Sidor

Capsule Wardrobe för kontorsmannen

Kaktus hade ett önskemål att efter inlägget om French Capsule Pour Femme också göra en dito för hans kompis, en man 50+. Med tanke på att jag själv kurerat en mans garderob i cirka 20 år tänkte jag att det här skulle ju bli en promenad i parken. Jag hade fel. Det är mycket svårare att formulera en manlig kapsel eftersom mäns klädval på ett tydligare sätt speglar hens yrkesområde. Vissa arbetsplatser stipulerar kostym och andra är helt ok med flippetiflopp. Medan kvinnan kan navigera i båda miljöerna med sin franska kapsel måste mannen vara lyhörd och stilsäker, två egenskaper som inte alltid kommer med som standard om man tillverkar små gossebarn. Därför delar jag upp detta inlägg i två delar, en mer seniort business casual (idag) och en mer ungdomlig casual (imorgon). Om ni undrar vad jag vet om manlig ung stil är svaret: Inte tillräckligt. Men jag har Internetz i nära anslutning och tänker att jag skriver ihop någe så får ni ungdomar - i den mån ni läser bloggen - komma in och rätta mig om jag trampar i stilklaveret.

Tipsen nedan kommer från en sajt som heter Bespoke Unit - A Guide to the Dapper Life ("En guide till det välklädda livet"). Jag gillar den eftersom den varken känns kränglig eller elitistisk, bara praktisk. Bilderna känns inte särskilt stylade vilket får mig att tro att det verkligen är klädnörden på bilden nedan som satt samman det hela.


Tipsen är extremt enkla. Vi pratar om att navigera i en miljö med max fem färger i palletten. Av egen erfarenhet (man som behövde åtta år på sig att förstå hur man matchar skärp och skor) vet jag att detta är i många fall den enda framkomliga vägen. Inledningsvis tar mannen på bilden, låt oss kalla honom Tom för jag hittar inte hans namn, livet av den seglivade uppfattningen om att man som man måste ha en svart kostym som bas. Det måste man EJ.
"Black is appropriate for evening events and mourning, but not for daytime professional wear unless you’re in the hospitality industry."
Istället bör du satsa på en grå och en blå kostym. Nyans väljer du själv, det kan gå från ljust till mer kolgrått och från klarblått till mörkt marin.* Och här kommer det magiska tricket: Du kan kombinera dem kors-och-tvärs! På så vis skapar du en mindre dressad känsla än om du bär kostymen i sin helhet. Försök att inte kema mer än två gånger per år så minskar du slitaget, vädra dem istället. Och häng alltid, alltid upp dem på galge. Kostymhögar är för consumer suckers. Nu är det reatider så passa på skybnda fynda. Om du bor i större stad, ta en tur till en återförsäljare av Filippa K, jag tycker att de har välsittande kostymer. Detta och J Lindeberg var vad VI skaffade till mannen i vår familj när det begav sig. Jag skulle tippa på att det blir uppåt 40% REA nu under sommaren. Zalando är ett alternativ för lantisen förutsatt att du har koll på din storlek.



Nästa anhalt är skjortorna. Tom menar att man behöver max sex skjortor (fem arbetsdagar och en dag för tvätt) fördelat på vitt, vitt, vitt och blått, blått, blått. Om du frågar MIIIIIG skulle jag kanske nöja mig med två vita. Blått i alla nyanser är så mycket fräschare till kostym tycker jag trallalla. Och det gör verkligen ingenting om du skaffar samma blå nyans till alla skjortor. Jag har aldrig i mitt liv stått vid kaffeautomaten och skvallrat med mina kvinnliga kollegor om att en manlig kollega aldrig verkar byta skjorta.** Jag har provat min man igenom ett antal skjortor genom åren och överlägsen vinnare är Eton. Främsta argument är att de är "strykfria" förutsatt att du hänger upp dem på galge efter tvätt. Men också för att de har så fina passformer (tror mannen köpte "slim fit" e d) och material. De ljusblå skjortorna både ser och är svindyra (mellan 1 000-1 800kr) men de håller en liten evighet och på rean kan du säkert fynda en för runt 600 kr, exempelvis här. Givetvis funkar dessa vita och blå skjortor med samtliga mixkombinationer av kostymerna ovan, det är själva skönheten i det.***



Nästa område är skor och skärp och det är här det fuckar upp sig för många. Så här ser formulan ut - såvida du inte är manlig fashionista på milanesisk nivå - BRUNT skärp till BRUNA skor. SVART skärp till SVARTA skor.


