"Alltför många gånger misslyckas vi med att möte grundläggande behov och ägnar därför mycket resurser på kompensatoriska behov. Detta är egentligen regelrätt slöseri. Det värsta av allt kanske är att vi prioriterar bort de viktigaste behoven - sömn, umgänge med våra nära, bra mat och motion, ren luft och vatten - för att tillfredsställa behov som vi inte ens visste att vi hade förrän vi möttes av reklamens budskap." (Eva Jarlsdotter)
Och idag ska vi tala om köket som funktionsyta. För några år sedan gick det ett rätt fånigt program på någon fånig svensk kanal som hette typ "Städkampen" som säkert >95% av er har sett eftersom ni är nördar och i den figurerade en ung man som var så otroligt rolig. Han älskade, liksom de andra deltagarna, att städa. Men han älskade det vrålmycket, kan tänka mig att han liksom med flit stökade mer än nödvändigt hemma for the pleasure of cleaning up (jag har aldrig gjort det, jag lovar...). Jag minns särskilt när han fixade köket i någon utmaning och hur han med glimmande blick sa något i stil med "Alltså jag bara älskar när allt är rent och tillbakaställt och ytorna glänser, det är helt redo för en ny omgång matlagning." Även om jag någonstans skämdes lite kände jag djup beundran för den här unge mannen och dessutom har hans insats i programmet färgat hur jag ser på köket. För mig är köket en produktionsenhet, lite som ett restaurangkök. Jag är helt ointresserad av coola gadgets och Designtorgköpta köksaccessoarer i form av gubbar som perforeras av knivar. Jag vill ha ett rent och funktionellt kök med maxad arbetsyta, that's it. Och med fem personer i familjen inkluderas även matbordet som jag egentligen hade velat ha helt rent, som bordet på en Maxrestaurang, men som jag av praktisk/estetiska skäl ändå placerat två ljusstakar och en saltskål på. Så här ser köket ut mellan matlagningspassen. Observera de loppisfyndade gamla linnehanddukarna som används som servetter, instuckna i hålen i stolsryggarna.*
Jag hade även tagit en bild på sopkorgen men det kändes onödigt, ni får tro mig när jag säger att den aldrig lämnas proppfull efter en matlagning. Innan jag börjar laga mat måste jag imperativt också plocka ur diskmaskinen för att minimera all friktion. Det finns i min värld ingenting (minus krig och ond sjukdom) som är så otrevligt som att försöka laga mat i ett stökigt kök med prylar överallt, där man inte ens kan lägga ett kastrullock för att varenda kvadratcentimeter upptas av någe skit. Motsatsen däremot, att glida in i en zenmiljö med oceaner av bänk, särskilt om jag efter avslutad lunch haft framförhållning nog att preppa nästa måltid exempelvis genom att ladda riskokaren och/eller lägga saker på tining eller i marinad, är ett snudd på meditativt nöje. Då är det härligt och lustfyllt att laga mat, inte en stress. Och det tycker jag är att ta hand om sina resurser à la lean. För face it, du behöver ju röja förr eller senare och om då "förr = trevlig att vara i kök" och "sen = otrevligt att vara i kök", varför välja det senare? Jag begriper det bara inte.
Jag får också stöd av Eva Jarlsdotter som beskriver hur de tidigare bulkade sitt köksbeteende något i denna stil:
- Köpte dyra ekokassar där hälften blev dåligt eftersom de sällan hann laga de avsedda recepten utan snarare plockade ut de längst hängande frukterna och gjorde något snabbt på dem.
- Bråkade om hur man skulle fylla på diskmaskinen.
- Hackade på varandra om att det var äckligt under köksbordet och att "någon borde städa".
Förändringar de gjorde var bland annat:
- Var sak på sin plats: Små frysetiketter på insidan av köksskåp och lådor för rätt placering från början så att nästa person kan hitta det lika lätt.
