Min akilleshäl i ett fritidsperspektiv är vårt sommarhus i Hälsingland. Det kostar oss 25 000 kronor om året. Satta i en indexfond hade de troligtvis växt till drygt en halv miljon till 65. Hade jag därtill sålt stället och lagt in de pengarna i botten hade jag gått i pension med 9 millar på banken. Nu är det inte ett alternativ att sälja stället. Att vara tionde generationen i ett hus förpliktigar och vi vill ju dessutom flytta dit en dag. Dessutom - vi åker oerhört lite på semester utomlands. En charter för oss går på mellan 35 000-70 000 kr. Och då talar vi en av dessa generiska dussincharter man kan vara utan alla dar i veckan. En charter varar i en-två veckor. Därefter är man hemma igen och behöver hitta på något annat resterande semesterveckor (såvida man inte kör staycation vilket känts lagom lockande denna sommar när lägenheten blir bastuvarm). Lantstället kan vi slöa på månader i sträck. Vi kan åka dit på höstlovet för ett par hundra i tågbiljetter. Vi kan fira jul där som på förr i tiden*. Jag kan sticka upp en helg med vänner i maj, vi kan ha stället som bas för ett par dagars skidor i någon av de skidorter som ligger någon timme ifrån. Kort sagt - det är ganska mycket bang for the buck och gissningsvis går vi miste om en del glupande fritidskostnader genom att vi kanaliserar mycket av vår tid dit. Min poäng är väl att det inte är etta nolla med fritidsinvesteringar. MEN:
Jag tycker mig se att en och ann (undertecknad inkluderad för några år sedan) ganska lättvindigt hoppa på lite olika kostsamma fritidsprojekt utan att tänka över saken riktigt. Allt från en andelslägenhet utomlands man kanske inte använder i någon större utsträckning men heller inte hyr ut (looking at you R), folk som skaffar motorfordon av alla de slag ink. åkgräsklippare, snökanoner, tre skotrar still counting, fjällstuga, pool, sommarhus, båt. Det är, som MMM uttrycker det i inlägget, helt ok att välja att ha en sportstuga i fjällen, om man också är ok med att, citat: "devote your financial life to the activity and the activity is worth $890.00 per night you actually spend there".
Eftersom vi i skrivande stund leker med tanken på att om en inte alltför avlägsen framtid lämna stan för livet på landet under ett par år, började vi diskutera konceptet "övernattningslägenhet" (vi kommer att försöka hyra ut vår vanliga lägenhet). Min man kommer fortfarande att ha lite uppdrag i city och man vet ju aldrig med barnen (eller deras mor) - kanske får de lappsjuka och bara måste tillbaka till storstan för att tanka lite puls. Hur ska jag hitta bloggmaterial om jag inte då och då får ta en tjuvlyss i Cadierbaren?
Well, det boende som skulle bli aktuellt är en etta via SKB för runt 4 000/mån. Om vi leker med tanken på att vi inte känner ett behov av att åka till I-huset och köpa "kompletterande mockajänger" för 10 000 kr blir totalkostnaden för övernattningslägenheten i runda slängar 96 000 kronor på två år**. Överkomligt, om vi får vår lägenhet uthyrd. Hur ofta skulle vi då åka till Stockholm? Inte varje helg. Kanske en gång var sjätte vecka à två dagar. Ibland kan vi nog sova hos mina föräldrar eller hos vänner. Men säg att vi vill åka och bo på hotell i Stockholm en gång per kvartal. Det blir åtta gånger à 2 nätter = 16 hotellnätter under den tidsperiod vi har tänkt oss att vara borta.
96 000/16=6 000kr/natt. Du får ganska bra hotell för de pengarna. Eller så kan du köpa hotell för hälften och spara hälften i indexfonder. Min poäng är bara att vår reflex att överköpa ofta är baserad på känslor. Det skulle känts bra att ha en övernattningslägenhet i stan, på samma sätt som att det för många känns tryggt att ha en bil stående utanför huset full med bensin i det fall en situation skulle uppstå. Rätt sällan per livstid uppstår en situation och en spontan helgresa till Stockholm är bara en fem minuters Hotels.com-googling bort. Till skillnad från en lägenhet som innebär oändligt med meck i flytt, installation av prylar, turer till IKEA etc. Lean is always applicable.
Har du någon gång varit frestad att göra en stor investering men avstått efter att du gjort en rationell kalkyl? Om ja, vill du bli min mentor?
Mvh/
FruEfficientBadass
* Jul som på förr i tiden = vi hugger vår egen gran.
