Sidor

En byfånes vardag

Jorå s'att...elcykeln går bra? Vi kom ju upp till landet i söndags och en av uppgifterna på to do-listan var att inreda ett par rum till småttingarna givet att vi planerar att ta ett par års Gröna Vågen-paus här i skogarna och en tydlig USP har varit att barnen får egna rum. Vi har gott om sängplatser men för att göra en kort historia lång behövde jag skaffa åtta stycken sängben eftersom de jag köpt på IKEA naturligtvis inte var kompatibla med resårbottnar från Jysk. Jysk ligger cirka 5 km bort så jag tänkte att det var väl en baggis, jag tar lastcykeln och drar. Det var dessutom en perfekt väderlek för cykling.


Nej, det var det inte. Och bilden ovan var rena semestervädret jämfört med vad som komma skulle - på vägen hem regnade det horisontell småspik varvat med episoder av hagel små och ettriga som gevärshagel.* Jag gjorde dessutom en upptäckt nämligen att elcykelns batteri inte alls är lika uthålligt i kallt väder som i varmt. I somras drog jag ju ToR stranden med lådan full med barn och hade mer än halva batteriet kvar vid hemkomst. På denna tur tickade batteriet ner en plupp var tionde minut vilket gjorde mig lite nervös och resulterade i att jag trampade alla raksträckor manuellt (pedoellt)? Jag hade, kontrollfreak som jag är, redan innan kollat upp ortens cykelkartor på nätet men det är en sak att se en cykelled i färgglad pdf-tappning, en helt annan att följa den i verkliga livet. Särskilt eftersom man valt att markera cykelleden i en helt intetsägande mörkblå färg som smälte in i det grå landskapet på ett snudd på fatalistiskt sätt. Var det meningen att jag skulle komma vilse? För vilse hamnade jag. Jag såg sidor av den här tätorten som ingen människa ska behöva se, jag svär att jag hörde banjoplonk och kunde verkligen visualisera de kommande lokala löpen: "Stöckhölmare i 40-årsåldern begravd levande bakom Gök-Olles bilskrot"**. Vid något tillfälle försökte jag få kontakt med urinvånarna genom att knacka på hos folk men utan resultat - trots att köksgardinen rört sig en smula åt sidan. Till slut fick jag napp - hos en person med icke-svensk bakgrund tordes man öppna för en dyblöt byfåne. Det visade sig då att jag rört mig i cirklar ett bra tag och Jysk låg bara runt hörnet, trots att jag befann mig i någon form av träsk.

Skulle du öppna dörren för den här personen?

Låter det trevligt? Gissa vad, det var det. Jag kom på mig själv med att vid upprepade tillfällen storsmila mig genom snögloppet. Jag vet faktiskt inte varför. Det var väl en mustachiansk kombo, för minns vad Jesus sade till folket:

"If you are not sweating and learning and doing something difficult and solving problems, you are not living fully. Find a way to scale back the pampering and achieve more with your own body and mind."

När jag kom hem efter 2½ timme var jag heeeelt genomblöt, iskall om fötter och fingrar men svettig under farmors gamla dunjacka från 80-talet. Min reflexväst för vuxendagisbarn hade halkat upp så jag såg på riktigt ut som en debil (se foto ovan). Men känslan var ungefär den som man erfar efter en dag i backen och efter en dusch och ett ombyte var jag som en ny människa. Inte ens Chanel hade kunnat få till dessa rosor på min kind I swear to God. 


Fordom hade denna dag sett ungefär ut så här:
1/ Behov uppstår. Vi behöver sängben.
2/ Jag sätter på kupévärmen med min bilnyckel så att jag slipper lämna huset i detta syfte. Skönt, för det är ju ett ruskigt väder.
3/ Jag bränner till Jysk ToR, tar cirka 30 minuter inalles.
4/ Jag återgår till att kolla Facebook och funderar på om jag inte borde ta en långpromenad under dagen eftersom motion sägs vara bra.

