Sidor

Mina nya grannar

Innan jag börjar bli för bekant med mitt nya kvarter och de som bor häri tänkte jag delge en del observationer som jag gjort avseende mina nya grannar. OMG de är så fascinerande.

Granne X: När jag kom hempromenerande från stan en dag stod han längs med vägen och pulade med något och jag tog tillfället i akt. Han var mycket lättpratad och det visade sig att han, liksom en ann', hade sälj i bagaget. Eller eftersälj ska väl sägas med skit i det. Ett yrkesliv kantat av firmaresor till allt från USA och Ryssland till vad-vet-jag och bra lön och villkor. Men ett arbete som förföljde honom dygnets alla timmar och ända in på julafton. "Blev det driftstopp i Dallas var det mitt problem att lösa, julafton eller inte." För ett par år sedan flyttade bolaget som di gör till Baltikum och min granne fick kicken och ingen var gladare för det än han för han var - vilket han insåg i retrospekt - en hårsmån från att kollapsa. Idag är han i 55-årsåldern och ägnar sig åt att sälja vintagebilar hemma på gården. "Men inte behöver jag det här, vi lever så billigt så jag behöver då inte jobba nå mer." Jag lämnade alla mina följdfrågor av typen "Vad menar du? Applicerar du 4%-regeln eller hvad? Arbetar din hustru? Konkretisera 'låga' omkostnader? Handlar du på Lidl och om ja, vilka är dina favoritvaror?" utan jag nickade bara instämmande. För vad jag har förstått med tiden är att här uppe - i Hälsingland - finns det deg. Man har sålt nå skog. Eller ett hemman. Och sen byter man varor och tjänster. OMG jag köper ved för 250kr/m2, det är ju ing-en-ting! Att ha lite stash i kombination med denna avarts-marknadsekonomi är guld, guld I'm tellin' ya!

Granne Y: Granne Y är en bonnason från trakten som någon gång i slutet av 90-talet fick ett intresse för programmering och för att göra en lång historia kort - han sålde en stor del av sitt bolag till en internationell koncern för några år sedan varefter han med familj kan leva gott på 0,05%-regeln 4 evva'. Vad gör granne Y? Säljer huset och flyttar till Beverly Hills? Ack nej! De bor kvar. Frugan fortsätter att jobba som tidigare. Sönerna vill jobba med maskiner.

Granne Z: Frugan i hushållets föräldrar flyttade hit på 70-talet för att jobba inom vårdapparaten och jobbade då med Hans Rosling vilket som enskilt faktum gör att jag vill umgås med den här familjen för evigt. Men bortsett från det driver hennes man ett familjeföretag på orten och jag skulle tro att försäljning av bolaget i fråga skulle kunna ge dem möjlighet att skrota på golfbanor på Djursholm för resten av deras liv, men för det har de inget intresse. Däremot gillar de höns.

Alltså, jag vet att det ser fånigt ut men det är faktiskt rätt praktisk eftersom man kan ha dem inne i huset då de inte bajsar på golvet med den tröjan. Däremot får man tvätta dem rätt ofta, koftorna.

Vart vill jag komma med detta inlägg? Alltså, jag tror att jag håller på att lära mig en eller flera saker här. Låt mig randomisera några punkter:

1) Det är enkelt att som storstadsbo dissa småstad i tron att folk bara jobbar med vård och skog alternativt inte jobbar alls och för övrigt är jag civilekonom och vet allt pilutta dig. Jag är en novis jämfört med mina grannar. Jag har inte byggt eller förvaltat bolag. Jag har inte rest till Ryssland på nyårsafton för att släcka en brand i en produktion. Jag har bara såsat runt i mötesrum i - det ska tillstås - hyfsat välsittande kavajer.
2) Det är - åtminstone i min värld - lätt att tro att folk som får pengar förändras. Att man vid mångmiljonförsäljning av ett bolag ska frestas att flytta till något flådigt område, köpa det fiktiva medlemsskapet i den lokala country cluben och vilja spela i "en annan liga". Så går det uppenbarligen inte till. Här stannar man där man är och man fortsätter med det man gjort*. För man gillade det innan och man gör det nu.
3) Mina grannar verkar ha funnit något för de verkar alla tre (särskilt säljaren som fått kicken och nu säljer bilar) väldigt tillfreds med tillvaron. Inte ett dugg stressade verkar de vara heller. Jag funderar på vad det kan bero på. Det kan ju omöjligt vara ostressigt att vara VD på bolag med runt 50 anställda (vilket två av dem är)? Ändå verkar de helt chill. Har det med landsändan att göra? Att man, när man lämnar storstaden, hittar ett lugn? Så kände åtminstone jag när jag under yrkesåren kom hit, tände brasa i kakelugnen och pumpade upp ett glas rött - inget kan nå mig här, talk to my hand kund från helvetet. Men det trodde jag berodde på att jag hade ett avbrott. Kanske är det så att själva storstadsmiljön i sig triggar ett stressbeteende som letar sig in i ens psyke oavsett arbetssituation?**