** Men nu när jag tänker på det blir det ju betydligt dyrare eftersom vi måste möblera den eftersom vi nog hyr ut möblerat...strunt samma
* Jul som på förr i tiden = vi hugger vår egen gran.
** Men nu när jag tänker på det blir det ju betydligt dyrare eftersom vi måste möblera den eftersom vi nog hyr ut möblerat...strunt samma
Det som jag inte förstår är detta med att skaffa sig sommarhus och fullständigt strunta i sitt hus och trädgård hemma. Varför kan vissa inte vara hemma i sina hus och trädgårdar, ibland inte ens en enda ledig dag? Varför skaffa sig hus när det inte sköts? Men pyssla på annat ställe går minsann. Flera mil bort också vilket kräver bil. Det måste vara något med detta att komma bort och åka iväg som ger lyckan. Hemmet har slutat vara hem antar jag. Men om sommarhuset är så välanvänt är det förstås värt att satsa mycket pengar på om man känner för det.
SvaraRaderaHar jag någonsin frestats att göra en stor investering? Nej! Att medvetet se till att inte bilda familj har nog räddat mig från mycket bekymmer på den fronten. ;) /Eva
Så är det nog - att hemmet förlorar sin charm för många eftersom man går rutn och trampar i det dagarna i ända. Ombyte förnöjer, så är det ju. Det som är liiiite trist med sommarhus är ju att man alltid åker till samma plats. Men för min del räcker själva ombytet. Nu i sommar har vi åkt fram och tillbaka och likt en guldfisk blir jag glad vid varje byte: "Ah, stan!", "Ah, landet!", "Ah, stan!". Jag tror jag kan hålla på så hur länge som helst.
RaderaMen hade jag inte haft ett nostalgiställe hade vi nog kört landetlöst och hyrt/varit husvakt istället för att se olika ställen.
Nja. Eftersom jag var så slarvig med pengar fram till runt 2012 har det inte varit aktuellt eftersom vi sällan haft något sparkapital att ”investera”. Pengarna har ju ”investerats” i Parmigiano, Brunello, whothefuckknows och massa annat. Och efter frälsningen så vill jag inte äga något mer än jag äger. Det är den där jordkällaren då som jag trånat efter sen jag blev pengamedveten och det hänger ju ganska tajt ihop med det frulaga levernet jag planerar leva resten av livet. Det skulle i långa loppet bli som en indexfond av potatis..
SvaraRaderaMen i umgängeskretsen investeras det ganska så friskt. När någon investerat i något, för mig obegripligt, har jag svårt att låta bli att göra ett snabbt överslag i huvet vad nyttjandedygnskostnaden landar på. Som du skriver, ofta kan man välja ett ganska lyxigt alternativ om man väljer bort ägandet i sig. Som andelslägenheter, fattar verkligen inte grejen. Man har ett par givna nyttjandeveckor, ja men om man har magsjuka/barainteorkarjustdå/skitväder just de där veckorna är ett helt år bortkastat. Jag är för impulsstyrd för att lockas av att ha två ”obligatoriska” veckor jag ska infinna mig på en plats. På en skidort nära oss kostar en andelslägenhet ca 120.000-200.000 för två veckor. Åtminstone 10 år bör du älska att åka dit och vara minst 4 i familjen för att det ska börja ”löna sig”. Du kan inte ”få feeling” random vecka och dra till stugan för då befolkas den av andra. Visst, du kan bruka en vecka och hyra ut en vecka så kanske det blir billigt i slutändan men jag vet inte jag. Jag känner mig ganska vaccinerad mot ”investeringar” nu för tiden. Det enda jag vill investera i är mig själv, familjen och vår tid.
En sak till, jag var in på en känd ekonomikvinnas blogg, eftersom jag är i grunden vänlig vill jag inte outa/trasha men hennes namn är starkt förknippat med snabbfotade kineser och JO Waldner. Hon hade ett par inlägg om att ta kontroll över sin ekonomi. Holy moly. Jag tror en instruktionsfilm om samlag från socialstyrelsen är mer informativ och färgstark.
Morsan
Som vanligt en skrattfest att läsa sina kommentarer. "En indexfond i potatis", grattis till en formulering som troligtvis aldrig någonsin formulerats tidigare i världshistorien. Tankenöten på slutet tog det mig cirka en kvart att knäcka.
