arbetstid med kort pendling till jobbet.

    Yrke? Bagare, yrkesfiskare några veckor per år, eget företag inom IT, elektriker eller kanske cykelreparatör?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @UtdelningsBagaren
      Tror också på just varierande arbete och att få bestämma över sin tid så att man t.ex. kan periodisera sitt arbete/yrke. Det är nog få som genuint har 8-timmar-om-dagen-intresse för sitt jobb. Jag har inte intresse för något i 8 timmar per dag och skulle mycket hellre ha 3-5 st olika yrken samtidigt.
      /Arbetsplanen

      Radera
  6. Helt underbart att få in Freud, marslowsbehovstrappa och Flow i samma blogginlägg (eller kanske ska säga bok som du läser ur?)! Snälla säg att "cone of learning / learning pyramid" också finns med så det blir en quadrupel poäng i att ta med saker som låter bra men är hårt kritiserat inom forskningsfältet psykologi! Vad som menas med "...ombyggnaden av prefrontala cortex..." förstår jag inte, annars hade jag nog kunna kritisera ganska mycket där också.

    Nu är flow inte lika illa som de andra men flow är lite att man cherrypickar olika händelser i hjärnan/beteende och säger att detta är X och bara gäller vid "positiva utfall" medans det inte alls är samma sak när det leder till "negativa utfall". Då är det inte flow längre utan något annat. Det är exempelvis flow att sitta och läsa hela kvällen om kvantfysik när du är på universitet, men det är inte flow när du sätter dig framför tvn och trycker i dig chips utan att reflektera över något hela kvällen. Även om båda sätter dig i ett tillstånd där du: "uppsluckas fullständigt och tappar tidsuppfattningen". Det socialamedie-appar är så bra på är att försätta dig just i "flow" (men nu är det negativt och därför får det inte kallas flow) och därför kan du skrolla bort hela din dag, varjedag, ad nauseam.

    Förövrigt, du blir inte expert på något genom att bara lägga massvis med timmar på det, du måste också ha förutsättningar och en bra feedbackstruktur för att kunna utvecklas i rätt takt och ta till dig kunskapsstegen som krävs för att gå vidare.



    /slut på rant om populärpsykologi.

    autonomi eller iaf upplevelsen av kontroll (locus of control) är något som är viktigt för att man ska tivas på sin arbetsplats eller i sitt liv. Det går också för många bra med en känsla av att man bidrar med något som är bra för sina egna preferenser. Så även om du inte har någon kontroll över ditt arbete men det du gör är att hjälpa miljön så kan du trivas bra där iaf, så länge som du värderar högt att vara miljöhjälte.

    Det är mycket troligt att folk mår bra av FIRE för att det ökar möjligheten till beslutskontroll i framtiden. Minimalism är nog också bra just för att folk känner att de får kontroll och kan påverka delar av sitt liv genom att ändra strukturer och få ordning i sina hem/liv.

    SvaraRadera
  7. "Så även om du inte har någon kontroll över ditt arbete men det du gör är att hjälpa miljön så kan du trivas bra där iaf, så länge som du värderar högt att vara miljöhjälte." Det är sant.

    SvaraRadera
  8. Igår pratade jag som hastigast med en 90-talist som sade att frihet var att se till att leva så att hon slapp tänka på något alls och bara vara. Till och med skulle hon inte köpa en klocka som behövde batteri utan gick av sig själv. Det var ett bra exempel tydligen. Allt som andra gjorde åt henne, även de som tänkte åt henne, var "frihet". Jag menade att frihet var det motsatta för mig. Allt där jag har kontrollen över mig och mitt och kan engagera hela mig, både kroppskraft, hjärta och hjärna är frihet för mig. Och så tog samtalet slut, hon verkade inte ha mer att säga efter det. Men så kanske hjärnan förslappats också.

    Måtte flowet vi upplever ge energi, inte bara för stunden, utan även på sikt. Annars är det ju en lägre form av njutning det handlar om och som gör en beroende på slavliknande sätt.

    K.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Weird. Även om jag gillade hennes initiala resonemang, att bara kunna vara. Men i detta varande föds ju också det kreativa suget. Om det inte gör det är man ju halvdöd. Ni kanske missförstod varandra? Jag har för övrigt helt övergått till att ha morfars gamla armbandsur som måste dras upp varannan dag. Men det är mest av snålhet och bekvämlighet - avskyr att lägga 300 spänn vartannat år på batteribyte. Och nej, jag har inte lärt mig göra det själv. Någon som vill köpa en Longines?