Vad tror ni, är det enklare att ha krävande positioner på landet? Och har du liknande erfarenheter, d.v.s. trilla på nedtonade och avslappnade VD:ar ute på landsbygden?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Lika bra det, för när jag tankade igår såg jag på löpet att nyrika fryses ut av gammelrika, så hemskt.
** Känns som att jag gör upptäckter på rätt grundläggande nivå här.

34 kommentarer:

  1. Jag har väl upplevt både och. Nu har ju jag aldrig varit VD, men jag upplevde ett otroligt lugn när jag åkte hem till gården i norr. Det var därför jag "flydde" dit när jag kände att jag var på väg att braka in i väggen. Tyvärr försvann all typ av lugn när jag fick slita ihjäl mig med hus och hästar, det lugnet återkommer fortfarande inte, eftersom varje gång jag åker dit så har jag tusen måsten som ska göras och jag vet att jag inte kommer hinna allt jag borde.

    Men jag ser ljuset i sikte! Har en köpare på gång och om allt går väl så är jag kvitt skiten i höst och då kan jag andas igen och kanske, kanske, så småningom åka upp dit utan att få stresspåslag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller tummarna för försäljningen! Och du vet var du ska mellanlanda på vägen upp.

      Radera
  2. FruEB, du verkar ha gjort samma upptäckt som din bloggranne Cornucopia? gjorde för ett flertal år sedan vad gäller grannar på "landet"; det är framgångsrika småföretagare, det är människor med lång och gedigen erfarenhet osv.
    Det är så långt i från mediernas bild av "dumskallarna som befolkar landsbygden" man kan komma.

    SvaraRadera
  3. Skönt med såna grannar!

    Ser ut som hönorna ska ta fram grillen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snarare hamna på grillen. Faktum är att vi har lite etiska problem i familjen för tillfället. Alla älskar kyckling, men vi älskar också våra kycklingar. Minstingen har redan börjat prata om att hon inte vill äte kyckling mer och då ryker liksom vår primära källa till protein. Häromdagen matade hon kycklingarna med resterna av en kycklinggryta. Är det ens tillåtet?

      Radera
    2. "Utan huvud är det mat" som en bekant sa när hon serverade hästkött...

      Radera
  4. Jag tror absolut tempot, konkurrensen, you name it i storstan ställer till det men jag är inte heller säker på att det innebär att alla på landsbygden skulle vara ostressade, med tanke på att många måste åka längre till jobbet osv osv. Däremot finns det mer utrymme för livskvalitet, alla gånger. Min egen erfarenhet är att flytta från stor stad till lite mindre stad och bara att få slippa 80% av all kollektivtrafik lugnade ned mig. Sen är det fortfarande stad, mycket nyfiken på hur jag skulle uppleva landsbygd.
    Att flytta från Stockholms innerstad till landsbygden i norr är nog så extremt som det blir på temat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sak som förbryllar mig är emellertid att stadsbor lever längre än lantisar. Några teorier där? Stress ska ju vara Döden?

      Radera
    2. Längre utbildning och kanske lättare att få vård. Längre utbildning är kopplat till generellt bättre kost och motion.

      Radera
    3. Är det jämförelser rakt av? Kan tänka mig att om man jämför med mindre bemedlade delar av staden så faller det nog inte ut likadant. Så håller med, längre utbildning, mer benägen att kräva vård som finns tillgänglig samt livsstil. På många håll i landet är det väl risk för många timmar bakom ratten dvs stillasittande livsstil

      Radera
  5. Haha underbart inlägg. Du verkar möta det nya livet med enorma mängder pepp. Mer inlägg som dessa, det piggade upp något oerhört! :)

    SvaraRadera
  6. Förlåt OT men jag har funderat - har ni ingen tupp? Och väldigt parisian chic tröjor på damerna.