Det är i stunder som denna jag på riktigt önskar att jag var man. Alltså, kombinerbarheten i det. Snyggheten å. Som ni ser lirar Tom i en egen strumpliga också - till de GRÅ byxorna har han GRÅ strumpor och till de BLÅ byxorna har han BLÅ strumpor. Troligtvis sådana som går halvvägs upp till knät för att inte blotta hår och hud inför andra om han råkar lägga bena i kors. Strumpfärgen behöver inte matcha 100% med byxans nyans, men de bör vara i samma färggebit. Tom rekommenderar enkla skärpspännen i "nickel" snarare än "mässing" och jag antar att han med det menar "silver" snarare än "guld".

Jag nämner bara kort hans take på slipsar, eftersom vi i regel inte har slips på svenska kontor såvida du inte är fransk expat. Satsa på slipsar i primärfärgerna blått, rött och gult så är du hemma. Han pratar också om näsdukar. Jag vet inte, jag tycker att det känns lite krystat i en svensk kontext. Men är du assugen så rekommenderar han en uppsättning vita som funkar till alla kombinationer ovan.

Detta är likt vilken capsule som helst bara en bas. Till vinterhalvåret kanske du adderar en skön tröja i cashmere eller merino att ha under kavajen. Sommartid kanske du har lust att bära linnekavaj till ett par dressade jeans eller ha en skjorta i annan färg. Men tanken med capsule är att de ska utgöra stomplaggen på vilka övriga plagg flikas in likt accessoarer. Avslutningsvis ett The Wire-citat från hans blogg med hänvisning till hur man förhåller sig till en basgarderob:
“Crawl, walk, and then run.”
Mvh/
FruEfficientBadass

* Även om jag - i det fall jag varit man - nog hade satsat på de lite mörkare nyanserna av såväl estetiska som praktiska skäl.
** Däremot hade jag en manlig kollega som, misstänker jag och ett antal kvinnliga kollegor med mig, hade exakt samma kläder på sig varje dag under fyra år. Det var liksom inte av det stilmässigt säkra Obama-sättet "Jag-har-tio-likadana-outfits"-vibbar från karln, utan mer "Jag-bryr-mig-noll-så-jag-har-på-mig-den-här-sletna-tröjan-och-de-här-Taxi-Stockholm-byxorna tills frugan tvingar ner dem i tvättmaskinen".
*** Någon matematiskt begåvad människa bland er kan väl räkna ut antal möjliga kombinationer.

30 kommentarer:

  1. Amen to that! Blå kostym och cognacfärgat läder. Rysningar av välbehag. Så snyggt. Tänk att få vara man, odla perfekt skäggstubb, njuta av att åldrandet bara förstärker snygget. Aldrig känna mensen i magen, och så vara gay så klart, skulle inte vilja vara gift med en parfymerad kvinna. Å, jag är helt klart en kvinna i en homosexuell mans kropp.
    Kärlek från Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha håller med. Transitionen har pågått i närmare två decennier för min del - varför tror du att min sida av garderoben är snarlik min mans? Störande nog är hans överdelar för stora, trots att jag knappt kan pressa mig i hans underdelar, fattar inte.

      Radera
  2. Apropå Milano. Italienare kör bruna skpr dagtid före 18, därefter svart. Har nog aldrig sett en italienare med brunt bälte heller faktiskt. Inte för jag har gjort nån vetenskaplig undersökning men.

    SvaraRadera
  3. Oh, kände mig lite lost redan när kombon skärp och skor kom upp. Jag har ett, hm, svart skärp. Får väl skärpa mig där. Annars goda råd. Håller med om att blå skjortor är snyggare än vita, som känns lite stela, och att Eton är bäst, men inte ens de är helt strykfria tycker jag. Med två byxor, två kavajer och två skjortor blir det 8 kombinationer (2*2*2). Med bruna och svarta skor blir det 16. Men, jag tror jag sagt det förut, för mig är blått + brunt = snyggt medan grått + brunt är sådär.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. "men inte ens de är helt strykfria" Stämmer, det hävdar de inte ens själva, tror den korrekta termen är "skrynkelfri" e d. MEN med det sagt, Eton är det närmaste strykfritt åtminstone min man kommit. Och ingen av oss stryker så det har varit alternativet.

