En helg utan bil

Hej hej. Ni kanske minns att ett av mina orosmoment i samband med bilens avskaffande var hur vi skulle klara oss ut till stranden i sommartider. Ni minns kanske också hur jag gick åstad och skaffade en shoppingvagn med hjul för inte alltför länge sedan. Nu ska jag för er visa hur dessa två element kan vävas ihop på ett nästan överjordiskt vackert sätt. Beskåda vår strandpackning:

Allt du ser på bilden, minus skogen och sanden, rymdes i rullväskan som lite malligt står och jäser i bakgrunden. Vi lassade in rubbet däri och tog den med oss på bussen ut till stranden. Det tog en timme. Med bil hade samma sträcka tagit runt 40 minuter. Så vi pratar inte stor tragik till följd av bil-lösheten, vi snackar 20 minuter några gånger per säsong. Kanske sammanlagt två timmars förspilld människotid om året.

En annan helgreflektion gällande sommar och att inte ha bil. Igår skulle jag ut i förorten och hälsa på en vän som köpt hus. "Cyklar du?" frågade hon. Först blev jag perplex - cykla, dit ut? Mon Dieu! Men sen tänkte jag om - varför inte? Enligt kartappen skulle det ta runt 40 minuter. Det tog en timme, men jag skyller på motvind*. Och lite nybörjarfel som att åka vilse. Men det var inte det jag ville prata om utan hur härligt det var att göra en cykeltur på det viset, utanför de normala spåren. Jag upptäckte att Lidingö hade två broar. Se så gulligt, den lilla spårvagns-cykel-gåbron:

Väl över bron åkte jag en helt bedårande sträcka med steniga stränder, bryggor och vacker utsikt (ehum...mot Värtahamnens gasklockor):

Jag tog en oavsiktlig omväg in i ett skogsparti med de lummigaste små stigar någon någonsin har sett:

Att jämföra med bilupplevelsen: Kliva i bil. Bränna över bro. Stiga ur bil. Inga måsskrin, inga salta stänk, ingen sol mot hud och inget humlesurr i skog. Vad jag försöker säga är att det jag ytterst fruktade med bilens icke-existens istället visat sig vara en källa till äventyr och glädje. Med detta stänger jag mina bilbryderier och konstaterar att för oss var bilen till mer besvär än nytta. Det slår mig också symboliken i detta och strävan mot FI - att köra på i ekorrhjulet med fast anställning, hög lön, dito omkostnader, sex veckors frihet per år, fancy gadgets av typen bil/ar och ett antal andra dyra saker och vanor, är lite så: Kliv in i bilen, bränn till motorvägens slut där den statliga pensionen väntar (med små rastplatsstopp på vägen). Medan ett liv i sus och dus Financial Independence-trocklande mer måste te sig som den här spartanska, om än livsbejakande cykelturen ut på ön.

Har du liknande erfarenheter av att avyttra bil?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Hur kan man ha motvind både dit och hem? Är vind verkligen så ombytlig?