Odlingen - the bitch

Först ett VMA (Viktigt Meddelande Till Allmänheten): Stina Vini sms:ade mig igår kväll om att vinimportörer p.g.a minskad restaurangförsäljning tvingas rea ut sina viner. Mycket beklagligt. Detta gäller exempelvis viner som importerats av Enjoy Wine & Spirits. Nu skyltar ju inte systemet med "rea" så man får filtrera. Jag sökte på Enjoy Wine Spirits, helflaska, 40-50 kronor och la en av varje i kundkorgen. Det är nämligen inte förrän man trycker "Beställ" som det framkommer vad som finns kvar i lager och av ett tjugotal återstod endast nedan två. Jag beställde fem av varje.

70059 - Ruida Domo - U.S.A - 49 kr (vitt)
70957 - Ruida Domo - U.S.A - 49 kr (rött)

Go, go, go! Nu till inlägget:

Med tanke på alla vårens inlägg om min grönsaksodling (eller förodling inomhus därav) kanske du undrar varför jag inte skrivit så mycket om resultatet. Det finns en ganska enkel förklaring till detta, nämligen att

ODLINGEN ÄR EN BITCH.

Jag har stundtals varit riden av mörka demoner när jag hatiskt spejat ner i djupbäddslådorna och väst okvädningsord mellan tänderna. "Varför växer ni inte era små äckel, vad är det för fel på den här jorden va, vavavavaVA?!"

Innan ni tror att jag helt tappat koncepten ska tilläggas att jag till slut fick lite avkastning ändå, mer om det nedan. Men först måste jag kontaminera er mer med min bitterhet. För i princip alla mina förodlade plantor av typen kål, zucchini, lök och morot gick åt skogen. Och jag kan för mitt liv inte begripa varför. Jamen kolla här:

Exhibit 1: Morotsplantor, små som bakterier, trots optimala väderförhållanden. Du ser något stort till vänster i bild. Det är inte morotsblast, tror det är ett ogräs som kom med jordpåsen.

Exhibit 2: Zucchiniplantor, till synes frodiga, se backstory under.

Låt mig stanna upp vid zucchinin en stund eftersom det är den som allra mest göder på mina konspirationsteorier. Båda plantorna är gåvor från våra odlingsbegåvade grannar. Men som ni ser är den vänstra plantan betdyligt större än den högra. Varför? undrar vän av ordning. Jo, för att den högra plantan fick vi några veckor innan vi fick den vänstra. Så den högra plantan adopterades in i våra lådor, med konstfärdigt varvat gödsel/jord/bokashi/maskar/växtnäring/besvärjelser, och stannade omedel-bart att växa. Medan den vänstra plantan stod kvar i våra grannars nonchalant ihopvispade jordbädd och bara "mmm jag ska växa och gosa till mig och bli dubbelt så stor på en vecka yes" för att senare ta plats bredvid sin olyckssyster och liksom slappa oss i ansiktet med sin storlek och prakt (är den inte också grönare?). Är det så här man säger fuck off till varandra på landet? Ger sina grannar zucchiniplantor i olika etapper? 

Jag har fått en mängd av tipz och rrråd under den här tiden. Benmjöl. Kaffesump. Urin. En speciell sorts kogödsel av ekologiskt slag som bara finns att köpa på Granngården. Jag har testat allt (jajemen, skölj eventuella grönsaker jag serverar dig). Men skörden står på intet vis i proportion till mina ansträngningar. Och naturligtvis har jag vattnat. Vattnat och vattnat. Kom nu inte och säg att jag vattnat för mycket för då får du min ondaste blick (även om jag tycker mig se ett tunt lager mögel i jorden...kan vara bokashin å). 

Men det är inte en helt dyster historia. Jag har upptäckt grödor som faktiskt funkar rätt bra och deras gemensamma nämnare är att de inte bär någon form av färgglad frukt i form av tomat, morot, rädisa, zucchini, gurka, pumpa eller lök. Nej, de grödor som funkar för mig är fyra:

1. Mangold (av någon anledning inte spenat)

2. Ruccola ("sprider sig som ogräs" som en vän sa och hon hade rätt)

3. Sallat (av alla sorter)

4. Mynta (men det är väl fusk att ange den, fanns dessutom sen tidigare)

När jag väl förstod detta styrde jag om våra lådor. Rädisorna, som antog formen av något obskyrt, åkte ut i komposten. De var liksom svampiga och äckliga. Några av de mer svulstiga plantorna rök också, för att ge plats åt räta rader ruccola, satta med ett par veckors mellanrum för att ge kontinuerlig skörd. 

Så från och med juli månads ingång har jag gått all in bladgrönt och dessutom köpt på mig några som ska funka framåt höst och tidig vinter. Se så vackurt:

Jag talade med min mamma om denna min misslyckade odling. Min mamma är bra på det mesta och jag minns hur jag från rätt späd ålder var avundsjuk på hennes perfekta teckningar när mina bara blev kludd, eller hennes enastående förmåga att bonda med djur som bara fräste mig eller baka fluffiga sockerkakor när mina blev degiga. Så jag utgick från att hennes odlingsprojekt några mil bort (de har coronaflyttat till sitt lantställe) skulle briljera över mitt. Men ej! "Nej, det går inte. Det kommer inte upp något. Jag vet inte vad jag gör för fel." Ytterligare en pusselbit. Kanske är det DNA-relaterat? Vi må vara bondesläkt, men inte var det grönsaker man odlade direkt. Kanske odlade man potatis, eller pärer som det heter här. Ja just det ja, jag har ju en djupbädd för potatis på baksidan och det tycktes mig ett tag gå framåt för dessa plantor. Jag köpte plomberad sättpotatis, förgrodde, la termomenter i jorden för att invänta 10 graders morgontemperatur, jag pysslade, kupade, vattnade. Sen släppte jag en eftermiddag ut hönsen. Hönsen såg djupbädden och anade att där kunde finns mask. End of story. Jag adderar: Hönsen är en bitch. 

I vilket fall landade jag i detta: Plantorna var en terapeutisk hobby när pandemiångesten slog i taket. Det skänkte mig viss glädje att varje vårvintermorgon se över dem, vattna dem, pyssla med dem. Det var något konkret och jordnära i en stökig tid. Jag lärde mig något ("bara odla sallad") och min man fick snickra odlingslådor, något han åtminstone delvis tyckte var kul. Så summerat: Det var värt det. Och nästa år vet jag hur jag ska agera. 

Hur har din odlingssäsong varit (om alls)?

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Sedan inläggets tillkomst har jag haft Stina Vini på besök. Jag slaktade mina då mycket yviga gurk/pumpa/zucchini-plantor och behöll enbart palmkål och mangold. Sen åkte vi till Granngården och jag bad henne göra sin grej: Köpa rätt jord (i det här fallet kogödsel) och gräva en höstbädd. Hon trixade runt i gott och väl en timme. Begravde bokashin lååångt ner, sen jord/gödsel/jord, betydligt högre upp mot lådans kant än jag tidigare haft för bättre ljus. Nu står bladgröna frön på grodd inne i svalt skafferi i väntan på utsådd inför höstodling (Sara Bäckmos "Odla-året-runt"-fröserie). D.s.