Sidor

Ett år sen Camp FI Stockholm

Imorgon är det ett år sedan Camp FI i Stockholm. Men det känns som tio år sen. Det var en varm och solig dag, fullknökat med folk på Djurgården och vem kunde då ana att vi ett år senare av vår statsminister skulle uppmanas att inte åka bil mer än två timmar bort från vårt hem.

Those were the days...

Flera av er har jag kontakt med om inte dagligen, så någon gång i veckan/månaden. Flera av er har börjat blogga (och ibland hunnit slutat blogga) sen vi sågs. Åtminstone en familj har flyttat utomlands och jag vet flera som dragit ur pluggen för ett liv i sus och dus. Det hade varit så trevligt att träffa er i år igen, kanske i utökad tappning givet att fler och fler vågar över anonymitetens tröskel (åtminstone i våra fora). Men det är ju som sagt inte riktigt läge.

Men som med allt annat tycker jag att man kan sköta det hela på distans och jag uppmanar er, i den mån ni ids, att fira en liten Camp FI på egen hand i helgen. Kanske öppna en flaska cava? Fnula på planen? Läsa ett ikoniskt MMM-inlägg.

Var befinner du dig på din resa?

Mvh/
FruEfficientBadass

46 kommentarer:

  1. Those were the days... Jag saknar verkligen FIRE:möten, men jag är helt värdelös på att hålla kontakten med folk. Gjorde ett tappert försök med en person, men den flyttade ifrån Uppsala och då rann det såklart ut i sanden. Jag kan inte ens skylla på corona.

    Just nu befinner jag mig i ett svart hål, men jag hoppas att jag kravlar mig upp därifrån snart. Jag vill verkligen inte tillbaka till kontoret! Jag vill jobba hemifrån resten av min arbetstid (som aldrig verkar ta slut) och slippa träffa jobbiga kollegor. Suck...

    Ska jag vara lite mer konkret så är jag ungefär halvvägs om jag kör på med min strategi att jag inte ska lämna några pengar efter mig och 1/4 på vägen om jag skulle satsa på 4 %-regeln. Känns som eoner av tråkiga stunder kvar.

    Usch, vilket trist inlägg. Men jag måste vara ärlig nånstans och då får det bli här.

    /Fri2032 = om tolv jävla år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska inte sticka under stolen med att jag också saknar den tiden lite. FIRE glimrade lite mer då, troligtvis nyhetens behag och upptäckarlustan. Nu kan jag känna mig lite blasé även om jag inte ser något annat alternativ. Det är bara att hålla i.

      Jag tror att du känner som väldigt många andra. När vår son leker med vänner stannar ofta föräldrarna och pratar lite. Jag har hört många vittna om detsamma och mest faktiskt från människor som är riktiga karriärister. De vill inte tillbaka till kontoret och affärsresor.

      Vi är 15% fria... Det tar litta tid men fasen - vad är alternativet?

      Radera
    2. Om jag minns rätt från din blogg så fanns det ganska mycket kapital uppbundet i boendet..? räknar ni med det eller inte? kanske skulle ett byte av bostad skala bort ganska många år?

      Radera
    3. Räknar man enbart med ISKn så är vi 15% fria. Vi har ytterligare nästan två miljoner bundet i huset men jag räknar inte in dem i nuläget. Jag tror att vi kommer flytta framöver, det är min vilja. Samtidigt är det en stor omställning som vi måste tänka över noga. Vi trivs ju bra där vi bor - jag vill dock ut på landet och ha mer utrymme och komma närmre naturen.

      Radera
    4. @Anonym: Pratade om det med min man igår. Vi lever som sagt i sus och dus och har ingen stenhårt plan för när saker ska ske, det beror på så många variabler. Just nu känns det toppen att bo på landet. Kommer det göra det om 3-5 år? Var kmmer barnen vilja plugga? Mellanbarnet har redan nu flaggat för att hon vill gå gymnasiet i Stockholm. Det känns inte optimalt att sälja lägenheten innan barnen är ute ur bilden för att få lån till att köpa innestadslya finns inte på kartan för oss i framtiden, även med deltidsarbete. Liten lya via SKB absolut, men där bor man inte mer än temporärt fem pers. Så familjelifvet ska nog vara rätt färdigbakat den dagen vi löser ut fallskärm lägenhet. Men då är det förhoppningsvis en bra fallskärm. Den (lägenheten) bidrar också till god nattsömn eftersom det är ett så diversifierat tillgångsslag från övriga.