      Radera
  4. En del av mig önskar att jag var man. Det känns enklare på nåt vis. Men nu ska jag försöka bygga upp min drömgarderob med jeans och hoodies. Enda jag klurar på är vad jag ska ha på mig de varma sommardagarna när hoodien blir för varm. Jag vet ju fasiken inte vad de olika sorters kläderna heter. Topp? T-shirt? Alltså jag trivs bra i ett par plagg jag fått av en kompis, som är liksom lite längre och med markerad midja, typ miniklänning (men jag skulle aldrig våga visa mig i den utan byxor).

    En del av mig skulle vilja anlita en personal shopper eller stylist, men samtidigt, jag blir chockad bara vid tanken på en skjorta för 600 kr. Tror det dyraste jag köpt nånsin var en vinterkappa för 800 kr, men då var den på rea 50 %...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan tunika kanske vara ordet jag söker? Gaaah varför ska kläder vara så svårt?

      Radera
    2. Det är tunika du söker. Tips där är att ta en lång t-shirt och sy in den i midjan om du gillar att sy.

      Radera
    3. Alltså, jag ställer upp som personal shopper eller stylist anyday free of charge OAVSETT om det är hoddies eller tunikor. Låter hur kul som helst! Min stil har dessutom bara blivit bättre sen jag började inhandla allt på Tradera, så jag kräver inga inköp på fyrsiffriga belopp. Säg till när du är i Skåne. ;-)

      Radera
    4. Havgrim: Jag brukar låta min stackars mamma sy åt mig... ;-)

      Lupinerna: Åh! Vad gör du 12:e oktober... Hehe.

      Radera
    5. @Fri2032: "Jag vet ju fasiken inte vad de olika sorters kläderna heter. Topp? T-shirt?" Enligt mig kan det faktiskt vara så att du verkligen är man. Ett utmärkande drag är att de har svårt att förhålla sig till terminologin på överdelar. Min man kallar allt jag har på överkroppen för "blus".

      Radera
  5. Jag älskar män i kostym, särskilt till vardags. Önskar ibland att jag vore man, av i huvudsak stilmässiga skäl. Tänk att bara få ha bekväma skor, oavsett tillfälle. Det var allt jag ville få sagt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har redan gått över till bekväma skor, oavsett tillfälle. Är för gammal för att pleasa någon och jag har ju redan scorat so to speak.

      Radera
    2. Jo, det har iofs jag också. Men jag tycker ofta det är svårt att hitta något som är snyggt och bekvämt och finns i min storlek. Jag misstänker att detta inte skulle varit lika svårt om jag var man.

      Radera
  6. Efter studenttiden hade jag ett uppdämt behov av att konsumera vilket resulterade i att jag började köpa på mig kläder och skor. Som tur var hade jag redan innan jag lade mig till med FIRE-ambitioner likt Fru EB en oerhört god smak och byggde upp en garderob med tidlösa basplagg enligt devisen ovan. Så idag går jag till jobbet med min lunchlåda, väklädd och snål.

    // J

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Så idag går jag till jobbet med min lunchlåda, väklädd och snål." Den magiska kombinatinen, ogenomskådlig för cirka 97% av svenne bananas. "Men...han har ju en Phatek Philippe, då måste han ju vara en av oss..." (heter det ens så? Mansur är inte riktigt min grej).

      Radera
    2. Patek Philippe kränger damur å.

      Idag sprang jag på en kanadensare i sliten jeansskjorta, shorts, knähöga tubstrumpor, sandaler och den vräkigaste Breitling jag någonsin sett. Inversen av välklädd och frugal.

      Radera
  7. Vad jobbigt folk verkar ha det med sin stil. Svarta kängor A(Chelsea boot), svarta jeans, mörkblå skjorta och långt blont hår har jag kört i ett decennium nu. Trots att jag jobbar inom finans och storbank. Inte ens när jag kommer i en Judas Priest t-shirt är det någon som direkt bryr sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du verkar ju för cool för att vara sann. Och med detta inlägg lär din identitet vara röjd inom kort, för ni kan väl inte vara alltför många som klär sig på det viset i finansbranschen? Tur för dig att bara 0,002% av dem hänger här (du+Studenten A).