- Hon lärde sig av honom hur man optimalt packar en diskmaskin (tog fem minuter) och på så vis slippa dåligt diskat som måste diskas om ("rätt från början").
- De skaffade en snygg sopborste att ha bredvid matbordet så att det var lätt att sopa efter varje måltid (de hade små barn) istället för att någon skulle dra fram dammsugaren ur städskrubben långt borta.
- De sparande runt 3 000 kronor i månaden på att börja göra matlådor samt...
-...ytterligare några tusen på att sluta med dyra ekokassar och istället köpa säsongsvaror och själva skapa barnvänliga kombinationer där barnen själva fick dosera måltidsstorlekarna vilket minskade svinnet mot när föräldrarna pytsade upp.
- Små estetiska hacks var att de sorterade kokböckerna i färgordning, frigjorde bänkyta och ställde köksredskapen i en stor vacker kruka på bänken. Estetik och skönhet är också en del av lean.
Eva beskriver hur hon gick från att tidigare se varje encounter med köket som något jobbigt och lite ångestfullt, till att nu vara en möjlighet till flow och samvaro. Hur mycket flow har du i ditt kök?
Mvh/
FruEfficientBadass
* Min käpphäst avseende bordsskick är "benen fram, servetten i knät och ingen börjar äta förrän alla tagit mat". Häromdagen satte jag mig och skulle precis börja sleva i mig ärtsoppa när jag såg att alla barnen tittade på mig och jag kom på att jag glömt säga "varsågoda". När jag så gjorde det var det som att trycka på play, de började äta med full inbördes synk och jag ba' WOW finally it happened to me, tog bara fem-tio år beroende på hur man räknar.
Oh the flow, älskar det. Vårt kök är litet men skinande och optimerat. Jag skulle kunna skriva en trilogi men jag nöjer mig med att trasha en mycket älskad släkting. Där det inte är flow i köket. Vid besök där går jag efter kärleksfulla hälsningsfraser direkt och röjer köksbänken. Det har pågått i flera år och det genererar inga hard feelings vad jag vet. Jag tänker att någon gång ska hen få en uppenbarelse och inse det sköna att slippa hacka saker bland allsköns osköna ting. Det har ännu inte hänt och det är för mig ett mysterium. Att få röja det hemmet på riktigt och brutalt skulle vara en dröm. Ljuvligt hus som skulle kunna vara ett haven (det är det redan på många vis) men med ordning skulle det vara helt fantastiskt. Det roliga? är att när hen besöker mig och gör något köksrelaterat blir det samma stök. Att ta seden dit man kommer är lättare att säga än göra.
SvaraRaderaMorsan
En del tar illa vid sig om man röjer, som att det är en pik. Det är det ju inte menat som, det är en a) logistiks manöver i det fall man ska uträtta saker i deras kök b) en sorts "present" what have you. Jag är inte bra på många saker men jag är bra på att organisera skåp och ytor. Så det är mitt sätt att betala tillbaka i det fall jag får låna ett hus. När jag lånade min konstnärliga ledares hus förra vintern gick jag runt och finjusterade lite saker, plockade runt etc. Får jag fria händer vet jag att det blir bra. Hon var också överförtjust och tyckte att jag skulle göra det som affärsidé - flytta hem till folk och laborera med redan förekommande ting, utan att köpa till nytt. Tveksam till om det skulle funka och vad pröjsvilligheten skulle vara.
RaderaKan intyga att fru EBs kök är fantastiskt att vara i, som gjort för umgänge.
SvaraRaderaMin kokvrå är nog så pass liten att det tyvärr inte får kallas för ett kök. Dock har den allt som behövs för ett välfungerande kök och det går att göra det mesta från bak till långkok. Blir ännu viktigare att hålla rent och se till att de få ytor som finns går att nyttjas när man ska laga något i köket.