      Radera
  2. Så här i efterhand skulle jag givetvis varit med på träffen men tyvärr fick man inte ihop schemat... Kanske skulle en digitalversion fungera idag typ via Teams eller inte vad vet jag.....

    Då planen är att till största delen kunna leva på utdelning och i år har det varit ett klart negativt år många bolag som stoppar sin utdelning, detta har såklart drabbat även mig. Men jag lever vidare på hoppet att nästa år ska man återigen börja dela som tur är har de utländska innehaven fortsatt att dela ut. Skulle uppskatta att jag behöver 5-6 år plus något år för att nå en bra säkerhetsmarginal detta är under förutsättning att vi inte flyttar till ett billigare boende vilket vi kanske gör eller ändrade inkomster under Covid-19 tider. Summa summarum,tuffar det på som "vanligt" med bra marginal säg 8år 2028 då är jag närmare 60 än 50 men jäkligt fri och behöver inte plocka ut mitt PPM utan leva på portföljen!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, så du prioriterar att ta portfölj framför PPM? Borde inte PPM ha göttat till sig under längre tid än portfölj?

      Radera
    2. Så kan det vara, tids nog får jag se har varit så inställd att kunna "strunta" i PPM och leva på mitt egna kapital.

      Radera
  3. Håller med, när jag först upptäckte FIRE så var man "all in" och varje förändring man gjorde kände man att man kom ett steg i rätt riktning, att man styrde upp skutan mot korrekt kurs. Nu ligger skutan med bäring mot målet men det är långt dit, det var roligare när man behövde hålla lite i rodret och korrigera lite på vägen.

    Dock har jag självt styrt om målet lite då jag insett att 100% ekonomiskt fri ej behövs för min och min familjs del. Insikten kom efter att jag satt och filade på vad jag skulle göra när jag helt kan sluta jobba och kom fram till det jag redan visste som 20 åring (23 år sedan...), jobba 50% med något meningsfullt/kul, träna varje dag samt hinna läsa mer böcker och ändå hinna med att njuta av familjen. Därför blir "Slow FI" mitt mål och då en 50%-ig inkomst då alltid kommer finnas så är genast det ekonomiska målet bra mycket närmare. Jag jobbar redan nu 75% och gillar mitt jobb men är trött på pendling och jobbhetsen men framförallt på att tiden bara räcker till det som måste göras, känns det som i alla fall.

    Fri2032, jag känner igen mig i din känsla att helst vilja slippa kollegorna, även om jag gillar dom! Kanske är Slow FI en lösning, mindre arbetstid och eventuellt jobbyte kanske leder till att du inte längtar lika mycket till målet utan njuter hela vägen dit även om vägen blir längre?


    BTW, mitt första inlägg på denna fantastiska blogg!

    //Ola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen in i kommentatorsfältet Ola och kul att höra din status. Visst är det löjligt, att man ofta landar i en slutsats man hade klart för sig redan tidigt i livet? Ungefär som rådet att man ska ägna sig åt det man tyckte var kul som barn (fast transponerat till vuxenvärlden), inte skaffa en utbildning för att tjäna stålars. Alla vet, få gör. Lycka till med FLow-FI, tror det är helt rätt tänkt (det var ju där jag hamnade på sätt och vis, fast med ett abrupt avslut initialt, ser det som min detox).

      Radera
  4. Miljonärmamman5 juni 2020 kl. 09:54

    Jag ångrar så bittert att jag inte pallrade mig iväg förra året. Livslång ångest på den. Förstå vad man hade uppskattat en sån grej i år...

