Fru EB interagerar med en läsare

Som jag kanske nämnt tidigare har jag haft en parallell deep web-rörelse av läsarkontakt på min för ändamålet avsedda gmail-adress. Det har varit skoj, vi har ibland bytt riktiga namn och andra tokerier. Hela läsarinteraktionen togs emellertid till en helt annan nivå för ett tag sedan när en av er...håll i er...ville ses i verkliga livet! Det var KAtarina, ni vet hon som ibland skriver sitt förnamn med två stora bokstäver i början, men oftast bara en, som hörde av sig. En refresh för er med tidig demens:

"Friheten att bestämma över sin egen tid är något vi människor instinktivt förstår är värdefullt och vissa av oss gör slag i saken för att faktiskt sträva efter det. Men det är inte förrän nu, när jag själv på riktigt har fått större frihet som jag förstår mer och mer hur jävla värd den är att kämpa för. Först är det läskigt att vara fri, typ 'FÅR man göra så här - ta en promenad och ett dopp mitt på ljusa vardan? Himlen rasar nog ner i skallen på mig när som helst, det här är för bra för att vara sant' till 'holy shit - jag är så tacksam att jag skapat det här för mig själv, att min boll sattes i rullning nedför den här backen'.

Den Katarina. Any How, en dag i slutet av augusti stod hon då där, utanför min dörr, hållandes fruglitt i hand (Vicki Robin - som en skänk från ovan, jag höll precis på att skriva ett inlägg om Your Money or Your Life utan att ha läst boken). Vi tog en av vardagslogistiska skäl alldeles för kort kaffe och Katarina delade med sig av sin resa. Här har ni den:

Katarina är skolad, säg typ ingenjör, och tog ett ingenjörigt jobb på ett ingenjörigt företag som hon knegade på med under ett antal år tills barnen var två och hon började ledsna. Katarina tog då farväl till sin arbetsgivare under förespegling att hon skulle studera. Vilket också var den verkliga anledningen; hon läste journalistik på en privat skola. Till saken hör att K sedan tidig ålder brunnit för att skriva. Och vad gör hon idag? Hon skriver! Hon har hittat en nisch som efterfrågar mycket externt material. Många tidningar slimmar ju också sina redaktioner så ett välformulerat, relevant innehåll köps mycket hellre in utifrån än att man jackar upp antalet headcounts. Frilandsskribent är ju på sätt och vis det ultimata side hustlet. Katarina var dessutom skicklig nog att få in sina första alster. Till sin hjälp i processen hade hon boken "Skriv, sälj & bli lönsam!" av Camilla Björkman* så hon visste steg-för-steg hur hon skulle bära sig åt. Genom ett uppdrag kom hon i kontakt med ett företag som behövde regelbunden hjälp med redaktionellt material så där frilansar hon nu deltid (40%), fakturerat från eget AB. De pengar hon plockar ut täcker precis de behov hon och hennes familj har.

Jag frågar Katarina vad som skulle hända om hon blev erbjuden ett jobb i sin gamla industri för 100 papp i månaden, men mot en arbetsvecka på 40-50 timmar. Skulle hon ta det? Katarina tittar oförstående på mig: "Men jag behöver ju inte pengarna? Så nej." 1-0 FI**. Inte bara lever Katarina ett underbart avslappnat liv med "vardagsdopp i sjö", ett liv där hon kan beskåda sina olycksbröder och systrar kuta illröda i ansiktet mot bussen med ett barn i varje hand eller de som måste emaila sig hela vägen in på dagis, hon är freakin NÖJD med det också. Hashtag de omutbara. Det är folk som Katarina som borde anställas till byggsektorn i Göteborg. Jag kommer att tänka på Scott Rieckens, FIRE-anhängare som också är i färd med att göra en FIRE-dokumentär. Scott var pre mötet med FIRE-rörelsen av den ganska vanligt förekommande amerikanska uppfattningen att du måste bli en framgångsrik entreprenör med lyckad start-up-försäljning för att kunna bli rik.*** Han letade aktivt upp dessa framgångshistorier för att lära sig av de bästa. Det som slog honom var emellertid att när dessa entreprenörer väl "hit it big", blev de aldrig nöjda eller tillfredsställda. Då var de plötsligt oroade över nästa produkt/tjänst/koncept de stod i begrepp att lansera. Medan Scott tänkte "Hade jag haft de där pengarna hade jag bara tagit dem, köpt ett trevligt litet hus på en lugn ort och lekt med min dotter varje dag allt medan jag pysslade med mina hjärteprojekt". Att få mycket pengar eller "lyckas" enligt gängse norm är inte alltid synonymt med att "bli nöjd". Att vara nöjd är det nya exklusiva. Och det är i sanning exklusivt. Scott, Katarina, Dalai Lama och en handfull människor till.

Det var som sagt ett särdeles trevligt möte och jag slogs av surrealismen i att sitta och IRL-prata med en jämnårig****om FIRE, geo-arbitrage och MMM, där personen framför mig fattar vad jag säger. Har du någon att prata sparande och livsplanering med?

Mvh/

FruEfficientBadass

* En bok jag också fick låna
** Eller partially funded FI om man ska fortsätta vara petig
*** Den svenska motsvarigheten är att man måste köpa många Trisslotter, för "arbete blir man ju inte rik på" (exakt denna mening uttalades av en f.d. kollega som tjänade 90 000 brutto i månaden)
**** Eller nåja, Katarina är lite yngre