Sidor

Januari mon amour

I veckan var det ju milt och härligt så jag tog årets första milapromenad med hunden för att beskåda stormens förödelse i Stockholmsnaturen. På vägen ut mot grönområdet passerade jag i den disiga morgongryningen ett antal människodagis a.k.a. kontor med tisdagsglåmiga svennar som återgått till jobbet efter julledigheten. Eller glåmiga och glåmiga, de var mer blå i ansiktet av skärmljuset. Själv traskade jag vidare ut på Djurgården och njöt av att se ljuset komma tillbaka (alltså - jag har alltid upplevt januari som en beckmörk månad, men den är ju ljus, typ hela dagen!), det mikroskopiska blomduschregnet i luften och den kompakta dimman som resulterade i de där domedagsmysiga färjetutningarna i Stockholms inlopp.


Det syns inte på bilden, men vattnet var nästan grönt? Strax innan hade vi sett ett fågelsträck av svanar (tror jag) vars vingslag lät som stora vindkraftverkspropellrar när de i total synk korsade vattnet på väg mot Nacka. En annan sak jag lade märke till var att småfåglarna kvittrade. Aha, de gör alltså det även i januari? Hade ingen aning, eftersom en januari för mig de senaste fem åren sett ut så här (nedan en ungefärlig redogörelse för min första dag efter juluppehållet):

Jag vaknar, katatonisk av trötthet eftersom jag inte är van att gå upp 06:00, fixar till mig hjälpligt med hjälp att kaffe och concealer och sätter mig i min tjänstebil för att ta mig ut till kontoret, cirka 45 minuter från stan. Kliver in och cruisar genom de linoleumklädda korridorerna för att hälsa på mina kollegor ("Hej, hej, god fortsättning+annan plattityd") för att sedan, senast 09:00 sätta mig med min medarbetare på en sedan länge inplanerad heldagssittning som inträffar varje år den 2:a januari. Detta eftersom vi vet att vårt affärssystem (inga namn nämnda) lever sitt eget liv, så även om vi på sälj med dårars nit lagt in kundbonusarna enligt regelboken, kommer systemet automatiskt generera felaktiga årsbonusar till vissa av kunderna. Som ett litet SAP-prank (shit, nu namngav jag ju det, klantigt) väljer systemet oftast att ge fin bonus till skitkunder och inte ge bonus alls till en del riktigt stora kunder. Jag och min medarbetare måste därför sätta oss och jämföra det systemet behagat spotta ur sig med vad som de facto är bestämt med respektive kund vilket kräver en del bläddrande i våra Excelsammanställningar och fysiska pärmar med kundavtal. Det rör sig om cirka 250 kunder som ska screenas så vi har att göra.

Hade vi tur var det bara en 20-30 fel men oavsett mängd väntade nu en fantastiskt olidlig aktivitet nämligen att ringa och be om ursäkt till höger och vänster. Först be om ursäkt för att bonus felaktigt betalats ut och uppmana dessa kunder att inte handla för sina kreditar eftersom det då blir dubbel fuck-up som måste involvera en jätteapparat hos shared service center med en rad policyvidriga manövrar för att backa utbetalningen till vilket vi behöver lägga en "ticket" och eftersom felaktiga kundbonusar inte ens med den bästa vilja går att kategorisera som "urgent" hamnar vi sist i kön vilket ytterligare ökar risken för att kundhelvetena just handlar upp sina bonusar vilket eskalerar det hela till en helt annan nivå av administrativt inferno. Sen yihaa ringa de kunder som ännu ej fått sina bonusar och berätta att vi manuellt ska fixa dessa så fort vi får möjlighet jag ber så hemskt mycket om ursäkt vi ska se över våra rutiner etc på vilket kunden reagerar ungefär så som man skulle tänka sig att någon reagerat om man gått fram till dem på stan och spottat dem i ansiktet nämligen med avsky och förebråelser i hopp om att få bättre kundvillkor. Vilket de naturligtvis inte får, inte på mitt skift i alla fall. Oavsett vilket lyckas de komma åt mig varje gång och pulsen går upp och jag känner hur det börjar sticka i tår och fingrar av obehag och jag förbannar mig själv för att jag glömt preppa mig med Absolut Torr kvällen innan. Jag, som trots en på ytan lite mopsig framtoning, avskyr sådant och inte ens den sjusiffrigaste av löner skulle kunna få mig att tycka att kundkonflikter någonsin kan bli "utvecklande" så som min chef försökt övertyga mig om att de är under de senaste årens utvecklingssamtal.