Har du utsatt dig för några umbäranden på sistone och hur kändes det?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Vad nu jag vet om det. Mitt dilemma var att hjälmen skyddade mot hagelattackerna men då höll den nollgradiga snålvinden på att stympa mina öron så jag var tvungen att byta mot mössa (som inte rymdes under hjälmen) och stod då inför dilemmat dö med föregående period av hagel in i iris eller inte dö fast med svarta öron. Jag valde att dö med intakta öron. Delvis för att mina händer, skyddade av plaskvåta skidhandskar, inte förmådde trixa upp lådan längre i vilken jag förvarade min hjälm så det tåget hade liksom gått.
** Ni tror att jag hittar på nu, men här i krokarna är "Gök-Olles bilskrot" ett fullständigt plausibelt firmanamn. 

38 kommentarer:

  1. "Det finns inget bra väder, bara dåliga kläder"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Amen halleluja. Dessvärre hade jag rätt dåliga kläder. Skulle haft ett sådant där snajdigt regnställ som cykelpendlare har.

      Radera
  2. Umbäranden är västvärldens gratischampagne. Jag plockade potatis i 25 sekundmeter och fuktig 4 plus härom månaden. Eftersom chefsbonden bestämt den dagen så var det den dagen och ingen annan som gällde. Jag sprang mellan raderna för att få ned lite varmt blod i fingrarna för att kunna greppa potatisen. Men jävlar vad kaffet smakade gott sen. Och nu glimrar 50 kilo potatis som guld när jag tassar in i källaren jag hyrt in mig i mot naturabetalning. Nu söndagskaffe och lite bok.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt med en söndag hela veckan. Och potatisstashet låter swell swell. Jag har precis idag lurkat runt i grannskapet och kastat lystna blickar på en övergiven jordkällare. Jag funderar på om kidsen klarar en skattjakt med ändstation däri ikväll. Lite Blair witch project-slutscen så här på Halloween.

      Radera
  3. Kära Fru EB. Här kommer ett tips från en frusen ryttare. BUFF! Ja, jag vet, de är asfula och man ser ut som en gammal kärring i dem. Men de värmer när det blåser och de är så tunna att de ryms under hjälmen.

    Blir imponerad av din cykeltur, sådär höll jag på med ridningen när jag tävlade långdistansritt. Oavsett väder så skulle det tränas. Nu är jag solskensryttare istället, vansinnigt hur bekväm och lat jag blivit. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja usch och fy du har verkligen blivit bekväm. Jag googlar Buff och de är väl inte så fula? Kan mycket väl bli en Buff Heavyweight Merino Wool Hat Regular Solid Forest Night till mig själv i julklapp.

      Radera
  4. Ett tips för cykling i kall väderlek är Earbags (googla!). Håller öronen varma utan att man behöver knöka in en mössa under hjälmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sen finns ju de där krockkudds-hjälmarna från Hövding också. Om man vill lyxa till det, de kostar ett par tusen.

      Radera
    2. Jag har några kollegor med sådana. Dessutom måste man förutom ca 3000 kr för hjälmen betala en årlig försäkring så att om den utlöses så får du en ny utan att behöva hosta fram hela beloppet igen. Och de kan utlösas av sig själv ibland.

      Radera
    3. Min fru kom hem som en michelingubbe en dag. Hon hade touchat en vägbom med styret (dock inte ramlat). Pang! Vi köpte den begagnad men fick nypris minus 1500 kr på hemförsäkringen.

      Radera
    4. Jag har en Hövding. Man behöver inte köpa försäkring om man inte vill, alla försäkringsbolags hemförsäkring ersätter Hövdingen. Vill du slippa självrisk, ja då kan du ta Solids försäkring som erbjuds med hjälmen, tror det kostar runt 300 kr/år om jag minns rätt. Jag räknar dock med att om jag råkar ut för en olycka är det fler saker som går sönder än hjälmen så jag ändå behöver utnyttja hemförsäkringen. Jag skaffade min efter att tre personer, vid olika tillfällen, klarat både livet och huvudet i cykelolyckor tack vare hövdingen. En kompis har råkat ut för att den löst ut utan olycka, hon fick en ny gratis av Hövding. Hövdingen har en "svart låda" inbyggd som registrerar rörelser.

