Eftersom jag haft den helt osannolika turen att födas in i modern tid och således haft tillgång till föda, tryggt boende i skydd mot vilda djur och medicinsk teknik* ser resultatet emellertid helt annorlunda ut.
Så egentligen har jag inte så mycket mer att önska inför min 42-årsdag. Ni som läst bloggen ett tag vet ju också att jag ogillar materiella ting och en av de saker jag verkligen har ett infekterat förhållande till är böcker, särskilt efter min traumatiska stympning av bokhyllan i vintras. Därför kan det kanske förvåna en och annan att jag önskar mig en bok i 42-årspresent.
"Stefans lilla gröna" (2010) finns visserligen att låna på bibblan och det har jag gjort också, vid upprepade tillfällen. Problemet är att jag vill ha den hos mig jämt. Varför? För att "Stefans lilla gröna" är den enda trädgårdsbok som jag fattar. Ni vet ju, Fru EB är ett maskrosbarn, sprungen ur Sibiriens tundra**. Som barn lekte jag inte på gröna fält och blomstrande ängar, jag klättrade mellan innegårdar och hackade portkoder. Sen bodde jag visserligen i ett miljonprogram ett tag, och där fanns det ju mer natur men den var full av fula gubbar så där höll man artigt avstånd. Nog om min uppväxt, för några år sedan hittade jag denna titel och blev lite kär. Både i Stefan och i hans budskap. I omgångar har han försökt bli självförsörjande. Jag fattar det som att det hela utspelat sig på Ekerö. I vilket fall, hans angreppssätt är mycket enkelt och opretentiöst. Det är lite hepp och höfta och "Peta ner en bondböna i leran vettja, du ska se att det sticker upp en liten jäkel till slut. Nej nu är det dags för att baka en liten prilla av egenodlat snus...". Det var från denna bok som vi förstod konceptet djupbädd. Och inga ängsliga måttsatser eller vattenpass där inte, "Släng ihop några bräder, pila över till grannen och be om lite hästskit och sen är du igång". Love it.
Förra sommaren odlade vi potatis, bondbönor och morötter i djupbädden. Potatisen blev mycket bra. Morötterna blev inte bra. Bondbönorna blev bra men tyvärr visste jag inte hur jag skulle tillreda dem. Tomaterna blev inte bra - det var en riktigt usel sommar om ni minns. Så i år tänker jag testa lite annat, men framför allt tänker jag hålla mig till potatis eftersom den sköter sig själv. Problemet för oss är att vi fortfarande är
Mvh/
FruEfficientBadass
* Medicinsk teknik: Pilates, ångbastu, hårfärg, tandblekning, bettskena, återfuktande krämer, kosmetika.
** Sibirien i Vasastan alltså
Lök kanske, eller en liten sockerärta, eller vad sägs om buskbönor (Haricotes vertes)?
SvaraRaderaHan har ju den lilla röda också, kanske vore nåt för dig om tomaterna gick dåligt förra året ;-)
Hur odlar man lök? Gillar idén, känns rustik.
RaderaMan får köpa sättlök och peta ner, farbror grön odlar typ flera tusen lökar i en pallkrage.
Raderahttps://farbrorgron.blogspot.se/2015/05/odla-lok-och-skorda-hela-sommaren.html
Ska kolla upp tack EB
RaderaOh, Theresa vad vi har saknat dig och dina insiktsfulla kommentarer.
RaderaMen jag kan rekommendera att du söker in på komvux för att förbättra din svenska om du vill bli förstådd av de du kommenterar hos.
Kanske är det du som behöver Komvux, fast jag är inte säker på att de ha nån kurs i sunt förnuft ;-) Puss och ha en bra dag!
RaderaWoops sorry EB & Anonym! Det var illbattingen Theresa Williams som postat en kommentar (ni vet - ande utdrivning och oäkta män). Jag raderade hens inlägg men inte Anonyms feedback till Theresa. Stackars EB trodde att det var en råsågning av hennes sätt att sätta lök ❤️
RaderaÅh, vad bra, då behöver varken jag eller anonym gå på komvux :-)
RaderaGrattis. Finns ens Komvux längre?
RaderaDet ser ut som en munter man :)
SvaraRaderaJag skulle också tipsa om sockerärtor, eller kanske jordgubbsplantor. Vi är en sådan rookie-familj när det kommer till odlingar. Men vi kör potatis, spenat, jordgubbar, sockerärtor och lite övervintrad persilja och mynta. Kräver minimal insats.
Grattis i förskott!
Jag kanske fått detta om bakfoten, men kräver inte sockerärter och jordgubbar lite vård längs med vägen? Vi behöver rätt självgående saker givet att vi inte kommer dit så ofta. Mynta är underbart, den har jag lyckats övervintra jag också (ungefär lika ärofyllt som att få maskrosor att övervintra har jag förstått)
RaderaÄppelträd, självgående och kräver minimalt med arbetsinsats: Gräv, plantera och vattna första gången, sedan kan du njuta av frukterna i 50 år och behöver inte göra något alls.
RaderaLite som att investera i stabila företag.
Fin analogi. Är lyckligt lottad med existerande gammal äppelträdgård. Jämförelsen med utdelning funkar toppen. För två år sedan fick jag mängder, mängder med äpplen. Förra året - en skål.
