Sidor

Barnen och pengarna

När jag fick kicken slutade vi att spara barnbidragen och de används nu löpande till löpande utgifter. Men misströsta ej, de har en rejäl slant på depån eftersom vi lagt undan barnbidraget i åtta år.* När jag var ute och promenerade häromsistens funderade jag lite på det här med hur man som förälder i himmelriket Sverige (jag refererar till det enorma resursöverflöd vi har, ej vårt klimat eller annat som man normalt klagar på) optimerar för sina barn. Jag har - helt otippat faktiskt - tagit rätt stort intryck av MMM som menar att det bästa man kan ge sina barn - givet att vi i föräldragenerationen redan är helt clueless vad kommande arbetsmarknad innebär - är bra uppkoppling och självförtroendet att skapa, misslyckas och försöka igen. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag anser inte längre att det är en självklarhet att mina barn ska läsa vidare på högskolan. Jag tänker naturligtvis inte hindra dem om de vill, men jag tänker heller inte aktivt styra in dem på det.

Mina barn är kreativa och älskar att rita, måla, skulptera och göra film. De båda äldsta kommer, med bibehållet tempo, att nå 10 000 timmars teckning vid 20 års ålder och jag har i dagsläget svårt att se att man skulle kunna mata in dem i en högskoleform av typen "civilekonom" eller "lantmätare". Min önskan är att de ska ägna sig åt det de brinner för och framtiden får utvisa hur de ska kunna livnära sig på det. Vi har aldrig snålat med tekniken, samtliga barn har fått nya MacBooks och vi har såväl ritplattor som digitalkameror för deras räkning (däremot har vi aldrig ägt en spelkonsol eller några datorspel annat än typ Minecraft). Jag tror inte att något av mina barn kommer att tjäna så vansinnigt mycket pengar i sina yrkesliv. Eventuellt får jag äta upp detta uttalande om 30 år när de byggt sina multinationella bolag inom rit-hologram, men låt oss anta att så blir fallet. De kanske giggar lite här och där för att få ihop till räkningarna och parallellt med detta ägnar de sig åt sina kreativa skapelser på vilken de kanske kan få lite kompletterande inkomstströmmar.

Det jag då har bidragit till i min uppfostran av dem, vid sidan av ett stenhårt följ-ditt-hjärta-budskap, är att de default vet att hålla kostnaderna nere. Jag ska inte ta gift på det, men jag bara utgår från att det inte kommer att kännas helt naturligt för våra barn att vid flytt hemifrån över natt börja äta ute flera gånger i veckan, köpa nya trendplagg i parti och minut, åka på dussincharter flera gånger om året eller äta utelunch alla dagar i veckan. De vet ju inte hur man göe? Eller så slår det över och de går helt consumer sucker bananas, vad vet jag (lite så var det faktiskt för mig eftersom mina föräldrar var väldigt sparsamma men jag blev...ja, en consumer sucker).

Hade jag inte funnit FIRE hade jag nog jobbat enligt modellen att vi skulle belåna huset för att kunna skicka dem på utlandsår och språkresor (för jag hade ju inte lagt undan barnbidraget för detta) för att sedan pusha dem att göra exakt vad jag och min man gjort: Plugga på högskola/universitet och skaffa en så lukrativ examen som möjligt. Börja jobba direkt efter examen och tjäna pengar. Jobba, jobba, jobba mer för att stiga i graderna och tjäna mer pengar. Parallellt med detta skaffa hus, bil och resten man förväntas skaffa. Liten paus för barnafödande sen: Tillbaka in i maskineriet. Och har de, barnen alltså, spelat sina kort rätt kan du någon gång kring 50 trappa ner på yrkeslivet för att få mer tid att ägna sig åt sina kreativa intressen.

Du har kanske redan hört den gamla historien som går något i stil med att den rike mannen är på semester i annat land och ser där en fiskare på en pir som drar upp fisk för husbehov. Den rike mannen går fram till honom och ger honom en massa råd kring hur han skulle kunna affärsutveckla sitt fiske till att bli så framgångsrikt att han in framtiden inte behöver jobba själv utan kan anställa folk till det för att istället ha tid att sitta och fiska. På vilket den fattige fiskaren svarar: "Ja men det är ju det jag gör." Så rådet jag ger mina barn är: Följ din instinkt men håll kostnaderna nere. Att hålla kostnaderna nere är ditt vaccin mot ekonomiska problem. Nedan en lista på vanor som mina barn inte kommer att ha med sig hemifrån:

- Äta ute
- Resa på dussincharter
- Default köpa nya kläder
- Köpa billiga trendskor och slänga dem när säsongen är slut
- Slänga kläder när de går sönder
- Köpa många nya prylar och gadgets
- Åka taxi
- Gå på många dyra konserter och evenemang

Ni vet ju att vi inte har nolltolerans mot något i listan ovan, det bara händer väldigt sällan och vi väljer ofta de billigare alternativen. Så trots att jag nu inte längre pumpar in pengar i deras pengamaskin, bygger jag deras ekonomiska framtid fast från andra hållet så att säga. En vana som i nettoavseende kan komma att betyda lika mycket för deras ekonomiska situation som ett högt betalt jobb. Ett högt betalt jobb som kan komma att äventyra deras hjärteval av sysselsättning. Hur tänker du o frugal weirdo kring barnen? Jag vet att Dacke tror jag höll på med någon sammanställning till de sina, men jag har inte hört något på ett tag.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Det hade varit betydligt mer om jag, istället för att agera consumer sucka och köpt diverse barnplagg, leksaker och saker till hemmet och mig själv som jag i dagsläget inte ens kan minnas, börjat barnspara redan för 14 år sedan då barn ett föddes, men som vi säger i FIRE-communityn: gråt inte över spilld mjölk. 

20 kommentarer:

  1. Barna di barna. Ja jag vill att ongen ska ha en sumodräkt av självkänsla, trygghet och djävlar anamma på sig när hen ska ut i vuxenlivet. Och HUR lyckas man med det? Och HUR får man barnet att skippa äventyren man själv drog iväg på? Jag inser att jag haft tur som aldrig hamnade i något farligt trots att jag satte mig i situationer där absolut något tokigt kunnat hända.

    Min plan ser ut ungefär som din, lära barnet vara smart med pengar. Försöka förmedla självkärlek och kärlek till livet som något självklart. Men inte är det lätt när vår tuffa onge ibland kommer hem och berättar om någon elakhet som hänt i skolan. Man ser direkt att en liten bit självförtroende naggats, och måste byggas upp igen. De mänskliga relationerna är den svåraste biten tycker jag när det kommer till att rusta barnen. Allt svårt de kommer ställas inför i mötet med fölk som inte har en ryggsäck fylld av kärlek och empati.

    En del av moderskapet innebär att känna sig totalt hudlös, den andra delen gör en till en tigrinna. Svår komb. Älskade ungar.
    Mirsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag inser att jag haft tur som aldrig hamnade i något farligt trots att jag satte mig i situationer där absolut något tokigt kunnat hända. " Ja herregud, det är ett under att man lever. "Dessvärre" tror jag inte att våra barn kommer tt vara ute på några fysiska äventyr då de är för fast i matrisen...Jag ÖNSKAR att min 14-åring någon gång kom hem med ogilit frånvaro i betyget för tt hen varit ute på dumheter men icke.

      "Allt svårt de kommer ställas inför i mötet med fölk som inte har en ryggsäck fylld av kärlek och empati." Morsan, här kommer en liten treat til dig: Spola fram till 1h15 min och lyssna en kvart framåt i denna episod:

      https://thejoeroganexperience.net/episode-1221-jonathan-haidt/. Socialpyskologen och profeessorn i etiskt ledarskap Jonathan Haidt hävdar att det är "You don't want to BUILD self esteem. You want to build capabilities, so that they (barnen) DO things that indirectly build self esteem." Man kan alltså enligt honom inte externalisera jobbet med att bygga upp en individs självkänsla verkar det som utan bara ge verktyg som de kan använda för att göra't själva. Lyssna på podden! Han menar exempelvis att vi gör barn av idag en stor otjänt genom att [på vissa håll i USA åtminstone] övervaka lek med någon form av "0-tolerans mot mobbing" så att barn inte lyckas utveckla sina empatiska förmågor. En del av leken är att testa vad som är ok och ej ok i gruppens perspektiv och forskning har visat att barn som får leka ostört (d.v.s. utan inspelningsutrustning som idag finns på vissa amerikanska pre schools som ska fånga upp vissa "mobbingord" eller övervakande vuxen) utvecklar högre nivåer av såväl empati som sociala förmågor än de som vuxit upp på detta vis. Fransmännen vet ju detta naturligt ("Lite grus i maskineriet...") på samma sätt som de vet att det är bra att dagligen få i sig riboflaviner och grönmögel.