      Jag betalade 2300 för min på ett Black Friday erbjudande förra året. Är supernöjd! Man kan ha håret uppsatt, mössa, glasögon whatever utan att det blir problem med hjälmen.

      Radera
    5. Angående hjälm, citerar Mr Money Mustache:

      Also, bike helmets have mixed results - most notably because they make drivers register you as a non-human so they leave you less space:

      https://t.co/GlIbW3jlpb

      Plus you reinforce the misconception that cycling is dangerous.

      Radera
    6. Länken är ett TED talk om cyklar och hjälmar och forskning bakom det.
      Vänligen
      /A

      Radera
    7. Jag tycker definitivt man ska cykelhjälm men är inte själv beredd på att betala för en hövding just pga situationer såsom IGMR skriver. Jag har valt att ha en självrisk på 3000 kr och funderar på att höja den ytterligare när jag kommer tillbaka till Sverige så eventuellt hemförsäkring är inte till nytta. Dessutom cyklar jag racer och har redan en bra hjälm som funkar både utan och med mössa så vill inte köpa en till minimalist som jag är. :-) Jag får helt enkelt leva utan uppsatt hår.

      Radera
    8. Jag är tudelad på frågan, lite som forskningslägret är 50% ja hjälm är bra och 50% nej hjälm stjälper mer än det hjälper enligt de senste 20 åren av forskning kring ämnet(se ovan ted-talk). Jag kör hjälm ibland och mössa ibland, men ALLTID bra lyktor vid mörker, tydliga armrörelser för att visa mina avsikter och bra reflexer.
      /A

      Radera
    9. Kan säga att efter att ha levt med en hjärnskada i 4 år (hjärntrötthet pga ett gravt utmattningssyndrom) tar jag inga som helst risker med huvudet. Det är helvetet på riktigt att få problem med huvudet! Cykelhjälm är oavsett pris billigt i sammanhanget, tycker jag. Har dessutom jobbat i trafiksäkerhetssvängen +10 år och som jag uppfattade forskningen är den helt entydigt för hjälm. Men - rätt storlek, passform och använd på rätt sätt är viktigt.

      Radera
    10. Maria: du gör ju självklart det som passar dig bäst :) alla försäkringar har ett pris, och dessa får man själv som individ avgöra vad som passar ens egna behov bäst.
      /A

      Radera
    11. Vad jag definierar som pris i detta fall, handlar inte nödvändigtvis om priset i kronor och ören, utan kostnaden i att leva ett liv i rädsla. och det är inget jag vill göra! Ser jag till att ha välpumpade däck, insmord kedja, kollat så cykeln är ok, sköter mig enligt trafikreglerna och har bra lysen så är det för mig ett liv i frihet :)
      /A

      Radera
    12. Jag har alltid hjälm när jag cyklar med mina egna cyklar däremot har jag inte det om jag spontant cyklar med hyrcykelsystemet. Däremot utgår jag alltid från att mina medtrafikanter är ute efter att döda mig, dvs de varken hör eller ser mig för de är i sin egna lilla värld. Så jag chansar aldrig och stannar om jag inte är säker att de sett mig samt är supertydlig med vart jag ska.

      Det finns förresten sparpotential i att höja självrisken i sina försäkringar.

      Radera
    13. Har inte sett TED-talket pga dålig uppkoppling här på landet men intressant tankegång Studenten A. Motvilligt och skeptiskt tar jag emot ny kunskap av det slaget - lite som när rönen om att fruktsocker var lika dåligt som vanligt socker-rönen. "Någon måste ha missförstått något"-känslan. Ungefär som första gången jag kom i kontakt med Norberg/Rosling/Pinker-tankarna om att vi ständigt når förbättringar i typ alla avseenden (ja ok utmaningar miljö men allt annat - våld, krig, svält, ojämlikhet, död i naturkatastrofer, analfabetism, barnbarbete, dekomkrati, ja till och med självmord även om den kurvan sluttar långsammare de tidigare nämnda). Första gången jag läste Norberg tänkte jag att detta kan inte stämma, han måste använda vinklade källor. Men nu, efter att ha fördjupat mig i frågorna ("fördjupat mig"=läst ytterligare två böcker) inser jag att det stämmer och det gör mig pissed off att man inte talar mer om det. Nu börjar man visserligen föra ut kunskapen på vissa skolor i Sverige m h a Dollarstreet-bilderna och samtal kring hur världen utvecklas, men fram till åtminstone min skolgång på 90-talet var det bara jämmer och elände som kommunicerades.