      Radera
  9. Nämen, har du svaret på hur jag ska få min precis myndiga son att låta bli att tatuera sig på onsdag. Mina argument (hot) verkar inte fungera. /Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle erbjuda pengar för att skjuta upp tatueringen.
      Jag tjatar en del om att man får gulsot, som jag läst någonstans, kanske, och att i många länder så ses tatueringar som väldigt fult och fel.

      Radera
    2. Säg att tatueringar är för Beta-hannar och Beta-kvinnor. Att ta emot ett märke är att låta sig vara objekt och underlägsen.

      Radera
  10. Så här säger boken efter sin pyttipanna av populärpsykologiska modeller och teorier: "Tatueringar representerar också något nytt och annorlunda, och tilltalar därför det nyhetssökande som för tillfället motiverar tonåringen. Den kan för henne (tonåringen) ses som en form av kreativt utforskande, eftersom hon eftersträvar det mest intressanta sättet på vilket hon kan smycka sin kropp och leka med sin fysiska identitet. Jag gissar att din instinktiva reaktion blir att vädja till hennes prefrontala cortex förmåga till förnuftigt resonerande, om vad som är klokt på lång sikt, men det kommer inte att fungera särskilt väl eftersom den just nu befinner sig mitt i en beskärningsprocess (plus att du kommer att betona risken, vilket bara kommer att öka tatureringens attraktionskraft i hennes ögon). Det är också troligt att alla former av synpunkter från din sida av amygdala kommer att tolkas som ett hot. Neurovetaren och psykatrikern Daniel Siegel menar att din bästa chans att lyckas ligger i att uppmuntra och hjälpa cortex att åter bli funktionsdugligt och samtidigt så gott det går lugna amygdala genom att se till att kommunikationen förblir öppen, lugn och positiv. Och kanske i att använda den gamla klassikern när det gäller mindre barn, nämligen avledning, och fundera på hur du på annat sätt kan tillgodose hennes behov av nya, spännande erfarenheter och upplevelser, nära vänskaper och emotionell identitet."

    Lycka till Hea! Jag är där om fyra år. Två av tre barn vill tagga sig. Lyckligtvis hade vi i somras besök av en kvinna i vår ålder som under plågsam behandling tagit bort en tatuering som löpte runt överarmen. 12 laser-tillfällen som varje gång "kändes som någon stod med en blåslampa mot min arm". Hoppas det gjorde intryck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Tatueringar representerar också något nytt och annorlunda"

      I dag är det väl snarare motsatsen. Att inte vara tatuerad är det annorlunda och individuella. Om en tatuering är ett statement så är frånvaron av ett kanske ännu större.

      Frånvaron av tatueringar är också en tatuering, för att travestera Ulf Lundell.

      Radera
    2. My point exactly. Jag brukar citera Benke Ohlsson: "Tatueringar är som stötfångardekaler - roliga att se på en liten stund, men bättre utan".

      Radera
  11. Att tänka kortsiktigt verkar funka bättre än långsiktigt. Har nu kommit så långt att denna veckas bokning är avbokad. Det verkar ha nått fram i cortex att det ska bli varmt i helgen och att man inte får bada 2 veckor efter man har tatuerat sig. Så uppskjutet några veckor i iallafall./Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får ta fram det tunga artilleriet: Avledningsmanövrarna. Kan du inte skicka honom på boot camp i Ukraina eller något? (fast det är väl där man får gulsotstatueringar)

      Radera
    2. Äsch, det här väl ändå en konflikt man som förälder inte kan vinna? Vissa gillar att vara tatuerade, vissa ångrar sig men ingen kommer lyssna på mamma i frågan. Jag har själv funderat på att göra det för att irritera min mor.

      Radera
  12. Avledning låter kanske möjligt. Tillsammans med pengar. Alltså att odågorna får pengar för att göra nåt som ger dem coolnesspoäng om de inte tatuerar sig. Vad kan det vara? Och några gnuggisar.

    SvaraRadera
  13. Mitt tekniskt/juridiskt arbete suger lite lusten ur mig, ibland. När det var dags att välja bana i livet tvekade jag mellan tekniskt och konstnärligt. Tyckte om båda. Så det kändes logiskt att satsa på något som mer troligt skulle leda till bra inkoms och ha kvar det andra som hobby (en klassiker?).
    Ångrar mig ibland. Men tänker å andra sidan att även om jag kunnat tjäna mitt levebröd som exempelvis illustratör hade jag garanterat behövt illustrera tråkiga saker (också, om jag inte blivit suuuuperframgångsrik och kunnat välja och vraka) så det hade inte heller varit så himla kul alla gånger.
    Snart (eller snart o snart, om senast 4,5 år) är det ändå dags att vinka ajöss till produktionskrav, dagslånga förhandlingar om petitessartade tekniska detaljer, och planeringsmöten med lillchefen.
    EA


    SvaraRadera