Efter denna förnedrande exercis går man och våldtäktsduschar i industriföretagets av lysrör belysta omklädningsrum, åtminstone andligen. Eftersom jag - med undantag av en ledningsgruppskollega som nästan alltid jobbar hemifrån - var ensam kvinna kunde jag problemfritt dra mig tillbaka in i damernas omklädningsrum (måste man ha, även om man snudd på inte har några kvinnor på arbetsplatsen, genuspolicy), lägga mig på sjukbritsen (måste man ha, Safety Health policy, ifall någon skulle må dåligt på arbetstid, vilket i och för sig gjorde mina besök dit legitima) och rensa mitt psyke med lite Bach eller random podd innan dystopin på nytt tog över. Nu i form av en hög nya mail i Outlook (hate that program) varav minst ett bjuder in till en workshop i en industriförort i ett annat europeiskt land, minst ett manar till att slutföra en sedan länge påbörjad e-learning om något corporate bullshitiskt och minst, jag säger minst ett mail från sur kund.

Så efter en mindre evighet tjuter då äntligen fabriksvisslan och vi får då lov att åter sätta oss i våra förmånsbeskattade bilar för nöjet att trängas med alla andra på väg hemåt i middagsrusningen, what a treat. Väl hemma snurrar jag några tio varv runt kvarteret för att hitta en parkering och lägger på de 75 kronor som krävs för att jag inte nästa gryning ska hitta en gul lapp under min vindrutetorkare med samma belopp plus en nolla. Kommer in i lägenheten och ser en hög med tomma, halvätna Dafgårds på diskbänken och minns att jag ju har tre barn som med största sannolikhet suttit med skärm hela dagen, åtminstone delvis klädda i nattplagg. Jag, trots att jag gjort avsaknad av dåligt föräldrasamvete till ädel konst, känner hur en liten morakniv vrids om i min mage.

Klipp till: Dimma, hund, slow cooking lunch med barnen, kela med hund, ta en lur, boka en tågresa till Köpenhamn, rensa ett skåp, få roliga klipp på mailen av en bloggranne, lyssna på fågelljud, förbereda en god middag, stryka en skjorta, plantera om en växt, ta en kopp kaffe, spela Svarte Petter, ta en tur förbi systemet, konversera en vän på telefon och läsa ett par kapitel i en bok, tänka lite tankar kring nämnda bok och kanske formulera ett framtida blogginlägg.

Detta inlägg är bara delvis ett försök att göra dig avundsjuk på min vardag. Men faktum är att jag helt slutat skriva dagbok sedan jag började med bloggen vilket betyder att det är du sucker som får ta del av slasket som normalt inte nått utanför pärmarna i ett blått block. Och hade jag skrivit dagbok fortfarande hade jag plitat ner ovan reflektion. Varför? För att jag känner mig själv och jag vet att jag har rätt dåligt minne. Det kommer ta några månader, max ett år, innan jag med nostalgiskt vemod ser tillbaka på min tjänstemannakarriär med längtan. Så illa var det väl inte? Det var ju en rätt trevlig gemenskap på arbetsplatsen väl? Och alla resor jag fick åka på, alla fina hotell och restauranger firman pyntade. Man kanske skulle ta och...