      Radera
  2. Själv är jag uppvuxen i ett svenssonhem utan överflöd eller misär. Morsan sydde kläder, bakade bröd och farsan skötte allt själv när det gällde hus och bil o.s.v. De pratade dock aldrig om ekonomi med oss barn förutom en sak. Farsan har i alla år rabblat mantrat:
    "Man blir inte rik på stora inkomster utan små utgifter".
    Vi syskon använder fortfarande uttrycket för att älskvärt håna honom, men jag tror det satt sina spår. Vi sköter alla pengar på ett vettigt sätt även om jag som mött jesus(MMM) är stråt vassare. Som ett exempel så har jag tidigare i livet, enligt egen uppfattning, levt som en gris, men trots det så har jag snittat en omedveten sparkvot på 25%. Den kanske hade legat på 10% om det inte vore för farsans mantra. Tyvärr så har vi syskon gått i trygghetsfällan p.g.a våra föräldrar. Vi är alla utbildade och har stadiga tråkiga trygga jobb som sakta men säkert kväver oss.

    Nu när man själv är förälder så inser man ju hur extremt svårt det här är. För det kan som du säger lika gärna slå bakut. "Jag fick minsann inte åka på några resor när jag var mindre så nu ska jag ta igen det". Läste nånstans, men minns inte var, i FIRE-communtityt att det hen skulle säga till sina barn var att de skulle få -"starta vilket företag de vill när de blir stora". Gillar tanken! I övrigt så vill jag sikta på följande till mina barn:
    - Lagom stor kontantbuffert alt. pengamaskin.
    - Själv utbilda dem i ekonomi och hur man hanterar pengar(ett krav för att de ska få tillgång till punkten ovan).
    - Följ hjärtat mentalitet! Det är det som håller i längden.
    - Ett öppet hem så att de vet att de alltid kan komma tillbaka och få mat och tak över huvudet när första företaget kraschat.


    Hälsningar,
    mrFIRE
    svenskafire.se

    SvaraRadera
  3. @MrFIRE: ""Man blir inte rik på stora inkomster utan små utgifter". Visst kommer du från småland? Manmåste liksom läsa den meningen på Emils pappa-dialekt. "Du är inte rädd för utgifter du" som han sa när Emils mamma skrev slut på blyerstspennan. Ja åå I envy you för skillnaden mellan din uppväxt och min är att mina föräldrar bara snålade, utan att berätta hur och varför. Tror heller inte att de investerade utan det var mer en mental inställning att man skulle snåla. Hade de sagt något i närheten av vad du så föredömligt lär dina barn (jag blir nästan tårögd av dina ord: "Go start a company baby, welcome back when failing!") hade jag ju sett det hela på ett helt annorlunda vis. Nu var det mer "Föräldrarna är tråkiga. Jag vill inte vara tråkig."

    " Lagom stor kontantbuffert alt. pengamaskin." Ja och det här är ju också en svår fråga. Man vill ju inte fostra någon sorts trust fund-kid som bara kommer snorta kola och lägga ut sexvideos, man vill ju att de ska få det där rycket i entreprenörsnerven, den där hungern att gå ut och dra in stålars. Jag tycker att den buffert vi jobbat upp (som skulle räcka till att hålla dem flytande ett par år vid ev. företagsstart - något jag inte ens tänkt så mkt på tack för det Herr FIRE) är rätt lagom.

    Vidare har jag läst att det är sporrande för barn att ha föräldrar de har en rimlig chans att överträffa i inkomst/karriär/framgång. Med tanke på var jag och min man lägger ribban framöver kan man ju säga check på den, varsågod kids, banan är er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, från småland by heart i alla fall. Klassisk kommentar! En annan favorit är när någon gör nått lite lyxigt i ens närvaro, typ köpa lunch på jobbet. Då kan man alltid dra till med "de rike lever sitt liv".

      Tyvärr så investerade inte mina föräldrar heller, men de har iaf amorterat bra på huset och är skuldfria sen många år tillbaka. Kan tyckas konstigt, men det blir ju mer rimligt när man inser att räntan var skyhög på 90-talet.

      Just Lagom är ju sjukt svårt att veta hur mycket det är. Tänker att det får ge sig när man är där. Skulle det vara för mycket så att det finns risk för urballning så är det ju bara att dra igen.

      Radera
    2. "Smålänning by proxy" ska bli min nya grej. "de rike lever sitt liv" är taget. I Hälsingland kan man i dito situation se lite snipig ut och säga "Haråru" vilket uttalas i fallande ton uppifrån och ner, men lite gnällaccent på slutet. Bet: "Du har tydligen råd att kosta på dig du."

