Mail från en man

Tro det eller ej, men för ett tag sedan fick jag ett Mail av en Man. Han skrev så här:

"Har inget konkret tips att dela med mig av men gillar ditt rappa och lustiga ordval. 

Sådana där spagrejer och garderobsinnehålls-prat scrollas dock förbi men antar att jag inte är den primära målgruppen för just det. Gillar särskilt dina inlägg om karriärcoaching eller vad man ska kalla det. Är så gött att höra att man inte måste följa mainstream utan kan välja. Har själv valt ett enklare jobb med mindre betalt men sjukt nöjd över att inte längre behövs mätas och vägas i alla utvecklingssamtal och allt vad de väljer att kalla det. Inte fri att göra vad jag vill hela dagarna men fritiden är i alla fall fritid utan söndagsångest. Naturligtvis är det en enklare och billigare livsstil än att göra som  alla andra utan reflektion som ger möjligheten."

Jag tror att Man är den första som kallar det jag gör på bloggen för "karriärcoaching" men jag tackar och tar emot. Jag tar också fasta på hans egen formulering: "Har själv valt ett enklare jobb med mindre betalt men sjukt nöjd över att inte längre behövs mätas och vägas i alla utvecklingssamtal".

Ordningsfråga: Är det någon av er läsare - de flesta med högskoleutbildning och dito fancy schmanzy jobb - som de facto fått ut något av ett utvecklingssamtal någon gång? Om ja, gå vidare till fråga 2:

Fråga 2: Upplever du att du, vid genomförande av utvecklingssamtal på annan part, givit denne något av vikt som hen kunnat använda sig av i livet? Om nej, gå vidare till fråga 3:

Fråga 3: Är du med mig och startar Facebook-gruppen: Avskaffa utvecklingssamtalen - de suger! Vem är med mig? Vavavava?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Kommer att tänka på en rolig utvecklingssamtal-historia. Min pappa spelade ju i en symfoniorkester och vid något tillfälle i början av 2000-talet kom ledningen för berörd konserthall på att man skulle implementera detta moderna med utvecklingssamtal. Problemet var bara att den operativa chefen var dirigenten och alla som vet något om det yrkesskråt vet att "utvecklingssamtal" kanske inte är det de är satta på jorden att ha. Därför fick samtalet utföras med någon form av orkesterchef som rent krasst var en sorts adminfigur som hade noll koll på vad respektive musiker pysslade med och vilken kvalitet hens arbete höll. Följden blev att man då klumpade ihop stämmorna, så man körde ett ihopbuntat gäng altfioler på ett möte och trumpetarna på ett möte. Året efter blev det än mer ihopbuntat så ett möte för brass och ett för slagverk osv. Till slut blev det ett samlat möte för hela orkestern och med stöd i gruppen började då vissa kverulanter ta sig ton i gruppen och ställa ledningen till svars för upplevda oförrätter, ivrigt påhejade av mumlande kollegor. Så när dessa "utvecklingssamtal" började urarta till årliga lynchmobbar av ledningen valde ledningen att avskaffa dem. D.s.