En del av mina vänner frågar mig vad jag gör på dagarna nu när jag inte jobbar som tjänsteman på ett kontor. Tanken på att inte ha en av extern part uppstyrd agenda och/eller långsiktiga målsättningar verkar för vissa vara förenat med visst obehag. Svaret på den frågan är egentligen en motfråga nämligen: Vad gör du själv en lördag? Förutsatt att du inte har problem med utmattning av någe slag ligger du nog inte bara i sängen eller på soffan, du tar dig för saker välan? Det är det jag gör på dagarna, tar mig för saker. Däremot har jag inga problem att berätta vad jag inte gör på dagarna. Jag sitter inte och scrollar upp och ner i Excel och letar efter "$"-tecknet längre. Jag dricker inte kaffe med folk jag inte bryr mig om. Jag skriver inte mail i Outlook till kunder som kommer att svara otrevligt. Jag ägnar inte tid åt att felsöka SAP och prata med holländska konsulter som inte förstår mitt problem. Jag sitter inte i timslånga telefonkonferenser om ämnen jag struntar i som mynnar ut i oklara beslut. Jag lägger inte timmar och timmar på e-learning som syftar till att skrämma brallan av mig gällande konkurrenslagstiftning och/eller, ja du vet att jag måste ta upp det igen - GD fucking PR. Jag ringer inte upp kunder för att få utskällningar för saker jag inte rår för. (Dessvärre får jag heller inte längre lönespecar den 24:e varje månad...erkänner att det ligger på minussidan). Detta inlägg blir mitt go-to närhelst jag tvivlar på att livet som ej-kontorsbunden is the shit.* Har du några särskilda tillfällen på året då din karriär tenderar att jävlas lite extra med dig eller är det jämna plågor/himmel?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Om du lyckas ta en lång härlig vinterpromenad i helgen kan jag rekommendera detta Joe Rogan-avsnitt med Gad Saad, kanadensisk/libanesisk professor i evolutionspsykologi, författare till The Evolutionary Bases of Consumtion och The Consumer Instinct. Podden handlar inte alls om dessa ämnen utan mer the craziness of our time.

* The usual disclaimer: Jag har inget emot att jobba och jag kommer att jobba i livet, rest assured. 

39 kommentarer:

  1. Härlig text!
    Har tidigare i livet arbetat skift och det fina med det är att man får slumpmässiga lediga dagar mitt i veckan året om och därigenom kunde upptäcka det du precis gjort. Nämligen att naturen, vädret och sverige kan vara extremt fint HELA året om och inte bara på sommaren.
    Tyvärr är jag själv tillbaka i dagtidstjänst och då består vintern mest av ett eländigt mörker.

    Hälsningar,
    mrFIRE
    svenskafire.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast å andra sidan är åtminstone nattskift en killer rent fysiologiskt vad jag föstår så det kanske är värt det att jobba dag? Men det är rätt anmärkningsvärt vad man går miste om när man är stillasittande tjänsteman. Jag försökte ofta gå ut på lunchen en sväng men det är lite som att jämföra en hund som lunchrastas i närmsta park med en brukshund som är ute timmar åt gången, inte riktigt samma sak.

      Radera
    2. Ja nattskift är något man skall lämna till ungdomarna! Kortare arbetstid och lite högre lön är det inte värt i längden. Finns också studier som visar att skiftgående personal har en kortare medellivslängd på 5 år. Saknar det ibland dock. Den där tisdagen i mars när man är ledig när ingen annan är det är underbar. Ökar motivationen till FIRE!

      Radera
  2. Fantastiskt inlägg. Himmel och helvete i skön förening. Själv har jag inte vissa specifika hemska dagar men en skräckperiod som sträcker sig från september till mitten av november. Då ska jag timme för timme kasta mig mellan T2-uppföljning, verksamhetsplanering och budget för nästa år, utvecklingssamtal för ett tjugotal medarbetare och årsredovisning. Detta samtidigt som jag är väl medveten om att jag borde fokusera på vad vi måste utföra under T3 och säkerställa att det blir gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Frihetsgraderna: Och det sista skräckpasset har du nu gjort!

      Radera
  3. Living a FI:s ande vilar tungt över detta inlägg ;-)

    "Anger diaries" som han så träffande kallade dem!
    https://livingafi.com/2016/03/23/a-return-to-work/

    Fan, vad synd att han aldrig skriver något längre

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag veeet! Jag skulle sträcka mig till att säga att han är den bästa FI-bloggaren - otroligt välartikulerad, rolig och ändå personlig, har gråtit både en och två gånger vid läsning. Ja, det är korrekt, jag tycker att han är ännu bättre än MMM, dock inte lika användarvänlig om du förstår vad jag menar, mer underhållande på grund av historierna. Tack för påminnelsen, jag måste genast läsa om mitt absoluta favoritinlägg - det som heter Early Retirement Bites där han introducerar sin interimchef Bruce. Jag dör lite varje gång jag läser detta.

      https://livingafi.com/2016/04/01/early-retirement-bites/

      Radera
    2. Tack för tipset om livingafi.com. Den bloggen var ny för mig och ser mäkta intressant ut.