      Radera
  4. Åh jag som trodde ni hade uppnått allt! Högskoleutbildade, bra löner, hus bil och barn, tror jag ska känna mig nöjd med min tillvaro som inte har inneburit fast arbete de senaste 15 åren, har rest och gått kurser både här och utomlands, älskar den friheten att bara kunna dra. Konstigt nog fast jag lever på lite pengar så är jag tillfreds med upplevandet, tror inte att upplevelsen av att ha tråkigt och lessamt beror på hur mycket pengar man har, om det inte är riktigt fattigt. Men,men vad är fattigt? Jag lever under existensminimum, ganska långt under, men med en tilltagen buffert för resor, nya glasögon eller exempelvis tandläkare, så det krisar aldrig. Har nu slutat arbeta och det går hur bra som helst, det är bara andra som kan tycka det är jobbigt - Vad gör du hela dagarna? Gör en hel del, men tycker om stunder att göra ingenting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ”Gör en hel del, men tycker om stunder att göra ingenting”. Livet på en pinne!

      Radera
  5. Jag kan skriva under på hela listan!

    - Äta ute - Sällan eller aldrig
    - Resa på dussincharter- Aldrig (här har jag lite dåligt samvete faktiskt, barnen vill flyga på semester så här måste jag nog falla till föga. Vi har aldrig åkt på charter med dem).
    - Default köpa nya kläder -Enbart begagnat/arvegods/ 70 % rea här.
    - Köpa billiga trendskor och slänga dem när säsongen är slut -Har aldrig testat
    - Slänga kläder när de går sönder - LAGAR alla hål, symaskinen går varm, åtminstone 1 ggr/ månad.
    - Köpa många nya prylar och gadgets - Deras Ipad är från 2011.
    - Åka taxi - Aldrig gjort
    - Gå på många dyra konserter och evenemang - De går enbart på konsterter och musikaler om deras faster har huvudrollen.

    Än så länge har vi lyckligtvis varit förskonade från ovanstående önskemål. Även om semester är något som ligger högt på barnens önskelista...

    SvaraRadera
  6. Jag vill också ha en kändisfaster till barnen!

    SvaraRadera
  7. Gjah, vad lätt men ändå svårt det här kändes. Jag är inte där än med små fötter som trallar runt kring fötterna så det är ren spekulation MEN jag tror att jag i grunden kommer ha exakt samma inställning som dig "Följ drömmarna bah men se till att livet inte köstar för möe!". Typ så.

    Men något av det härligaste jag tagit mig för i livet som verkligen skapat driv, självkänsla etc. är att jag fått ge mig ut i världen exakt så mycket som jag önskat. Hur ser du på finansieringen av detta för kidsen om de nu desperat önskar att få det här? I mitt fall fick jag faktiskt bekosta allting själv när jag tänker efter men jag inbillar mig att många tonåringar idag får detta till skänks av föräldrarna. Tankar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hur ser du på finansieringen av detta för kidsen om de nu desperat önskar att få det här?" Därav konstnärsfonden bestående av barnbidrag. Om de är inclined till utlandsår under gymnasiet bekostar vi det eftersom det finns begränsade möjligheter att dra in deg som 16-åring. Samma sak med språkresor där jag tänker mig en per skalle. MEN om de vill åka utomlands EFTER studenten anser jag att de får bekosta delar eller merparten själva, precis som jag fick när jag pluggade på Sorbonne samtidigt som jag jobbade som au pair och tog studiebidragsdelen från CSN.

      Radera
  8. Ni har ju börjat tidigt och det är det vi hoppas göra också när vi väl börjar yngla av oss. Framförallt vill vi att våra kommande ongar ska ha en hel verktygslåda av livserfarenhet med sig och vett att använda sig av den. Och veta att de kan komma dragandes med vilka problem som helst för man löser ALLT tillsammans, som en familj.

    // https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Han: Det låter fint! Nu hittade jag er blogg och den är ju fantastiskt! Har lagt till den i blogglistan. Jag skrattade högt flera gånger ("Många arga (kränkta?) män (kvinnor?) talar om den så kallade fjollifieringen av den svenska mannen. Jag skulle vilja hävda att det snarare handlar om en nationell epidemi av lathet och bekvämlighet som vare sig begränsas av kön eller livsåskådning. Ett av utfallen är att de skitiga sakerna hellre hanteras av någon som "ju har betalt för det" så att Svensson inte behöver lyfta blicken ifrån den skärm som de för tillfället sitter begravda i.") och håller tummarna för the brave little pengamaskin. Det kommer att gå strålande det här!