    On topic. Stress handlar inte om var man bor, utan hur man förhåller sig till livet. Och om man vilar, det är det avgörande anser jag - inte var mn bor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dig Maria. Jag har mina lata lördagar där det inte ingår några måsten. Efter att sett ett antal arbetskamrater gå in i väggen så kan jag säga att jag fått en betydligt mer avslappnad inställning till jobbet. Jag säger fortfarande vad jag tycker men väljer vad jag engagerar mig i betydligt noggrannare. Ibland är det jobbigt att strunta i något för jag är en doer men bättre det än alternativet.

      Dessutom görs det ganska mycket onödigt i arbetslivet som jag ganska ofta väljer att strunta i.

      Radera
    2. @Maria: Ingen tupp. Än så länge kan de hantera sin tillvaro utan alfahanne. Men det är väl bara en tidsfråga innan det blir rena hönsgården av det.

      På tal om stress och storstad: Precis i skrivande stund sitter jag i vår lgh i stan och förbereder för nyckellämning och för någon minut sedan ljöd en cirka en minut lång ljudsignal. Inte hesa fredrik, men väl något institutionsliknande ljud, kanske en lång båtsignal vad vet jag. Direkt får jag stresspåslag. Vad är det som händer? Och min dotter som är på väg till en kompis. Precis det här händer ju lite titt som tätt i centrala Stockholm - konstiga signaler, sirener, omotiverade fyrverkerihändelser, en och annan explosion (såg och hörde när gasbussen exploderade i våras, fast från Djurgårdssidan, det var läskigt), tjutande däck, polis/ambulans som plötsligt ansluter en masse i kvarteret utan förklaring och vips är de borta, avspärrningar utan förklaring, fordom snack om bombhot eller funna bomber i lägenheter. Nu HÄNDER det ju tack och lov sällan riktigt allvarliga saker, men det är helt klart mer liv och rörelse i storstan och jag blir stressad av det.

      Radera
  7. Det beror nog på att man i stan ofta skapar sina egna stressmoment som man inte har behov av på landet. Kom tillbaka från semestern idag och såg att cheferna som ingår i husgruppen beslutat att det skulle skapas en blompolicy för kontoret. Seriöst, har de inget bättre för sig!? Tack gode gud att jag byter jobb snart för min bs-kvot för året är redan fylld.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som allergiker älskar jag blompolicies. På riktigt!

      Radera
    2. Jag bara undrar hur många har ens koll på att man har en blompolicy? Vore det inte lättare att skicka ett mail till alla chefer och administratörer, dvs de som normalt köper blommor, att de vid beställning av blommor ska köpa blommor som är allergivänliga, dvs inte stinker.

      Radera
    3. Apropå blom-policy - har ni inte läst boken "Förvaltningen" (tror författaren heter Blom) måste ni göra det. Roman om att jobba på en förvaltning. Mycket tillspetsad men en hel del igenkänning. En gubbe som skriver PM hela tiden för hur man brygger kaffe, använder diskmaskinen etc. En annan gubbe som arbetar enligt LKÄ-principen = "Lönen-kommer-ändå" och mest låser in sig på toa och läser kataloger...
      FBM

      Radera
    4. Tack för tipset! Ser att den kan lånas som e-bok på biblioteket.

      Nu råkar detta var ett internationellt bolag som tråkar ut sina anställda med jämna mellanrum med tjat och prat om debiteringsgrader, sälj och rullande 12 månader så man skulle önska att de uppfyllde delar av säljkvoten istället.

      Radera
    5. Haha LKÄ, jag önskar att jag hade läst den boken när jag var kvar på industriföretaget. Jag brukade glida in på morgonen och tacka linoleumgolven. "Tack kära linoleumgolv för att jag får gå här och tjäna pengar för det till på köpet." LKÄ hade varit ett bra mantra att ha där på mina glvpromenader.

      Hade en chef, alltså en VD, som lade enormt mycket fokus på städningen i köket. Instruktioner, lappar, uppfostrande mail. Det var faktiskt i dessa sammanhang han verkade som mest tillfreds med tiillvaron. Tror att han egentligen skulle blivit vaktmästare.

      Radera
  8. Våra grannar på landet är mera vad man förväntar sig när det gäller försörjning. Lantbrukare, hantverkare, pensionärer, sjukpensionärer och "sommargäster" (som vi).

    Det är ett lugnare tempo här men inte nödvändigtvis stressfritt. Speciellt inte för lantbrukare. Vädret, skörden, kreatur skadar sig, maskiner går sönde, ruskig byråkrati för jordbruksstödet, förelägganden från kommunen, inspektioner från länsstyrelsen. Därtill den ständiga oron för att bli sjuk själv.

    Så rika och ostressade är de kanske inte, våra grannar. Däremot är de minst lika smarta och driftiga som de stadsbor jag känner.