      Radera
    3. @Frihetsgrader Ja den är grym. Du skulle nog gilla den, den har stringens och humor. Men som Newman säger, han har helt slutat skriva vilket är tråkigt. Man är nyfiken på hur han har det.

      Radera
  4. Klockrent inlägg, igenkänningsfaktorn är hög. För mig som reflekterar över min arbetssituation, vill jag peka ut två faktorer som påverkar om jag trivs med arbetet.

    1) Yrkesrollen, arbetet måste få en att känna "flow" och meningsfullhet, annars är du på fel plats. Val av yrkesrollen ska vara oberoende av inkomst, därvid är en förutsättning ekonomisk frihet för att slippa omedvetet bry sig om lönen.

    2) Arbetstid, orimligheten att lägga 10tim på arbetet + 85% av ens energi per dag förstår jag inte att fler ifrågasätter. För mig passar ett flexibelt arbetsschema med möjlighet arbeta 10-50% beroende på hur kul det är och vad för övriga aktiviteter (simning, matlagning, bokläsning, netflix, cykling, marsvinspassning, gem-sortering, youtube tutorials googlande, glögg-tillverkning, laga blixtlåset på jeansen, sortera kryddor i bokstavsordning osv) jag har planerat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Avkastaren: Du har ju helt rätt. Jag tror verkligen (och ser det omkring mig) hur man kan trivas helt ok större delen av tiden på ett ställe om punkt 1 och 2 tillfredsställs. Mitt problem är att jag inte klarar av känslan av att vara instängd, eller ens att delvis vara det. På det jobb jag beskriver ovan fanns en utbredd jobba-hemifrån-kultur (undrar varför) och jag var inne cirka 2 max 3 dagar i veckan. Övrig tid kunde jag glida runt hemmavid och göra ungefär det jag gör nu, samt kicka igång ltie bollar när så krävdes. MEN, och detta är för mig ett kraftfullt aber, jag var ändå någons bitch. Om min chef ringde in mig eller en situation uppstod, då var det inte längre mitt liv, utan firmans. Det andra som sög livsmusten ur mig var kontakten med kunderna. Jag vet inte om jag haft exceptionell otur under min karriär eller om jag är extra känslig, men jag upplever att mina kundkontakter med några få undantag varit negativa och ångestframkallande. Så nyckel för mig framöver är att:
      a) Kunna kanalisera det jag gillar att göra i en inkomstbringande aktivitet (hint: skriva)
      b) Jobba som egen d.v.s. utan chef och pådyvlade kunder, jag väljer själv åt vem jag vill jobba och hur mycket.

      Samtidigt är jag glad att jag bet ihop de här åren och körde järnet eftersom sälj ger bra pröjs vilket gjort att jag lyckats bygga min pengamaskin (och rätt bra med tjänstepension) på rätt kort tid.

      Radera
  5. Jag ryser när jag läser om hur du haft det och jag inser, än en gång hur bra jag har det.
    Jag har ett rullande 3-veckors schema och på dom tre veckorna jobbar jag 7 pass. Passen är visserligen långa och sträcker sig från en dag till nästa och ligger även på helger, natten spenderar jag sovandes på arbetet. Detta gör att jag får många fri-dagar. Eftersom jag valt att jobba med något som jag inte utbildade mig till utan är autodidact så är min lön inte den bästa men Ob-tillägget gör ju att jag kommer upp i en ganska ok summa ändå. Just nu sitter jag med förmiddagskaffet och läser din och alla andra bloggar jag följer. Efter kaffet ska jag fortsätta mitt röjar-projekt, gå en promenad, skriva ett nytt blogginlägg (hoppas man kan se bilderna i mitt inlägg från igår nu) och......ja, vem vet vad som händer sedan, det får dagen utvisa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter swell. Grattis till dig att du hittat en bra balans.

