Köper päls för femtusen

Som ni kanske uppmärksammade i gårdagens inlägg har vi skaffat kissekatt. Den här gången på riktigt. Vi har ju trevat fram med allt från att låna katt (eller rättare sagt, jag hustlade som kattvakt i Stockholm vilket var både lukrativt, härligt och lärorikt eftersom vi fick testa olika modeller) till att ta katt från katthem. Det senare alternativet var mindre lyckat eftersom katten i fråga verkade se oss om en sorts rymningsinstrument. Först kråmade han sig och strök sig mot oss på katthemmet. Men så snart breaking bad var ett faktum förskansade han sig under en byrå hemma hos oss för att sedan ta första bästa chans att dra. Detta var i slutet av augusti och jag antar att han levde loppan under sensommar/tidig höst för vi såg inte röken av honom. De vi däremot såg röken av var volontärerna vid Katthemmet som ringde, sms:ade och kom förbi så inte dagligen så någon gång per vecka. "Nej, jag har fortfarande inte sett honom." "Ingen katt". "Fortfarande borta", ligger fortfarande inlagda som kortsvar på mobilen.

Men så en morgon, kan ha varit i mitten av oktober när kylan börjat komma på riktigt, hade jag ställt ut en kastrull med gammal pasta på tomten till hönsen och plötsligt stod där en luggsliten katt och slafsade i sig. Le voilà! Jag jagade rätt på katthemmets kattfälla, åkte till Coop och stashade räkor som jag lade i en snitslad bana in på tramp-plattan som utlöste den giljotinliknande fälluckan. Det tog inte ett dygn så satt den en kattjamare i buren och jag har sällan sett min man så snabb med ett ärende som att köra tillbaka rymlingen till katthemmet (han jamade dessutom på ett väldigt ihärdigt och gällt sätt, trots att han satt i ett mecka av räkor).

Any Heuw, dagen efter hade jag och ett barn ett ärende i Gävle och jag råkade cruisa in på Blockets kattsektion några timmar innan där jag kunde konstatera att där fanns en liten ragdoll-flicka till salu. Redan samma dag kunde vi hämta henne och femtusen kostade kalaset. Då räknar jag inte med framtida mat, kattpensionat vid utlandsresor och/eller sjukhusvistelser som kommer att kosta som njurtransplantation i USA eftersom jag av ideologiska skäl vägrar djurförsäkring. Men like totally worth it:

Här ligger hon på min tvättbrädemage under en fleecefilt framför brasan och kurrar. Alltså...I am in love. Så även resten av familjen. Det är som att ha fått en fyra, fast utan allt jobb och besväriga blöjbyten. Hon är lekfull, nyfiken och så kelen att det inte finns någon gräns. Varandes ragdoll är hon ju framodlad att ha precis dessa egenskaper. Ni vet väl hur de fått sitt namn? När man lyfter en ragdoll gör den inte motstånd utan blir slapp som en trasdocka. Perfekt om man är ointresserad av ha ett naturligt djur utan mer letar efter en inredningsaccessoar.

Jag skojar givetvis (?). En stor anledning till att vi skaffade just ragdoll är att vi ju inte vet exakt hur vår framtid kommer att se ut. Bo kvar på landet eller i lägenhet i stan? Att konvertera en utegående bondkatt till lägenhetskatt är ingen hit. Ragdoll verkar funka för både och. Ett annat starkt vägande skäl är att vi har möss i huset, delvis hitdragna av hönsen och deras mat. Eftersom jag ogillar traditionella råttfällor där man tar död på dem (föredrar att en katt sadistiskt leker med dem innan de sakta självdör) gillar jag kattanken.

Vad har det här med ekonomi att göra då undrar kanske vän av ordning (du). Ja, särskilt frugalt var det ju inte att betala motsvarande en Q1-elräkning för en bedårande hårboll med blå ögon. Men samtidigt jo. För:

- Vår livskvalitet har stigit med cirka 17% sedan Charlie kom hit. Vardagen känns om möjligt ännu mer harmonisk än tidigare. Hon blir som en del av vår gemensamma familjehistoria och vi skrattar åt henne och hennes fåniga små upptåg och när hon ligger i sin filtgrotta och kurrar framför lördagsfilmen slår våra oxytocinnivåer i taket. Med en nöjdare vardag - ännu mindre behov av att pimpa den med överdådig konsumtion eller dussincharter.

- Och apropå dussincharter, här har den snåla modern världens bästa argument för att dra ner dessa till ett minimum. "Men Charlie då? Vem ska ta hand om henne?". Självklart kommer vi att skaffa kattvakt för resor någon gång då och då, men låt oss säga att om katten får oss att göra en resa mindre under barnens uppväxt har hon betalat samtliga sina omkostnader ur ett livstidsperspektiv samtidigt som hon förgyllt våra liv, varje enskild dag under samma tid.

- Dessutom planerar vi att låta henne få ungar en gång innan vi kastrerar henne. Inget fancy pancy upplägg med registrerad renrasig make, utan mer en quick and dirty "ut-med-dig-och-bli-på-smällen-katta". Tänk så spännande att se vad det blir!? Oavsett vem hon associerar sig med kommer kattungarna troligtvis att bli långhåriga och om jag förstått saken rätt är långhårigt trendigt och efterfrågat. Jag kommer inte att få några 5 000kr/styck för 50% ragdolls, men säkert någon tusing stycket. Dessutom slipper man då fundamentalisterna, d.v.s. de som ska ha äkthetsintyg och stamtavla.

Summa summarum, vi är mycket nöjda med vårt kattköp. Hur ställer du dig till djur?

Mvh/
FruEfficientBaddass

P.s. I skrivande stund har sedan någon vecka ett orosmoln seglat upp på himlen nämligen klåda på min man. Alltså, jag blir så trött. För det första var det han som lovade barnen en kattunge för snart ett år sedan. Jag fick då ikläda mig rollen som Bitch och ifrågasätta det hela från en mängd ståndpunkter, ex. ovissheten om hur länge vi skulle bo på landet vs. tillgänglig statistik på längden på ett kattliv. När jag sedan försökt med lite mer temporära lösningar (lånekatt, kattpensionatskatt som kanske bara har fem år kvar att leva etc) = ingen allergi. Men när vi - efter misslyckade strategier enligt ovan - faktiskt skaffar en permanent katt från scratch: ALLERGI! Någon som har några konkreta lösningar? Och då menar jag inte "sälja katten" för det kommer inte att hända, men vad kan jag peta i han så att det blir tyst? D.s.