En himmelsk upplevelse

Herr IGMR skrev för ett tag sedan ett bra inlägg om konsumtion där han också länkade till en av sina filosofiska favoritsajter på vilken fanns ett citat av den gamle romerske kejsaren Marcus Aurelius. MA var rik som ett troll men tillbringade långa perioder på krigsfältet och kunde då inte omge sig med svulstiga druvklasar eller glimrande bägare. Så han tvingades demontera begreppet prylar och konsumtion. Det lät ungefär så här:

"When we have meat before us and other food, we must say to ourselves: “This is the dead body of a fish, and this is the dead body of a bird or of a pig, and again, this Falernian [wine] is only a little grape juice, and this purple robe some sheep’s wool died with the blood of a shellfish” … so that we see what kinds of things they are. This is how we should act throughout life: where there are things that seem worthy of great estimation, we ought to lay them bare and look at their worthlessness and strip them of all the words by which they are exalted. For the outward show [of things] is a wonderful perverter of reason, and when we are certain the things we are dealing with are worth the trouble, that is when it cheats us most." (Marcus Aurelius, Meditations, 6.13)

IGMR skriver så här i sitt inlägg: "Ta till exempel en veckolång resa till Kanarieöarna. Väl där är det bra och trevligt. Hotellet är bra, man känner sig avslappnad och det finns god mat och öl. Hade vi istället analyserat vad det var i denna upplevelse som är kärnan till att vi har det bra. Då kanske man skulle kommit fram till att det är ledigheten i sig, kravlösheten, tiden med familjen eller vännen. Kanske är semesterkänslan egentligen platsoberoende om vi funderade ett varv till?"

När jag läser detta kommer jag att tänka på en upplevelse jag hade i höstas. Jag hade haft morgonföreläsning och eftersom jag tillbringat hela hösten med att frysa i ett alldeles för gammalt hus tänkte jag ta en tur till Himlabadets relax som ligger två minuters cykelväg från skolan i Sundsvall. För 140 kronor (må-fre före 16:00, därefter 220 tror jag) fick jag entré, nyckelarmband, badrock och två handdukar så det enda jag behövde ta med mig var baddräkt. 

Den upplevelse som väntade mig inne på relaxen var helt otippad. Jag såg framför mig en trött kommunal bubbelpool och i bästa fall två sorters bastu. Ack nej. Få se nu om jag gör det här rättvisa: En utomhuspool, en bubbelpool, en kallpool, en ångbastu, en vedeldad bastu, en extra varm torrbastu och en normaltempererad stor torrbastu som jag strax återkommer till. Ett inslag som var helt magiskt var duscharna i den delade relaxavdelningen. En dusch bestod av en stor trätunna full med kallt vatten i taket i vilken en tamp satt fast och ni kan gissa resten. En dusch gav omväxlande varmt och kallt vatten. En dusch hade fyra lägen som gick från "tropiskt regn" (blomduschlätt sval dusch varvat med tunga, stora, varma droppar), "atlantregn" (mer som snålblåst sidledes, mycket härligt efter aufguss se längre ner) och några fler jag inte minns. Därtill restaurang med fullständiga rättigheter och jag fick nypa mig i armen både en och två gånger så fräscht och fint var det, dessutom med fin utsikt från högsta våningen i det stora äventyrsbadet. 

Men alltså aufguss...jag som trott att jag varit med om det mesta i SPA-väg har helt missat detta koncept. Jag kan verkligen inte klä denna upplevelse i ord, den måste upplevas. Men föga hade jag denna fredagsmorgon anat att jag kring lunch skulle sitta och smörja min kropp med honung tillsammans med främmande 60+-män, allt medan en svetting ynglig skulle rotera ett badlakan över våra huvuden. Låt mig säga som så att jag inte har längtat så mycket efter kyla som 14 minuter in i ritualen. 

När jag sedan satt och eftersvettades i min honungskladdiga badrock utanför bastun fick jag eftermiddagssolen rakt i ögonen. Runt mig satt glättiga pensionärer och hinkade i sig öl som om vore de på dussincharter och faktum är att det kändes väldigt mycket som just så. Alltså, den härliga aspekten av dussincharter, efter det att man plockat bort flygskam, resa och transfers med tre barn, trubbel med bagaget, besvikelse över hotellrum och illamående vid buffén. Den där lilla stunden då barnen håller sig sysselsatta med Lollo och Bernie och jag lyckas få till en liten stund i solen, kisande, med en turban på huvudet efter all inclusive-massagen. Den där känslan av total lyx och här och nu. Och när jag satt där och lyssnade på sorlet omkring mig, upplevde fredagsstämningen i luften, kände mig varm ända in i benmärgen...då var det som att jag var i ett annat land, i ett annat tillstånd. Och precis som IGMR skrev: "Kanske är semesterkänslan egentligen platsoberoende om vi funderade ett varv till". 

Min tur till Himlabadet var ett löfte om instant vacation närhelst jag vill. Jag hade utan att blinka kunnat implementera en tur dit varje vecka utan att skapa logistiska problem hemmavid (jag hade inte ens behövt nämna det för resten av familjen)*. Nu kommer jag inte att göra det, eftersom jag tror att jag förtar känslan då, men ni fattar. Det kan vara en frugal vinst att försöka bena ut vad det är man egentligen vill åt. För minns att en bit kött bara är en fisks döda kropp. Den där röda manteln du suktar efter på mellandagsrean är bara lite av musselblod färgad lammull. 

Mvh/

FruEfficientBadass

* Det som toppade upplevelsen var att när de som var mig jämnåriga kastade sig över mobilerna för att dra igång jobbmailen i omklädningsrummet efteråt, kunde jag bara fortsätta tänka mina egna tankar.