    Jag är väl 40 procent fri, typ. Men det kommer gå långsammare nu än i början, pga växlat över brutalsparandet mer mot brutalamorterandet. Men i min FIRE-bild ingår en helt betald liten stuga, så då får det bli så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Men det kommer gå långsammare nu än i början, pga växlat över brutalsparandet mer mot brutalamorterandet. " Bra ordningsföljd.

      https://efficientbadass.blogspot.com/2019/08/investera-eller-amortera.html

      Radera
  5. Snart hjemmekontor i 3 måneder. Godt å unngå lange jobbreiser. Samtidig har matkostnadene økt med nesten 2000 kr/mnd. Jobber i snitt 9 timers dager, og det kommer til å fortsette. Også vi lever i et svart hål, sparer mindre penger enn før og er mye trøttere.
    Men snart er det helg! Taco-fredag, om man har det i Sverige ;)
    /Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra Ann då kanske du kan hjälpa mig att förstå: Varför går matkostnaderna upp? Har hört det från flera håll, att de lägger mer på mat i coronatider. I ett kropp och själ från slutet av april menar en gäst att det "inte är en så stor besparing att sluta äta ut som man kan tro". Va?

      https://sverigesradio.se/avsnitt/1482497

      Det var en av mina största besparingsposter anno 2015, sluta med utelunch och krogbesök. Säkert 3-4' i månaden. Men din situation kanske är annorlunda? Lunsjpakke i vanliga fall så inget tapp på lunchrestaurangfronten. Utebliven sverigeshopping. Behov av extra lyxig taco. Varför blir det dyrare?

      Radera
  6. Jag tog steget ut i FIRE i februari och tänkte aldrig lönejobba igen, men hittade samma vecka ett halvtidsjobb att göra hemifrån under några månader, relaterat till min hobby. Jag tänkte att det kunde vara bra extrapengar för säkerhets skull, och sedan slog coronaeländet till med slopade utdelningar till höger och vänster så det jobbet kom verkligen som en skänk från ovan. I slutet på juni tar jobbet slut så då går jag "full FIRE" och det blir spännande men oerhört skönt också. Det har tagit mer än 4 timmar om dagen att få ihop de fyra timmarnas jobb, om man säger så. Det är ett jobb som är svårt att göra 4 timmar i sträck så med pauser och lite hushållsarbete (och en massa Avanza och ekonomibloggar!) inblandat så går ofta hela dagen innan jag kommit igång med något av alla projekt jag tänkt hinna med hemma (KonMari-rensning å sånt - har delar av ett dödsbo i flyttlådor i vardagsrummet sedan 5 år!) Det får vänta tills jobbet är slut. Bara vi håller oss friska så är jag glad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag stödjer din plan att rensa ut det fem år gamla dödsboet i ditt vardagsrum. Lova mig att du och familjen firar ordentligt när det ett gjort - en Lifvets Fest!

      Radera
    2. Ja, det ska vi göra! Och det kommer att firas med Prosecco för jag har kommit på att jag gillar det bättre än Cava. (Är det som att svära i kyrkan här där lönecavan brukar lovordas?)

      Radera
  7. Ångrar att jag inte var med på någon av FIRE-träffarna förra året. Eftersom jag är singel så måste målet vara att kontot är tomt när livet är slut, och tänker man så skulle jag kunna sluta arbeta nu. Är inte riktigt säker på att jag skulle må bra av att ställa mig utanför arbetslivet. Blir det ensamt och tråkigt? Jag har ett ganska bra jobb på ett rätt bra företag och många trevliga arbetskamrater.Just nu har jag bestämt mig för att vara mentalt klar för exit om ca 5 år - när jag fyllt 60. Tills dess läser jag gärna om er som redan tagit steget.
    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Just nu har jag bestämt mig för att vara mentalt klar för exit om ca 5 år - när jag fyllt 60. " Mmmm, mumma, smaka på de orden. "Att vara mentalt klar vid 60". Det är ungefär då dina medbröder- och systrar yrvaket tittar upp från datorn och sträcker sig efter klagobrallan: "Men, va? Får jag inte samma lön när jag går i pension om 7-10 år? Men, men, men hur ska jag kunna leva det varför har ingen sagt nåt?". Å du ba: Good luck with thaaat, jag drar nu.