      Radera
  6. Ja, man blir lite kallsvettig av att läsa texten. Pjuh.. Jag har haft turen att vara egen de senaste 15 åren. Tur och tur, det är himmel och helvete det med. Du har friheten men samtidigt kan du vara väldigt ofri då du har hela ansvaret själv. Men till uppsidan hör då att jag kan ta en fin sommardag och slacka om inget är inbokat. Eller en gråmulen novembermorgon, stanna hemma och pickla lök och dricka te. Det har jag uppskattat mycket genom åren, att man kan laja med sin tid, inom vissa gränser så klart.

    Jag blev påmind (as a former consuma sucka) av din banner att jag letade bra block till kontoret härom veckan men tyckte de var för dyra. Så jag klickade hem dem från pen store tillsammans med pennor jag behöver byta ut. Givetvis får jag återbäring via Refunder även vid företagets köp. Hoppas din del räcker till en solmogen (fattar att det inte är säsong ens där men det låter så jäkla skönt) persika/tomat/whatever på Mallis finFrun. Man blev ju inte mindre avensjuk av Hs tips i gårdagens inlägg.

    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Du har friheten men samtidigt kan du vara väldigt ofri då du har hela ansvaret själv. " Ja den eviga pest- eller kolerafrågan som löses geschwint med FI. Då blir utgångspunkten snarare "Gör vad du gillar att göra. Om det sedan genererar stålars så grattis." Å tusen tack för ditt stödköp! Fetglöm att denna intäkt kommer att gå till tomat, jag kommer att dricka rosé för dem allt medan jag sänder dig en tacksamhetens tanke.

      Har bett mellanbarnet göra en film om Bullet Journaling på YouTube länkat till Pen Store. Tror att BJ passar den petimetriga profilen på blögga så kanske kan jag få in lite bizniz den vägen. Kramen damen.

      Radera
  7. Efter att ha varit helt ledig i snart två år ska jag snart börja ett nytt jobb, om en månad, på deltid och jag både tycker det ska bli roligt, inspirerande och skönt med struktur och arbetskompisar samtidigt som jag fasar lite för att inte ha total frihet. Får väl se hur det känns. Börjar med ett halvår provanställning.
    Och persikor plockar jag i min egna trädgård �� ja inte just nu då, men om några månader men nu har iaf mina höns börjat värpa igen så plockar iaf ägg varje dag. Gillar ju den här slackertillvaron så det är med blandade känslor jag ska börja jobba igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Satt och drack vin utanför en kulturbyggnad inne i stan med en vän för ett par timmar sedan (gränsen till bänk-A-lagare är hårfin) och vi enades om att livet från och med nu är ett år i taget, d.v.s. tidigare tänkte vi båda att allt var long time commitment. Nu är det "2019". Hon ska precis börja nytt jobb och känner precis som du (hon har varit ledig ett tag. Eller i slutfasen av en 13-årig anställning vilket equals lite slacker mode).

      Radera
    2. Ja efter varit helt ledig i nästan två år och innan dess haft väldigt mycket slaxker mode på förra jobbet så är det med väldigt mycket mixed feelings jag ska börja nytt jobb. Men om det inte känns bra är det ju inte värre än att sluta igen

      Radera
  8. Även vi lever den här härliga snurran där dagarna bara rullar förbi, och det krävs att vi tar oss 5 minuter innan vi somnar för att sammanfatta vad det är vi egentligen har gjort under dagen, för att den inte ska kännas helt meningslös.

    Frun söker nytt jobb då hon jobbar skift inom vården (specialistSSK) men det är svårt som f-n att hitta dagtidsjobb som SSK. Alla lediga jobb gäller vårdavdelningar som lider brist på personal på grund av dålig arbetsmiljö och mycket stress. Jag är övertygad om ifall man satsade på att förbättra arbetsmiljön på alla dysfunktionella vårdavdelningar hade vi inte haft någon SSK-brist, för då hade folk faktiskt velat arbeta där.
    Hur svårt kan detta med god arbetsmiljö egentligen vara? Jag är tack och lov ganska nöjd där jag är nu, mycket ansvar men också mycket fritid. Avskyr arbetsplatser där chefen lägger näsan i blöt hela tiden och kräver skriftliga godkännanden om man vill jobba hemma en förmiddag för att sotaren kommer eller vad det nu kan vara. Där blir jag inte långvarig kan jag lova...