RaderaAndelslägenheter är väl det ultimata beviset på att man aldrig ska köpa något som aktivt säljs på en. Någon tjänar pengar på det och spoiler alert - det är inte du. Jag har en kollega som är fyra i familjen som "älskar att åka skidor" och därför investerat i andel i Åre. Alltså mecket...hur han höll på med att rodda dessa veckor. Ibland fick de skitveckor, ibland skulle det hyras ut (med en massa strul som följd), det var tjafs om invetarier och gud vet allt. Liksom bara SKIT i det, ta in på Diplomat Åre för de pengarna (om det nu finns kvar?) vartannat år och åk när du vill, inte när lotteriet vill. Det kanske är något med andelar jag inte fattat än men i mina öron låter det värdelöst.
Andelsjordkällare, det vore nåt!!
RaderaBara 75 papp och du får förvara 5kg rotsaker om året! Kan Shurgard kan du Mia, verksamt.se fort!
RaderaI ert fall, Fru EB, är ju de 25’ om året huset i Hälsingland kostar i princip en icke-fråga, eftersom avyttring inte är aktuellt. Gläds istället åt att ha tillgång till stället på er fritid! :-)
SvaraRaderaI makens familj finns en sommarstuga som föräldrarna äger, men hyr ut på sommaren (köpt som en investering/pensionsförsäkring för snart 40 år sen). Vi hade gärna fått använda den flera veckor om året, men nej tack - våra resor är ett för kärt nöje för oss. Å andra sidan har vi ju inga kostnader för stugan heller, utan de åligger ju makens föräldrar.
Vi kunde så klart köpt en egen stuga någon annanstans, både för att använda & kanske se som en investering, men vi spenderar hellre pengar på resor, som sagt. I år spenderar vi 7.5 veckor i Sydostasien & lägger ca 75’ på hela resan, inklusive allt, för 5 pers, vilket innebär en veckokostnad på 10’. Om man jämför det med att t ex hyra en husbil eller en stuga i Sverige känns det inte särskilt dyrt. Betänk då också att vi inte behöver göra ett jota i hushållsarbetesväg - tvätt, disk, matlagning & matinköp sköter andra åt oss.
Nu kom jag kanske ifrån ämnet lite här, men kontentan är att vi hellre ”konsumerar” våra pengar i form av resor än ”investerar” i någon form av eget semester-/fritidsboende.
Mycket bra, ändamålsenligt. Ett par följdfrågor: Finns det möjlighet för er att göra kostnadsneutrala resor? Jag menar - 10 000 i veckokostnad ska ju ställas i relation till att ni även hemma har rörliga kostnader av typen mat, fickpengar, aktiviteter (gå på badhuset med barnen, köpa mat, tandkräm den typen av kostnader)? Vad blir så att säga merkostnaden av att vara utomlands? 10 000 minus x?
RaderaDessutom - har ni möjlighet att under er utlandsvistelse hyra ut ert hus till en kulmagad tysk familj (ni bor väl i södra Sverige?). Skulle det då bli möjligt att göra er resa mer eller mindre free of charge?
Transport- & boendekostnaderna utgör ca 75% av totalen & maten blir något dyrare än när vi är hemma, men vi hade ju knappast sparat 55 papp på att vara hemma i sommar, eftersom vi inte hade nöjt oss med cykelturer i vårt närområde som enda förströelse! Ok, vi läser mycket här & det kunde vi gjort hemma också, men det hade så klart gjorts utflykter med tillhörande kostnader också. Kanske alternativkostnaden är typ hälften - 40 000? Fast vi hade definitivt varit ett tjurigt och irriterat gäng om vi skulle dragit runt hemma hela semestern - lätt värt semesterkostnaden bara det! :-D
RaderaVi var borta en (ännu) längre tidsperiod för några år sen & kollade då upp uthyrningsmöjlighet av vårt eget boende. Att det finns en efterfrågan visste vi, men juridiska spörsmål satte stopp för det hela. Vi fick veta att vi skulle personligen vara ansvariga som hyresvärdar, med ansvar att t ex fixa ett kylskåp som lagt av, & då kände vi att risken för krångel var större än förtjänsten vi kunnat få. Vi inredde dessutom huset när vi var på toppen av vår consumer sucka-karriär, så vi har ganska många fina designmöbler, som vi ogärna vill att andra sliter på. Skulle vi vara borta mer än typ ett år skulle jag överväga att möblera huset med loppisfynd & anlita någon att vara hyresvärd i vårt ställe, men för den här längden på resor känns det inte värt besväret.
Jag förstår. Det hade ju annars varit guldstjärna ur ett life engineering-perspektiv.
