Jag går på rea

Häromdagen approcherade min man mig iklädd ett par slitna chinos (tydligen lär sig inte svenska män sy i gylfknappar i grundskolan) och en av flott nedstänkt skjorta och hävdade att han inte hade några kläder förutom dessa att ha på sig. Det kommer sig av att han inte handlat några kläder de senaste tre åren.* Jag insåg att det var dags att bita i det sura äpplet och ta sig ut i realandskapet. Eftersom jag inte kan herrstorlekar tog jag med mig min manliga stilkonsult Carl och min mans chinos.** Det var härligt. Jag hittade en massa bra grejer, bland annat V-ringade pullovers i merinoull till 70% på NK och ett för mig främmande klädmärke vid namn A Day's March (ligger på Kungsgatan nere vid Stureplan). Det är ett svenskt märke, ursprungligen fokuserat på skjortor, vars idé är att allt ska vara av klassiskt snitt i lite grövre material (passar min mans dagisaktiviteter bra, funkar också med det bävernylon jag skaffat till hans höstkollektion) och fullständigt kombinerbart. Alla färger och snitt funkar med varandra. Genious.

Så om ni, liksom jag, är klädpushers åt era män - gå till denna butik. Den dagen han nöter ut skiten, gå och fyll på med samma modell, kanske i annan färg - men fullt kombinerbar med resten. Företaget har lite greenwashing-agenda också med en del i ekologisk bomull bla bla.****

Och på tal om asterisk fyra, herrejävlar vad det krängs nu i reatider. Vissa på öppen display...

Marlene B: "Butiken är öppen, kom och köp!"

...och andra lite mer motvilligt...

"Alltså...vi är egentligen lite för fina för det här så vi sätter bara upp en löjligt liten skylt."

Ni kanske undrar vad jag köpte till mig själv på rean? Ni som följer mig på Instagram (eller "Insta" som ungdomen siger) vet att jag redan förlustat mig med en Carin Wester-kjol till 70% samt en topp från Wera så jag nöjde mig med ett kopp slät på Starbucks och till det årets cigg.

Ni vet väl att om man förvarar sin cigarett i ett etui från Hermès så undgår man riskerna med rökning? En liten parentes från Starbucks. Kvinnan - eller förlåt - barnet i kassan frågade mig om jag ville ha en medium eller large (eller sa hon long eller extra long?) varpå jag frågade om man inte kunde få en liten. Det var mest på skämt, för jag tänkte naturligtvis att de av säljtekniska skäl inte för storlek liten (än mindre prislapp liten), men döm om min förvåning om hon då, liksom från bakom en liten plåtskärm, plockade fram den lilla koppen ni ser på bilden ovan. Va?!? De gömmer de små?

Nu känner jag att jag halkar in på stickspår här och jag skyller det på de kopiösa mängder Riesling jag bälgat i mig i jakt på att koppla upp datorn på landet. Men en f.d. kollega vars partner jobbar på det däringa stället, berättade att de har ett sorts stämpelkort de måste nyttja för att checka in på sina pass. Om de glömt sitt kort vid ankomst på jobbet är det helt ok - de kan påbörja sitt pass ändå. Det finns bara ett litet aber och det är att de inte får betalt för det passet (och, vad jag förstår, är det inte ett alternativ att åka hem och hämta sitt kort efter det att ett pass har börjat). Vad är det med dessa kedjor?*****

Med det sagt, ni undrar säkert hur kläderna passade på mitt fjärde barn a.k.a min man? Svaret är - helt fantastiskt. Jag/Carl är en mästarduo i att förse denna fashionista-dyslektiker med outfits. ****** Själv inhämtade jag dagens största inspiration i detta T-shirt-tryck hos Marlene Birger.

Var din egen musa - funkar även om du avstår T-shirten

Mvh/
FruEfficientBadass

* Reflektion ett: Ni förstår att det var rätt enkelt att dra med honom på frugaltåget? Reflektion två: Vad gör män på dagarna i kontorsmiljö? Att döma av min mans klädskador klättrar de i taggiga trän och kastar revbenspjäll på varandra.
** Han fick gå till kontoret barbent.***
*** Jo, nu kom jag på vad jag skulle säga under asterisk ett, en liten historia jag fick höra av en tjej jag hängde med för länge sedan, hennes ursprung var norrländskt: Hennes mormor och morfar hade precis gift sig (anno...typ 50-tal vad vet jag) och efter ett par veckor började mormodern uppleva att den nyblivne maken sunkat ner sig. Han tvättade sig inte längre och började lukta illa. Hon var ju nygift och de kände inte varandra på det sätt folk som samboat arton år innan de gifter sig känner varandra så hon tvekade länge att adressera detta prekära faktum. Men till slut stod hon inte ut längre utan frågade varför han slutat tvätta sig eller byta kläder varpå han, med förvåning i blick, svarade: "Men...du har ju inte lagt fram nya kläder till mig?" Ni måste förstå, han hade bott hemma hos mamma hela sitt liv och rutinen där var tydligen att när det var dags för tvagning lade mammi fram nya kläder på sängen som en sorts startsignal. Den nya mamman a.k.a. hans FRU hade inte haft förmågan att läsa in detta ansvar i sin befattningsbeskrivning. Va?! 
**** Men som ni vet är den bästa shoppingen den som aldrig blir av.
***** Reservation för hear say och att det kanske är en avart till caféföreståndare, jag vill ogärna bli dragen inför civilrätt av Starbucks i Kentucky.
****** Jag brukar tänka att det åtminstone är ett kvitto på att jag inte är gift med en garderobs-gay man. Matchar man cognacsbruna skor med svart skärp är det liksom 100% hetero.