      Radera
  8. Jag brukar aldrig ha på mig så där snofsiga kläder som i inlägget, men dom kläder jag gillar (jeans, t-shirts, skjortor och hoodies) inhandlas praktiskt taget alltid på herravdelningen (eller rättare sagt så inhandlades dom på herravdelningen av dom som jag köper dom begagnat av) då jag tycker att kläder gjorda för killar i 99 fall av 100 är mycket snyggare och bekvämare helt enkelt. Jag skulle antagligen känna mig lika avslappnad i en kjol eller klänning som Jimmie Åkesson (eller jag vet förresten inget om hans klädsmak, han kanske älskar klänningar), för att inte tala om en topp eller en blus? Nej tack. Nåt som jag förresten på senare år förstått är att byxor för kvinnor har helt horribla fickor, man får liksom knappt plats med halva mobilen ens, stämmer det, ni som har egen erfarenhet?

    OT; har förresten lagt upp första inlägget på min blogg redan idag (vilket jag inte trodde igår när jag skamlöst gjorde reklam för den i kommentarsfältet, men hey, ibland överraskar man sig själv), så här kommer länken om någon skulle vara intresserad: https://ljudavregn.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där har jag funderat mycket på! Varför dras jag hela tiden till herravdelningen?

      Jag har länge tvingat mig själv att ha kjol/klänning, i ett led att försöka vara kvinnligare. Men jag har gett upp, jag avskyr att ha kjol/klänning. Däremot älskar jag jeans, vilket inte heller känns särskilt logiskt (hallå, blåa byxor liksom?). Mina jeans, som är av dammodell, har mycket riktigt inga fickor alls, eller minimala fickor där mobilen får tvingas ned med våld, men då kan jag inte gå, för då trycker jag upp mobilen ur fickan med varje steg. Morr.

      Kollar genast in bloggen!

      Radera
    2. Ooo så roligt, jag måste in och kolla din blogg asap.

      Radera
  9. Bah!
    Nu blev man sugen på att gå i kostym igen. MEN man blev inte sugen på att köpa dessa (och slits gör dom ju tyvärr). Köpa kostymer (2x) för tio lakan om året som istället kan gotta till sig på isk’n.
    Grymt nöjd att sen ett halvår tillbaka ha ett jobb där man kan kvittera ut firmapikér att ha till jeansen.
    Man behöver dessutom inte fundera på vad man ska klä på sig på morgonen.

    När man ska till hk en gång i halvåret så tar man på sig ”huvudkontorskavajen” och en skjorta.
    Men slitagetakten på dessa plagg lär man hinna till FIRE innan det är dags att uppgradera. Förutsatt att man inte byter jobb innan dock..

    SvaraRadera
    Svar
    1. @GoFI ja precis, jag minns min mans kostymår som känslan av att vårt hushåll stod och kastade tusingar på en lövbrasa i trädgården. Han sliter plaggen som ett dagisbarn med adhd också, så det var ideligen konstiga hål i brallorna där han suttit och hittat någon spik under skrivbordet med sitt knä som han tvångsmässigt (troligtvis på grund av stressrelaterade tics) suttit och gnisslat emot, aaargh jag blev tokig! På slutet köpte vi kavaj+tre par byxor per kostym och det var gråtande emoji varje gång. Som du säger, alternativkostnaden! Vicki Robin:s kredo: Vad kostar ditt jobb på sista raden? UNDERBART att ha en HK-kavaj, haha!

      Radera
  10. Jättebra det där att tänka på helheten. Det ska jag lära mig. Att saker ska passa till allt annat.
    Jag Köper ofta bara den snyggaste saken i butiken. Det blir som när Thomas di Leva ska köpa outfit till en ny turné.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det blir som när Thomas di Leva ska köpa outfit till en ny turné." hehe. Ja helheten, gäller alla. Den stora vinsten med min asdyra personal shopping för många år sedan var just det, att få någon utifrån som fixade helheten. Och @LLjudavregn ovan: Fickorna på kvinnobyxor är i regel inte bara värdelösa, de är från början ihopsydda "för inte ska en liten dam som du gå runt och bära på tunga saker i sina fickor, det måste ju finnas en man i närheten som kan hjälpa dig". När ska detta otyg sluta? Jag själv har fått sy till många fickor på jackor (insidan so help me god det ser ut som en femåring in action när jag ska sy) genom åren, för att ha någonstans att lägga mobilen.

      Radera
    2. Konspiratoriker. Fickorna är ihopsydda för att det skulle bara förstöra linjerna om hon stoppar grejer i fickorna.

      Radera
    3. "Fickorna är ihopsydda för att det skulle bara förstöra linjerna om hon stoppar grejer i fickorna." För då får hon inga mating partners eller vavava [konspirationsflås]?

      Radera