RaderaÖverlag är ju detta med långa resor kostnadseffektivt - FFF talar ju en del om det. Istället för att fjösa runt med en Barcelonahelg på våren, en vecka Turkiet på sommaren och två veckors Thailand på vintern, ta en rejäl långresa om året. Blir ju lite färre flygmil totalt också. Och mindre transitstress.
Jag har ett namn för detta fenomenet: köpreflexen. Den är så starkt rotad i oss och dyker upp i både stort som smått. Till exempel: sonen är magsjuk och vi brukar alltid blanda i juice i vätskeersättningen. Nu var juicen slut hemma så någon måste cykla till Konsum (det heter COOP MAMMA brukar barnen säga). Eller nej! Ingen måste cykla eftersom det faktiskt finns Festis hemma och det går precis lika bra att använda för smaksättningen. Om man kan få syn på den där första impulsen och stå emot den. Vara nyfiken på vilken kreativ idé som kommer sen? För det är ju i grund och botten en övning i kreativitet. Det lätta är ju att köpa direkt - utmaningen ligger i att fixa något minst lika bra med mindre tid/energi/pengar/miljöpåverkan. Helst ska det gynna hälsan också. Det tränar jag på!
SvaraRaderaAmen to that! Så himla bra beskrivet! Jag har försökt träna på detta de senaste åren men det går så trögt. Det är liksom ympat i mig att ett köp är det som löser mina problem. Ett nyligt exempel är hönshuset vi inreder på landet. I vår gamla bondgård finns allt, jag menar ALLT som kan tänkas behövas till ett hönshus. Plank och bräder, spik och skruv, luckor och gångjärn. ÄNDÅ var min primära reflex att åka till Byggmax.
RaderaGlöm inte den gömda "kostnaden" i form av måste, måste åka till stugan för att klippa gräs mm. Måste åka till stugan varje fredag för att verkligen njuta...
SvaraRaderaDvs denna stuga börjar styra ditt liv.
Däremot som investeringsobjekt, med uthyrning under många år för att senare tas över som permanentbostad eller dylikt. Då kan det vara ett bra sätt att sänka månadskostnader.
Själv så arbetar jag förnärvarande på att förenkla mitt liv markant då jag haft för många fordon, för mycket prylar. Insåg att jag inte, mentalt, orkar med alla "måsten". Mycket sitter väl i huvudet men det är skönt att bli av med saker man inte längre uppskattar lika mycket.
//Tompa
Så härligt det låter. Jag har aldrig haft många fordon, men när vi ditchade bilen kändes det som att det stökiga problembarnet flyttade hemifrån - så mycket mental energi som frigjordes. Tanken på det enkla livet kan få nästan perversa dimensioner hos mig. Jag skojar inte när jag säger att jag i framtiden vill leva i en etta med 288 prylar. Som Katarina säger ovan - vilka kreativa idéer dyker inte upp om man inte har prylar till allt? Och så mycket luft som kommer att finnas i ens hjärna om man inte behöver ödsla en massa utrymme på prylarnas omvårdnad.
RaderaVarje vår/sommar är jag på väg att köpa något torp från 1800-talet max 10 mil bort som lockar och pockar med löften om FRIDEN. Där ska jag stå och handdiska och torka händerna på förklät och äta mycket enkelt, typ potatis och sill. Inköpspriset är löjligt lågt men varje gång jag räknar mer grundligt så blir det jävligt dyr potatis och sill, om vi säger så (och jag är ju dessutom vegetarian).
SvaraRaderaVänligen, Hanna
Haha! "Och jag är dessutom vegetarian", underbart. Ja exakt det där är problemet - känslorna drar iväg. Sen känns det ju så "dyrt" att hyra ett dito torp en vecka för 20tkr om man lika gärna kan köpa det för 200tkr, det är liksom...vadå på tio gånger har jag "tjänat in" det (en majestätisk tankevurpa). Jag säger som MMM: "Det är bra att det känns dyrt att hyra, det blir en påminnelse om att det kostar skjortan att ha saken permanent".
RaderaÄgde en liten stuga som var min dröm länge. Såg fram emot att få ligga i hammocken, mysiga kalas, odla och ta hand om alla bär och frukt. Skafferi och frys skulle fyllas inför vintern.Jag hade inga begrepp om vad det kunde innebära att äga ett hus eller någon som helst förankring i myllan, uppväxt i värsta förortsbetongen.