    SvaraRadera
  9. Man kanske inte ska tolka dessa anekdoter som att såhär ser det ut på "landsbygden". Givetvis finns där alla typer av människor, precis som i städerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Kalle: Motsätter du dig anekdotisk världsbild? Vet hut pojk!

      Radera
  10. Bor på landet, 10 meter till skogen, 500 meter till havet. Det är en stressfri miljö utan alla dessa stressade människor o ständiga intryck. Däremot tycker jag nog att det finns alla sorters människor även här, har inga grannar som liknar dina dock. Skillnaden är väl att alla känner alla på gott och ont. Bra miljö för barn att växa upp i, finns inte en chans att gossen skulle kunna komma undan med nåt skit utan att jag skulle få veta det inom en timme haha.. Den sociala kontrollen är således ganska stark. Bra för de som jag som har en slarvig son "såg A's jacka nere på torget, du kan hämta den hemma hos oss" men kanske inte så kul för den som är lite annorlunda och/eller inte gillar att helt främmande människor vet precis vem man är osv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart. Passar oss utmärkt eftersom såväl man som ban strösslar ägodelar efter sig. Det börjar bli slut på minneskapacitet att hantera de olika potentiella tappa-bort-ställena i mitt huvud nu.

      Radera
  11. Bor i en stad i norrland, när jag åker på semester och hälsar på släktingar i Stockholm blir jag genast stressad. Börja göra som "flocken " dvs småspringa i tunnelbanan för att hinna med tåget, finns ingen anledning...jag har semester! Blir stressad och drivs upp i ett högre tempo på stan, folk rör sig så fort och det är så mycket folk man dras med i det höga tempot. Upplever också att yta är så viktigt, dvs vad man har på sig, märkesallt( solglasögon, kläder mm). Här i norrland klär sig inte folk i märkeskläder eller det senaste och vet att man inte på ytan kan se om folk har pengar eller inte. Klär alltid upp mig när jag åker till Sholm man vill ju inte få nedlåtande blickar på bussen, när jag HAR pengar. / Catarina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, vad man ändå upplever saker olika. Bor strax utanför småstad i norra Norrland och älskar promenadtempot i Stockholm, äntligen rör sig folk i rimlig hastighet! Det som verkligen stressar mig är att kryssa mig fram på gågatan här hemma där promenadtempot är knapp styrfart (i bästa fall).
      Samma sak med kläderna, här hemma är det mer regel än undantag att springa på folk man känner vad man än gör. Det finns både beställare och annat branschfolk var än man är (stallet, stranden, Ica, återvinningsstationen, gymmet osv. ) så jag känner alltid en viss press. Inga krav på märkeskläder, men någorlunda presentabel i alla fall. I Stockholm däremot är jag ju helt anonym, älskar det!
      //Pollux

      Radera
    2. @Pollux: Har du någonsin funderat på om du kan vara drabbad av ortsdysfori? Det är ett plågsamt tillstånd som drabbar nästan en av 100 000 svenskar och yttrar sig i en skavande känsla av att man är född på fel ort/ortsart. Har du övervägt en mer permanent geografisk transition?

      Radera
    3. Haha, kanske har en släng av det.
      Jag har bott i Stockholm 8-9år, och trivdes bra. Men fördelarna med min nuvarande lokalisering - bor på landet med höns och stor trädgård, har 15min till jobbet i stan och är inte belånad upp över öronen - överväger. Har ändå hittat en liten byhåla där jag inte är släkt med nån, få vara nöjd så :)
      //Pollux

