Ellen Key en Lattjo Tjej

Jag har länge varit nyfiken på Ellen Key. Hon har figurerat i periferin i en del biografier jag läst men jag har aldrig riktigt fattat vad hon var känd för, mer än sin coola knut och att hon var hatad av Strindberg, men det var hon inte ensam kvinna om.

Kortfattat kan sägas att hon levde under senare delen av 1800-talet till början av 1900-talet, var författare med ena foten i pedagogiken, den andra i feminismen och vänsterarmen i estetiken. Det är den estetiska Key som intresserar mig och därför lånar jag "Skönhet för alla", en tunn liten skrift på temat inredning som först publicerades i tidskriften IDUN år 1897. Minns då att stilidealen i denna tid var enligt nedan:

Ju mer prylar desto bättre. Key vet inte till sig av avsky. Inte bara är de då rådande inredningsidealen förkastliga ur ett rent hygieniskt perspektiv ("dammgömmor!"), de tvingar kvinnan till ett evighetsarbete med städning och tillverkning av små onödiga prydnadsföremål. Skönheten - enligt Key tolkad som det enkla och ändamålsenliga - var en grund i det samhälle Key såg som sin utopi. "Hur falsk är inte den föreställningen att skönhet i hemmen vinnes blott genom rikedom, det ser man bland annat i de många, av meningslösa lyxföremål och konstsaker överlastade hem, där intet djupt skönhetsbehov, ingen personlig smak gjort sitt urval eller givit föremålen den plats, från vilken de kunna verka; där de mest sammanhangslösa ting äro ihopförda och av tapetseraren ordnade".


Vad är då ett vackert hem? Jo, ett funktionellt hem. Och Key snålar inte med konkreta exempel så att läsaren verkligen ska förstå:


1/ En lampa på enkel fot är vackrare än en prålig, eftersom ljuset är det viktigaste i fråga om lampan. Ljuset bör därför bäras av ett underrede som inte själv gör väsen av sig.


2/ En tallrik är vacker med enkelt mönster, men ful med en dalkulla i botten. Varför? För att det är löjligt att äta på en dalkulla (jag visste det!).


3/ Varför är det enfärgade blomglaset vackrare än det med påmålade blommor? Därför att de målade blommorna tar bort blomglasets mening, som är att framhäva de levande blommorna, ej att tävla med dem. Samma sak gäller för målade frukter på frukttallrikar. Både de målade frukterna och blommorna verkar döda bredvid de levande.


4/ Det vackraste glaset är det med enkel form.


5/ Konstgjorda blommor inger motvilja (hear ya sister) för att de på ett bedrägligt sätt imiterar den "friskhetens lycksalighet" som blomman i verkligheten förmedlar. Om det också bara är en kvist eller en tistel som man kan sticka ned i sina vaser om vintern, så är dessa vackrare än de konstgjorda blommorna. Varför är det japanska sättet att ordna blommor, enligt deras eget växtsätt och av endast en sort, i de flesta fall vackrare än varje annat sätt? Därför att detta just ger ett intryck av att blomman ännu växer.

Ikebana vs. IKEA - vilken du ska välja?

6/ Varför är det smaklöst att sätta fast tallrikar på väggen, men smakfullt att pryda panelhyllan med dem i en matsal? Därför att de i det senare fallet pryder på samma gång som de är färdiga att tjäna sitt ändamål, vilket de förra däremot inte är.


7/ Varför är det vita duktyget vackrast? Därför att endast detta ger det bländande intryck av renlighet, som är en viktig del av trevnaden vid en måltid.


8/ Varför är en ljus, lätt gardin vackrare än en tung och mörk? Därför att det senare strider mot avsikten med ett fönster, som är att släppa in ljus.

Gardiner enligt Key vs. Gardiner inte enligt Key

På en stol ska man kunna sitta bra, vid ett bord skall man kunna äta eller arbeta, i en säng skall man kunna vila väl. Den obekväma stolen, det vingliga bordet, den smala sängen är därmed redan därför fula.

Jane Cumberbatch - en modern Ellen Key

Roasted alla möbler från Jysk och Furniturebox. Tacka vet Key "ett gammalt förmak i en prästgård, där möblerna är pärlfärgade, där golvet skiner bländvitt och där vita hemmagjorda gardiner släpper in solen på de välskötta blomkrukorna" eller "den enkla bondstugan med sina hemmasnickrade, rödmålade möbler, fällbord och stolar, med golvet enrisstrött, och den vitlimmade spiseln med sin stora brasa om vintern och sitt eklöv om sommaren." (Jag skrev inte fel, det står "spiseln").

Skönhet & funktion. Och bondromantik.

Je hujedamej vilken bondromantik. Men visst har hon en poäng? Funktion är vackert, som Bengt Friggebo (bror till Birgit) sa till mig på en kurs om att skapa EAN-koder en gång i tiden. Den är kanske inte så snygg koden, men den bär så många praktiska funktioner att den nästan blir vacker. Jag har så svårt att slita mig från att saxa innehåll ur boken, men ger här ett sista exempel på vad Ellen Key anser är föredömlig smak:


"En amerikansk författarinna berättar att hon en gång kom till ett blockhus i Västern och då hon trädde in i rummet greps hon genast av den lika oväntade som behagliga känslan att hon befann sig i ett hem inrett av en kvinna med smak. Väggarna var endast av stockar, bordet av omålat trä, sittplatserna av packlårar. Men dessa var klädda med nankin (bomullsväv) i en varm gulbrun färg, med en rak bård av blått band liksom även gardinerna och bordsduken. En ljus halmmatta låg på golvet och en vas med vildblommor och några böcker var de enda prydnaderna. Men dessa enkla medel gav ändå rummet, långt borta från kulturens rikare möjligheter, ett intryck av bildning och harmoni."


Så off you go, fixa lite bildning och harmoni i era egna hem genom att rensa ut en pryl som inte fyller sin funktion eller bara genom att gå ut och plocka en gren som ni sätter i en vas.

Mvh/
FruEfficientBadass