RaderaMyrorna byggde bo i innerväggen, toagolvet brakade ihop och källaren översvämmades av vatten nästan ända upptill taket. En kväll läckte taket in, oroad blev jag, tänkte vad kan jag fixa själv. VAD KOSTAR EN HANTVERKARE? Då ringer det en person(felringning) Presenterar sig som frun till en känd finansman, bor stort och jätteflott, typ slott. vi småpratade lite, nej jag tiggde inte pengar. Ödets ironi eller vad man ska
kalla det.
Jag har sålt stugan.
Jag fattar inte - köpte hon stugan? Eller tipsade hon dig om att sälja stugan? Framför allt - vem var hon?
RaderaHon ringde fel, men var pratsugen, kanske kände hon sig ensam Nej hon köpte inte min stuga. Jag satt där med mina brustna drömmar om ett sommarparadis medans taket läckte, när en medlem av Sveriges rikaste familjer råkar ringa fel till mig när jag satt och grät över eländet, kändes grymt och samtidig komiskt, hon kunde ju inte ha prickat mer rätt om än oavsiktligt. Vill inte lämna ut personen som förresten var väldigt trevlig och rar trots miljarderna.
RaderaNu äger jag inget förutom möblerna i min lilla etta och lite pengar på banken. Kan inte säga att jag saknar ägandet alls. Jag är fri att göra vad jag vill. Eftersom jag är ensamstående funderar jag på att gå på luffen från norr till söder i Sverige eller tågluffa i Europa. All min tid är numera fri. Ibland tänker jag att jag skulle göra mig av med allt och leva som en nomad ett par år, vore spännande.
What, en rik person som dessutom var trevlig? Nu vet jag inte var jag ska ta vägen med min hushållsmarxism. Alltså ditt liv låter sååå underbart; gå på luffen alltså. Hör av dig när du passerar Hälsingland, vi har ett luffarrum ovanpå ladugården (I kid you not).
RaderaKAtarina: Exakt! Där är nyckeln. Att låta min man handla mat är som att släppa en hjord vilda köprexlexmustanger fria, slutar inte så bra. Nu ska den här morsan baka kalljäst bröd i ljuvligt regn. Tror det kommer kosta cirkus 40 öre per bröd.
SvaraRaderaMorsan
Jag döööör!!! Så roligt, jag har exakt samma stall av köpreflexhingstar i min man. Själv går jag och benchar gul lök i lösvikt mot gul lök i nätpåse på Lidl för att komma under 5tkr i månaden. Om min man till äventyrs ska handla inför en middag (inte en veckas middagar - en middag) drar han till Maxi och kommer tillbaka med biff, bea och i princip allt barnen pekat på, 1 200kr fattigare (tror aldrig han har handlat tresiffrigt). Jag levde i tron om att jag bar 95% av matkostnaderna hemma tills vi förra veckan kollade igenom hans kontohistorik och fann då att han lägger drygt 2tkr i månaden på mat vilket är ett mysterium då han inte handlar någon mat.
RaderaApropå lök. Ikväll blir det böff bårginjong med rödlök. Var ytterst nära att lyda köpreflexen och gå in på Willy's och köpa steklök, allt medan rödlöken i kylen hotar att ruttna. Då kom jag på att jag ju redan bytt högrev mot bönor och köttfärs. Alltså går det nog utmärkt byta löksort. Köpreflexen är lurig.
RaderaLurig it is. Annie Raser Rowland talar mycket om det där med köket om du minns - att man kokar ihop det man har, inga dyra fjuttingredienser där inte, breeeda penseldrag. Hade gäster igår och bjöd på sommarbuffé där minihamburgare m hemgjord plommonchutney och tryffelmajonnäs ingick. Behöver jag ens säga att det blev varken eller? Jag tog vår slatt mango chutney från kylen och blandade majonnäs m crème fraiche och lite soja - smaskens vettu.
RaderaBlev sjukt bra. Så mätt! Fick freestajla med granatäppelsirap också istället för tomatpuré. Vågar nog knappt beträda fransk mark igen efter detta övergrepp på bårginjången.
RaderaDu ser! Bocuse kanske vänder sig i sin grav men vem bryr sig. Granatäppelsirap låter mycket fancy.
RaderaHehe, låter farligt med din man där!
RaderaKöpreflexen kan bli till en frugalreflex genom att man sätter ner foten och bestämmer sig för att jag ska inte som ett svar på alla problem köpa, köpa, KÖPA. Jag ska istället för det första tänka (och detta är det viktigaste steget): Behöver jag den här skiten? I 99 fall av 100 - NEJ. Klart! Tid och pengar sparade.