    Gällande dina SAP-system så verkar det har blivit något missförstånd i kravställningen. Om det inte fungerar som ni har beställt, är det leverantörens ansvar att korrigera. Jag jobbar själv med affärssystem, och vi är inte annorlunda än något annat skrå. Ibland blir det tyvärr så att kunden förväntar sig att vi ska tänka på allt, och då kan det hända att någon domänspecifik detalj missas, och där får man ju försöka mötas på halva vägen eller nåt. Så som ni hade det, ska man inte behöva ha det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om arbetsmiljön. Hur svårt kan det vara? Hur svårt kan det för övrigt vara att vara en okej chef? Det ska jag berätta: Du a) anställer bra folk b) håller tassarna borta c) firar framgång. Min vän jag nämner i kommentaren ovan berättar hur hennes chef håller på och lägger sig i och domderar fram till sista anställnignsdag. Orka liksom?

      Radera
    2. @Snålgrisen: Säkerligen något fel på kravspec/kommunikation. Firman gick över till SAP cirka sex år innan jag kom in i bilden och hade ett helt team med SAP-konsulter anställda för att råda bot på alla länders krav på korrigeringar/spcialskräddade lösningar. Nu är jag alldeles för ointresserad av att gå in på detalj men låt oss säga att den svenska organisationen valde att fucka upp det redan från början (i kravspecen) och sen har allt varit ett patch work därefter men föga bryr jag mig nu.

      Radera
    3. Min syster har gått över till hyrfirma pga behov av flexibilitet som inte finns hos landstinget. Hon bestämmer när hon vill jobba och lönen slår landstinget med hästlängder.

      Radera
  9. Verkar som om vi skulle kunnat vara arbetskamrater FruEB. Förutom att med amerikansk huvudägare/huvudkontor och shared service center i Indien så inkommer samtal dygnet runt -med undantag på några få timmar- för att inte tala om email. Om det är en bra dag är det bara straxt under hundra stycken nyinkomna email, är det mer som vanligt är det vanligen närmare tvåhundra. Varje dag. Guskelov så har kontorsfolket vant sig av med att ringa hela tiden, nu är det ju bara en handfull varje dag och det är väl ok, men det är besvärande när indierna ringer vid 04.30 på morgonen, för tredje gången samma vecka.
    Och amerikanerna har inte direkt färre arbetsdagar och längre semester. Ohh, vad skönt att få lite julledigt, tänker man dagarna innan jul - öppnar Outlook-inboxen straxt efter nyår och ser drygt sexhundra olästa email när man kommer tillbaka till jobbet.

    Ååh dom här oändliga e-learning-kurserna som ska göras - med multiple choice frågor på slutet. Kan det bara vara amerikaner som hittar på sånt? Helidiotiska frågor som endast ibland har något som helst samband med det som detta avsnitt -ett avsnitt av tjugoåtta. Men de jävlarna har ju naturligtvis tidtagning på "inlärningen" så att man får email om "det går för fort", dvs ett avsnitt är beräknat att ta en viss tid och går det fortare betyder det att du fuskat och anses därmed inte förstått/tagit del av innehållet och så re-setas det och det är bara att börja om. Så "inlärning" sker genom att datorn får stå och mala på e-learningen när man är på toa, på lunchen, på möte osv och några avsnitt klaras av varje dag. Helt värdelöst - det är ju bara compliance-uppfyllnad som det handlar om.

    Och tänk din årsbonusuppföljning med manuell rättning - upplever motsvarande -men utan kundinterfejset- per månadsbasis. Många amerikanska företag verkar älska att uppfylla tiden med totalt nonsens, det är väl ett sätt att hålla panikångesten över det meningslösa arbetslivet stången antar jag, genom att fylla det med ännu fler meningslösheter.....

