The Millionaire Next Door - Resten av boka

Så här in kapitel sex känner jag att jag kan rassla på lite, hoppas ok med er för jag är ivrig att starta upp lite andra serier. Har en mastodont på temat skurning av golv på gång exempelvis.

Om kapitel fem: "Economic Outpatient Care" (älskar namnet!) handlar om curlingföräldrar generellt handlar kapitel 6: "Affirmative Action, Family Style" om hur olika föräldrars beteende kan slå mot olika individer. Som exempel tas "Cinderella Sarah", en ung kvinna som vägrar rätta sig efter sin pappas patrialkala ledarstil och drar hemifrån asap medans hennes fogliga syrra stannar hemma, gifter sig och blir hemmafru. Den förra lär sig att tjäna pengar medan den senare blir en passiv mottagare av mannens och faderns ekonomiska stöd. I slutänden blir det Cinderella Sarah som får se till att syrrans avkomma får gå på college. Lärdom!

Kapitel 7 heter "Find your niche" och har underrubriken "They are proficient in targeting market opportunities". Detta korrelerar väl hyfsat väl med Kioysakis tankar och handlar om att hitta de där ännu ej fyllda luftfickorna på marknadsplatsen. Stanley & Danko skrev boken 1996 och ger här nästan profetiska framtidsantaganden:

"During the ten-year period from 1996 to 2005, wealth held by American households is expected to grow nearly six times faster than the household population. By the year 2005, the total net worth of American households will be $2.7 trillion, or more than 20 percent higher than in 1996."

Jag hittar ingen bra siffra på hushållsnettovärde, men BNP per capita ökade 1996-2005 från indexerade 130 till 158 vilket är drygt 21%.

Sen kommer lite bla bla och sedan några antaganden om branscher som skulle "ta fart". Det Stanley & Danko inte har en aning om är exakt hur mäktigt Internetz med relaterade yrkeskategorier kommer att bli åren som kommer, så deras tips "specialiserad advokat" i retrospekt kanske hade fått konkurrens av andra yrkeskategorier såsom "SEO expert"/"e-commerce consultant" etc. Men andra områden tror jag benhårt på som "medical & dental care specialists." Det lär ju dröja innan robotar tar över områden som tandkirurgi (inga visdomständer växer lika) eller reparation av inplantat (de lär ju diffa så till den grad att utvecklandet av en sådan robot, på samma sätt som en rörmokerirobot, lär dröja åtminstone 50-4 500 år). Andra yrken på bubblarlistan: Plastikkirurger (läs och förundras), dermatologer (hudvård till GDPR-karriärister som behöver reliefs), "allergists"*, psychologists, psychiatrists** samt slutligen: Kiropraktorer.*** Författarna spår också en fortsatt efterfrågan på fastighetsmäklare och allt som hör till fastigheter: hantverkare, lånehandläggare, renoveringsprojektledare, återförsäljare av renoveringsmaterial, larm- och säkerhetslösningssäljare****, inredningsarkitekter etc. Jag kan inte argumentera mot en enda. Synd att jag inte läste den här boken 1996 när jag stod inför yrkesval. Då hade jag garanterat blivit allergenist och min kundbas hade växt för varje år.

Sista kapitlet, nummer 9, heter "Jobs: Millionaire Versus Heirs" och kan av författarna sammanfattas som "You can't predict if someone is a millionaire by the type of business he's in." Bluecollar, whitecollar, fancy pancy bil, skrotbil, omöjligt att säga. "The character of the business owner is more important in predicting his level of wealth than the classification of his business." 

Jag kan inte skriva ovan utan att återigen återkomma till mitt eget yrkesliv. De fancy chefer jag haft i white collarmiljön som inte kunnat vara pappalediga "eftersom då hade vi förlorat den lilla guldkant vårt liv har snif snif " (reellt exempel från en snubbe som blev pappa vid 45 men tyckte att det var mer värt att kunna ta familjen på restaurang - något man som småbarnsförälder rimligtvis lär sig att inte uppskatta på samma sätt som hästen ogärna lägger sin mule mot elstängslet - än att de facto umgås med detta första och kanske enda barn) mot mina blue collar-klienter som efter 30 år i håla med matlåda i lunchrummet kunnat köpa hus i Provence och checka ut vid 50. Det finns helt enkelt inget klockrent samband mellan att leva ett liv som på ytan ser ut att vara rikt och att de facto få ett högt nettovärde. Sen är ju frågan vad man tycker är mycket värt. Är det för individen av större värde att kunna leva "high manintenance" där man får lira med de stora grabbarna och utbyta reseberättelser i fikarummet efter industrisemestern eller är det att vid 55-60 kunna känna sig helt oberoende? Det är naturligtvis upp till var och en. Poängen med den här boken, som jag verkligen (till skillnad från Rich Dad Poor Dad) kan rekommendera eftersom den är såväl klok som intressant, är att:

1. Det är upp till var och en, men alla förtjänar att kunna göra ett aktivt val.
2. Utsidan är en ej tillförlitlig markör på vem som har ett högt vs. ett lågt nettovärde.

Med detta avslutar jag den här bokserien, får se om jag ids läsa uppföljaren. Jag tycker den var spännande i det att de, vid sidan av rätt omfattande datapresentation, även ger en del målande exempel på hur det kan gå när inte haspen är på. Jag fick mig framför allt en tankeställare kring detta med pengar till barnen och tankar kring hur man bäst kan fostra sina barn till att bli ekonomiskt självgående. För gemene man, utan barnuppfostransfrågan, räcker det med att skicka iväg ett par punkter:

- Snåla på, det lönar sig i längden.
- Underskatta inte företagsidéer som av gemene man anses vara oglamourösa.
- Gift dig med en ryss eller en skotte.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Läs om "hygiene hypothesis" här. Spoiler alert: Det kommer inte att avstanna.
** Den förra för att ge livs- och karriärcoaching, den senare för att bota den stress och ångest som kommer av livet och karriären.
*** Ett område som listas som humbug i boken "Salvekvick och Kvacksalveri". Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt, men kanske någon THZ i läsarskaran har en åsikt?
**** Jag har min egen lilla hatkult kring just detta yrkessegment.