Om svaret är ja, jag behöver det här (eller okej, ibland saker man VILL ha också dårå) inträder steg två: Kreativitetsfasen. Man går in i sin think tank och kommer ut med en lösning som gör Moder Jord, plånboken, energinivåerna och/eller hälsan till vinnare. Helst alla på samma gång.
Njut brödet!
@Katarina; väl tänkt. Vi har lite olika syn på det här med sparsamhet min man och jag. Jag, likt du, går igång på problemlösningsaspekten. Min hjärna: ”Gurka dyrt, vilken grönsak i säsong kan jag mata barnen med?” Min mans hjärna: ”Barnen vill ha gurka. Jag köpa gurka”. Han går inte igång på ”gnetandet” som han kallar mitt förhållningssätt medan jag inte håller med: det är ju kicken av hitta alternativlösningar jag är ute efter, istället för att likt en hjärna på semester bara följa minsta motståndets lag. Kalla det gnetande, jag kallar det kreativitet.
RaderaLägligt inlägg. Jag och sambon tittar efter något att fylla våra somrar med just nu. Eftersom jag inte flyger, och bilresor i Europa är vi klara med, så kan vi inte bara sitta hemma i lägenheten på semestern.
SvaraRaderaMen då vi helst vill ha något inte allt för långt bort, och helst vill ha något med duglig standard (ja, vi är bekväma), så blir det såklart väldigt dyrt.
Är det värt det? Det är vad jag brottas med nu. Räkna kan jag göra, inse att min plan om att sluta jobba om sex år går åt fanders. Men kanske kan de ge så mycket att det ändå motiverar kostnaderna.
Den nedärvda ambivalensen får näring, mycket näring!
Svårt, svårt. Är det helt uteslutet att husvakta (ink andras husdjur)? Kostnadsneutralt.
RaderaEn tanke som jag aldrig haft faktiskt. Känns lite ”snyltigt”. Och så har jag min dröm, som arkitekt, att rita mitt eget hus.
RaderaEn sak som jag försvarar tanken med är att vi bor rätt enkelt till vardags. Så att det finns ”pengar över” på boendekontot. Fast det funkar ju inte riktigt så :)
Hehe, jag vet inte jag. Om det funkar så alltså. Det blir mer komplext när du slänger in ditt yrke i ekvationen - god I envy you, tycker arkitekt (vid sidan om dirigent) är coolaste av yrken. Särskilt med tanke på gårdagens inlägg att bejaka sin kreativitet (”make your thing”) parat med någon gammal macho saying av typen ”man har inte levat förrän man byggt sitt eget hus”.
RaderaJag håller ju undan för undan på att nedrusta min prestige. Ex. att jag sätter lappar på ICA om att jag gärna vaktar hund mot betalning, trots att jag är civilekonom och har nagellack från Chanel. Det gör spännande saker med ens psyke och jag har märkt att folk (såväl hundarnas ägare som vänner & bekanta) bryr sig fundamentalt lite.
Huvva vilken grammatik i sista meningen. ”Varken hundarnas ägare eller vänner...” ska det väl ändå vara...
RaderaVi är nog något elldre är de som skriver här då vi båda är pensionärer. Så vårt val har valet varit om vi skall behålla lägenheten i Stockholm.
SvaraRaderaNu bor vi kanske 80-90% av tiden i vår stuga i Härjedalsfjällen.
Även om vi skulle få loss en stor påse gull om vi gjorde oss av med lägenheten, så är det ändå värt att ha den kvar.
Det blir trots allt ett antal resor till Stockholm i året och avgiften för lägenheten motsvarar väl 2 hotelnätter pr månad.
Det blev faktisk fler resor än man trodde från början när vi flyttade upp till stugan efter pensioneringen. Bara en sånn sak som att byta tandläkare när man engång har hittat en bra som dessutom är mycket yngre än vad vi är.
Att vi inte väljer att skriva oss här beror även på att 30 kronor i kommunalskatt är bettre än33,72
Välkomna till kommentatorsfältet pensionärer! Jag tycker att det låter klokt att behålla lägenheten. Dels blir det dyrt om ni ska sälja och förnya lån på en mindre lägenheten då ni då innefattas av de nya amorteringskraven. Dels är det en skön livförsäkring att veta att om skiten slår i fläkten kan ni alltid sälja. Och som du säger, kommunalskatten i Stockholm är lägre (även om man kanske av skatteetiska skäl borde betala där man bor mest för att nyttja koommunal- och landstingsservice. Jag mästrar inte, kommer troligtvis göra som er när jag flyttar till Hälsingland. Dessutom - åker ni så ofta som ni gör är det nästan ett måste att ha eget boende. Hur ställer sig bostadsrättsföreningen till andrahandsuthyrning? Ni skulle ju kunna hyra ut typ vart tredje år och under det där uthyrningsåret bita ihop och inte åka så mycket till Stockholm. Nuförtiden gäller inte viten för lite högre hyra som har varit länge. Kolla denna snurra för vad ni kan ta. Kanske kan det ge er lite gull enbart vid sporadisk uthyrning? https://www.kalkyleramera.se/boende-och-bolan/berakna-skalig-hyra
RaderaJag har haft denna diskussion med mina föräldrar angående husvagn och husbil. De skulle kunna bo minst ett år på hotell för kostnaden för bara en husvagn. Vilket de inte ens är i närheten av idag.
