The Art of Frugal Hedonism Del 3 - Var mer nöjd

Vid råd nummer åtta ("Dont't be a sucker") ges detta till synes triviala råd. Lätt att säga, svårare att leva efter på kommando. Men lyss här en smula innan du överger mig och surfar in på tradera:

"The more fun you're having in life, the more satisfied you are with yourself, the harder a target you are to reach".

Att nås av vad frågar vän av ordning? Av kommersiella budskap. Det är mer pengar i reklambranschen idag än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.* Detta bokavsnitt handlar om att kasta skit på denna bransch. Inte mig emot - jag är en avfälling, en dissident och en desertör. Mig äger ingen, allra minst ett producerande bolag, varför jag kan tillåta mig lyxen att delge er att samtliga idag verksamma marknadsförare är medvetna om att en produkt inte säljer med hjälp av fakta (tänk reklam från 50-talet: Bild på ciggpaket. Text: "Tobak från Virginia"). Du måste ladda produkten med värde och känslor. "Homewares that have a whiff of sturdy farmhouse simplicity (because that more honest way of life really resonates with you), super cute socks (because you're a playful girlish type of woman), huge plasma screen TVs (because you take entertainment seriously), or Catalan beers (because you appreciate that European dedication to quality produce and regional specialties)."

Jag känner så väl till detta. Inte främst för min bakgrund inom marknadsföring (jag var aldrig kreatör - jag följde mest upp vad kreatörerna kreerade) utan för att jag själv intalat mig de här sakerna. Longinesklockan - för att den utstrålade sval elegans och klassisk stil. Elegance is an attitude you know.

Burberrytrenchen - för att den är ännu mer klassisk. Den uppstod i skyttegravarna - the trenches. Det är originalet. Och du ser ju på bilden - det är ju jag i Paris...på väg från Bain Douches till frukost på västra stranden en söndagsmorgon i maj. Nästan. Men för 10 000 kronor kan jag få känna mig som att det vore så, trots att jag bara går och skuffar kundvagn på Willys med griniga barn i släptåg.

Jag har varit en consumer sucka och jag är fortfarande en - om än i en ständigt pågående nedrustningsprocess. Men staden Rom byggdes inte på en dag och den tar ett tag att demontera också. Jag har fortfarande svårt att föreställa mig en tillvaro utan Longchamps-väskor eller nagellack från Chanel. Men det förra eftersom jag redan har dem, de är perfekta och håller i evigheter. Och det senare för att jag är medveten om consumer suckeriet i att ha dem, men jag väljer att ha dem ändå. Chanel är ändå...Chanel, och även om dessa lack tillverkas i samma fabrik som L'Oréals gäller placeboeffekten. Loggan liksom spiller över på mina Beiersdorf-artiklar i badrummet så snittkostnaden för min kosmetiska vagnpark bibehålls låg.

Författarna belyser en annan intressant aspekt av marknadsföring nämligen den som skenbart tar avstånd från marknadsföring; "get-away-from-the-hype aesthetic". Det självmedvetna tilltalet som driver med traditionell marknadsföring och därmed låter påskina att den har en mer rättfram och ärlig agenda. Jag kommer osökt att tänka på Oatlys reklam som jag ofta hajar till över och ler lite uppskattande åt. Jag ska ärligt säga att jag tycker om den. Den är charmig och får mig, som sagt, att le, vilket inte hör till vanligheterna.**

Du ser - jag är fortfarande bara ett slaktlamm på väg upp på lastbilsspången. Och det står "Slakteri" på lastbilen, inte "Gröna ängen på andra sidan kullen." Tänk efter med din hjärna - hade det inte givit effekt att lägga sju gånger nazipropagandapengarna på tysk onlinemarknadsföring hade man naturligtvis inte gjort det. Man hade inte gjort det. Man hade inte gjort det. Om du vill bli av med dina pengar förförd och upphånglad - by all means - låt dig förföras. Men vänta dig inte att ditt feststrul kommer att ha något som helt intresse för dig den dagen kreditkortet spärras.

Konsumentvärlden är cynisk och brutal och ger dig mycket lite tillbaka i längden, utom möjligen en mängd bröte med taskigt andrahandsvärde. Naturen - i detta inräknat relationer med människor - fungerar tvärt om. Den ber inte om betalt. Den behandlar dig på samma sätt oavsett storleken på ditt kapital. Även om du inte känner för att bli en lika rabiat motståndare till konsumtion som undertecknad, försök ändå att begränsa ditt intag av reklam. Sätt upp en "Ej Reklam"-skylt på dörren, uteslut reklamfinansierad TV, lyssna inte på kommersiell radio,***försök om möjligt kisa dig igenom utomhusreklamen, avsluta alla "nyhetsbrevs"-prenumerationer och om du fortfarande får kataloger - bort! Du kommer med största sannolikhet inte bli helt reklamfri, men mängden blir kanske inte lika grotesk. Minns - bara onlinereklamen i Tyskland idag är större än när nazitysklands propagandamaskin peakade (inflationsjusterat). Och vi pratar enbart online hur skruvat är inte det? Så var inte orolig för att reklam kommer att fattas dig i ditt liv. Fundera istället på vad Epicurus sa:

Nej, det är inte han, men bilden kom upp när jag googlade honom. Jag tyckte den här bilden var gölliare.

"Three things are essential for a happy life: friendship, freedom, and time for contemplation." Alain de Botton, mer nutida filosof, har noterat att reklam ofta fokuserar på någon eller några av dessa värden i utformningen av budskapen. Kan du komma på någon sådan reklam lille vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Du vet väl att du inte skattar vid försäljning av aktier och fonder om du har dem i en ISK? Det är redan gjort löpande. D.s.

* Om du bor i USA, England eller Australien lades år 2013 runt 1 000 dollar (i skrivande stund 8 888kr) per invånare på reklam. I Tyskland läggs idag sju gånger mer pengar på enbart onlinereklam än motsvarande de pengar som pumpades in i hela nazipropagandaapparaten under andra världskriget. Och som författarna lakoniskt konstaterar: "And few of us would deny the power that expenditure had to persuade people into a rotten value system".
** I normalfall ser jag ut så här:

*** Bortsett från att reklamen i sig är störande finns det forskning som visar att >30 minuters reklamradio om dagen fördummar dig med 3%.****
**** Nej det gör det inte, men det beror enbart på att ingen har intresse av att finansiera sådan forskning mycket beklagligt.