      Radera
  5. ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst”.

    SvaraRadera
  6. http://www.risetothegoodlife.com/episode-127-doing-difficult-things/

    Och ja - det kommer ett inlägg om just denna podcastpärla inom kort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym: "Nog finns det mål och mening i vår färd -
      men det är vägen, som är mödan värd". Älskar Volvo.
      @IGMR: Podcastpärla! Rise to the good life? Spännande! Behöver nytt.

      Radera
    2. Bara att börja bingelyssna. Väldigt bra!

      Radera
    3. Och... kommer inlägg imorgon på min blögg med sex favvoavsnitt.

      Radera
    4. Mäh. Jag ska precis ställa mig och laga mat till fyra barn som inte kommer att äta den, kan du inte ge mig ett (1) startavsnitt snella?

      Radera
    5. Trodde det var Karin Boye och inte Volvo som skrivit den dikten?

      Radera
    6. https://practicalstoicpodcast.podbean.com/e/episode-125-a-humbling-message/ Detta är bra

      Radera
  7. Släppa in nån med treudd, nja. Du ser ju inte utklädd ut ens.

    SvaraRadera
  8. Svar
    1. Det är helt normalt att ha gripen med sig i Bjuråkers socken. Man vet aldrig vad som han behöva hässjas.

      Radera
    2. Är det Bjuråker släkten är ifrån? i såna fall kan vi vara släkt. Anförvanterna ynglade av sig däruppe för några generationer sedan. Kan jag ha släkt på Östermalm?!/ Förortsungen

      Radera
    3. @Anonym 19:38: Vi är säkert sysslingar. Eller tremänningar som man säger där uppe. Alla är tremänningar.

      Radera
  9. Jag som gillar att vandra kan ändå tycka att de vidriga vandringarna med spöregn, blåst och dimma är de bästa. Inte just då, speciellt inte i vissa stunder, men det gör något med en att få kämpa lite på det sättet.

    Passformen på reflexvästen var ju kanske inte optimal, men det blev åtminstone inget onödigt fladder när du for fram på cykeln. Och skriver också under på det med buff, brukar gå att få tag på gratis reklammärkta såna lite varstans och de är perfekta att dra ett par runt halsen, då kan man ta en som mössa när det blir kallt och ha en kvar över hakan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Passformen på reflexvästen var ju kanske inte optimal, men det blev åtminstone inget onödigt fladder när du for fram på cykeln."

      Nej int' är ja nån sån där fashionissta som bryr sig om passformen på reflexvästen du e Linn. Och buff ska kollas upp, definitivt. Kanske tillsammans med Hövding. Det som potentiellt kan störa min Hövdingupplevelse är att det skulle kännas så oskyddat att cykla, rent psykologiskt alltså. Men det känns tydligen ok för er plus att jag själv nu cyklade med mössa som inte ens en retard kan inbilla sig skyddar vid olycka så...egentligen var det väl bara snåljag som talade.

      Radera
    2. När jag vintercyklar är det varmt och tjockt på händer och fötter, kallt och tunt om magen som gäller. Men jag svettas om pannan med mössa och fryser om öronen utan mössa. Ska kolla upp ”ear caps”.

      Karin Boyes ”I rörelse” är jättefin: http://www.karinboye.se/verk/dikter/dikter/i-rorelse.shtml

      Radera
  10. Sådana rosor på kind får min flickvän också när vi har vuxenmys

    SvaraRadera