När jag förra året gick en-två timmar om dagen på Djurgården brukade folk utbrista: "Men oh så härligt!" När jag nu cyklar/går en-två timmar om dagen på väg till och från diverse tågstationer får jag inte alls samma reaktioner. Då är det mer "Men kan du inte hitta en annan lösning? Går det inte bussar? Kan inte din man skjutsa dig" etc. Jag begriper det bara inte? Det är ju exakt samma rörelser jag gör med mina fötter, ben och armar då som nu. Fast syftet är något annat: DÅ: Motion. NU: Logistik. Med motion på köpet.
Jag kom att tänka på det häromdagen då jag på grund av snömodd resignerat och börjat promenera till tågstationen på morgonen. I Sundsvall tar jag fortfarande cykel till skolan. Dels för att jag måste (hinner inte till föreläsningen annars) och dels för att de vet att ploga och sanda cykelbanor där (looking at you, Hudiksvalls kommun). Ja okej, det var lite Utvandrarna över min promenadväg, har sett muntrare vyer.
Men a) Jag kom fram b) Jag fick röra på mig i 45 minuter c) Jag fick ljus (?) och frisk luft, mer än man kan säga om ett flåsigt cross fit-pass på ett Sats och d) Det var gratis och gick att kombinera med pod-lyssnande vilket jag ogillar att göra på cykel eftersom hjälm och stora lurar inte funkar. OCH! Dagens motionspass avklarat.
Självklart hade en extra bil varit asbekvämt. Jag hade tagit den till stationen på sju minuter vilket hade sparat mig 38 minuter som jag hade kunnat använda till någon av nedan aktiviteter:
- Scrolla mina sociala medieflöden
- Komma ikapp någon av mina Netflixserier
- Ägna mig åt annat självskadebeteende
Det är alltså detta som är pudelns kärna: Jag integrerar den allmänt omhuldade "motionen" i min dag. Men då den råkar fylla ett praktiskt behov, inte bara ett "ticka-av-motions-punkten"-behov, rankas den inte lika högt. Hur kommer det sig? Om man ska hårdra det värderas det alltså högre att sitta med sin joystick-SUV ett par timmar om dagen för att sedan köra halvt slut på sig under lunchen än att nyttja benen till att ta sig fram i ett ärende?
Apropå ingenting kan jag verkligen rekommendera den här podden på temat motion och kropp. Mer barfotalunk, mindre hurtflås.
Mvh/
FruEfficientBadass
Heja, heja, heja!
SvaraRaderaDen stora skillnaden för mig är att påväg till jobbet kan jag njuta och ta det lugnt i promenaden. Jag vill fram snabbt och promenerar jag kommer jag stressa och bli kallsvettig. Påväg hem är det en annan femma, där slappna jag och går det tempo jag behagar.
SvaraRaderaMycket handlar om vana och rutiner. När jag väl började promenera till/från jobbet kändes det konstigt de få gånger jag åkte kommunalt eller bil. Få in rutinen under en vecka => rutin fastställd.
Håller med. Om min man kommer och hämtar mig på stationen någon gång då jag jobbat sent i skolan känns det som att åka svarttaxi. Slött och lite obehagligt.
RaderaÄlskar transport-träning, alla flugor i en smäll: motion, podd, ta mig dit jag ska, gratis, ljus och luft. Kram från Köpenhamn /Susanna
SvaraRaderaTransportträning, love it! Kommer aldrig bli ett generiskt uttryck dock på grund av bristande marknadsföringsresurser.
RaderaTransportträning skriver jag också under på - det är verkligen det optimala & något jag försöker få till så ofta som möjligt. Minus podd dock - jag vill lyssna på omgivningarna & låta tankarna flöda fritt när jag springer. Min form av mindfulness!
RaderaHeja vardagsmotionen!
SvaraRaderaStatistiken visar att fler springer långlopp idag men på sämre tider. Man tror att detta beror på att vi inte rör oss i vardagen och att det för motionärerna inte räcker med de dedikerade träningspass man får in i kalendern. Tar man bilen överallt och/eller sitter på jobbet hela dagarna får man inte tillräckligt med träning ändå. Dessutom får man lättare överbelastningsskador när man bara kör sina träningspass, som i många fall är för tunga och som ibland till och med gör mer skada än nytta.
Fortsätt att promenera och cykla, och i kombination med arbetet på gården kommer du att vara bättre tränad än alla cross-fit-fanatiker. Och till en billigare penning.