      Radera
  8. Kunde inte vara med förra året eftersom det låg på en av de mest hysteriska aktivitetsdagarna under våren. Hade varit kul att få ansikten och röster på folk som ändå känns som man känner litegrann.
    Vill ibland totalt skjuta ut mig, gärna imorgon! Det finns så mycket annat kul att göra än att gå till jobbet. Andra dagar så går livet på med allt det innebär och jag trivs med det med.
    Beroende på hur man räknar så... skulle jag vara Farbror Fri så skulle jag ekonomiskt kunna ta RE-delen redan idag. Men om jag vill leva som Chansar mest så är det långt kvar.
    Ser ofta att många gärna vill byta sitt boende, till utomlands, landet, billigare eller annan storlek. Vi trivs där vi bor och även om det är mycket bundet kapital (ja det blir så med en bostad i stockholmstrakten) så kommer vi nog inte att flytta innan någon ror oss över Styx.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror han heter Karon e d. (som ror er). Ja och man ska inte underskatta ett fett boende i FIRE. Fyller så många funktioner. Dels - uppenbarligen - väl värt att bo där man känner sig hemma. Tänker på Gretchen Rubins Lyckoformeln: Att bo på ett ställe där man känner sig hemma, omge sig med människor man gillar. Fundament till välbefinnande. Men också: Om ni har barn (vilket jag antar eftersom du tar familjevokabulär i din mun så som "hysteriska aktivitetsdagar") kan detta bli deras arv medan ni i god ro sätter sprätt på ISK:en. Svårt att delvis sätta sprätt på ett hus. Såvida ni inte tar hypotekslån och det är det väl ingen med lite finansiellt vett som gör p.g.a. räntorna. Och inte minst: Så najs att bära det där dyra objektet med sig i tanken varje dag. "Om saker och ting skiter sig har vi i alla fall huset/lägenheten och kan lösa ut den fallskärmen" (för att visserligen behöva flytta till en bod i skogen, men det är en fallskärm oavsett vilket).

      Radera
    2. Visst har vi barn, som redan diskuterar HUR de ska fördela bostaden efter oss :-D Krisar det sig och de inte kommer överens så får vi bygga om det så fler får plats (bygga ut och ändra planlösningen alltså). Lär bli billigare än att försöka omsätta det till flera andra boenden.

      Låter trevligt att sätta sprätt på ISK:n, problemet är att vi inte har så dyra vanor, utan är nöjda med tillvaron, så vi kan inte komma på något vettigt att sätta sprätten på. Det kan man kalla lyxproblem! Jaja, då blir arvingarna glada.

      Spargrisen

      Radera
  9. Vi kör helt på fin linje Ola! Är väldigt förändringsbenägen (och otålig!) och efter att ha hittat FIRE och styrt om skutan orkade jag inte vänta så vi bara minskade på jobbtiden och gör det vi vill och sparar lite mindre istället. Slow FI är ett bra namn. Dessutom är jag föräldraledig nu och då tar vi inte ens ut en hel lön och inga föräldrapengar för att kunna vara lediga så länge det går. Hoppas att det löser sig! Känns bra än så länge och är ganska roligt att försöka få det att gå ihop och plus ändå!

    Hade gärna varit med på FIRE-träffen förra året! Hoppas verkligen det blir fler tillfällen i framtiden!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Dessutom är jag föräldraledig nu och då tar vi inte ens ut en hel lön och inga föräldrapengar för att kunna vara lediga så länge det går. Hoppas att det löser sig! Känns bra än så länge och är ganska roligt att försöka få det att gå ihop och plus ändå!" OMG så utterly provocerande i vilket annat forum som helst, bortsett från detta. Där du får guldstjärna. Bravo!

