Orkidéer for dummies

Jag är anhängare av feng shui och därmed av åsikten att plastblommor är av ondo. De samlar damm, är estetiskt frånstötande och andas resignation. Jag skulle tidigare i mitt liv hellre levt med tomma fönster än fönster med ”konstväxter".  Ändå är det exakt det jag gjort - släppt in konstväxter i mitt hem - och här följer den rafflande historien om hur det gick till...

Mmm...

Vi flyttade och i samband med det genomgick vi en homestyling. Som ett led i denna ingick det obligatoriska orkidéköpet. Jag köpte fyra vita orkidéer som gjorde vad de skulle under fotning och visning. De var snygga helt enkelt och jag blev så fäst vid orkidéestetiken att jag bestämde mig för att vi alltid skulle ha fyra vita orkidéer i vardagsrumsfönstren på vårt nya ställe. Men snart hände det som händer med orkidéer. Blommorna torkar ut, vissnar och faller av. Kvar blir ett par gröna blad och en deppig pinne. Och sen dröjer det, i alla fall för mig, två till fem år innan den behagar blomma igen. Under tiden blir jag irriterad varje gång jag ser den och till slut slänger jag den för att skaffa en ny med blommor.

Jag var precis på väg att kasta de utblommade orkidéerna för att köpa nya när snåljåpen investeraren i mig gjorde en snabb överslagsräkning. Med min avsaknad av gröna fingrar behöver jag förnya orkidéeparken i snitt en gång per år. En orkidé av hyfsad storlek kostar runt 130 kronor. Det innebar att jag under en tioårsperiod skulle komma att bränna närmare 8 000 kronor på orkidéer om man tar hänsyn till ränta-på-räntaeffekten och en inflationsjusterad snittavkastning på 7%. Jag tog då det radikala beslutet att införskaffa fuskstänglar. Och eftersom IKEAs varianter såg så uppenbart fejk ut letade jag efter en mer högkvalitativ produkt. Efter ett tags letande hittade jag fullständigt naturtrogna stänglar i en butik och slog till direkt. De var så dyra att jag förträngt priset sedan länge, men nu efter två år uppskattar jag att jag står på plus minus noll. Och BOY vad jag inte ångrar mig. För från och med den dagen har jag alltid vackert blommande orkidéer. Det bästa av allt är att jag fortfarande kan vara feng shui-compliant - de gröna bladen nertill är ju fortfarande levande växter med klorofyll and shit.

Märkligast av allt är att orkidéerna nu blommar oftare på riktigt än mina tidigare gjort. Det är precis som att de stackarna slappnar av när de har sina fusksystrar med i krukan och släpper på prestationsångesten. Lite som när man är på representation med stiffa affärskontakter men man har haft vett nog att ta med sig kontorets snackpåse - man kan bara luta sig tillbaka och fyllna till i fred medan snackpåsen konverserar kunden (jag lyckas inte helt få ihop liknelsen mellan ett fyllo och en blommande orkidé?)

Mina små älsklingar. Fejk? Eller äkta? Svaret hittar du längst ner

Eftersom jag nu gått break-even rent investeringsmässigt kan jag framledes lägga orkidébudgeten om SEK 520kr/år på utdelningsaktier. Det räcker i skrivande stund till tre Axfood och det är exakt tre fler Axfood än jag hade kunnat köpa om jag INTE köpt fuskstänglarna. Dessutom finns här miljöaspekter i det att det inte behöver fraktas hit lika många orkidéer för att möta min efterfrågan samt att jag har för mig att själva produktionen av krukväxter är dålig för miljön på någe vis. Det är väl för all del produktionen av konstgjorda orkidéstänglar också, men jag tänker att just fyra fuskstänglar inte är den miljösynd som kommer att stänga mig ute från ekohimlen den dan det beger sig.  

Har du en fuskväxt hemma och i så fall – skäms du?

Mvh/

FruEfficientBadass

Svar: De är fetfejk såklart hela inlägget handlade ju om det daa