KGB-bossen

Ibland får jag mail i min inkorg och där framträder nyanser som inte alltid får utrymme i kommentatorsfältet och med personens samtycke publicerar jag här ett anonymiserat vittnesmål från arbetslivet i staten Sverige, andra coronaåret so help me God. Eftersom jag är noga med GDPR har jag upphandlat en AI-genererad personprofil som enligt Dataskyddsdelegationen i Strasbourg endast har 0,000002% risk att likna konturerna vid en idag levande person. Give it away for 20-åriga Kjell-Marianne: en enögd, överviktig astronaut som för tillfället jobbar i en stor industrikoncern utanför Åmål. Så här skriver hin:

"Hello!
Först: så härligt att läsa om ditt förmodade djupa år men jag läser mellan raderna att du är ivrig att ta del av vad som händer inom privat sektor. Jag kan också ha ett uppdämt behov av att skriva av mig. Jag står därför gärna till tjänst:

Inom min privata sektor har vi sedan länge fått direktiv från högsta ort om att arbeta från hemmet så mycket som möjligt. Livet kunde möjligtvis vara härligare som fri men detta med distansarbete är så nära frihet man kan komma som arbetare. Inga 2 h mentalretarderande busspendlingar varje dag utan ett lätt snoozande till kvart i åtta varje morgon. Min chef är en hygglig prick som är mån om sina medarbetare, litar på sina medarbetare och uppmuntrade distansarbete redan innan VIRUSET. Han påtalar det egna ansvaret att uttrycka sitt behov av kontorsanpassning hemmavid och sedan beställa vad vi behöver. Vi har sociala tillställningar varje vecka via Teams.

Idag kom det upp i mitt interna nyhetsflöde på jobb att det pågår en översyn av lokaler som en naturlig följd av att allt färre är på kontoret och att det inte kommer att gå att stoppa den stora massans glädje över hemarbete post pandemi. Denna nyhet får ju inte gå okommenterat förbi hårt arbetande tjänstemän i ledande ställning. Arenan blir på Slack. En chef som illa försöker dölja sitt enorma kontrollbehov av sina medarbetare skriver något i stil med att man inte bara kan förutsätta att populas kan jobba hemma hur som helst. Arbetsplatsen måste säkras ergonomiskt och psykosocialt och vad händer om man behöver skriva ut ett dokumentus? Här behövs kontroller, förslagsvis av folk i ledande ställning på företaget som kan göra hembesök hos de anställda för att säkerställa deras väl och ve. En annan chef lyfter "the group issue", att det ju är nästintill omöjligt att få folk att prestera som ett högpresterande TEAM hemifrån (vi är alltså administratörer). Jag funderar på frågor att ställa till överste kontrollingenjör:

Vad händer när delegationen kommer och ystert knackar på medarbetarens ytterdörr? Skrivs det protokoll? I am dying to know here. Är det inte bättre att man åker till jobb och scannar/skriver ut de få gångerna man faktiskt behöver? Det gör jag när jag behöver skriva ut tipsrundorna till barnkalaset. Riskerar hemmiljön i övrigt att föranleda anmärkningar från arbetsgivaren? Synpunkter på städning, sängens placering enligt Feng Shui etc? Jag tror tyvärr att min psykosociala arbetsmiljö kommer blir sämre av att kontrolleras i KGB-liknande former i mitt hem.

Till andre förnumstige antidistanskommentatorn: Högpresterande team? Vi pratar alltså administrativ personal inom privat sektor som högpresterande, you lost me at hello...

Hur kan man 2021 inte tycka att distansarbete är positivt för medarbetaren? Vi har dessutom ett val, vi får arbeta på kontoret bara inte samtidigt. Jag upplever en större livsglädje än på länge, nästan så att jag känner att mitt hjärta slår.

Så, nu är du uppdaterad, nu kan du gå i frid till hemarbete med god ergonomi och psykosocial anpassning." (Slut på insändare)


Alltså halleluja, vilken underbar beskrivning. Det är liksom Per Albin Hansson-Sverige kraschar in i gig-ekonomin. Hvad? Hur ska vi Chefer kunna säkra administrativ leverans, så som illustrerad i figur 3:5 i §15 av "Organisatorisk processhandbok", om vi inte kan monitorera de anställdas arbete IRL? Enligt våra tretton fackförbund skall varje medarbetare dessutom genomgå 2,3h ergonomisk anpassning (ink. utprövning terminalglasögon) per halvår, hur ska efterlevnad kunna ske från hemmet? Och hur ska de stackars krakarna överleva utan av chef iscensatta kollegiala samkväm? Nej nu, låt oss gemensamt överföra vår beprövade modell in i denna prekära situation och gör det som måste göras: Skyddsronder Hemma Hos Arbetarna om så krävs. Lita på mig Företag Corp, jag tar mitt Ledarskap på allvar!

Klipp till en sleten balkong i Berlin där en giggande systemutvecklare, app-designer, moderedaktör, vad vet jag, sitter och lattjar runt med sin lövtunna dator och dricker espresso macchiato utan att ha en susning om att det i ett land långt i norr brinner i huvudet på en hel generation prudentliga mellanchefer. Nu kanske jag är diskvalificerad att ha en åsikt givet att jag står vid sidlinjen och hojtar, men känns inte det Traditionella Svenska Ledarskapet lika passande i dagens (och framtidens) arbetsliv som en skrivmaskin på ett operationsbord? Ja, det sista är en parafras på Lautréamonts surrealistiska vision eftersom jag just nu har en kurs i modernism. Något jag, fram tills det att Kjell-Marianne mejlade mig tyckte var snarktråkigt. Plötsligt inser jag att det är kul i jämförelse med att utstå pseudo-auktoritärt ledarskap i en administrativ kontext.

Det verkar ju onekligen som om många arbetsplatser i Sverige rustar för att dra ner på de fysiska kontoren och tillåta mer hemarbete framöver, även efter ett eventuellt avslut av pandemin. Det blir som när Kina på prov lät några provinser laborera med marknadsekonomi ett tag. Ett, tu, tre så blev Kina världens största leverantör av allt. På samma sätt kommer folk i gemen inte att acceptera att gå tillbaka till ett ursprungsläge med facetime and shit. Det blir väl som ett sorts grupptryck gentemot landets samlade arbetsgivare kan man tänka. Det är näästan så att jag är lite avundsjuk när jag hör vänner som med vänsterhanden sopar igenom sina arbetsuppgifter på hälften av tiden (eftersom de inte blir störda av kontorsintriger och allehanda jidder) för att sen ha tid att vara i naturen, umgås med familjen eller träna och samtidigt hösta in full lön. Det är väl misstanken om detta som gör KGB-chefen ovan missnöjd. För Arbete Kommer Med Plikt och Lidande, det ska svida TILL lite. In med patrullen!

Känner du att det tär på chefssegmentet så här i coronatider? Det vill säga, att det kan vara svårt med omställningen till en mer uppluckrad struktur? Någon borde göra något, kanske starta ett nätverk för dem. 

Mvh/
FruEfficientBadass