      Radera
    2. Fantastiskt Ingrid!
      Vi har också snålat å det grövsta på föräldradagarna för våra tre barn det första året. Fantastiskt att ha dessa till längre semestrar och julledigheter. Jag jobbar 75% men fyller inte ut med föräldrdagar utan nöjer mig med 75%-lön. Än så länge har inte min arbetsgivare frågat hur många föräldradagar jag har egentligen.... :)
      Idag går jag på sommarlov med våran yngsta dotter, hon är fem och slutade på dagis i fredags, våra två andra barn har skolavslutning på torsdag, då joinar dom oss. Jag kommer vara ledig augisti ut, mina kollegor tycker såklart att det är sinnessjukt. De är övertygade om att jag har en guldgruva att ta ifrån för att det ska gå runt, de vill inte inse att det hela mest beror på att vi har jobbat med att få ner våra utgifter så att de motsvarar denna nivå på inkomster. När vi inte har sommarlov ;) så kan vi istället spara och investera överskottet och på det sättet bygga mera frihet. Det är ju det som är så fint med Slow FI, att så fort man fått ner utgifterna kan man börja skörda sin frihet i form av tid, man behöver inte vänta 5-15 år om man inte trivs på sitt jobb. Dessutom om man inte trivs på jobbet så kan låga utgifter direkt ge dig ekonomisk möjlighet att byta jobb, även om det innebär lägre månadslön, välja jobb efter innehåll, inte lön, om man vill.
      Slow FI is the shit! tycker iallafall vi :)

      //Ola

      Radera
  10. Just nu är jag väl 60% fri (typ 3 miljoner av 5). "Problemet" är bara att vi hyr i andra hand i Stockholm och kommer vara tvugna att köpa något, egentligen helst igår. Så då kommer jag väl hamna på 0% fri... Jag är tyvärr villrådig och vet inte riktigt hur jag ska tänka. Jag har förhalat bostadsköpandet och vi har barn så vi måste ha ett boende. (Min make har inget att lägga)
    Jag hade också verkligen sett fram emot en träff nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har hört ryktesvägen att man faktiskt kan få bostad via stockholms bostadskö, den vanliga kommunala. Men ni vill köpa antar jag.

      Förra veckan rörde jag mig av oklar anledning i trakterna kring Knivsta och slogs av hur himla fint det är där, när man kommit ut en bit på landet. Hur ofta måste ni vara inne i stan, hur stor är kärleken till pulsen? Om ni skulle kunna tänka er att köpa ett hus/ställe en bit utanför stan och bara pendla in när absolut nödvändigt? Nej?

      Radera
    2. Stockholmarnas eviga fråga. Kan ni inte hitta bostadsrätt för 4mkr och lägga in 1mkr kontant? Nyfiken hur ni funderar.

      Radera
  11. Jag skulle gärna vilja träffas! Jäkla Corona. Det var så trevligt i Stockholm! Vad säger frun om ett digitalt möte? Ryktet var att du i Skåne bjöd på en ppt. Är lite avis på det. Kanske hålla en presentation i meet eller zoom? Jag skulle sitta som fastnaglad vid skärmen med Cava i handen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag bjöd på en ppt. Men det var bara en rip-off av blögga, flik "Topp 10 spartips" (se rullgardin högst uopp om du mobilsurfar) och var egentligen bara en conversation starter (fast jag kunde inte sluta prata så Ansi fick lyfta mig av scenen).

      Jag gillar inte digitala möten. Ännu mindre digitala möten med >40 deltagare. Är inte det vi har här en form av digitalt möte?

      Radera
    2. Jo, du har rätt i att vi möts här. Jag gillar inte heller digitala möten i zoom/meet men om det vore ett för FIRE-förespråkare skulle det säkerligen kännas bättre än alla andra möten jag varit på.

      Radera
  12. Lite drygt 4,5 år in på FIRE resan, det puttrar på. Är snart 50 så det behövs inte så många år till innan jag kan skarva med tjänstepensionen. Vrickade stortån förra nationaldagen, den blev blå så småningom. Tar en 6 månaders studieledighet i höst; skönt såklart, sedan blir det max två år till, puh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vrickade du stortån på vår träff eller bara i största allmänhet? Minns inte namnet på er. Studieledighet! Underbart! Jag kan tala av egen erfarenhet när jag säger att det blir som att gå på hjärnspa. Som att skriva in sig på Betty Ford efter ett liv som grändknarkare. Ljuvligt!

