Sidor

Saker jag inte fattar Del 4 - Amerikaner och religion

För nytillkomna läsare är detta en serie där FruEfficientBadass profiterar på det faktum att hon fått lite trafik till bloggen och således kan utnyttja denna trafik till att få svar på saker hon, i brist på intellektuell stimulans, går runt och grunnar på. Eftersom hen är anonym ids hon inte ens skämmas över frågornas art och natur.


En sak jag inte förrän nyligen fattat är i vilken stor utsträckning den genomsnittlige amerikanen är religiös. Jag menar, det känns ju som att vi skandinaver är rätt lika amerikanarna i mycket vad gäller värderingar, tycke och smak. Om inte annat gillar vi amerikanska grejer, det motsatta låter jag vara osagt då man ibland får intrycket av att merparten av amerikanarna knappt vet att Sverige existerar. FYI har jag varit i USA i sammanlagt tre dagar så jag är ingen amerikaexpert. Men detta har jag googlat:



Det är ju rätt anmärkningsvärt - vi speglar varandra exakt, fast tvärt om. I en av källorna till ovan grafer - Tidningen Dagen - sägs:

"Religion är viktigast för människor i fattiga länder, visar Gallupundersökningen från 143 länder. I topp på listan återfinns Egypten, där 100 procent av de tillfrågade anser att religion är en viktig del av deras vardag. Därefter följer fattiga länder i Asien och Afrika söder om Sahara. När du har ryggen mot väggen behöver du något resolut. Det är därför religionen växer så mycket i exempelvis Afrika söder om Sahara, där det inte finns någon välfärd, där ekonomin är en katastrof och politiken är korrumperad, förklarar Grace Davie."


Så varför är så många av amerikanarna religiösa? Har vi någon av läsarna som bott i USA eller tillbringat mycket tid där som kan förklara? En tysk kollega som varit utbytesstudent var där ett år men fattade inte hon heller. Och hon är född katolik och tyckte ändå att det var lite "over the top" där med "God bless America" varje dag i skolan. Hon nämnde att de ungdomar som lite till äventyrs laborerade med ateism och höll munnen stängd vid detta moment ansågs vara kufar man bäst höll sig borta ifrån. Den agentur som fixade hennes utlandsår gav också utbytesstudenterna tipset att undvika tala religion med amerikanerna. Vaffö vaffö?

Mvh/
FruEfficientBadass

22 kommentarer:

  1. Jag håller inte med om att vi är så lika USA vad det gäller värderingar, allt från att i USA är kapitalism mycket starkare och anställdas rätt mycket svagare. Det är väldigt lätt att sparka anställda där och två veckor semester ses som en riktig lyx. Samhället där bidrar till att uppåt en procent av befolkningen i vissa delstater bor på gatan och har man inte bra försäkring så står man utanför sjukvården. Dessutom sitter nästan en procent av befolkningen i fängelse i USA. Folk där kanske har ett hopp att religionen ska rädda dem när inte staten eller någon annan gör det. Sen är det också stor skillnad på olika områden i USA, vissa områden är extremt konservativa, medan andra områden är mer som Sverige.
    Jag är inte någon USA-expert men jag är rätt skeptisk till landet, och jag undrar också varför religion är så starkt där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo du är väl något på spåren där, men spontant känns det inte som att det är levnadsstandarden och bristen på hopp (generellet sett) som driver på religionen som i ex länder söder om Sahara. USA är ju ett land vars slogan är "Land of Opportunities", self made man osv. Man tar sitt öde i egena händer kunde man tycka. Någon som bott i USA bland läsarna? Jag vet att någon bor nu i USA, tacksam för input.

      Radera
  2. Nej, likheten mellan amerikaner och skandinaver är nog skenbar. Vi gillar samma hamburgare, filmer, jeans och musik, men amerikaner är (i genomsnitt) mer konservativa och insulära. Har bott där i omgångar. Har inte märkt någon överdriven religiositet hos kollegor, släktingar eller bekanta over there även om det är uppenbart att det finns mängder med kyrkor, synagogor, moskéer och tempel (och religiösa TV-kanaler). Men tror att det religiösa där är starkt kopplat till ursprung och tillhörighet och också på ett annat sätt ett socialt kitt: det är där man träffar sina grannar och vänner, och det ordnar aktiviteter som ligger utanför vad en svensk kyrka gör. Mycket har kommit med från början med de grupper som invandrat under 1800- och 1900-talen. That said, tycker jag nog att USA också blir mer sekulariserat, särskilt bland "coastal elites" i New York, Boston och Kalifornien t ex. I amerikanska södern är det mer grundmurat. En ganska lång artikel här som jag tycker ger ett bra men mångfacetterat svar:

    https://www.huffingtonpost.com/2014/02/15/americans-more-religious_n_4780594.html

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Försökte läsa artikeln men den var för svår för mä, de tappade mig vid allt prat om affluent. Vad är den komplexa kontentan enligt dig Magnus?

