Prylbanta kapitel 4 - tema hur prylbantar du?

Kapitel fyra är en handlingsplan kring själva avyttrandet av prylar och om jag hade väntat mig den klassiska ”sortera i högar”-metodiken gick jag bet. Även här lyckas minimalisterna komma med en mängd olika ögonöppnare och tankeväckande idéer. Bland annat talar de om ”dold redundans” – alternativa lösningar man inte tänker på. Att använda samma sak till fler ändamål helt enkelt. Jag har själv några sådana exempel  efter att vi flyttat från stort till litet. Barnens skrivbords/pysselbordsstolar är extrastolar när vi får gäster. Våra soffor blir gästsängar och får vi många gäster sover jag och min man över i barnens loftsängar så frigörs även vår dubbelsäng. En lampa flyttas runt hela tiden för att belysa olika aktiviteter i lägenheten. En soffpall används ibland i barnens rum som pyssel/projektyta. Minimalisterna exemplifierar med att ”rödvinet smakar lika bra i vitvinsglasen” vilket jag faktiskt håller med om, minus att jag gör tvärt om, har bara rödvinsglas (det blir ju mer vin i dem eller?).

Relaterat till detta avsnitt talar de på sidan 133 om ”överväg att enbart äga en” och även om jag lovat att inte spoila läsupplevelsen måste jag saxa hela avsnittet: ”Om du bara hade möjligheten att äga en enda vinterjacka, en enda handväska eller en enda kökskniv får det en mängd konsekvenser. Utöver en minskad kostnad ur perspektiven tid, mental energi, ekonomi, miljö och humanism händer det en del intressanta saker med dina prioriteringar. Den lösning som du väljer kommer med hög sannolikhet att passa dina behov ovanligt bra, vara av högre kvalitet och mer omtyckt. Du kommer troligen att ta bättre hand om den, använda den oftare och omedelbart märka om den behöver lagas eller bytas ut.”

Jag kommer att tänka på Karen Kingston – a.k.a. queen of feng shui – som berättar om invånarna på den ö hon tillbringar halva året (Bali?) där man i regel bara har en kökskniv. Kökskniven hålls knivskarp (uppenbarligen) och barnen lär sig tidigt att använda den i allt från att skala frukt till att stycka kött. Jag tänker ofta på den där kniven när jag står hemma hos bekanta och begrundar deras knivblock och magnetremsor med rader av japanska dyrknivar. Varav enbart ett par är vassa. Själv har jag kommit nästan i mål – vi har två vassa universalknivar, gömda längst bak i en låda för att undvika knivslagsmål bland barnen (okej det var några år sedan de sträckte sig efter kniven, men vanan sitter i). När dessa inte går att slipa skarpa längre återvinns de och så köper vi nya. Inget är så vardagsdeppigt som att försöka skiva tomat med en slö kniv.

Any How, jag älskar uttrycket dold redundans, och Minimalisterna tangerar samma ämne i ett senare avsnitt apropå att rensa textilier.  Det är faktiskt rätt fantastiskt att de flesta har så mycket lakan och handdukar när du bara behöver max två uppsättningar per person och hushåll. En uppsättning att använda medan den andra ligger i tvätten. Får man gäster kan man se till att tvätta innan de kommer så att man har två uppsättningar per huvud att labba med. Jag fnissar högt när jag läser ”Många sparar extra uppsättningar ifall det osannolika skulle hända, till exempel om du utan förvarning skulle få mängder med övernattande gäster, om hela familjen skulle bli fullständigt utslagen av kräksjukan exakt samtidigt eller om du plötsligt skulle bli personligt ansvarig för Nobelmiddagen.” Touché! Nu är det jag som på allvar rensar ut textilskåpet på landet.

Och nu får det räcka med plagiat, men jag kan bara nämna att min största behållning av kapitel 4 är avsnittet om böcker. Det är min akilleshäl och nu vet jag varför. Det är inte smickrande, men jag är anonym så jag kan berätta: Böcker är ”mina intellektuella troféer” och jag använder dem som ”en del av mitt personliga varumärke”. Oh my oh my, jag ska ta tjuren vid hornen inom kort och då ska jag följa Minimalisternas bokrensningstaktik i att dela böckerna systematiskt i olika högar för att komma vidare. Och med det tackar jag Minimalisterna för en superiör läsupplevelse på ämnet konsumtion och materialism. Detta kommer hädanefter att vara min referenslitteratur på området och jag tänker, så snart den kommer ut på pocket (säg att den kommer ut på pocket!) att köpa ett antal att ha hemma och ge bort. Ja jag vet, proaktiv konsumtion är big nono, men om den proaktiva konsumtionen äger rum för att hindra att andra ägnar sig åt proaktiv konsumtion är det väl ok?  Jag ger "Prylbanta" av Elisabeth Byström och Johan Ernfors - tada -FEM tomma rum i betyg!

Mvh/

FruEfficientBadass