    Ursäkta den långa replyen, men you push my buttons.......

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Men de jävlarna har ju naturligtvis tidtagning på "inlärningen" så att man får email om "det går för fort", dvs ett avsnitt är beräknat att ta en viss tid och går det fortare betyder det att du fuskat och anses därmed inte förstått/tagit del av innehållet och så re-setas det och det är bara att börja om. Så "inlärning" sker genom att datorn får stå och mala på e-learningen när man är på toa, på lunchen, på möte osv och några avsnitt klaras av varje dag. " Haha jag döööe. Nej, så hade inte jag. Faktum är att det fanns en sorts glitch i vår e-learning så att man, om man var desperat (hände endast en handfull gånger, när det gick ut iskalla mail från koncernledningen som hotade med otydliga repressalier om man inte fullbordade sin genuskompatibilitetsutbildning före solens nedgång) att man kunde rassla igenom hela utbildningen rekordsnabbt och kryssa a, a, a, a för att då notera de glada gröna bockarna, sen kvickt b, b, b,b b osv för att på sjätte försöket naila alla bara BOM 100% rätt guldstjärna.

      Radera
  10. FruEB, hade ni hunden på hunddagis när ni jobbade båda två förut? Ser att i dina trakter på Finfinas hundkompis vid Tessinparken på Östermalm kostar det runt 4000 i månaden, men att de även har ett förmånligt all-inclusive erbjudande:
    "ett modernt hundägande anpassat för dig som har svårt att hinna med och vill din hunds bästa. Detta ingår: Dagisplats, tvätt, pälsutredning, fön och kloklippning:"

    Du var väl en modern kvinna, som nog tänkte att det här med dagisplats för min hund, näe, det ska vara hundförskoleplats med utbildade pedagoger. Men ve den som hämtar efter kl 16 !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hunden är hennes side hustle. Den genererar finvinflaskor, finschampo, kärlek och motion som jag förstått det.

      Radera
    2. Exakt IGMR. Jag skulle aldrig drömma om att skaffa en hund som drar kostnad. Däremot är jag lite nyfiken på detta du nämner om pälsutredning. Menar de som håranalys som görs på människor eller att de fysiskt reder ut testarna i hundens päls? Jag letar efter att eskalera min business och det där låter som en riktig bullshit-lönsam produkt. Folk lägger alltså bokstavligt talat hur mycket som helst på hundarna. Jag handlar ibland å hussens räkning och senast nu i veckan köpte jag några bitben för 129 kronor för ett tiopack. Alltså! Mina barn får lördagsgodis för 8 kronor var per vecka.

      Radera
    3. Du får väl gå dit som en mystery shopper med hunden i hampan och fråga lite mer ingående om deras tjänster, i egenskap av möjlig kund du skulle kunna bli

      Radera
  11. Det finns för mycket att skriva om detta att jag knappt kan skriva något. Kontrasten, kostnaden (då menar jag inte i pengar), samhället, ekorrhjul osv.

    Jag är glad att du gör det du gör, både för dig och din familj, men även som inspiration för massorna.

    När kommer inlägget om broddar 2.0? Kommer det först när du lever på landet liv och det är mer assepterat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske snarare än du tror. De där spikarna jag forcerade fram var en mindre bra idé eftersom de trängde in i sulan när jag belastade dem med mina 45 sylfidkilo så nu är jag tillbaka på ruta ett. Asfalt, var det så? Måste hitta en grovarbetare.

      Radera
  12. Den tuffaste tiden är direkt efter semestern vilket tyvärr färgar av sig lite på sista semesterveckorna varje år. I övrigt är det jämna plågor men också jämn glädje. Jag funderar mycket på hur det ska kännas att arbeta. Jag gör jättemycket kul på jobbet och vissa uppgifter är drömmiga men i det stora hela känns det som om jag gör så meningslösa saker. En del av det är förmodligen bortskämdhet, vi kontorsnissar har det för bra, men hur frustrerad ska man vara för att det ska vara värt att byta jobb? Det här med att förverkliga sig själv via jobbet, är det bara något som ligger i tiden?