      Radera
  12. Den som läser detta vittnesmål idag borde fira med mig och min familj eftersom det hela började som ett skämt för vissa människor och andra sa att det var omöjligt. Jag heter Göran Jörgen och är från stockholm, men jag flyttar till Chicago USA med min fru. Jag är lyckligt gift med två barn och en vacker fru. Något hemskt hände med min familj, jag tappade jobbet och min fru lämnade mitt hus eftersom jag inte kunde ta hand om mig själv och familjen. henne och mina barn vid den tidpunkten. Jag lyckades i nio år, ingen fru stödde mig för att ta hand om barnen. Jag försöker skicka ett testmeddelande till min fru men hon hindrar mig från att prata med henne. Jag försöker prata med hennes vän och hennes familj men jag vet fortfarande att någon kan hjälpa mig och jag har skickat begäran senare till så många företag, men ändå ring inte mig, förrän en trogen dag kommer att jag aldrig kommer att glömma i mitt liv . När jag träffade en gammal vän till mig som jag förklarade alla mina svårigheter och han berättade för mig om en bra man som hjälpte honom att få ett bra jobb på Coca cola-företaget och han berättade för mig att det var en caster-charm, men jag är en person som aldrig tror på trollformler, men jag bestämde mig för att prova och Drosagiede instruerade mig och visade mig vad jag skulle göra i dessa tre dagar av lunchen. Jag följer alla anvisningar och gör vad han bad mig göra bra. Drosagiede se till att allt gick bra och min fru skulle se mig igen efter det underbara arbetet Drosagiede. Min fru ringer till mig med ett okänt nummer och ber om ursäkt och hon sa till mig att hon verkligen saknar mig och våra barn och min fru kommer hem. Och efter två dagar ett företag som jag har skickat mitt tackbrev kallat, nu är jag den föredömliga företagschefen här i USA. Jag rekommenderar att om du har några problem skickar du ett meddelande till detta e-postmeddelande: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp +2349014523836 och du kommer att få det bästa resultatet. Ta saker för givet och det kommer att tas bort från dig. Jag önskar dig det bästa.

    SvaraRadera
  13. Jag är uppväxt i en liten ort utanför en större och det var verkligen hemskt. Fanns ingen möjlighet att komma undan ryktesspridning eller liknande. Min erfarenhet säger också att det där var lite större krav på att ha de rätta sakerna, kläderna osv.

    Nu när jag bor i Stockholm är det ingen som bryr sig om vilka kläder jag bär. Åtminstone är det ingen som säger något.

    Jag tror att allting handlar om ens egna förväntningar och hur man väljer att leva på de olika orterna. Jag känner mig mycket lugnare i Stockholm än vad jag gjort på andra håll tidigare. Mycket för att jag inte längre känner av många måsten. Tidigare var det så många som krävde att man skulle umgås socialt att man inte fick någon möjlighet för att vila. Idag hinner jag med min träning, slappna av hemma och även det sociala umgänget. Hur bra som helst!

    SvaraRadera
  14. Goddag vänner, mitt namn är Antonio Laura från Israel, jag är en läkare av yrket Kirurg, jag är 45 år, läs noga mitt vittnesbörd om hur jag återställde ex kärlek inom två dagar av kärleksdel ljus stavningsbön, jag har goda avsikter att dela denna goda nyhet här ute, för jag vet att den här informationen kommer att hjälpa någon som läser detta just nu att läka brustet hjärta och återställa förlorat kärleksförhållande inom två dagar. Min stoy kan vara likadan, jag var gift med Antonio fyra år, förra månaden han gick upp med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka till älska mig, men allt jag gjorde var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket eftersom vi hade två små barn tillsammans och jag älskar honom så mycket att jag inte kan leva utan honom, jag frågade honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min kollega på jobbet, hon är min goda vän och hon rådde mig att snarare kontakta en kärlek stavningskärna som kan hjälpa mig att stava kärlek tillbaka, men jag är den typ av person som aldrig trodde att kärlek stavdelning fanns eller kan fungera, jag hade inget annat val än att prova, jag mailade stavningskanalens e-postmeddelande som hon gav mig och få muniter efter att jag fick ett svar Dr.Oduduwa sa till mig att han kan hjälpa mig att få tillbaka min man, det var inga problem att allt kommer att gå bra innan tre arbetsdagar, jag följde noggrant all hans instruktioner om vad jag ska göra hemma under mitten av natten kärlek spell bön. Oduduwa lanserade en Love-stavningsdel i luften och förvånansvärt andra dagen var den omkring 06.00. Min make kärlekspartner ringde mig på min mobiltelefon, jag blev så förvånad eftersom min man vägrat att ringa mig eller smsar mig de senaste tre veckorna, plötsligt ringde han för att be om ursäkt för mig och han sa att han kommer att återvända hem för att besöka mig och mina barn snart. Ända sedan den första dagen han ringde mig, han har ringt och smsat mig varje dag, idag ringde han att jag svarade på telefonsamtalet och han sa igen att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle förlåta och återvända till honom som kärlekspartner, att han älskar mig så mycket. Jag är så glad och fram till idag började vi leva tillsammans lyckligt som en familj. min djupa tacksamhet går till Dr.Oduduwa för hans begåvade krafter för att återställa trasiga äktenskap och föra tillbaka ex kärlekspartner inom två dagar kärlek stavning bön som fungerar. Jag rekommenderar honom varmt för alla som söker brådskande återställande av kärlek (dr.oduduwaspellcaster@gmail.com)

    SvaraRadera