Men guldkanten då?

Jag pratade nyligen med en gammal pluggkompis som precis hade bokat en resa till Tanzania med familjen. Han undrade om vi hade några resplaner och jag sa som det var, att vi med undantag för min Mallisresa med 10-åringen i år inte rest alls och att vi nästa år tänkte åka till Gotland. Jag nästan hörde (vi pratade i telefon) hur lång han blev i ansiktet och eftersom vi inte pratar särskilt ofta förstår jag varför - han känner ju mig som mitt consumer sucker-jag, som varje vinter brukade åka på solsemester och därtill någon resa mer per år. Jag förklarade läget en smula och försökte att inte låta alltför besatt och galen. Lite mer: Ja, men vi prioriterar att göra den här livsstilsförändringen och då finns det inte utrymme för så många resor (det faktum att jag inte längre känner mig lockad av dessa resor lämnade jag därhän då det kan uppfattas som förnumstigt). "Men...resor...det är ju det som sätter guldkant på tillvaron" sa han då. Han menade att man jobbar och sliter och barnen går i skolan och vardagen är stressig och någonting ska man ju ha som belöning för detta. Jag kastade då in mitt ess i diskussionen nämligen att vi planerar en riktig långresa om två år, troligtvis till Japan. Då lät han sig nöjas och sen bytte vi samtalsämne.

Vad jag tänkte men inte sa var detta: Jag har guldkant på tillvaron. Min guldkant ser ut så här:

- Varje lördag lunch som passeras utan att jag börjar få måndagsångest. Freaks, jag har inte ens måndagsångest måndag morgon, det är bara en random morgon = guldkant.
- Varje gång jag äntrar föreläsningssalen med förväntan och den absoluta vissheten om att ifall jag fejkar huvudvärk och drar efter fem minuter (eller bara drar, ingen bryr sig) är det, just det, ingen som bryr sig. Jag styr min dag helt själv = guldkant.
- Varje dag då solen tittar fram i det kompakta grå och jag känner för att ta en timslång promenad i naturen mitt på dagen = guldkant.
- Varje brungrå vinterdag då jag inte har skola och tack vare snäll man kan ta sovmorgon och sedan ta med mig kurslitteraturen till en fåtölj framför kakelugnen = guldkant.

- Varje gång jag besöker ett badhus för en simtur och bastu och sedan går tillbaka till skåpet för att klä på mig, utan den krypande känslan i maggropen över vad Outlook kan ha tänkt spotta ur sig i form av stressande mail från kunder, chef och kollegor = guldkant.
- Varje sen eftermiddag jag sätter på jazzradion, mixar en kopp snabbkaffe och så sakteliga drar igång matlagningen utan stress = guldkant.
- Varje kväll under vinterhalvåret jag drar igång senaste loppisfyndade DVD-filmen i trygg förvissning om att jag inte kommer att behöva avbryta tittandet för att det plingar till i mobilen av något oförhappandes jävla panikmail från jobbet = guldkant.
- Varje gång det ringer på mobilen och jag slipper få stresspåslag för jag vet att de enda som har  mitt nummer är familj och vänner = guldkant.
- Varje gång jag hör folk prata semesterplanering ("Mattias tar vecka 29 och 30 så att jag får jobba och sen tar jag vecka 31 och 32 och sen har vi vecka 33 tillsammans") = guldkant.

Få se nu...Tanzania vs. mina punkter ovan...hmm hmm hmm...nej jag står kvar.

Att stryka kökshandduk en torsdagsförmiddag i november och känna tillfredsställelse med det = guldkant

Vad har du för guldkant på din tillvaro idag? Har du några guldkantsplaner framöver du kan tänka dig dela med dig av?

Mvh/
FruEfficientBadass