/A
Amen! Det r som MMM sa ang FI: Ju mindre inkomst du har desto viktigare att du tar hand om din ekonomi. Har du 300 kvadrat att sprätta runt på är det ju inte så märkvärdigt att "ha ordning" eftersom det krävs brutalt mycket prylar för att de ska se plottrigt ut. Samma sak i en studenlya eller som för dig, etta med kokvrå, kräver talang.
RaderaPs.
SvaraRadera”Låt mig titta under din diskbänk och jag ska säga vem du är. Låt mig syna din återvinning och din soplösning och jag ska frälsa din själ”
PoetMorsan
Mitt kök är funktionellt och funkar bra. Om det vore möjligt så vore det ännu bättre om den lagade maten och tog ut soporna. Jag är inte så förtjust i att laga mat men jag avskyr verkligen att ta ut soporna. Den där irriterande påsen med matavfall. En av de grejerna som jag gillade med hemfrid var att de tog ut soporna.
SvaraRaderaVilken bra affärsidé! Ta ut soporna åt skånska konsulter. Hur mycket är du beredd att betala för denna service tro? Jag är ju på Mallis nu och slås av flera saker vad gäller miljö och sopsortering. 1) Helt grym sophantering. Det står stora soptunnor ink. plast/glas/metall/pappers-återvinning i varje kvarter så man kan ta med sig sin samlade trash ut på morgonen och bli av med det enligt konstens alla regler. Ingen pant behövs eftersom det är så lätt att peta ner plasten i plaståtervinningen. 2) Man känner avgaserna mycket tydligare än hemma. Vet inte om det har med värmen att göra eller att man kör andra typer av fordon, men på något vis känns ändå vår livsstil som mer miljövänlig. Cyklar gör i princip ingen på grund av den livsfarliga trafiken. Jag kan inte sätta fingret på det, men när jag går på gatorna här och tänker på Sverige och vår allsmäktiga strävan att göra miljö-gott och rätt så inser jag vilken pytteytte-liten droppe i havet det är jämfört med stora vida världen. Och då är jag fortfarande inom EU som sammantaget minskat sina koldioxidutsläpp sedan början av 2000-talet. Jag tänker då på dig Plina som ser en helt annan verklighet där du befinner dig nu. Antar att svensk sugrörs-diskussion ter sig väldigt fjärran..?
RaderaAntagligen inte tillräckligt för att det ska löna sig. Jag har sneglat lite på zero waste men mitt stora problem är att det verkar så meckigt.
RaderaMallorca är en av europas cykelmeckor så i april-maj kommer det att vara mycket cyklister i form av turister på vägarna även i Palma. Faktiskt så tycker jag de spanska bilisterna är bättre än de svenska bilisterna. De visar mer hänsyn men jag antar också att det delvis beror på att cyklister är big business på Mallis så döda cyklister innebär dålig reklam. Tänk dig en massa akademiker med mer pengar än talang på sina cyklar för 10 000-tals kronor och med pengar att spendera på sin senaste hobby.
Jag har efter en massa funderande kommit fram till att miljöfrågor eller miljögott är en beteendefråga. Vi måste ändra på beteenden hos befolkningen och lagstifta mot miljöbovar (eller göra det så svårt att vara miljöbov att de tvingas justera sin affärsmodell). Spanien har i grund och botten samma miljölagstiftning som Sverige tack vare EU.
Faktiskt så förs det en sugrörsdiskussion här också men problemet ligger ofta även på en systemnivå. I bostadsområdet som jag nu bor i så sopsorterar men "wet" and "dry" trash, vilket verkar helt obegripligt men vet är nog åt hushållssophållet men allt annat då? Mataffären som jag handlar i har en grönkassa utan plastkassar och de propagerar på ett ställe att man ska be om sugrör om man vill eftersom man bör minska på plasten. I kassan ger de dig dock fyra plastskedar till dina fyra små yoghurtar. Plus att de gillar att lägga allt i små plastpåsar. Detta skulle kunna bli ett långt utlägg men jag tror att vi måste ändra beteenden på global nivå. Och om vi inte ska vara helt körda behöver vi i västvärlden fatta att den som har mest grejer när den dör inte vinner utan är en idiot. Vi kan inte fortsätta konsumera som vi gör nu och förvänta sig att kineserna låter bli utan vi måste visa ett bättre sätt att göra det. Typ: vi hade fel, detta var idiotiskt, ni är mycket smartare så var inte sådana idioter som vi var.