      Radera
  13. FruEB, nu när ni bott i ett år har barnen börjat tala hälsingemål än, eller kanske ett och annat ord och uttryck? Frun själv är ju flytande - om hon vill, eller hur?

    SvaraRadera
    Svar
    1. JAG är sämst på dialekter och kan icke tala hälsingska. Förutom vissa pragmatiska ändringar (som att säga "å" istället för det omständliga "ock-så") håller jag mig kvar vid min rikssvenska (vägrar anse att jag talar stockholmska).

      Barnen...hahaha, ja de är ju bättre på att acklimatisera sig dialektalt. De har just nu en härlig hybrid och jag skrattade gott åt mellanbarnet när hon sa att hon skulle åka till STOCKholm (inte stockHOLM) i helgen. De har också börjat kapa plural-a:na då och då. "De är fin de där skorna" etc. Gulligt.

      Radera
    2. Har de börjat säga "Inte jag, -e" också (där -e är ett förkortat "inte" antar jag)? Det säger mina släktingar i Hudik.

      Radera
  14. Bah!

    Funderar dagligen på hur man kan fly ur buren!

    Men det blir nog till att stå ut..

    98månader till total frihet med påfylld ISK och dags att börja knapra på tjänstepensionen. (Märk väl att jag mäter i månader och inte år.. har dessutom aktuellt månadsantal som bakgrund på mobilen)

    SvaraRadera
    Svar
    1. "har dessutom aktuellt månadsantal som bakgrund på mobilen)" Du är fan bäst. Vad säger du till kollegorna när de undrar över talet?

      Radera
    2. Ingen som får komma i närheten av mobilen! Då kan dom ju dessutom se att mest besökta sida är min pension...
      Måste hålla motivationen uppe!

      Radera
  15. Jösses, har det redan gått ett år sen den härliga sommardagen ute på djurgården!?! Helt galet. Vi hade också verkligen sett fram emot att ses igen i sommar, men det ser ut som att vi håller oss i Spanien. Av flera olika skäl.

    Jag tror att vi håller oss rätt bra till planen vi hade förra sommaren, försöker njuta av livet härnere i värmen med pool, strand, vandringar, padel, nya vänner och en betydligt mer avslappnad livstil. Minus Corona-karantänen då, den sög nåt överjävligt här. Lite därför jag tappade bort bloggskrivandet, tyckte det var pest med karantän och var svårt att veta vad man skulle skriva om - "Idag har jag också vart inne och gjort ingenting". Sen när samhället började öppna upp så fanns det helt plötsligt för mycket att göra, och bloggen kom tyvärr för långt ner på priolistan. Ska bli ändring på det.
    Tuffar på med livet och jobbar typ halvtid, skulle gärna vilja fortsätta så under översiktlig framtid. Hoppas ni har det bra på landet också.
    Kramar från ett sommar-rusigt Palma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok så saker tillbaka till "normalläge" alltså? Förlåt, jag är inne i min djupaste nyhetsdetox på åratal, följer ingenting. Så ingen karantän alls i Spanien? Fritt flöde? Vad tror du om sommarens turistfrånvaro, fortfarande ett troligt scenario?

      Radera
    2. Nja, inte normalläge direkt. Får inte åka mellan regioner eller kommuner fritt, inte vandra i bergen och lite andra påbud men i huvudsak öppet igen. 23:Juni ska de sista restriktionerna bort, minus masktvånget då som troligtvis kommer hålla i sig ett bra tag. Gäller på platser där man inte kan garantera 2m avstånd, t.ex. butiker.
      Spanska premiärministern har svängt om turismen så många gånger att det inte är klokt. Första beskedet var Augusti, som blev oktober, som blev nyår, som blev Juli. Eventuellt några tyskar redan från 23:e Juni. Rörigt är bara förnamnet.