Radera
RaderaOm man ska få fin frukt på äppelträd så bör de beskäras, vilket är ett hiskligt jobb. Om det inte beskärs så blir det inte mycket till äppelskörd efter ett antal år.
Det är kört. Jag får klåda bara av ordet. Beskära alltså.
RaderaNej, de kräver inget! Alltså sockerärtorna kräver lite vatten till en början, men sen är de helt frigående. Vi köpte 4 jordgubbsplantor för 2 år sedan och har inte gjort något, nu har de skjutit skott och vi har minst 20 plantor.
RaderaÄter inte fåglarna upp jordgubbarna om de lämnas utan uppsikt?
RaderaObservera hur jag försöker hitta nackdelar med era fina förslag. Jag tror att skon klämmer i att jag helt enkelt är för lat för odling
RaderaEn väldigt bra tips är att odla något som ni faktiskt äte! Rödlök, spenat, morötter och jordgubbar funkar i, våra inte så djupa bäddar, och på tallriken. Rädisor som ingen äter var i sådden för några år sedan. Tror barnen pekade på något rosa på fröpåseomslaget och utan tanke på att skörda köptes en massa frön. Rädisorna blev som tur var inte lämnade till förgängligheten utan ett gäng larver fann matglädje i dem.
SvaraRaderaSå sant så sant. Spenat kanske? Av en helt osannolik slump gillar hela familjen Paneer med halloumi och spenat. Kanske värt ett försök? Vad rädisorna anbelangar håller jag med dina barn - de är finare än de är goda.
SvaraRaderaHej och tack för en rolig blogg! Jag har verkligen inte gröna fingrar, tror att jag förra sommaren kom ihåg att vattna typ tre gånger, dessutom är jag alldeles för lätt-äcklad för att befatta mig med sniglar och liknande. Har ändå lyckats med dill, persilja och gräslök (flerårig, fantastiskt!) och sockerärtor (visserligen åt sniglarna upp en del av dem). Så det är mina tips, kryddorna passar ju fint till potatisen också! I år vågar jag mig på sallad i odlingslåda på ben, hoppas verkligen att sniglarna inte klättrar upp där.../KE
SvaraRaderaTack KE! Men du där sa du något - dill! Vi gillar ju som sagt att odla potatis. Vilken komplett bondromantik - egen dill och potatis! Funkar det att köpa en på COOP och sätta ner rakt i kryddlandet eller måste man driva upp den själv tro? Sniglar är lite äckliga det håller jag med om. Däremot får man ge dem eloge för deras konkreta queer-lobbying; vad jag förstår är de a-gender. Min mellanflicka har på riktigt mördarsnigelfobi. Ett tag trodde vi att hon spelade ut drama queen-kortet för att få uppmärksamhet, men hon blir på riktigt traumatiserad vid blotta åsynen av en brun körv på vägen. VI har blivit medberoende hela familjen och har ett välsynkat sätt att angripa vägbanan när vi är ute på promenad för att mellanbarnet inte ska ledas att se eventuella sniglar. Vet faktiskt inte vad vi ska göra åt det. Det blir väl kbt så småningom men när ska man ha tid med allt.
RaderaDet går säkert att göra så, med gräslöken satte jag ner en köpekruka från affären som jag redan klippt av allt på, det kom upp igen - vilken magi :) men jag gillar att ha stora mängder med dill och persilja och då är det ju bra att strö ut massa frön. Låter jobbigt med snigelfobi, för min del vill jag mest slippa vara mördarsniglarnas mördare, förstår inte hur folk kan gå med sax och klippa dem eller vad de nu gör, dessutom blir man ju då någon slags massmördare. Min man däremot är väldigt rädd för ormar, han kan bli på dåligt humör och gå och muttra en hel dag om han sett en orm, det är lite besvärligt. Jag försöker att inte göra så stor grej av det när vi stöter på en orm - typ "jaha, där ligger en liten orm och vilar", men det har inte gett resultat än så länge.
Radera/KE
Haha du skriver roligt. Som att det är vardagsmat att ni ser orm. Jag ser orm i snitt var tionde år och då en överkörd kopparorm. Och håller helt med om mördarmördandet, reagerar alltid på när folk lite i förbifarten nämner att de klippt sniglar (eller etter värre- betalat BARNEN att klippa sniglarna) som om de pratade kratta gången eller riva ogräs. Bläk. Tack för odlingstipset, ska garanterat testas.
RaderaHerregud, det låter ju som något man gör för att fostra små psykopater. Här försöker jag lära lillkillen att klappa hunden fint. Alltså jag skämtar inte april, vi bor lantligt och går mycket med hunden. Nu i vår har vi sett orm tre gånger, tror två av dem var huggormar. Tror det är säsongsberoende, de är väl mest aktiva på våren. Vi funderar dock på att flytta till Stockholm, det kanske blir en positiv effekt för min man då med färre ormar.
SvaraRadera/KE
Att slippa ormar är en stor fördel med Sthlm. Nackdelen är att barnen blir så hariga och hoppar runt och skriker vid synen av en humla när vi kommer till landet. Min yngsta frågade häromdagen hur många gånger jag blivit ”stucken av en mygga” som om vore det malariabärare hon talade om.
Radera