På tal om sugrör och annat platsskräp så dök denna dokumentär upp i mitt Linkedin-flöde: https://www.svtplay.se/video/20658192/plast-overallt?info=visa
RaderaSevärt och tänkvärt.
Tack för tips, Plina. Ska definitivt tittas på!
Radera"Mise en place" underlättar vid vid matlagning. Läser här om hur mycket tid folk verkar lägga ner på ordning. jag är ständigt stökande och städande, lägger mycket tid på det både kroppsligt och mentalt, svårt att hålla ordning, lång startsträcka till att komma igång med städningen. Tänker lite att bli ett ordningsfreak a la Kondo är som när alkoholisten byter ut flaskan mot gud, kommer att ta lika mycket energi. Vill att städningen/ordningen ska flyta på utan någon större apparat kring det. Men,men det behövs förmodligen till att börja med en ordentlig grund att stå på för det så småningom ska bli enklare. Lite svårt med det där att det känns som jag måste gå till frälsning först./FU
SvaraRadera"Tänker lite att bli ett ordningsfreak a la Kondo är som när alkoholisten byter ut flaskan mot gud, kommer att ta lika mycket energi." Haha du är rolig du. Och nej, det tar inte lika mycket energi, förutsatt att du bekänner dig till den minimalistiska tron. Tillåt mig citera överstepräst Fumio Sasaki ("Hejdå saker"):
Radera"När ni är omgivna av många saker kan det faktum att ni kastar era omtyckta prylar kännas som om ni gör er av med en del av er själv. Men tänk på att ni är mer än era saker och att era starka band till dem endast är ett hjärnspöke. Ni blir inte en fattigare person. I själva verket blir det nog en glad överraskning för er att upptäcka ert rätta jag när alla de här oväsentliga delarna skalas bort."
Mycket inspirerande även om jag inte vill ha det fullt så tomt. Mitt kök är en u-formad alkov i mitt vardagsrum så alltså inte särskilt stort. Problemet med mitt kök är inte storleken utan att det är idiotiskt organiserat. Bara coolness och ingen funktion. Jag tror att jag har använt det lite som en ursäkt för att det är mera rörigt och mindre inspirerande än det skulle behöva vara.
SvaraRaderaÅ andra sidan är det ett under av ordning och minimalism jämfört med köket jag växte upp med.
Hur som blev jag så inspirerad av ditt inlägg att jag före frukost började rensa på en hylla och i en låda trots att jag hade försovit mig och verkligen borde rappa på.
Helt rätt prio.
RaderaAtt köket bör ha klutterfria arbetsytor är viktigt för att matlagningen ska bli annat än ett stressmoment. Har hyfsat flow här hemma, till stor del tack vare ommålning av tak, väggar och skåpluckor hyfsat nyligen, vilket tvingar en till att ta ut det mesta. Naturligtvis kom en hel del aldrig tillbaka, härligt!
SvaraRaderaMen man märker ju att kluttret sakta förökar sig, ytterligare en tom fin glasburk till lagret, och så igen en liten sak som inte är på rätt ställe och så är racet igång. Blev inspirerad av sisu harai här tidigare och rensade ut åtminstone de senaste två årens tillskott av bra-att-ha vilket snarare var tar-upp-plats och sänker flowet i skåpen. Exempel på sådant som lätt samlas i onödiga mängder: små plastpåsar, plastburkar, glasburkar, plastknips för brödpåsar (ryggmärgen lägger dem i minsta facket i besticklådan) och skafferivaror i stora förpackningar trots att innehållet senare ryms i liten burk eller bara i sin egen innerpåse. Och så utgången kryddburk som viserligen var utgången även förra året men nu slängs och så köper man inte den kryddan mer. Svinn hör ju inte hemma i ett kök med flow.
