Vad skulle Freud ha gjort?

Så heter en titel jag fick av en vän i förlagsbranschen och som jag haft mycket roligt med i sommar. Bland annat ett helt kapitel om hur man hindrar sina barn att skaffa tatueringar i en ålder då, jag citerar: "...ombyggnaden av prefrontala cortex - där vi balanserar emotioner och planerar för framtiden - i bästa fall är bräckliga och i sämsta fall tillfälligt satta ur funktion".

Men det kapitel som tilldrog sig min absoluta uppmärksamhet var ändå detta: "Ska jag arbeta för uppskattning eller pengar?" med det inledande citatet: "Att förstå den mänskliga motivationen måste vara en bra sak. Det kan hjälpa oss att förstå vad vi verkligen vill så att vi kan undvika att jaga efter regnbågar som inte är ämnade för oss."

Kapitlet inleds med lite Maslowska referenser och landar i att nästan alla studier av hur folk trivs på arbetsplatsen pekar på att autonomi (självbestämmande) är det viktiga. "När detta står i fokus blir jämförelserna med andra människor (ex. lön) på sin höjd distraktioner. [...] Arbetsvillkoren kan göra en arbetsplats till ett ställe där vi trivs eller rentav har kul, men aldrig till ett som är på djupet tillfredsställande. För att uppnå det måste vi leta någon annanstans."

MEN VAR DÅ, GE OSS SVARET! ropar ni nu i kör. Lugn! Jag fortsätter plagiera här...

"Ekonomen Robert H. Frank föreslår att vi börjar med att tänka på det vi älskar. Vilken aktivitet uppslukar oss fullständigt? Vilken sorts uppgifter får oss att helt förlora tidsuppfattningen? Det här är upplevelsen av flow. Om du hittar svaret på den här frågan behöver du inte oroa dig för pengarna som erbjuds, eftersom du till slut kommer att få mer pengar än du kunnat drömma om. Franks resonemang lyder ungefär så här: 'Om du hittar en aktivitet där du upplever att du hamnar i det här flödet, det vill säga där du hittar ditt flow, kommer du med naturlig lätthet att bli expert på just den sortens aktivitet. [...] Du kommer helt naturligt att börja ägna alla timmar du kan avvara åt att arbeta med den, och därmed snart att bli expert på det du gör. Förekomsten av internet gör att det inte längre spelar någon roll hur din expertis värderas lokalt, eftersom människor kommer att hitta experten de letar efter.' Vilket också innebär att du, i alla fall när det gäller jobbsökande, måste vända uppochned på Maslows behovstrappa. Om du börjar med att eftersträva självförverkligande så kommer allt annat följa i dess släptåg."

Det här är väl inget nytt. Men jag blev extra glad (och självgod) av att läsa ovan referenser givet den tipsbok jag ägnat sommaren åt att sammanställa åt barnen (och prata om här på bloggen, se inlägg "svåra ord"). Så här skrev jag till dem och N.B. detta var innan Freud-boken kom i mina händer:

"Tips # 28: Skaffa flera inkomster

Att ägna sig åt det man älskar är en grundregel. För er tre gäller någon form av kreativt skapande. Ibland kan det vara svårt att leva enbart på konsten. Det kan då vara bra att se yrkeslivet som en tårta: Ett lager sockerkaka (det som kallas ”bread’n-butter-jobb”) exempelvis ”bildlärare” och ett lager sylt, exempelvis serietecknare. Det förstnämnda ger pålitlig inkomst så att man kan spara ihop sitt FU-kapital, det sistnämnda gör man bara för att det är kul. Om det sistnämnda blir väldigt framgångsrikt kan man fasa ut sitt bread-n-butter-jobb. Men det är alltid bra att ha flera inkomstströmmar, det gör att man blir ekonomiskt stark. Och stark ekonomi = frihet.

Tips # 29: Gör din grej

Men med # 28 sagd är huvudregeln ändå att ägna sig åt något man har fallenhet för och tycker är genuint roligt. Bry dig inte om att folk säger att det är svårt att lyckas inom ett visst område. Det finns plats även för dig, särskilt om du lär dig tips # 30.*"

Ganska likt va? Hade jag börjat om mitt liv hade jag nog gått på känsla. Jag har alltid älskat att skriva. Det är verkligen som beskrivet ovan: När jag håller på med något skrivprojekt (aldrig skönlitt dock, helt inkapabel) tappar jag helt tidskoncepten. Jag satt, som ni minns, ett helt år och skrev på bloggen utan någon inkomst. På samma sätt som när Bill Gates som 13-åring fick betala för att använda skolans dator och när han fick slut på pengar hackade han sig in för att få fortsätta**. Samma känsla erfar jag med ljudklipp, som jag fick lära mig på journalistutbildningen. Att sammanställa information till någon form av produkt. Min svenskalärare sa till mig vid grundskolans slut att jag skulle jobba med ett skrivande yrke. Men vad gör jag? Blir ekonom. Jag, med ett års matte (med svag trea vilket för yngre läsare är typ E), dessutom (kanske på grund av) dyskalkyli med total oförmåga att minnas siffror. Det tog mig drygt två år att lära mig PIN-koden till min mobil. Och sen glömde jag den igen.***

Hade jag valt en annan inriktning från början, exempelvis journalistik, hade jag inte behövt sitta här med mina litanior över mitt arbetsliv och ledan i de svala konferensrummen. OMG, så dumt. Inte blev jag gladare av lönen som kom med heller. Ja ok, den köpte mig frihet nog att slippa göra något som jag från början inte var ämnad att göra. Men hade jag sidsteppat hela ekonomgrejen hade jag inte behövt köpa mig frihet. Tror jag. 

I det fall du tillhör de av läsarna som tjänar röva på en arbetsplats som suger liv och lust ur dig, vad hade du gjort om du från början valt din passion som yrke?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Nu undrar du kanske vad tips #30 handlar om. Du kommer att gå i graven utan att veta, det är mina superhemliga karriärtips och om de läcker ut kan jag inte ta ansvar för hur näringslivet kommer att utvecklas framöver.
** Grandios jämförelse, men ni fattar.
*** Inte för att jag var sifferekonom, men även marknadsförare måste ibland räkna marginaler och göra kalkyler av olika slag. Mest hela tiden, faktiskt.