SvaraRaderaNej husvagn och husbil blir nog bara lönsamt om man säljer ord boende och bor i dem. Jag talade med en gammal kollega som har hus, tre barn och en av vardera husbil och husvagn. "För att barnen gillar det." Han var måttligt ekonomiskt stressad - det var inte snack om downshifting där, maskineriet var tvunget att snurra på full fart för att få de där fem semesterveckorna att dallra av lycka. (Btw hur kan man ens skylla på barnen? Så omoget)
RaderaDet finns en del som har debn som helgboende i fjällen eller som reser mycket. Då kan jag förstå det men om du har begränsad användning blir det bara ytterligare en kostnadspost. Jag fattar inte att man behöver båda också. Även en enkel begagnad husbil kostar uppenbarligen en halv mille. Helt omoget för det är ju trots allt han som ska vara den mogna vuxna.
RaderaEller hur? Och nu när jag tänker på det minns jag att min förra chef sa exakt samma sak om hans pool. Den kostade skjortan & halva ärmen, resulterade i en massa jidder på tomten och fram till denna sommar kan de knappt ha använt den alls eftersom de tillbringar industrisemestern i skärgården så där är de nog uppe i PPA 65 000kr/dopp och person. Men det var just detta att ”barnen ville ju ha en”. Mitt yngsta barn approcherade mig före lunch idag om en ritplatta och jag skrattade rått och länge. Det kanske inte är bra föräldraskap heller ängslig smiley?
RaderaDu får låta henne arbeta av den. Vi fick diska för 20 kr per gång i evigheter för att få något. Fatts hur länge det tog mig och min syster att hantera disken för att köpa en 20 tkr dator i dess begynnelse.
RaderaBra idé! Hon har ju inte alls din och din systers grit så det kommer att rinna ut i sanden redan efter andra disken.
RaderaHar du sett att smartson.se söker testare av ritplatta? Vet inte om det är helt gratis dock. Kände mig inte manad att ansöka liksom. Föredrar mat-tester...
RaderaHmm det luktar säljknep
RaderaJag drömmer titt som tätt om att köpa sommarstugor (knarkar hemnet), husbilar (speciellt efter semestern i Norge), husvagn (för det är väl ändå smidigare än husbil....? När man tänker efter.), andelslägenhet/lägenhet/stuga i fjällen (för det var ju jättehärligt när vi var där), andelslägenhet/lägenhet på solkusten (för då vet man ju att man får sol på semestern). Sedan kommer min mentor , dvs min man och suckar och påminner om hur mycket det kostar egentligen.
SvaraRaderaSå då kommer jag ner på jorden. Ett tag. Sedan börjar vi om igen, ett år senare....
Men det blir mer sällan faktiskt. Numera ÄLSKAR jag att vara hemma. Bästa dagen är när jag slipper lämna tomtgränsen.
Kan sträcka mig att stanna inom kommungränsen. Vi bor i en av Sveriges minsta.
LottaJ
Fördelen med att Hemnet-drömma är som Snålcoachen säger att man inte kan spontanshoppa med BIB-vin så som man kan med allt annat. Jag tycker du ska fortsätta Hemnetdrömma. Jag själv har varit svårt anstruken av Hemnetfeber i hela mitt vuxna liv men det har liksom runnit av mig i takt med att FIRE börjat konkretiseras och att min pseudominimalism drivit mig till att gilla det jag redan har, ink vårt nuvarande boende. Och som inte det räckte är jag nu också Dollar Street-kontaminerad så i princip all uppgradering känns menlös när jag blivit så kär i status quo. Munkfors?
RaderaFinspång.
RaderaLottaJ
Nej, nej. Jag bor inte i Munkfors, eller Finspång. Men jag drömde om ett hus i Finspång.
RaderaMisstolkade Munkfors kommentaren
Partille! Kör man E20 tar det 4 min 20 sekunder att köra genom kommunen, då är det Sveriges snabbaste kommun.