Trasan, svampar och diskborstar ska hållas fräscha. Förutom svampar kan man använda samma länge dock, bara man tvättar och/eller diskar prylarna. Har samma två borstar nu som för fyra år sedan, diskar dem i diskmaskinen innan de ens hinner bli sjaskiga. Trasor har jag ett tjugotal som går i 60 graderstvätt med jämna mellanrum. Kan även kokas i traskastrull eller snabbuppfräschas genom att micras blöt men urvriden någon minut på hög värme.
Spisen rengörs ordentligt efter matlagning. Om man har vanan inne blir det en superlätt jobb. Under själva matlagningen tar man bort allt innan det hunnit torka in. Innan man sätter sig och äter plockas diskbänken undan så att det som återstår inte är mer än det man ätit på och med, möjligen även kastrull och stekpanna också, men om dessa töms direkt på tallriken och i matlåda så diskas de helst innan jag äter. Så skönt att kunna äta och veta att stordisk inte väntar. Smart att också göra mycket för hand innan så fylls inte diskmaskinen lika snabbt. Bänkmaskinen går bara två gånger i veckan fastän jag äter alla mål hemma för tillfället.
Flow i köket är för min del i första hand renlighet, sedan begränsade antal prylar och först på tredje plats ordning och prydlighet. Det tredje kommer nästan automatiskt när det inte finns för mycket att hålla på sina platser. Brukar ta det som första förslag till åtgärd för folk som känner sig stressade över sin röra och inte vet hur städa. Brukar tipsa om att öppna alla lådor och skåp och börja med att ta ut minst en sak från varje ställe som är odugligt, fult, trasigt eller totalt onödigt. Brukar gå lätt. Efter det kan man istället fokusera på att skriva upp eller mentalt notera två, tre saker på varje ställe som är viktigt för att köket ska fungera för vardagen. Efter det är man lite uppvärmd och förhoppningsvis lite upprymd. Om man istället är överväldigad kan man börja i ett enda skåp eller bara en enda hylla och fira när det är iordningställt. Brukar leda till ökad motivation. Om inte är det något fel på dig. ;)
Hurra för dig förresten Fru EB som har sådan pli på barnen! Blir lycklig när ser föräldrar som har makt över sina barn och inte barnen som har makten över föräldrarna. Du har sått i ditt anletes svett i fem-tio år beroende på hur du räknar och nu skördar du och din man, barnen och alla medmänniskor frukterna av det för många år framöver, hur många beror på hur man räknar, kan märkas av i generationer...tänker på boken Tänk i tid som jag börjat med. Långa perspektiv där som jag nog inte tänkt på så mycket. En sak idag kan bli en stor sak om hundra år. "Det som sås är svagt men uppstår i full kraft". Lite som FU skrev här. Det krävs lite död för full uppståndelsekraft och förnyelse. Inget frö överlever om den vill bli en växt. Bara att gräva ned sig i jorden, såja, dö lite och få livet åter i ny gestalt. Livet! De som sår med städning i tid, skördar frid all-tid. Nog med rambling nu. /Eva
/Eva
@Eva din kommentar är inläggsvärdig. När du skriver om "Tänk i tid" minns jag nu att jag faktiskt lånade den och föll i permasömn redan vid kapitel ett. Han skriver ungefär så här: "Det är viktigt att tänka på historien för att förstå de stora sammanhangen. Och, det är viktigt att tänka bakåt för att förstå framtiden. Glöm inte att tänka historiskt, inte bara i nuet." Och sen fortsätter det så. Jag hade trott att han genom exemplifiering skulle allmänbilda mig, men den här boken var ju mer som en sorts kurslitteratur inför, jag vet inte, magisteruppsats i idéhistoria. Jag är för klen i hjärnan för sådant. Tänk på det när du tipsar mig framöver Eva (sa jag surt).
