Prepping del 1

Dagen till ära tänkte jag göra ett inlägg på temat domedag. För ett tag sedan blev min arbetsplats virusattackerad med så kallad ransomware och i samband med det var vi utan Internet i en dryg vecka. Det hela var rätt spännande eftersom det var det närmaste jag någonsin kommit en gisslansituation, men var också en ögonöppnare för hur handlingsförlamad man blir utan uppkoppling. Jag började för första gången fundera kring hur jag och min familj skulle klara oss om all infrastruktur skulle kollapsa.

Jag ventilerade detta med en bekant på IT-sidan och han berättade då om fenomenet solstormar. Solstormar kommer mycket sällan men med kort varsel (8 minuter och 20 sekunders varsel för att vara exakt). Är den bara liten märks den knappt, men om den är större kan den slå ut strömmen i ett rätt stort geografiskt område. Är den superduperstark kan den slå ut hela jordens ström, GPS- och satellitsystem. Nu ska i ärlighetens namn sägas att solstormar är rätt ovanliga och kanske inte det främsta skälet till att bli prepper. Nej, de främsta skälen skulle kunna vara terror, attack mot våra hamnar från främmande makt (looking at you Vladimir) eller en akut oljekris som omöjliggör matdistribution. Man räknar med att våra matbutiker och centrallager skulle räcka för oss i ungefär en vecka. Och jag vet inte om jag litar på att själva distributionen av mat i en krissituation skulle ske särskilt effektivt eller "rättvist". Även om vi svenskar gillar att stå i kö så är jag inte helt säker på att vi skulle göra det när det råder domedagsstämning.

Är det inte något rätt fånigt över upplopp?

Jag avstår gärna upplopp om jag har ett val. Jag sitter hellre hemma och sippar på en mohito, mixad av min apokalypsgömma rom och hemodlade mynta (jag är faktiskt självförsörjande på mynta). Det finns inte så mycket att ta sig för i en upploppssituation förstår jag efter att ha sonderat YouTubes utbud av prepperfilmer. Man ska helst hålla sig lugn hemma, med lite plank för fönstren och ett rejält förråd konserver. Helst ska man ha en egen bunker, men jag tvivlar på att jag får igenom det hos vår bostadsrättsförening. Och vad jag förstår kan både zombies och ryssar ta sig igenom de mest välbyggda bunkrar så de har ett begränsat användningsområde.

Min mamma var prepper redan innan begreppet uppfanns. Hon har konserver bakom böckerna i bokhyllan och nötter i strumplådan. Därtill har hon ett handlager kontanter på ett listigt ställe i bostaden som jag inte kan berätta om här i det fall du kan tänkas vara en tjuv. Jag försöker förklara för henne att hennes kontanter kommer att sakna värde den dag strömmen slås ut. Vad ska kassörskan på Statoil göra? Skriva upp det på en lapp och regga tankningen i efterhand? Om de mot förmodan får igång pumparna, de lär ju vara eldrivna. Om du tycker att det här med prepping är för dårar och humorlösa amerikanska män i södern, gör då åtminstone detta:

• Ha konserver och torrvaror för minst tre-fyra dagar hemma. Om inget annat, åtminstone ett par kilo ris och ett trangiakök så att du kan laga till det.
• Ha vatten på flaska hemma, ett par liter per person. Köpevatten, inte sånt du tappar på flaska själv, det blir snabbt dåligt. Byt ut någon gång per år.
• Ha alltid minst en tredjedel bensin i tanken. Då kan du ta dig bort från upploppet till din kusin på landet och äta upp hans potatis, spela kort och ha det gött som på förr i tiden.

 Prepping behöver emellertid inte vara domedagstrist och ångestframkallande. Prepping kan omvandlas till en skojig familjeaktivitet, vilket jag upptäckte i somras. Jag återkommer till detta i nästa del i serien Prepping.

Mvh/ 

FruEfficientBadass