      Radera
  9. Ja, det där med barnen. Sonen som fyller 17 vilken dag som helst kom hem i fredags och bara "vi tänkte tågluffa i sommar" där vi = ett gäng killar i samma ålder. I nästa andetag kommer "vi har räknat ut att om vi sparar halva studiebidraget fram till i sommar o sen har vi ju lite på våra konton redan så räcker det nog". Att jag tänkte på helt andra saker än pengar i det hör scenariot tog jag inte upp, jag blev helt förstummad att han inte direkt förutsatte att jag skulle betala.. Nåt rätt har man väl gjort då tänker jag. Ang utbildning o karriär osv har jag sagt att jag inte förväntar mig något annat än att han ska göra det han vill så länge han kan försörja sig på det, för min del får han gärna gå utanför boxen. Just nu lutar det åt att ha ett juicestånd på Tonga o skriva for a living på nåt sätt. Å andra sidan går han teknikprogrammet på gymnasiet utan att ha några särskilda matte-skills "för att det är den bästa utbildningen". Han är en mångfacetterad person min son :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med en lärare från högstadiet som lade rätt grunder och nu en lärare i gymnasiet som vet vad den gör så behöver inte ungdomarna vara mattte-genier. Min erfaranhet från teknikprogrammet är att det främsta lärarna kan göra är att lära en att tänka, betyg ej det allra viktigaste. Kan tipsa som ett medlemskap i unga aktiesparare. Om man läser de mattekurser som ingår i utb kan man lätt se och förstå kraften i exponentiella sammanhang.
      // Erik G

      Radera
  10. @Lisa: Men så UNDERBART! Han låter ju som en 70-talist i milleniekläder? Med dagens stukade generation av unga som bara sitter och dygnar framför datorn och skippar skolan redan i 10-årsåldern kan du med god marginal checka in på att sonen fått allt det han behöver för ett fullgott, entreprenöriellt drivet liv med massa skoj och relationer. Bra jobbat Lisa! Och håller med Erik G att det inte behövs några jätteskills på matte. Har ingen erfarenhet av Unga Aktiesparare, men kan rekommendera att ta en Tongajuice med sonen och labba en stund med denna graf: https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/

    SvaraRadera
  11. Åh, så roligt att barnen är så kreativa! det hade varit så roligt att se vad dom gör! :)

    SvaraRadera
  12. Mitt namn Jönsson Björkman, form, Kristianstad (Sverige) Efter 12 års äktenskap har jag och min man varit i den ena gräset tills han äntligen lämnade mig och flyttade till Kalifornien för att vara med en annan kvinna. Jag kände att mitt liv var över och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin far igen. Jag försökte vara stark bara för barnen men jag kunde inte kontrollera de smärta som plågar mitt hjärta, mitt hjärta fylldes av sorg och smärta eftersom jag verkligen var kär i min man. Varje dag och natt tänker jag på honom och önskar alltid att han skulle komma tillbaka till mig, jag var verkligen upprörd och jag behövde hjälp, så jag sökte efter hjälp på nätet och jag stötte på en webbplats som föreslog att Dr Osagiede kan hjälpa till att få tillbaka ex snabbt . Så jag kände att jag skulle prova honom. Jag kontaktade honom och han berättade vad jag skulle göra och jag gjorde det då gjorde han en Love spell för mig. 48 timmar senare ringde min man verkligen till mig och sa till mig att han saknar mig och barnen så mycket, så fantastiskt !! Så det var så han kom tillbaka samma dag, med mycket kärlek och glädje, och han bad om ursäkt för sitt misstag och för den smärta han orsakade mig och barnen. Sedan från och med den dagen var vårt äktenskap nu starkare än hur det var tidigare, allt tack vare Dr Osagiede. han är så kraftfull och jag bestämde mig för att dela min berättelse på internet att Dr. Osagiede verkliga och kraftfulla stava caster som jag alltid kommer att be för att leva länge för att hjälpa sina barn i en tid av problem, om du är här och du behöver din Ex tillbaka eller att din man flyttade till en annan kvinna, gråt inte mer, kontakta den här kraftfulla stavagern nu. Här är hans kontaktmeddelande på: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp på +2349014523836
    eller viber +2349014523836

    SvaraRadera