RaderaFörlåt, ska skärpa mig på området inläggsvärdighet. Men detta med boken förvånar mig oerhört. Blev förlägen av att tipsa om den, kändes alltför banal faktiskt. Jag tänkte att du kommer tänka att jag är en fåntratt som läser dessa självklarheter, men jag valde att ta det. Den vänder sig nämligen till "Läsare av må-bra- och självhjälpsböcker" som det står på baksidan. Bara sådant kan få mig att rodna av skam. I inledningen står: "Jag hoppas att jag lyckats skriva boken så att den ska kunna läsas av vem som helst oavsett förkunskaper...och bli en hjälp en läsarens enskilda liv...påverka diskussionen inom näringsliv och samhälle...har gjort boken kortfattad så att den snabbt ska kunna läsas igenom...varit tvungen att offra de exempel som en del läsare kan komma att sakna..."
RaderaMen du somnade tydligen snabbt och missade det där. Nå, det är sunt att sova och det är slöseri med tid att tvinga sig igenom böcker som ej intresserar. Alla böcker kommer inte till en vid rätt tidpunkt heller har jag märkt. Permasömn låter för övrigt riktigt skönt! :) /Eva
Som någon redan skrivit, mise en place är kung i köket. Och det går hand i hand med att laga mat från grunden med schyssta råvaror. Billigare och mycket godare. Och laga så att det räcker till lunchlådor. Just dessa är kanske det enda kaosområde som vi har. Alla ligger i en stor låda som jag drar ut från ett överskåp i vårt relativt lilla kök. Termodynamikens andra huvudsats lever loppan därinne så varje försök att skapa ordning bland burkar och lock verkar misslyckas. Kanske börja om med lådor av samma typ? Men tycker det är bra med högre lådor för soppa till exempel och mindre burkar för tillbehör så att inte allt blir en röra.
SvaraRaderaMagnus
Ja eller så går du till systemet och skaffar en stor vinlåda som du häver ner skiten i och ställer på en tillgänglig plats. Jag har min i bokhyllan i köket. Att skaffa nytt för att få till den perfekta ordningen tangerar självbedrägeri. Eller Granitofili som jag brukade ägna mig åt. "Om jag bara har all förvaring i svart, beige och vitt kommer vi att få ordning på allt."
Radera"- De skaffade en snygg sopborste att ha bredvid matbordet så att det var lätt att sopa efter varje måltid (de hade små barn) istället för att någon skulle dra fram dammsugaren ur städskrubben långt borta."
SvaraRaderaEller en hund! Mycket bra städhjälp under bordet. :)
Lite minus på andra ställen på städfronten med hund dock. Men det får man väl väga in i cuddly-helheten.
Hund ja, men det finns ju korthåriga historier. Och även om jag är för snål mm för att ha en själv kan jag verkligen se hur en hund adderar värde till en familj.
RaderaInstan. Men gud stoppa ned mig i den poolen NUUUU.(Fyll mig med draja först..) Klädd i 3 lager ull and it doesn’t make the slightest f-cking difference. Kallt i Lappskogarna nu.
SvaraRaderaMorsan
Du lär behöva såväl tre lager ull som tretton drajjor om du ska ner i den poolen kan jag säga.
Radera@Eva: Du missförstod mig inte nu va? Din kommentar var idel kvalitet. Att jag inte kunde processera den mest banala självhjälpsbok är mitt problem.
Förresten, den där "efter duschen-rutinen" du nämner i gårdagens inlägg. Den skulle jag gärna höra mer om! Vad innebär den?
SvaraRadera