    Vänligen, Hanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Hanna: "En del av det är förmodligen bortskämdhet, vi kontorsnissar har det för bra, men hur frustrerad ska man vara för att det ska vara värt att byta jobb?" Håller delvis med, i det fall man definierar välmående/välstånd som materiellt bra och avsaknad förslitningsskador. Men jag tycker att det är mindre optimalt för arten människa att ägna sig åt sådant som inte känns meningsfullt. Vi är inte konstruerade för det. Du vet att "uttråkning" och "leda" är naturens sätt att säga till dig som människa (men även andra arter) att det är dags att hitta en annan sysselsättning eftersom den du för tillfället ägnar dig åt inte verkar fylla något relevant syfte?

      "Det här med att förverkliga sig själv via jobbet, är det bara något som ligger i tiden?" Delvis ett resultat av organisationspropaganda tror jag. Vid 1900-talets början och fram till efterkrigstiden handlade jobbet i Europa/USA om att dra in pengar till räkningarna. I takt med ökad rikedom i världens alla länder (orkar inte leta upp inlägget men så är det, i den fiktiva "internationella dollarn" är alla länder i världen (med undantag av ett para planekonomiska enpartistater) rikare idag och i takt medökad BNP, större avsättningar till sociala system av typen A-kassa, socialt stöd, pensioner etc.) och med det har man "råd" att fundera på sin tillvaro som anställd och företag måste motivera sin personal på andra sätt än "du får lön" thus all bullshit kring "högt i tak, gemensam värdegrund, joina oss och vår hållbara vision" etc. Släng på utökade regelverk av typen EU-direktiv (GDPR är blott en hint om vad som komma skall) och regelverk från amerikanska finansinspektionen och du har ett arbetsliv som av-praktikaliserats och administrativ-boostats = tråkigt, samtidigt som företagsflosklerna regnar som katter och hundar. Människan är per definition smart och känner efter ett tag att det skaver. Man talar ofta om gig-ekonomin som ett hot mot våra fasta anställningar. Jag tror att gig-ekonomin hade uppstått med eller utan automatisering för det är inte hållbart att fortsätta med de charader vi ägnar oss åt idag. Lite som att pinka i brallan, skönt när lönen kommer den 25:e, men efter några år börjar det klia.

      Radera
  13. Åsså kommer SAP-konsulten in såhär på kvällningen. Låter ju helt galet med denna manuella hantering och att systemet inte gör som det ska. Något har gått rejält snett här och i min värld låter det som man har lagt in något egenutvecklat som inte riktigt synkar med lösningen. Skulle detta vara standardlösning skulle SAP själva hjälpa till och stå för felsökning och rättning./SAP-konsulten

    SvaraRadera
    Svar
    1. @SAP-konsulten: Det är helt korrekt. Jag förstod det som att alla länder tog emot SAP as intended utom vi. Den alfahane som ledde Sverigeimplementeringen var väldigt förtjust i det gamla systemet och fick till så att man förvrängde SAP till att likna dess funktionalitet. Finns många lärdomar att dra där. Exempelvis att inte låta en gammal alfahane utan IT-kunskaper driva implementeringen av ett nytt affärssystem.

      Radera
  14. Ingenting säljer in FIRE-konceptet så bra som dina dystopiska skildringar av kontorsångest!

    Som hämtat ur en gammal Springsteen-låt (men i kontorsmiljö): https://www.youtube.com/watch?v=0xYWsbs3zQw

    Jag tog dagen ledigt som en försmak av vårens (FI)RE-Exit och kunde konstatera att du har rätt angående januarisolen. Det är ju riktigt ljust ute när man inte gömmer sig i kontorets halvdunkel

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Just the working life". Vackert.

      Radera
    2. Håller med, började nyligen med lunch promenaden. Har sedan mitt första jobb sett nov-feb som kolsvarta månader och en måste fly till varmare breddgrader. Men det finns faktiskt soltimmar även dessa månader, men ljuset tränger inte igenom ett konferensrum med 60cm betong, så som motivation likt M30 tar jag fram excelsnurran under mötet och fyller i grafen som visar när FI trampar ut.

      Radera
  15. Å those were the day...snurra FI-Excel i konferensrum. Kändes laglöst.

    SvaraRadera