      Skadan av den redan uteblivna säsongen kommer få enorm påverkan, hur många som helst som fått sparken och livsprojekt krossade. Vågar knappt tänka på hur tufft det kommer bli för många familjer i Spanien närmsta åren.
      Mycket skatt som måste in. Sänker de gränserna för förmögenhetsbeskattning ligger det i farans riktning att vi "tvingas" åka "hem" i framtiden. Vi får se hur det utvecklas men har inga som helst planer på att lämna vårt liv här som det ser ut just nu iaf.
      Nu ska jag ner och plaska i poolen med barnen, 28 grader och sol!

      Radera
  16. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  17. Minns FIRE-träffen på håll.
    Hade packat familj, picnic och filt och befann mig på Gärdet när jag blev för nervös för att träffa nytt folk. Så bangade i sista stund och åkte till nationaldagsgaloppen istället.

    Sedan dess har vi jobbat vidare med två separata pengamaskiner; ISK och företag. Den senare närmre målet.

    Instämmer i några röster ovan. Nyhetens behag har lagt sig och hög sparkvot impar inte som tidigare. Sparsamhet går av bara farten.

    En bra bit kvar, men massiva kliv tagna.

    /C

    SvaraRadera
  18. Läget just nu är att jag sagt upp mig från det stora statliga verket i fredags för att återgå till det mindre konsultföretaget där jag jobbade för 3 år sedan. Jag byter ett ekorrhjul mot ett annat men min förhoppning är att det ska bli flexiblare åtminstone på sikt. Trevliga kollegor är det i alla fall.

    Har haft svårt att sätta siffror på hur mycket pengar som behövs för FIRE så någon slags slow-FI blir det nog för att känna in. I scenariot säljer jag lgh i stan och bosätter mig på vischan hos min särbo men då kan/orkar jag inte jobba mer än halvtid pga pendling. Eller det är ju just det jag har gjort, suttit här i 3 månader och jobbat heltid och tränat på att vara sambo.....Det går ju bara bra!

    Jag tror att jag upptäckte fruEB alldeles i samband med stockholmsträffen men huvudstaden ligger så jädra avsides för mig så det var inte aktuellt. Jag har försökt delta i några digitala möten på andra bloggar men drabbas av någon slags digital blyghet så jag är helt nöjd med den här formen av umgänge!

    SvaraRadera
  19. HUR JAG FÅR MITT LÅN FÖR DETTA STORA FÖRETAG

    Hej min kära folk, jag är Linda McDonald, som för närvarande bor i Austin Texas, USA. Jag är änka för närvarande med tre barn och jag satt fast i en ekonomisk situation i april 2020 och jag behövde refinansiera och betala mina räkningar. Jag försökte söka lån från olika låneföretag både privata och företag men aldrig med framgång, och de flesta banker avböjde min kredit, inte fullständigt byte till de där huvuden där som kallar dem självpeng långivare de är alla bedrägeri, allt de vill är din pengar och du hör väl inte från dem igen de har gjort det mot mig två gånger innan jag träffade David David. Den mest intressanta delen av det är att mitt lån överfördes till mig inom 74 timmar så jag kommer att råda dig att kontakta David om du är intresserad av att få lån och du är säker på att du kan betala honom tillbaka i tid kan du kontakta honom via e-post ……… (davidwilsonloancompany4@gmail.com) Ingen kreditkontroll, ingen cosigner med bara 2% ränta och bättre återbetalningsplaner och schema om du måste kontakta något företag med hänvisning till att säkra ett lån utan säkerhet, kontakta David Wilson idag för ditt lån.
    De erbjuder alla slags kategorier av lån de
    Kortfristigt lån (5_10 år)
    Långtidslån (20_40)
    Lån i media (10_20)
    De erbjuder lån som
    Hemlån ............., Affärslån ........ Skuldlån .......
    Studielån .......... Företagslån
    Affärslån ......., Företagslån .............. osv
    E-post .......... (davidwilsonloancompany4@gmail.com)
    När det gäller finansiell kris och lån så är David Wilson lånekonomi stället att gå, berätta bara honom att jag fru Linda McDonald riktar dig lycka ................... ....

    SvaraRadera