/Malin
"Statistiken visar att fler springer långlopp idag men på sämre tider." Det kanske var den podden jag länkar till ovan eller en annan, som visade på samma sak vad gäller skolbarnen. Ett stafettlopp tar betydligt längre tid för dem idag trots att de flesta har betydligt fler sportaktiviteter idag än på 60- 80-talen. Samma förklaring: Kroppen gjord för kontinuerlig rörelse, inte av/på.
RaderaSamma fenomen gäller gräsklippning. Själv har jag en gräsklippare som inte drivs av någon motor utan av mig. Samtliga grannar har numera robotgräsklippare och innan dess hade de monstruösa motorgräsklippare för att klippa sina max 400 kvadratmeter stora gräsmattor.
SvaraRaderaMvh I-US
Haha och du får väl höra att det är "synd" om dig som måste klippa gräsmattan manuellt?
RaderaSom hos oss. Se ner på de som handjagar samtidigt som det byggs och snickras på små hus "åt nya familjemedlemmen", dvs robotklipparen.
RaderaDet hade nästan varit gulligt om det inte påminde mig alltför mycket om världens läskigaste Black Mirror: Metalhead.
RaderaDet är ingen som vågar säga att det är synd om mig, så att jag hör det. De tror nog att jag inte har råd att köpa en robotklippare, men om jag tömde mitt ISK skulle jag kunna köpa mellan 25 och 50 klippare kontant, beroende på prisklass, plus en ny varje månad :)
RaderaKommer osökt att tänka på denna https://www.youtube.com/watch?v=V9nEPvca4vk&
SvaraRaderaI övrigt är du spot on som alltid.
De e najs!
SvaraRaderaKanske det finns någon slags föreställning om att vårt vardagsliv måste i alla delar vara bekvämt. Träning däremot får (bör?) vara obekvämt.
SvaraRaderaAtt ha lite obekvämhet i sin vardag samtidigt som man slipper att lägga till obekväm träning kanske helt enkelt känns "fel".
Själv tycker jag om att gå även om det just nu blir mindre av den varan. Fast 45 minuter i iskallt duggregn på en mörk landsväg kanske inte är min favoritpromenad....
Tack för podd-tipset för övrigt. Superintressant. Jag har lite försiktigt börjat lyssna på poddar medans jag lär mig att virka.
"Kanske det finns någon slags föreställning om att vårt vardagsliv måste i alla delar vara bekvämt. Träning däremot får (bör?) vara obekvämt." Tror du slår huvudet på spiken där.
RaderaTa det lugnt bara så att du inte överanstränger dig när du kombinerar podd och virkning!
Måhända har du observerat en dialektal skillnad: i Stockholm (öfvre) betraktas motion som något härligt, kanske just därför att det mest förknippas med fritid och frivillighet. I Norrland är det så gott som alltid långa avstånd, eller mycket långa avstånd, skogen är utanför husknuten och vädret, speciellt alla månader utom de tre sommarmånaderna, är förknippade med nederbörd,mörker och kyla.
SvaraRaderaFörflyttning är ett vardagsproblem som ska lösas så enkelt och smidigt som möjligt, och rent praktiskt omfattas därmed inte manuell gång.
Nog är det så att de flesta norrlandsbor, om de haft bil i ditt fall kört t.o.r hudik-sundsvall, och skippat tåget. Är inte inställningen att tåg, ja det är något för 08-or eller iallafall för sörlänningar?
Haha, du kan ha helt rätt faktiskt. Jag är nog den enda som åker och storhandlar i en ellastcykel här också. Jag träffade en som körde barn i en Babboe, men han var 08:a.
RaderaJag skulle nog säga att motion är även i Norrland förknippar med fritid och frivillighet. Anledningen att många vill bo i norr är möjligheten till rekreation runt knuten. Motion är dock ofta skilt från transport för där är avstånden i vart fall utanför städerna är långa. Det är ofta på samma sätt om du pendlar in från diverse förorter till våra stora städer.
RaderaTror det är lite begreppsförvirring mellan motion och träning här i texten och kommentarerna. Motion är rörelse för att må bättre och träning är rörelse i syfte för att öka din prestationsförmåga inom det du tränar. Att jämföra promenader med t.ex. crossfit är att jämföra äpplen och päron. Med det sagt så hejar jag på vardagsmotion, motion och träning. :)
SvaraRaderaHåller med. Tummen upp!
RaderaSom föräldraledig har jag i ur och skur promenerat en timme om dagen med tvillingvagn i ett år, ofta blir det någon mer tur till affären eller liknande. Jag vet inte hur jag kommer överleva utan detta när jag börjar jobba i vår. Länge leve tranasportmotionen!
SvaraRadera