Sensoriska Synergier

Igår fick jag oförhappandes lite slack och passade då på att dra till mitt favoritstället på jorden - Prins Eugens Waldemarsudde (ja det är korrekt, jag är en 60-åring i en 41-årings kropp). Det är något oklart varför jag gillar stället - jag är inte särskilt konstintresserad - men det är något med lokalerna, då framför allt slottsdelen. Låt mig bjucka på en liten rundtur:

Det är liksom kombinationen av konst, miljö, blommor och...golv. I såväl slott som galleri finns ett alldeles magnifikt parkettgolv som nötts  i 113 år så det är helt lent och blankt. Vintertid är det dessutom okej att gå i strumplästen om man har broddar på sina uteskor vilket jag har (okej jag korrigerar - jag är en 80-åring i en 41-årings kropp). När detta broddförbud infördes för ett par år sedan förnam jag en förhöjd känsla av att hasa runt på Waldemarsudde - det var liksom trippelt bra att förena såväl estetisk fulländning som kännbart mjukblanka golv. Om ni varit där och tagit stora trätrappan upp till våning två i slottet vet ni också att det ledstångsträet är...mmm. Så förra året adderade jag ytterligare en sinnlig input nämligen ljud - jag satte på min favoritmusik under tiden jag hasade runt där i strumplästen. Underbart. Total sensorisk jackpott. Eller? Jag har ytterligare en oavfyrad raket och det är smak/lukt-sinnet som vissa menar är samma sak. Så jag började fundera på vad jag gillar mest och kom fram till att jag nästa år också ska ta med mig tefat (sura tefat - godiset) som är både underbart gott men också lite udda i sin torra, yet saftiga, konsistens. Nu börjar jag närma mig kulmen. Doft är svårare - det får ju inte vara en påträngande stark parfymdoft, utan något mer subtilt. Citronklyfta? Färsk koriander? Strävhårig taxvalp?


En liknande sensorisk synergi upplevde jag i mellandagarna då jag och en vän smusslade in en termos rödvin på Stockholms stadsbibliotek (grym byggnad). Inne i den mest ödsliga facksalen satt vi sedan och sippade Zinfandel och viskskvallrade. Bara det att sitta och viska med någon - det var eoner sedan. Och så det Asplundskt vackra mot det bäriga vinet. Perfekt upplevelse.

Innan jag ber om er input på fler sensoriska synergi-tips behöver jag er hjälp: Vilken är egentligen snyggast - Jubileumskrukan i petroblå/grönt eller den klassiska vita? Och skulle ni få för er att köpa en köper ni givetvis andrasortering - det är defekterna som gör't (billigare).

Mvh/
FruEfficientBadass