      Radera
  3. Jag är en svenska som bott i USA (Virginia, 30 minuter utanför DC) i över 20 år. Ja, religion är viktig för många amerikaner. Och i många områden mer så en andra. Men som Magnus nämnde så är det starkt kopplat till ursprung och tillhörighet. Många som säger sig vara katoliker till exempel (min make) går nästan aldrig i kyrkan men kan säga god bless you och anser sig troende. Sen finns det många här som på ren rutin går till kyrkan på söndags morgonen med familjen, sen kommer hem och är "helt vanliga". Oftast märks det inte mer än så. Sen kan jag tycka att svenskarn är lite skenheliga med att gifta sig i kyrkan, döpa sina barn i kyrkan, kyrkobegravning osv och mena att det inte är en religös grej eller att de inte är religösa. Lite konstigt kanske? Hursomhelst, det är intressanta iaktagelser. Men, som jag alltid säger, svårt att jämföra över 300 miljoner amerikaner mot 10 miljoner svenskar.

    SB (Susanna B)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Magnus & Susanna för bra input. Det börjar närma sig någon form av magkänsleavstämning hos mig. Ex det du säger SB att det är ett socialt kitt snarare än bokstavstro.

      Radera
  4. Och som du säger SB lite skenheligt med våra kyrkovigslar etc. Kan det vara så att amerikaner egentligen inte är mer religiösa än vi (i alla fall inte lika dramatiskt som diagrammet visar), men att det är lite som en ursprungsnostalgi? Som vi i Sverige exempelvis inte är intresserade av eftersom vi sitter kvar i myllan med våra svenska krusbär?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon gång var ju faktiskt de flesta svenskar kristna och gick i kyrkan eller utvandrade till USA for att få utöva sin tro på sitt sätt. Jag tror kanske att de svenska kyrkan inte har jobbat på att behålla sina medlemmar. Jag är kluven for även om jag inte går till kyrkan regelbundet el lever ett kristligt liv så vill jag ändå inte att kyrkorna ska forsvinna. Som Plina skrev, reser jag så kan jag tycka om att besoka kyrkor.

      SB

      Radera
    2. Mm. Jag älskar ju icke-kommersiella offentliga rum och där är ju kyrkor och bibliotek snart de enda platser man kan besöka. Så jag är lika kluven.

      Radera
    3. Jag gillar kyrkor men är inte intresserad av budskapet som levereras där så därav mitt bidrag till bevarandet av dessa.

      Jag tycker att folk får tro på vad de vill oavsett om det är på Allah, Jesus eller påskharen. Det jag har svårt för är när man försöker trycka ner ens egna åsikter i halsen på andra baserat på deras tro eller med den som ursäkt såsom t.ex en del konservativa i USA med sitt abortmotstånd. Om du inte vill göra abort eller använda preventivmedel på grund av din tro så är det ok men försök inte begränsa min rätt. Lev ditt liv och skippa predikningarna över hur andra ska leva sitt liv! Det gör också att jag har svårt för alla dessa böner som alla amerikanska politiker verkar be för allt och alla men lyckligtvis är det begränsat med det i svensk politik och det svenska samhället.

      Radera
  5. Jag tänker att kyrkan också står för mycket av frivilliginsatserna för fattiga eftersom det inte på samma sätt finns ett socialförsäkringssystem. Jag har en känsla av att kyrkan och frivilligorganisationer av olika slag även i Sverige har ökat insatserna för socialt utsatta i Sverige. Utan att ha något att backa upp det med så tänker jag att idrottsföreningarna i Sverige har i alla fall tidigare haft ungefär samma sammanhållande sociala roll i Sverige som kyrkan för vissa amerikaner.

    Håller med om det svenska hyckleriet med koppling till kyrkan med att gifta sig i kyrkan etc. Jag har hittills sett kyrkoskatten som en sponsring för upprätthållande av gamla historiska byggnader men funderar på att gå ur eftersom jag inte ser mig själv som troende även om jag är konfirmerad och döpt i kyrkan. Själv gillar jag att besöka kyrkor när jag är utomlands. De är oftast betydligt mer utsmyckade och utmärkta ställen att sitta en stund och vila fötterna i skugga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Poäng där - att idrotten fyller den rollen, en riktig folkrörelse. Jag räknade på vad jag pyntat i kyrkskatt för ett par år sen och insåg att jag betalat av såväl bröllop som dop*3 samt även lite kyrkolokalsvård (även om kyrkan inte har så dåligt ställt som de ger sken av - de har ju en del rätt maffiga tillgångar) så jag gick ur. Jag kan verkligen rekommendera det. 1% ab bruttolönen så det adderar ju genom åren. Och än så länge har jag inte hamnat i helvetet.

      Radera
    2. Jag har iofs vare sig gift mig eller döpt några ungar så jag har inte fått så mycket för pengarna. Med tanke på begravningsavgiften storlek i förhållande till medellivslängden så borde jag ha betalat för flera begravningar också om jag lever till 80 år men den slipper man ju inte undan.

      Om man nu ska vara ngt helgon för att hamna i himlen så låter det som att det är roligare i helvetet. :-)

      Radera
  6. Jag har spenderat en hel del tid i olika delar av USA och mött alla sorters människor. Religionen är stark, och en del av nationalismen mycket mer än något annat. Det är ytterligare en kraft som håller samman nationen. Men jag tror också att, precis som i övriga världen, religionen minskar med utbildning. Fast masshypnos är ett mäktigt verktyg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant. Det är därför man blandar religion med nationalromantik i den där skolbönen? Och detta eviga God bless America. Ett sammelsurium för att skapa sammanhållning, så kan det vara.

      Radera
  7. Jag har också bott i USA under en period.

    Håller med flera inlägg innan om att det sitter djupt i deras kultur. De verkar ha en djup respekt för vuxna och äldre exempelvis. Men de har en tro inte bara på en Gud utan också på sitt land. The American Dream är nog något högst verkligt och något som identifierar dem och har en given plats i amerikansk kultur. Och deras välkända patriotism ligger ju väldigt närma en religiös känsla. Skapar nog landets identitet i mångt och mycket. Sen är ju USA långt mycket mer ett land av bönder och landsbygd och småstäder än den bild vi har genom media (oftast serier och filmer från storstäder som L.A, N.Y, Miami, Chicago). Och i det samhället, de små städernas USA, som är väldigt långt bort från omvärlden, de lever och verkar väldigt lokalt med förvånandsvärt liten kännedom och uppfattning om övriga världen (exempelvis Europa) är den här patriotismen och kyrkan nog ganska närvarande som en moraliserande och ett fostrande perspektiv i samhället. Så kändes det i alla fall i den lilla staden jag bodde i.

    Mvh,

    Atlas Investo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket väl förklarat. Tack Atlas och alla bra kommentarer ovan, jag känner faktiskt att jag börjar förstå. Case closed för den här gången. Återkommer när jag har en ny nöt att knäcka.

      Radera
  8. Hej och tack för en superbra blogg!! Angående USA så har jag också bott där och trodde väl innan ungefär som du att svenskar och amerikaner var rätt lika. Det tycker jag inte längre. Ang religion så har det en så liten betydelse här men verkligen inte där, det finns med hela tiden även om man inte är speciellt religiös så vet man exakt vad andra har för religion osv. Sen är ju USA ett väldigt stort land och det är stor skillnad på olika ställen. Som någon skrev ovan så är många helt ointresserade och ovetande om världen, Europa tror rätt många är ett land, not kidding ;.), eller möjligen att man vet att Scandinavia finns (som då också är ungefär som ett land). Finns naturligtvis undantag, det bor ju trots allt 300 miljoner människor där, men allt är verkligen inte som i LA och NY och sånt man ser på TV. //Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roger that. Jag känner mig plötsligt som amerikaexpert.

      Radera
  9. Frågan är felställd, vi svenskar har mycket mer gemensamt med (nord-)européer än amerikaner.
    Förleds inte att tro att lättuggad amerikansk mediakultur har speciellt mycket gemensamt med svensk kultur, speciellt inte om man tittar lite mer på djupet.
    Mediajättar som tex Netflix börjar inse att de kan tjäna bra mycket mer pengar om de även producerar material som är icke-amerikanskt för de marknaderna. Nu är du ju FruEfficientBadAss (låter väldigt amerikanskt by the way) så du kanske inte har Netflix, men de erbjuder gratis tittning i 30 dagar så det kanske kan komma ifråga även för en som du

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har faktiskt Nettan - vi är fem på två skärmar så jag tycker det är bra värde för pengarna, särskilt som alternativet är att hyra Fredagsfilm för 49kr*4. Intressant det du säger om regionala utbud på Netflix - en kompis tipsade om spanska "Casa del Papal" e d för ett tag sedan. jag ser en del rätt framstående franska namn i fransktalande Netflixproduktioner.

      FruEfficientBadass är bara en biprodukt av min stora idols alias: "Mr Money Mustache - Financial Freedom Through Badassity". En svensk variant hade kanske varit "Fru Effektiv Värsting" men jag tyckte inte att det lät lika ball. Kolla gärna in hans blogg förresten: www.mrmoneymustache.com. Tjing!

      Radera