Att gå från dyrt till billigt finkem

Som ett led i min lökskalning har jag gått från att konsumera dyra kosmetiska produkter till billiga. Jag är fortfarande rätt kräsen. Dels beroende på att jag har lite knepig hud som inte klarar av vilka produkter som helst, men lika mycket för att jag tycker att upplevelsen av en kosmetisk produkt ska vara trevlig, inte otrevlig exempelvis genom obehaglig doft eller ännu värre - parfymfritt (är det bara jag som tycker att parfymfritt luktar illa?). Nedan några av mina gamla och nya favoriter.


Face Wash

Vänster: 200kr        Höger: 50kr

Hudkräm

Vänster: 650kr (för båda)   Höger: 100kr (för båda)

Jag är den förste att hålla med om att Dermalogicas produkter är härliga och underbara. Dito Niveaprodukt är bara fräsch och ändamålsenlig. Är det värt skillnaden? Jag har bestämt mig för att det är det inte.

Clarinskrämerna ovan var min standard i många år. När jag såg att min mamma använda Ciens (Lidls) hudvård skämdes jag å hennes vägnar. Tills jag av nöd var tvungen att låna hennes krämer en gång och motvilligt tvingades erkänna att det var kick-ass produkter. Dagkrämen har dessutom fått den prestigefulla utmärkelsen "Bra Köp" av Råd & Rön. Nu använder jag ju mest Nivea Soft, men det händer att jag köper på mig nedan om andan faller på. Den blå nattkrämen är särskilt bra vintertid när Nivea Soft inte riktigt räcker till - den lägger sig som ett balsam över huden och motar fnaset i grind utan att ge mig hudinflammation som många andra produkter gör.

Ibland vill min hjärna locka mig att tycka att det kan vara värt att splurga på hudvård. Men jag landar alltid i samma slutsats: Om jag ska vara Dermalogica/Clarins-konsekvent genom livet måste jag lägga runt 125kr extra i månaden vilket diffar en rätt fet jorden-runt-resa på 65-årsdagen. Vidare är det alltid lite meck att anskaffa produkterna - jag måste handla på nätet eller besöka ett finare varuhus, vilket jag gärna undviker. De andra produkterna kan jag köpa i samband med att jag handlar.

Vad säger då "vetenskapen"? En hudläkare i bekantskapen menar att det i stort sett är samma saker i alla krämer ("Vänd och läs på etiketten så ser du"). Skillnaden uppstår när man adderar solskydd ("Anti Age!") och färg, doft etc. I värsta fall tillsätts miljöfarliga UV-filter, allergena ämnen och parabener, vilket var fallet från en Body Shop-produkt i Testfaktas test från 2015. Bäst i just det testet var bland annat NIVEA. Bland de sämsta var Estelle & Thild och jag svär att jag visste det redan innan jag läste studien eftersom mina budgetfyndade utförsäljningsexemplar av samma märke (20kr /st på Kronans Droghandel för ett par år sedan) lade sig som en vit hinna på huden utan att gå in. Till skillnad från NIVEA Soft som går in på ett kick och lämnar huden len och väldoftande.

Vänster: 200kr  Höger. 52kr

En annan testfavorit var HTH som jag alltid gillat. Jag köpte ett tag Clarins, för doften, men kör numera antingen NIVEA Soft, HTH eller LdB. En tumregel för mig är att en kräm aldrig är så bra att den kan motivera ett pris som är mer än tredubbelt så högt som en okej budgetalternativ. Det vill säga - hittar jag en ansiktskräm för 150 spänn som är helt extraordinär kan jag tänka mig att byta, åtminstone för ett tag. Däremot kan jag inte tänka mig att byta om krämen kostar 300kr.

Var går din smärtgräns för finkem lilla vän?

Mvh/
FruEfficientBadass