LottaJ
Haha! Sveriges snabbaste kommun - put it on a bumper sticker. Där ligger Enköping (Sveriges närmaste) i lä.
RaderaJag har en sommarstuga vid havet i norra Gästrikland som kostar mig ca 12000 kr om året bara att ha, även om jag inte är där alls. Har i år varit där två(!) dygn, alltså en kostnad på ca 6000 kr/dygn. Och bara en massa projekt som borde göras för att det ska vara drägligt att vara där! Ingen bilväg fram, måste åka båt runt en udde eller gå över stock och sten genom skog (ingen stig ens). Har el och braskamin men utedass och inget vatten. Tänker varje år att jag borde sälja och stoppa pengarna i pengamaskinen för att kunna säga upp mig tidigare, men VARFÖR är det så svårt att ta steget??? Nostalgi, barndomens somrar etc... Och ändå går det knappt att bada vid vår brygga, det är ca en halvmeter djupt och dybotten. Men om man badar på luftmadrass och inte sätter ner fötterna på botten så... :) Skulle aldrig köpa ett fritidshus men när man ärvt det är det svårt att ta steget och sälja. Vad vill jag ha sagt med detta svamliga inlägg? Vet inte men kanske att man bör tänka sig för innan man köper ett fritidshus för det är väldigt mycket jobb. Man ska verkligen längta dit och ha tid och möjlighet att vara där mycket om det ska vara värt all tid, jobb och pengar som det innebär.
SvaraRadera@Alice - dina tankar kring fritidshuset relaterar till en del jag gått och grunnat på under dagen efter att ha lyssnat på Episod 017 av Choose FI podcast. Det är lite långsökt med hear me out. Mad Fientist, en referens på området FIRE (se separat flik i blogghuvud vid behov) berättar att han, trots att han är en sådan sparguru och därtill idol inom sfären, har svårt för att köpa indexfonder. Alltså, inte i teori, men själva knapptryckningen att köpa. Han väntar in en dag det ska dippa och om det dippar då vill han vänta ytterligare en dag så att det ska vara jättedipp och plötsligt går det upp och då vill han inte köpa utan vill invänta nästa dip osv, trots att han vet att tid exponerad på aktiemarknaden är nyckel. Varför? KÄNSLOR.
RaderaI mitt shangri-la i Hälsingland hade vi på avlägsen del av ägorna fram till för cirka 7 år sedan ett svartbygge i form av ett litet love nest som en av min morfars syskon byggde till sig och sin flickvän. En enkel timmerstuga med eldstad, inget vatten mer än en enkel slang utanför huset. Som tonåring bodde jag en del där när jag hade kompisar på besök för vi kunde dricka häxa och tjuvröka i fred, men i övrigt - bara dåligt samvete över dess förfall från alla inblandade (jag och mina föräldrar). Ändå gick åren, vi gjorde ingenting åt det. Tills jag en vår fick nog, homestylade skiten och la ut på Blocket. Det gick ju inte att sälja stället som ett hus med tomt i och med att det var ett svartbygge i en dunge, utan vi sålde det timrade huset. Folk häruppe är så händiga så någon kom sonika och plockade ner huset och körde bort det. 40 000 spänn, rakt in i ISKen. Det som innan kändes som ett svek mot en släkting kändes som ett freakin tribute. Nu skulle hans lilla kärleksboning användas som bakstuga (med betoning på "användas") istället för att stå och skämmas utan bygglov och förfalla.
Vad vill jag ha sagt med detta svamliga inlägg? Jo Alice, det är tiden som leder fram till beslutet som är plågsam. Har du väl tagit beslutet och gjort slag i saken kommer det att kännas som en lättnad. Det där med arv köper jag inte. Du kommer att minnas dina släktingar ändå, med eller utan att på pappret äga stugan. Ta några fina bilder som du ramar in hemma, tacka för den här tiden och välkomna tillskottet i ISKen (a.k.a. din framtida frihet) som dina släktingar så generöst bjuckar på.
Tack för ditt långa svar - du har givetvis helt rätt i att jag skulle känna mig lättad efteråt. Och mer motiverad har jag blivit sedan jag påbörjade min resa mot FI - en försäljning skulle snabba upp resan rejält. Det blir nog av till slut.
RaderaTack för en kul blogg, för övrigt! Hittade den ganska nyligen och älskar din humor! *
*särskilt i de små fotnoterna (fast ibland är det långt att skrolla till dem och sedan hitta tillbaka)