”I Storbritannien var det en intressant vindkraftsupphandling i september, där priset per MWh var nästan 40 procent lägre än det pris den brittiska regeringen bundit upp sig att betala i 35 år till de som bygger det nya kärnkraftverket Hinkley – och det ska stå klart först 2023. Till dess har priserna på sol och vind sjunkit ytterligare, vilket säger en del om magnituden på paradigmskiftet i energimarknaden.”
 |
Lika som bär? Robert Redford Alexander Jansson
|
Veckans Affärer skrev framsynt redan 2016 om den nya energimarknaden:
Energimarknaden befinner sig i ett paradigmskifte där den går från råvarubaserad till teknikbaserad, vilket innebär att den går från en situation där högre efterfrågan innebär högre priser (begränsade råvaror) till att högre efterfrågan innebär lägre priser (obegränsad teknik). Teknikskiften har vi sett många av och det här skiljer sig inte från dem, när den nya tekniken får cirka 10 procent marknadsandel är det mycket snart "game-over" för den gamla tekniken, som blir substituerad av den nya tekniken.
Minus att jag ogillar hittepå-ord av typen substituerad i seriös affärstext blir jag alldeles spattig av investerariver. Vad ska jag köpa, säg mig! VA mässar vidare (året är fortfarande 2016):
Solsektorn är fortfarande omogen och växer i linje med det tidigare resonemanget för snabbt för att vara riktigt intressant ur investeringssynpunkt. Men även här börjar vi se de första tecken på mognad, nämligen genom konsolidering. Darwinismen börjar göra sitt; de svaga blir svagare och går omkull; de starka blir starkare och får allt bättre intjäning.
Mmm...alla börstips som innehåller Darwinism gillar vi. Så får jag köpa solenergi nu?
Appappappapp...VA säger: Till skillnad från vad många tror vill man som investerare inte exponera sig mot de marknader och sektorer som växer snabbast utan de som har en strukturellt något högre tillväxt än genomsnittet.
Men ååååååhh...vilka är DET då??
Den korta förklaringen är att bolag i de sektorer som växer mycket snabbt tvingas till mycket stora investeringar i ny kapacitet och att anställa ny personal, vilket i sin tur leder till att lite blir kvar på sista raden till aktieägarna. Det är också vanligt med nyemissioner i den här fasen, vilket späder ut aktieägarna ytterligare. Vindsektorn har gått genom den här fasen och är idag mer mogen med en tillväxt på 4-6 procent per år (2-3x global BNP), varför vi tycker att det är mer attraktivt att äga aktier i den sektorn - trots att vi är mycket mer positiva till solenergi än vindenergi på lång sikt. Okaj VA, så även om solenergi känns mycket ballare ska jag ändå investera i Vestas?
 |
”Det förvaltade kapitalet i CB Save Earth har nästan fördubblats i år. Det är en kombination av bra avkastning i fonden, upp 18 procent i år, och ett större medvetande hos investerarna”, säger han. Fonden investerar i bolag som gynnas av en eller flera av de tre megatrenderna: vattenhantering, förnybar energi och miljöteknik. Vi har investerat mer i miljöteknikbolag och nu består halva fonden av bolag som gynnas av den trenden. Miljöteknikbolagen har mognat och deras omsättning växer mer än globalt BNP. Det spiller över på vinsterna, vilket skapar överavkastning. Vattenhanterings-bolag har gett överavkastning i 10 år. Den trenden ser vi nu inom miljöteknik också”, säger han.
Om du bara köper enskilda aktier är några av bolagen i fonden amerikanska Xylem Inc (vattenhantering, aktien har mer än dubblats på tre år) och nederländska Aalberts Industries (+4% sedan februari 2017). Vestas har man helt gjort sig av med på grund av den prispress bolaget varit med om på sistone efter det att subventionerna upphört. Två bolag man däremot tror på är tyska Infineon (+37% sedan börsintroduktionen mars 2017) och belgiska Umicore (+80% sedan börsintroduktionen för knappt ett år sedan).
 |
Det förra är kopplat till energieffektiviseringen inom elbilar och den senare kan återvinna större delen av ett litiumbatteri så liksom...case closed kan jag tycka. Placeras artikel/Alexander Jansson:
"Infineon och Umicore är bolag som vi gillar att äga i fonden. De är som spadar. När det är guldrusch ska man sälja spadar till guldgrävare”.
Så efter dagens grottande i alternativenergi har jag skiftat fokus från sol till vind till litiumbatteriåtervinning. Eftersom jag är mot höga förvaltningsavgifter funderade jag en whisky på att köpa enskilda aktier i Infineon men framför allt i Umicore snarare än att investera i fonden. Men sen kom jag på att jag förutom att vara snål dessutom är lat. Eftersom jag nästan bara har billiga indexfonder i övrigt (max 0,2%), bestämde jag mig för att sprätta iväg en köporder på CB Save Earth Fund.
Förvaltningsavgiften är på 1,7%, men sen tillkommer köpavgift och annat jox som gör att jag slutar på 2,2% vilket inte är min vanliga rutin. Men jag har bestämt mig för att ge den här fonden en chans. Känner jag att det bär emot att pynta några tusen om året för snittavkastning gör jag mig av med den. Men jag hoppas och tror att den kommer att prestera en bra bit över index de kommande åren, just av det skälet att man nischar in sig på viss typ av miljöteknik snarare än buntar ihop mogna innehav i en slöfond. Nedan bilder tog jag på IAA-mässan i höstas där varenda biltillverkare med självaktning presenterade sina elvarianter. Det kommer säkert att ske massor avseende batteriutvecklingen framöver - kanske är det inte ens litiumbatterier som gäller om tre-fem år. Och rent krasst kommer elbilar fortfarande vara en rätt liten del av den totala bilparken i Europa - man spår runt 1,5% 2018. Men icke desto mindre kommer batterierna att behöva återvinnas och företag kopplade till att finkalibrera användningen, borde ha en positiv utveckling de kommande två-tre åren.
 |
| The future is now |
Mvh/
FruEfficientBadass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar